Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har ansökningarna till hemvärnet rasat in. Under krigets första år kom 29 000 ansökningar till hemvärnet in, mot tidigare normala 4 500. Och så har det fortsatt. Bara i januari i år, efter Folk och försvars rikskonferens och ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlins och ÖB:s uttalanden om att det kan bli krig i Sverige, sökte 2 290 personer. Det finns med andra ord gott om frivilliga män och kvinnor som är beredda att försvara Sverige.
– Det är naturligtvis positivt. Men vi var inte beredda på anstormningen av ansökningar vilket har inneburit att många fått vänta på besked om sin placering, säger rikshemvärnschefen generalmajor Laura Swaan Wrede, när vi möter henne tillsammans med Hemvärnsförvaltare Jari Mäkelä i hemvärnets lokaler i centrala Stockholm.
Helst av allt hade Laura Swaan Wrede och Jari Mäkelä velat mötas på någon av vårens hemvärnsövningar. För, menar Laura Swaan Wrede, det är där ute det sker på riktigt och det är hemvärnssoldaterna, som engagerar sig på frivillig basis vid sidan om sina ordinarie arbeten, som ska ha credd.
Nu blir det inte så. Intervjun äger rum i ett konferensrum, och i det öppna kontorslandskapet strax utanför pågår det dagliga arbetet. Det är, milt uttryckt, ett späckat schema i Laura Swaan Wredes tillvaro och att få till denna timme har krävt flera månaders planering.
Så nu sitter vi här. Tryggt övervakade av den enorma uppstoppade schäferhunden, en tidigare hemvärnshund från tiden då hemvärnet bildades, som står på en hylla strax utanför.
Att få ihop tillräckligt många frivilliga som vill ansluta sig till hemvärnet är alltså inget problem. Problemet ligger snarare i att det är svårt att hinna hantera ansökningarna i den takt man önskar.
Vi var inte beredda på anstormningen av ansökningar vilket har inneburit att många fått vänta på besked om sin placering
Av de 29.000 som ansökte 2022 har 4.000 nya hemvärnssoldater hittills antagits. Vissa har dragit tillbaka sina ansökningar, andra har man helt enkelt inte hunnit behandla än. Målet är att till 2030 ha 27.000 hemvärnssoldater.
I dag består hemvärnets olika krigsförband av 22.000 personer, 89 procent män och 11 procent kvinnor.
Kön in är alltså fortfarande lång, och det är bråttom – precis som när det gäller att rusta upp den övriga Försvarsmakten.
– Vi gör vad vi kan för att få ansökningsprocessen att gå fortare och därför har 30 personer dedikerats till att hantera ansökningarna, säger Laura Swaan Wrede.
Men att snabba på ansökningsprocesserna är inte helt enkelt. Dagens säkerhetsläge är komplicerat, och den som antas till hemvärnet ska först ha genomgått såväl registerkontroll som säkerhetsintervjuer och hembesök innan själva utbildningen kan påbörjas. Utbildningen, som pågår kontinuerligt runt om i Sverige, är olika lång beroende på erfarenhet. För den som gjort värnplikten räcker det med en kort introduktionsutbildning innan krigsplacering i hemvärnsförband. Den som inte gjort värnplikten behöver först göra den två veckor långa GUF:n, grundläggande soldatutbildningen för frivilliga och blir sedan antagen via specialistspåret.
Västernorrlandsgruppen genomför krigsförbandsövning på Markstridsskolan i Kvarn. Medelåldern i hemvärnet har sänkts markant de senaste åren.
Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Hemvärnets grundtanke bygger på geografisk närhet, god lokalkännedom och 6-24-90-principen, det vill säga att första delarna av förbandet ska vara på plats inom sex timmar, ha full förmåga efter 24 timmar och kunna lösa sina huvuduppgifter under 90 dagar.
Men ”Överallt – alltid” som länge har varit en av hemvärnets ledord, gäller inte i lika hög utsträckning längre. Hela Sverige ska bevakas, och hur god den tanken än är kan det vara något som är svårt att utföra i verkligheten. Det är helt enkelt för tunnsått med boende i Norrland för att hela hemvärnsbataljoner ska fyllas av enbart lokalbefolkningen, även om försvarsviljan finns.
Trots att vissa hemvärnsförband, som det i Mälardalen, redan blivit fulla i och med anstormningen av ansökningar, finns det alltså andra förband i resten av landet som fortfarande saknar soldater.
