Senast publicerat

Senast publicerat:

»Jag är jäkligt taggad på min nya befattning«

Joacim Blomgren var med i omställningen till ett trebefälssystem redan från starten och innehar i dag den högsta graden inom specialistofficersskråt – regementsförvaltare. Nu ska även Högkvarteret fullt ut införlivas i det nya befälssystemet och den 1 juli blev Joacim Blomgren den första regementsförvaltaren i insatsstabens ledning.

Linda Sundgren

Filip Erlind

2022-09-08

Joacim Blomgren har legat i tätklungan och varit drivande i utvecklingen av specialistofficersprofessionen ända från början. Han var delaktig i framtagandet av specialistofficersutbildningen som sjösattes 2007. Han var med och utvecklade den högre specialistofficersutbildningen och tillhörde själv den första kullen officerare som 2013 valde att frivilligt omskola och omgalonera sig till specialistofficer. I december 2018 blev han den förste arméförvaltaren någonsin och snart bryter han åter ny mark som förvaltare hos Insatschefen.

– När jag pratar med Michael Claesson känner jag mig välkommen, efterfrågad och lite saknad, säger Joacim Blomgren när vi ses på regementet i Enköping, en av hans allra sista arbetsdagar som arméförvaltare på arméstaben.

–Äntligen får vi också en förvaltare, säger de. Vi har byggt det här systemet nerifrån och upp och Högkvarteret är den sista nivån som nu fullt ut ska implementera trebefälssystemet.

När vi träffas står midsommarafton för dörren och Joacim Blomgren håller på att avveckla sitt uppdrag hos arméchefen Karl Engelbrektson. Kvällen innan var det avtackningsmiddag med kollegorna. Nu ska övernattningslägenheten tömmas och städas ur för någon annan att ta över. Den 1 juli tillträder Joacim Blomgren sin nya befattning som insatsförvaltare hos insatschefen och precis som när han utnämndes till arméförvaltare hos arméchefen är hans kommande befattning ett tämligen oskrivet blad. Ramarna för uppdraget är visserligen fastställda men det blir upp till honom själv att fylla dem med innehåll. Men han träder in i rollen med öppna ögon och har en ganska tydlig uppfattning om vad som behöver göras.

– Jag kommer titta på de olika avdelningarna, vilka funktioner som finns och försöka bidra till att utveckla organisationen så att specialistofficersrollen nyttjas optimalt. Det handlar om att förstå de olika nivåerna i specialistofficersspåret och koppla det till en helhet. Jag kommer också att vara delaktig i uppgifter som handlar om insatser och arbeta med konkreta sakfrågor. Sedan har vi hela Natointrädet och allt vad det innebär.

Som den första regementsförvaltaren på Insatsstaben kommer Joacim Blomgren vara delaktig i att forma innehållet i befattningen.

Joacim Blomgrens resa i Försvarsmakten började 1985 med värnplikten på I 4 i Linköping. En karriär inom det militära hade han inte tänkt sig, men upptäckte efter muck att han saknade kamratskapen och utmaningarna som militärtjänstgöringen inneburit. Han fick tjänst som frivillig värnpliktig instruktör på en stab- och trosspluton på trängbataljonen innan han läste vidare till officer, blev plutonchef och sedermera kompanichef. När beskedet kom att regementet i Linköping skulle läggas ner i mitten av nittiotalet, blev han erbjuden en tjänst som lärare vid officersutbildningen på Stridsskolan mitt, numera Markstridsskolan. Där hittade han det han verkligen brann för: att undervisa och utveckla utbildningar och materielsystem.

– Jag tycker om att lära mig nytt, men framför allt att få dela med mig av kunskap till andra och utveckla innehållet i utbildningar. Jag blev kvar på Markstridsskolan i nästan 20 år.

Liknande läsning:

När vi utvecklade utbildningen för specialistofficerare kände jag direkt att det var specialist jag var och jag hade inga problem med det.

Då planerna att åter införa ett tvåbefälssystem blev kända under 2000-talets början tjänstgjorde Joacim Blomgren med utbildningsfrågor i Kvarn och Skövde och hade uppnått graden major. När de nya rollbeskrivningarna för de olika officersspåren rullades ut insåg han att hans befattning var en framtida specialistofficers, en insikt han tog med ro.

– För mig var det inga konstigheter. När vi utvecklade utbildningen för specialistofficerare kände jag direkt att det var specialist jag var och jag hade inga problem med det. Jag hade arbetet med utveckling av utbildningar i flera år och var specialiserad inom det området.

På nationaldagen 2013 blev Joacim Blomgren en av sju officerare som utnämndes till den högsta graden som går att få som specialistofficer, regementsförvaltare (motsvarande flottiljförvaltare i flottan och flygvapnet). Joacim Blomgren placerades på befattningen utbildning och skolförvaltare där han både skulle bygga upp tvåbefälsorganisationen och utveckla undervisningen, innan han 2018 tillträdde som arméförvaltare hos arméchefen. Att hantera rollen som rådgivare och parhäst till en general har han fått hjälp med genom ett coachprogram i ledarskap som han deltar i. Han är nu inne i slutfasen av programmet och i förmiddags hade han ett av sina sista möten tillsammans med coachen.

– I dag pratade vi om att jag känner mig redo för nästa nivå. Jag har gått från att vara en del av produktionen till att förändra och leda en stor organisation och jag har fått förståelse för spelplanen på högsta nivå. Det har varit en fantastisk resa, säger han.

Joacim Blomgren beskriver sig själv som en strukturerad person som tycker om tydlighet och kontroll, men att han genom ledarskapsprogrammet också insett att de egenskaperna ibland har en hämmande effekt på omgivningen. En del i coachingen har därför bestått i att våga ta ett kliv tillbaka och ge människor omkring honom mer handlingsutrymme.

