Senast publicerat
Senast publicerat:

”Israelernas operationer börjar alltid med att de transformerar sig själva”

Foto: Filip Erlind

Under arbetet med sin doktorsavhandling har överstelöjtnant Anders Ekholm studerat israelernas högflexibla operationskonst och skapat ett unikt kontaktnät av ledande officerare inom den israeliska försvarsmakten. Det har påverkat hans syn på svensk försvarsförmåga, men också gjort honom till en efterfrågad expert i media på konflikten i Mellanöstern.

Linda Sundgren

Senaste året har Anders Ekholm blivit känd för allmänheten som en av de främsta experterna på den pågående konflikten i Mellanöstern. Gång på gång bjuds han in till mediala sammanhang för att dela med sig av sina kunskaper om det som sker mellan de stridande parterna. Första samtalet kom fyra dagar efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023. Då var det TV4:s eftermiddagsprogram ”Efter fem” som ville ha med honom i programmet. Sedan den första kvällen i tv-studion har Anders Ekholm deltagit i alltifrån nyhetssändningar till tidningsintervjuer och poddar. Han plockar fram ett dokument ur portföljen bestående av hophäftade A 4-sidor med tätskrivna rader. 

– Min fru tycker att det här är lite roligt så hon har loggat alla gånger jag medverkat i media, säger han och bläddrar bland pappren.

– Över 150 gånger har det blivit hittills. Först blev jag väldigt förvånad när de hörde av sig, men snart trillade polletten ner och jag insåg att det kanske inte är så många som kan det här ur mitt perspektiv och framför allt inte som har de kontakter jag har.    

Anders Ekholms nära relation till Mellanöstern inleddes 2020 när han började sin doktorandtjänst vid krigsvetenskapliga institutionen på Försvarshögskolan i Stockholm. Under arbetets gång har han byggt upp ett brett kontaktnät av högt uppsatta israeliska militärer för att försöka förstå de mekanismer och principer som styr landets försvars- och krigsorganisation. 

– Mina kontakter består nästan uteslutande av generaler och de svarar oftast gärna på mina frågor. Men det är inte okomplicerat. Å ena sidan är de extremt öppna, å andra sidan extremt patriotiska och det måste jag hela tiden ha i åtanke. Hittills har jag inte uppfattat att någon försökt missleda mig, men jag är mycket vaksam på sådana tendenser. 

Hittills har jag inte uppfattat att någon försökt missleda mig, men jag är mycket vaksam på sådana tendenser.

Anders Ekholm inledde sin militära karriär 1994 som värnpliktig vid P 10 i Strängnäs, den ort där han också är uppvuxen. När förbandet lades ner 2005 förflyttades han till Ledningsregementet i Enköping och har sedan dess haft en rad olika befattningar. Han också genomfört flera utbildningar inom Försvarsmakten och redan under Arméns övergångsutbildning 2000 väcktes intresset för israelisk krigföring. 

– Jag har gått de skolor vi har för en svensk arméofficer, och med tilltagande irritation har jag tänkt att: varför tittar vi inte mer på Israel? Det finns många likheter mellan Sverige och Israel utöver totalförsvar och värnplikt och jag menar att vi kan lära oss mycket av dem. 

Liknande läsning:

På ett övergripande plan handlar Anders Ekholms avhandling om operationskonst, men mer specifikt tittar han på strategiskt och operativt djup. Han säger att när västvärlden talar om militärt djup handlar det nästan uteslutande om linjära djup – alltså framåt eller bakåt. Det beskrivs i termer av geografiska buffertzoner och stora förbandsmassor som kan avskräcka eller absorbera en motståndare. Men ett litet land som Israel, med en yta dubbelt så stor som Östergötlands och en befolkning på tio miljoner, saknar de fysiska förutsättningar som krävs för ett effektivt linjärt djup.  

– Men uppenbarligen har de ändå ett track record och har klarat sig genom upprepade konflikter, tidigare likväl som nu. Det har de gjort genom att skapa en annan form av djup som jag valt att kalla för ett cirkulärt djup, säger Anders Ekholm. 

AndersEkholm01

Två av Försvarshög­skolans främsta medieprofiler under senare år – Joakim Paasikivi, ­numera pensionerad överste­löjtnant, och Anders Ekholm – stöter på ­varandra i FHS lokaler.

Foto: Filip Erlind

Han beskriver det cirkulära djupet med en modell eller en funktion bestående av tre delar: projicera, manövrera och absorbera. Modellen ska stimulera till kreativ användning av till buds stående medel i kontrast till hur och med vad traditionen anger att verksamheten ska bedrivas. Premissen är att inte försöka passa in ett scenario i en på förhand bestämd ram eller idealmodell, utan att vara extremt flexibel för att kunna anpassa sig efter händelseutvecklingen och motståndarens agerande. 

– Israelernas operationer börjar alltid med att de transformerar sig själva och de ändrar sitt beteende innan de ens överväger att ge sig på en motståndare. De drivs också starkt av att aldrig upprepa sig, framför allt inte om det varit en lyckad operation. Upprepningar är ett stort no no, säger Anders Ekholm och fortsätter: 

– Israelerna är framgångsrika i sin operationskonst, men det är ett mycket krävande sätt att agera som fodrar enorm kreativitet och flexibilitet. Konstant rörelse och självtransformation är mycket jobbigare än att sitta nöjd och betrakta sin skapelse. 

Han berättar att israelernas syn på operationskonst också avspeglar sig i deras utbildning till generalsnivå. 