För att lösa den situationen startade Lapplandsjägargruppen pilotprojektet Operation Mälardalen förra året, ett projekt där en insatspluton boende i Mälardalen rekryterades och fullgjorde sina avtalsdygn drygt hundra mil hemifrån, i Kiruna.
– Det testet slog väl ut. Samtidigt är det en balansgång, eftersom vi genom att flytta våra hemvärnssoldater genom riket tappar en del av hemvärnets signum, konstaterar Jari Mäkelä.
Laura Swaan Wrede inflikar att det finns flera sätt att lösa liknande geografiska problem på.
– En variant är att vi använder personer som har flyttat till Stockholm, där vi ju vet att vi har många sökande, och att vi låter dem ingå i förband placerade på ursprungsorten, orten de en gång flyttat ifrån, säger hon.
Vi är väl medvetna om att vi kommer att konkurrera om samma individer och att vi kommer att tappa vissa.
EN fråga som har aktualiserats i och med att behovet av hemvärnssoldater ökat och att antalet sökande blir allt fler, är den hur hemvärnssoldaterna ska komma att krigsplaceras vid höjd beredskap.
För vem går först när det kommer till krigsplacering av till exempel en läkare, som förutom att jobba som läkare på sjukhus, också är kontraktskriven som läkare inom hemvärnet?
Det är Plikt- och prövningsverket som bedömer var kompetensen behövs mest.
– Vi är väl medvetna om att vi kommer att konkurrera om samma individer och att vi kommer att tappa vissa hemvärnssoldater som har tunga, civila jobb, säger Laura Swaan Wrede.
Det är något man behöver planera inför. Vad gäller sjukvårdsdelen finns det redan förslag till lösningar: Alla hemvärnssoldater kommer att behöva genomgå till exempel utbildningen TCCC CLS (Tactical combat casualty care combat lifesavers course), en standardiserad utbildning för soldater och sjukvårdare som Nato använder sig av.
– Vi måste alltså själva se till att utbilda våra hemvärnssoldater så att vi har sjukvårdskompetens i förbanden, även vid skärpt beredskap då individer som är läkare och sjuksköterskor i de civila har krigsplacerats på sina arbetsplatser, säger Laura Swaan Wrede.
TCCC CLS är ett standardiserat sjukvårdskoncept inom Nato. Denna utbildning kommer fler hemvärnssoldater att genomföra framöver.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
När det kommer till andra tunga befattningar där hemvärnssoldaten är krigsplacerad på sin arbetsplats, är också det något man behöver ta höjd för.
Ytterligare ett kvitto på hemvärnets omdaning och utveckling kom i samband med den historiska händelse som utbildningsinsatsen Interflex innebar.
För första gången gjorde hemvärnet en insats utanför Sveriges gränser i samband med att hemvärnsinstruktörer åkte över till Storbritannien för att på brittiska träningsbaser ge ukrainska rekryter en fem veckor lång grundläggande militär utbildning.
– Tidigare hade armén den uppgiften, men i och med att armén ska tillväxa och redan är hårt belastad gick vi in och stöttade med våra duktiga instruktörer från de olika militärregionerna, säger Laura Swaan Wrede.
Att på så kort tid utbilda personer som inte har någon militär erfarenhet är något som hemvärnsinstruktörerna har stor vana vid, och att nu få utbilda ukrainare var en insats som föll väl ut. Hemvärnsinstruktörernas insats hade fokus på såväl rena stridsövningar som sjukvård och folkrätt.
– Det visade sig att vår pedagogik, alltså ”visa, instruera, öva, öva, pröva” lämpar sig mycket väl i sammanhang som ovan, något som också kom fram under utvärderingen, då vi fick bekräftat att våra instruktörer kan leverera med hög kvalitet, säger Jari Mäkelä.
Laura Swaan Wrede konstaterar att Interflex inneburit något av ett paradigmskifte för hemvärnet och säger att höstens utbildningsinsats kommer att upprepas.
– Men den här gången går vi upp en nivå och utbildar istället tränare. Vi har redan påbörjat ”train the trainers” och har både rekryterat och upprättat ett utbildningskompani som åker till Storbritannien för att utbilda.
Vi tittar på fler utbildningssystem, ytterligare utveckling på teknikområdet och fördelning av avtalsdagar.
Det är inte bara för det ukrainska försvaret som hemvärnets insats i och med Interflex har haft betydelse. Också hemvärnssoldaterna har lärt sig mycket.
– Vi har i och med Interflex blivit duktigare och tagit till oss av ukrainarnas erfarenheter och vår egen krigsduglighet har höjts. Dessutom har bilden av hemvärnet förändrats hos allmänheten, säger Laura Swaan Wrede.
Hur Hemvärnets roll kommer att se ut i framtiden, bland annat med tanke på Sveriges medlemskap i Nato, är ännu oklart, även om man redan nu vet att det kommer att innebära utökade ansvarsområden.
– Vi tittar på nya förband som till exempel trafikplutoner och det kan också innebära att vissa förband kommer att behöva längre inställelsetid än de fyra till femton dygn de har i dag. Det kan dessutom innebära att vi behöver se över beredskapstiden och ha längre inställelsetid än de fyra dygn som vi har nu
i och med att hemvärnssoldaterna behöver vara redo för insatser utanför sitt närområde – även om den lokala förankringen är fortsatt viktig.
"Genom Interflex har både ukrainarnas och svenska hemvärnssoldaters kompetens höjts", säger rikshemvärnschef Laura Swaan Wrede.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Både Laura Swaan Wrede och Jari Mäkelä är övertygade om att också hemvärnet kommer att vara en del av internationaliseringen med bland annat insatser i Norden och de baltiska länderna framöver.
– De förutsättningar vi tidigare verkat inom har ändrats. Det som gällde för 20 år sedan gäller inte längre, konstaterar Jari Mäkelä.
Det är mer än de territoriella delarna som har förändrats. I hemvärnets organisation har även medelåldern sänkts. Hemvärnet är visserligen fortfarande öppet för samtliga svenska medborgare mellan 18 och 70 år, men numera ligger medelåldern på 44 år.
Sedan hemvärnet 2020 blev en egen stridskraft har också materielen och tekniken genomgått en betydande förändring. Enkelt uttryckt har hemvärnet blivit mer tekniktungt bara på de senaste tio åren där ny kaliber på vapnen, där högpresterande bildförstärkare, termiska sikten och marksensorer numera används.
– Vi har ju sett i Ukraina hur RPAS, drönare, blivit en allt viktigare del i krigföringen. Där är nu hemvärnet testpilot för övriga förband, säger Laura Swaan Wrede.
Men det finns fortfarande en stor utvecklingspotential för hemvärnet, det är Laura Swaan Wrede övertygad om.
– Vi tittar på fler utbildningssystem, ytterligare utveckling på teknikområdet och fördelning av avtalsdagar. Här går att vässa ytterligare.
I nuläget skriver varje hemvärnssoldat under på att delta i övningar under ett visst antal dagar om året. Hur många dagar beror på vilken befattning hemvärnssoldaten har, men för närvarande finns ett minimum om fyra dagar per år.
Jari Mäkelä kan konstatera att hemvärnets pedagogik är effektiv, även internationellt.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Men även om hemvärnet är en viktig del av den svenska försvarsförmågan, bygger engagemanget i slutänden på frivillighet. Treenighet bestående av familjen, det civila jobbet och det militära är alla tre komponenter som behöver jacka in, eftersom de påverkas av varandra. När hemvärnssoldaterna under den forcerade förmågehöjningen på Gotland i januari 2022 gick in med 30 extra dagar gjordes det under ordinarie arbetstid, för att det inte skulle gå ut över bataljonens familjer. Det innebar att arbetsgivarna på orten fick ta smällen.
Hos mindre arbetsgivare kan det påverka i hög grad om en eller flera medarbetare är engagerade i hemvärnet, och här kan Försvarsmakten behöva tänka om.
– Huvuddelen av arbetsgivarna är positiva till att deras medarbetare är engagerade i hemvärnet. De får ju tillbaka något bra. Men om vi behöver höja avtalsdagarna blir det en balansgång, säger Laura Swaan Wrede.
Att se över den här balansen kan alltså komma att bli nödvändigt i framtiden. Det är ett faktum att hemvärnet spelar en betydande roll för både samhället i stort under fredstid och för Försvarsmakten, i och med att hemvärnet skapar förutsättningar för övriga försvarsgrenar att agera, men också genom att vara delar av stridande förband.
– Hemvärnet spelar också en stor roll för svenskarnas försvarsvilja, och varje enskild hemvärnssoldat har en viktig roll i folkförankringen. Genom att sprida kunskapen om engagemanget vidare på arbetsplatser och i bekantskapskretsen rekryteras flera till hemvärnet, säger Jari Mäkelä.