– Om jag ska leda en tvådagarsutbildning brukar jag planera vad jag ska göra timme ett, timme två och så vidare. Nu har jag istället tränat på att sätta upp mål att jobba mot och sedan släppa loss människokraften. Det är jobbigt, men det går bra. Man måste ju inte ha rast 14.30, det går bra klockan tre också, säger han leende.

Lärdomarna från coachingen har även påverkat honom som person och i privatlivet, berättar han.

– Det här handlar om livet och jag är väldigt mycket Jocke, både i jobbet och privat. Jag har inget jobbface, det skulle bli väldigt konstigt. Jag är den jag är.

FAKTA

Joacim Blomgren
Ålder: 56.
Bor: Villa i Boxholm i södra Östergötland.
Familj: Sambon Marie Sjögren. Två söner från tidigare äktenskap. Sambons två döttrar samt två fosterdöttrar liksom två katter som är ”underbara och fullständigt opålitliga”. Alla barn är vuxna och utflugna.
Fritid: ”Alldeles för lite” men spelar gärna golf (7 i handikapp), reser till värmen, matlagning, grönsaksodling, att träna och titta på all form av idrott utom motorsport.

Genom sin sambo, Marie Sjögren, har Joacim Blomgren också upplevt en annan sida av internationella konflikter än dem han brukar komma i kontakt med via jobbet. Sambon har varit engagerad som tillfällig vårdnadshavare och god man åt ensamkommande flyktingflickor vilket i hög grad kommit att påverka deras liv. För fem år sedan valde de att låta två tjejer flytta in hos dem. Flickorna blev kvar i flera år och fick med tiden uppehållstillstånd. I dag är de utflugna med egna boenden och bra jobb.

– I kväll kommer båda två hem för midsommar. Vi är som extraföräldrar åt dem och det känns fantastiskt att höra dem kalla oss mamma och pappa, säger Joacim Blomgren.

Ögonen tåras och han samlar sig en kort stund innan han fortsätter.

– När båda föräldrarna blivit ihjälslagna, de inte hade någon släkt kvar i livet och inget land ville ta emot dem var det inte något svårt beslut att låta dem flytta in hos oss. Nu är de en del av familjen och Maries och mina barn tycker bara att det är roligt när vi är många på julen och sådant.

Men även om det stundtals varit mycket att ta hand om hemma har Joacim Blomgrens engagemang i arbetet varit oförändrat, säger han. Och införandet av ett två- och sedermera trebefälssystem är något han trott på och stöttat ända från början.

– Vårt jobb är så komplext att vi behöver dela på uppgifterna mellan officerare och specialister. Men ingen är bättre eller sämre än någon annan, vi har bara olika roller. Internationellt är det här inga konstigheter. Sverige var i stort sett det enda landet i Europa med ett enbefälssystem.

Joacim Blomgren stod bakom överbefälhavare Micael Bydéns beslut den 7 maj förra året om att införa trebefälssystemet fullt ut och – om nödvändigt – genom påtvingad omgalonering. Att låta den gamla befälsordningen verka ut var inget realistiskt alternativ, menar han.

– Då skulle den sista ur det gamla systemet ha slutat 2038 eller därikring och vi kan inte ha dubbla system så länge. Att ha rätt person med rätt grad på rätt befattning är viktigt för både personalplanering och för utveckling och utbildning av individen.

Däremot anser han att vissa delar i processen borde hanterats annorlunda och han förstår kritiken från de kollegor som känner sig överkörda och felbehandlade.

– Vi borde ha förberett det här bättre och tydligare kommunicerat varför vi gör detta. När man pratar med folk och förklarar varför så förstår de ofta.

Han förstår också delvis det missnöje som finns kring brister i karriärmöjligheter och löneutveckling för specialistofficerare, men säger att det nu finns en lösning på plats.

– Försvarsmakten har tagit fram en ny lönemålbild för yrkesofficerare, vilket medger att en förbandschef nu kan bygga upp nya lönestrukturer anpassade för både officer och specialistofficer. Det finns inget som hindrar att man tillämpar de här modellerna, men det måste göras också.

Joacim Blomgren har nu fyra och ett halvt år framför sig som regementsförvaltare på Insatsstaben. Vad som väntar därefter återstår att se, men pensionen är ingenting han längtar efter.

– Jag har fyllt 56 och i min senaste placeringsplan stod det att jag skulle gå i ålderspension eller få förlängt efter det här. Det var första gången jag såg det i skrift och det kändes jättetungt. Att jobba är roligt, det är en del av livet och jag har svårt att se mig gå i pension om fyra och ett halvt år. Kanske skulle jag kunna tänka mig att gå vidare inom det civila och bli chef för en golfklubb eller liknande, för att kombinera ledarskapet med ett stort intresse. Men jag får se vad det blir. Just nu är jag jäkligt taggad på min nya befattning.

FAKTA

Karriär
1985–1986: Värnplikten på I 4 i Linköping.
1987: Sex månader som plåtslagare på pappas firma.
1987: Officershögskolan, OHS.
1988–1995: Olika befattningar på trupp.
1995: Stridsskolan Mitt (senare Markstridsskolan), lärare vid OHS, chef för reservofficersutbildningen, ställföreträdande utbildningschef och ansvarig för utveckling av officersutbildningar.
2013: Omgalonering från major till regementsförvaltare. Utbildning och skolförvaltare på Markstridsskolan.
2018: Försvarsmaktens första arméförvaltare.
2022: Försvarsmaktens första insatsförvaltare. lf (7 i handikapp), reser till värmen, matlagning, grönsaksodling, att träna och titta på all form av idrott utom motorsport.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Joacim Blomgren

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz

2026-07-09

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personalområdet i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra.

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.