– De utbildar inte någon, de lär deltagarna att utbilda sig själva. Det gör man genom att försätta dem i olika situationer där de måste hitta nya vägar som ofta går utanför doktrinen och paradigmet. 

De drivs också starkt av att aldrig upprepa sig, framför allt inte om det varit en lyckad operation.

Hittills har Anders Ekholm besökt Israel fem gånger under arbetet med avhandlingen för att samla material. Framför allt genom intervjuer, men också via rundresor för att förstå landets geografiska förutsättningar i den militära kontexten. Han berättar att de möten han haft med israeliska officerare har gett honom en förståelse för deras sätt att kriga och tänka, men också gjort honom uppmärksam på kulturella skillnader mellan svenskar och israeler. 

– Jämfört med oss är israelerna mycket mer rakt på sak. Man behöver inte tycka likadant som dem, men man förväntas alltid ha en åsikt. Jag har många gånger fått repliker som ’Sluta nu, du behöver inte vara så himla trevlig och snäll. Säg vad du tycker i stället’. 

Det är något som också har påverkat hans forskning. 

– Nu generaliserar jag grovt, men om jag försöker intervjua en israelisk general så kommer personen i fråga att tröttna jättefort om jag försöker följa en intervjuguide som jag noggrant övervägt och förberett innan. De vill ha frihet, dialog och diskussion, och jag talar av erfarenhet. Jag körde i diket flera gånger innan jag förstod att jag måste lägga min intervjuguide åt sidan och låta dialogen styra samtalet.

Genom sina framträdanden i offentligheten har Anders Ekholm blivit ett bekant ansikte för många, och han berättar att han ibland blir stoppad på gatan av människor som berömmer hans pedagogiska förmåga att beskriva konflikten i Mellanöstern. Men läget i regionen är extremt känsligt och det är inte alla som uppskattar hans uttalanden. 

– Den första som ringde och skällde ut mig var en man som sannolikt hade ursprung i regionen, det kunde anas på brytningen. Han började samtalet i sansad ton, men så slog han plötsligt om och blev väldigt otrevlig och hotfull. Det var ganska omskakande och efter det tog vi bort mitt telefonnummer som tidigare legat helt öppet på FHS hemsida. 

Trots ett starkt engagemang i arbetet, säger Anders Ekholm att han alltid varit noga med att sätta familjen främst. Han och hustrun Maria Ekholm har hängt ihop sedan gymnasiet och bor tillsammans i ett hus på landet, granne med Anders gamla grundskola. Det är också här han hittar tid för avkoppling och återhämtning.   

– Senaste gången vi var ute med motorbåten var en av de där extremt varma höstdagarna. Vi släppte i ankaret och sedan låg vi bara där och lyssnade till klucket från vattnet. Det var otroligt avkopplande. Annars är jag ganska rastlös av mig och gillar att snickra på huset och meka. Jag har också börjat jaga och spela golf igen efter nästan 20 års uppehåll. 

AndersEkholm07

Den silverfärgade plutan är den gåva som som israeliska officerare får efter avslutad generalskurs.

Foto: Filip Erlind

Hittills har Anders Ekholm fått tre av avhandlingens artiklar publicerade i vetenskapliga, sakkunniggranskade tidskrifter, och den fjärde och sista artikeln är inlämnad för granskning. Nu tillbringar han den mesta tiden hemma vid datorn i Strängnäs för att justera och slutligen utforma den så kallade kappan, det ramverk som binder ihop hela arbetet. Efter snart fem års forskning är hans slutsats att svensk försvarsmakt har mycket att lära av israelerna inom området operationskonst. 

– Jag säger inte att vi ska kasta det vi har, men det vore bra om vi övervägde att ta till oss det cirkulära förhållningssättet också. Att följa doktriner och reglementen är bra, det gör att vi kan agera reflexmässigt och bli livsfarliga blixtsnabbt, men det gör oss samtidigt väldigt förutsägbara och därmed sårbara. Som kollegorna i Israel säger, fienden läser ju också din doktrin. 

Om allt går som planerat kommer Anders Ekholm att lägga fram sin avhandling för disputation våren 2025. Därefter hoppas han få möjlighet att fortsätta sin karriär på Försvarshögskolan. 

– Jag har precis skickat in min ansökan till chefsurvalsgruppen för att bli skärskådad på den nivån. Kanske kan jag också få en indikation på det reella värdet av att snart vara disputerad officer i en officerskår under akademisering. 

Fakta

Anders Ekholm

Ålder: Fyller 50 år i mars nästa år.

Familj: Hustrun Maria samt sönerna Lukas, 22, Jakob, 20, och Oskar, 16. Äldste sonen är specialist-officer vid Livgardet. 

Bor: Hus på landet
i Strängnäs.

Intressen: Golf (strax under fem i handikapp ”i alla fall en bra dag”), slalom, vara på sjön, jaga, snickra och meka med motorer. ”Vulkan-nörd” som bland annat bestigit den aktiva vulkanen Etna på Sicilien.

Karriär i urval:
1994: Värnplikt, vid P 10 i Strängnäs.

1999: Utlandstjänst i Kosovo (Swerap/KS01).

1996–1998:
Officershögskolan.

2005–2010: Olika befattningar på Ledningsregementet.

2010–2011: Stabs-
utbildning.

2016–2018: Högre stabsutbildning.

2020–: Doktorandtjänstgöring vid Försvarshögskolan.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

Redaktionen
Erik Windfäll

Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

Ur arkivet: