Senast publicerat
Senast publicerat:

Personaldirektören om kritiken efter inlägget: ”Var olyckligt formulerat”

Den 11 april skrev Kim-Lena Ekvall Svedenblad, Försvarsmaktens personaldirektör, ett inlägg på myndighetens blogg med rubriken ”Personalen i fokus när vi rustar försvaret”. I inlägget står det bland annat att Försvarsmakten de senaste två åren gjort betydande satsningar på löner och tillägg samt att yrkesofficerare i genomsnitt har 10 000 kronor i tillägg per månad. Inlägget har väckt reaktioner och kritik hos många av Försvarsmaktens anställda.

Josefine Owetz

Tondövt”, ”ett hån” och ”ett slag i ansikte”. Det är några av de kommentarer som Försvarsmaktens personaldirektörs inlägg ”Personalen i fokus när vi rustar försvaret” har fått. Texten publicerades på myndighetsbloggen ”Försvarsmakten kommenterar” och var en replik på en debattartikel från Officersförbundet. ”Utifrån inlägget ser vi att det finns risk för att bilden av villkoren och lönerna för officersyrket blir snedvriden”, skrev personaldirektör Kim-Lena Ekvall Svedenblad om förbundets debattartikel, och argumenterade för att löner och villkor behöver ses utifrån en större helhet. ”Försvarsmakten arbetar utifrån den statliga lönebildningen och har under de två senaste åren gjort betydande satsningar på löner och tillägg”, skrev hon vidare.

Inlägget har efter publicering fått många kommentarer och reaktioner från Försvarsmaktens anställda, både på intranätet Emilia, under artikeln på myndighetens webbplats och i sociala medier.

Hur ser du på debatten och diskussionerna som följt efter ditt inlägg på ”Försvarsmakten kommenterar”?

– Jag tycker att det är bra att man, om man nu inte känner igen sig i den beskrivning som jag har givit i artikeln, lyfter frågorna och att man vågar debattera. Det välkomnar jag. Det gör att vi får med oss input i arbetet framåt. Det är bra att man vågar uttrycka sin åsikt, säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad.

Vad var syftet med inlägget? Vem var målgrupp?

– Syftet var att nyansera bilden kring Försvarsmakten som myndighet och var vi står någonstans när det gäller löner och lönebildning. Sedan förstår jag av reaktionerna att det blir en klumpig kommunikation att försöka beskriva en helhetsbild av en myndighet i den storlek som Försvarsmakten är. Vi har inte lyckats med kommunikationen här och bilden hamnar långt ifrån den enskilda medarbetaren. Men avsikten var att ge en tydligare bild och nyansera bilden. Jag har en stor respekt för all den verksamhet som Försvarsmaktens anställda gör i dessa tider av tillväxt, Ukrainastöd och all annan verksamhet som man genomför. Det är viktigt att man ska känna att man får en rimlig ersättning för det. Inlägget var till vår egen personal.

Det blir klumpigt och kan naturligtvis, som också framförts, upplevas som tondövt.

Sett så här i efterhand, med alla reaktioner som blivit, skulle du ha formulerat sig på samma vis idag?

– Nej, det är klart att jag måste vara självkritisk och när reaktioner blir som de har blivit så ser jag att det var olyckligt formulerat. Så nej, det skulle jag naturligtvis inte göra. Att prata utifrån en helhetsbild och ha ett myndighetsperspektiv, det blir klumpigt och kan naturligtvis, som också framförts, upplevas som tondövt.

”Officerare och annan militär personal uppbär också olika typer av tillägg (Försvarsmaktsdygn, OB, jour, beredskap samt övriga rörliga och fasta tillägg) på sin lön, exempelvis har yrkesofficerare tillägg i genomsnitt strax över 10 000 kr per månad för 2024”, står det i inlägget.

Du skriver att en officer i genomsnitt har 10 000 kronor i tillägg per månad, en summa som många inte verkar känna igen sig i av kommentarerna att döma. Vad bygger den statistiken och siffran på?

– Vi kan ta fram siffror från våra system och där har vi tagit fram statistik som gäller bland annat för de tillägg som man uppbär som anställd, som insatstillägg, sjötillägg och jour. Vi försökte spegla den genomsnittliga yrkesofficeren och jag förstår att förutsättningarna ser olika ut. Arbetet ser olika ut och jag förstår att alla inte känner igen sig i den bilden, säger hon och fortsätter:

– Grundlön är en sak. Vi behöver fortsatt jobba med vår lönestruktur, där tar vi oss succesivt framåt. Tillägg är ersättning för merarbete. Det är en del till varför vi satsade på att höja tilläggen 2022, bland annat för OB, jour och beredskap, just för att vi tycker att det är viktigt att de anställda ska få betalt för det merarbete som genomförs. Många i Försvarsmakten går tungt och jobbar väldigt mycket. Det ska man ha kompensation för.

Hur tänker du kring den motprestation som ligger bakom tilläggen?

– Jag tycker att yrkesofficerarna gör en enorm prestation i den tillväxt som vi har och med alla de krav som ställs på Försvarsmakten. Man ska ha en rimlig kompensation för det jobb man gör.

Det blev missvisande att använda sig av ett genomsnitt som inte kändes igen av organisationen

Blir det inte missvisande att hävda att yrkesofficerare har tillägg på i genomsnitt 10 000 kronor i månaden när det är vissa förband och enheter som troligen gör att statistiken ser ut som den gör?

– Ja, det blev missvisande att använda sig av ett genomsnitt som inte kändes igen av organisationen. Om vi tittar på statistiken så får vi fram den siffran, men det går inte att använda i kommunikation. Vi behöver titta mer på statistiken och ta fram bättre exempel.

Många kommentarer handlar om att du inte har markkontakt eller förståelse för personalens förutsättningar och behov ute på förbanden. Förstår du den kritiken eller behöver man inte ha det som personaldirektör i Försvarsmakten?

– Jag har läst alla kommentarer. Självklart måste man ha det. Självklart gör jag en massa förbandsbesök och ser hur det är i verksamheten. Jag har ständigt dialog med förbandschefer och andra chefer för att hålla mig ajour om hur det är.

ÖB Michael Claesson skrev igår på X att ”Jag och personaldirektören måste kunna vara självkritiska, rätta till och förbättra. Det är en styrka i vårt ledarskap, inte en svaghet” och ”Jag förstår att formuleringarna uppfattas som missvisande”  – vad är dina tankar kring det?

– Jag delar ÖB:s syn och det är klart att om vi ser det att det blir reaktioner och om man inte förstår det vi lägger ut, då är det klart att jag måste vara självkritisk. Vi behöver göra bättre ifrån oss när det kommer till kommunikation. Det behöver vi jobba med.

Har du något du vill tillägga?

– Jag ville i mitt inlägg försöka ge en bild av Försvarsmakten som myndighet i en statlig sfär där vi har den svenska modellen. Försvarsmakten har inte rådighet att höja löner hur vi vill. I inlägget ville jag försöka lyfta de satsningar som gjorts på lön och villkor. Jag förstår att det blir för abstrakt och att det kan vara svårt för den enskilde medarbetaren att känna igen sig i bilden.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Flera med insyn i Försvarsmakten och Försvarets materielverk beskriver en utveckling där externa konsulter får stort inflytande över strategiska vägval. När rollerna blir otydliga och beroenden växer behöver vi ställa frågan om vi har tillräcklig kontroll över våra egna system och beslut, skriver insändarskribenten.

    Josefine Owetz

    Foto: iStock

    Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. Den militära upprustningen går snabbt och kraven på effektivitet är höga. Just därför måste en obekväm fråga våga ställas: har staten full kontroll över hur de digitala vägvalen inom försvaret formas?

    Uppgifter från personer med insyn i både Försvarsmakten och Försvarets materielverk, FMV, pekar på mönster som förtjänar seriös granskning. Det handlar inte om enskilda individer, utan om strukturer där gränsen mellan stat och leverantör riskerar att bli otydlig. Om bilden stämmer är det ett systemproblem, inte ett personproblem. Offentlig sektor behöver konsulter. Det är inget kontroversiellt. Problemet uppstår när roller och incitament börjar flyta ihop.

    Det som beskrivs inifrån är miljöer där externa konsulter i praktiken får stort inflytande över strategiska vägval: de deltar i centrala forum, bidrar till kravställning och påverkar tekniska riktningar.

    Samtidigt kan det vara oklart för omgivningen när någon talar som oberoende expert och när samma person har koppling till en specifik plattform eller företag. När sådana gränser blir otydliga riskerar ansvarskedjor att försvagas. Det jag och mina kollegor inne i organisationen ser följer ett välkänt mönster från internationella it-skandaler. Varningsflaggorna är tydliga och återkommer gång på gång:

    Konsulter utan tydlig rollmärkning
    Externa konsulter uppges sitta i centrala forum, leda arbetsgrupper och driva beslut utan att det alltid är tydligt att de representerar kommersiella intressen. När konsulter uppträder som myndighetspersonal suddas ansvarskedjor ut.

    Inbäddade konsulter i kärnverksamheten
    Personer med leverantörskopplingar sägs arbeta djupt integrerat i organisationen med intern tillgång, inflytande över vägval och deltagande i strategiska diskussioner. Det skapar beroenden som är svåra att bryta.

    Kravställning som låser upphandlingar
    Ett återkommande mönster är att behov och krav formuleras på sätt som i praktiken passar en viss plattform, ofta kring ett specifikt system. Alternativ existerar formellt, men blir i praktiken orealistiska.

    Samma aktörer påverkar både strategi och leverans
    När konsulter först hjälper till att definiera problem och arkitektur och sedan levererar lösningen uppstår en uppenbar intressekonflikt. Det är en klassisk mekanism bakom leverantörsinlåsning.

    Ledningar som börjar se ett enda alternativ
    Den mest oroande signalen är kulturell. När högre chefer börjar beskriva ett systemval som “det enda realistiska” har oberoendet redan eroderat. Då har leverantörens världsbild blivit organisationens.

    Internationellt är detta ett välkänt mönster. Leverantörsinlåsning uppstår sällan genom ett enskilt beslut. Den växer fram gradvis genom att: 1. Behovsbild och strategi formas. 2. Krav skrivs nära ett visst ekosystem 3. Alternativ framstår som oprövade eller riskabla. 4. Beroendet cementeras.

    I flera beskrivningar återkommer hur stora affärssystem (inte minst kring it-system) tenderar att bli referenspunkten kring vilken allt annat organiseras. Det behöver inte vara fel i sig, men när ett system börjar behandlas som mål snarare än verktyg bör varningsklockor ringa. Detta är inte en teoretisk oro. Internationellt finns flera exempel där stora affärssystem kopplats till korruptionsutredningar.

    Så sent som 2024 gick ett stort internationellt företag med på att betala över 220 miljoner dollar i böter efter amerikanska mutanklagelser kopplade till affärer med offentliga aktörer i bland annat Sydafrika och Indonesien. Utredningar pekade på systematiska försök att vinna statliga kontrakt genom otillbörliga förmåner och mellanhänder.

    Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Historiskt har även stora industrisystem kopplats till politiska skandaler i Europa, där leverantörer misstänkts ha använt nätverk av konsulter och mellanhänder för att påverka offentliga upphandlingar. Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Poängen är inte att alla implementationer är korrupta utan att riskerna är dokumenterade och kräver starka skyddsmekanismer. Sverige har redan sett vad som händer när styrning och riskkontroll brister i känslig statlig verksamhet. Ett exempel är Transportstyrelseskandalen 2017 där känslig information blev tillgänglig för icke säkerhetsklassad personal i utlandet. Där ignorerades varningssignaler tills skadan var ett faktum. Skillnaden nu är att det som beskrivs rör strukturer inom Försvarsmakten.

    Om liknande mönster av otydligt ansvar, beroenden och förbisedda larm får växa i en verksamhet med ansvar för rikets säkerhet kan konsekvenserna bli betydligt allvarligare. Lärdomen från Transportstyrelsen är enkel, systemfel måste tas på allvar medan de fortfarande går att rätta till. I komplexa organisationer får experter naturligt stort inflytande. Men om långvariga beroenden och informationsövertag gör att beslutsfattare successivt tappar handlingsfrihet uppstår en risk att strategiska val i praktiken formas utanför staten. Det behöver inte handla om otillbörligheter i juridisk mening. Strukturella beroenden räcker för att gradvis förskjuta maktbalansen. I försvarssektorn är det i sig ett allvarligt styrningsproblem.

    Den mest allvarliga bilden handlar dock om ledarskap. Flera uppgiftslämnare beskriver hur höga chefer i praktiken införlivat leverantörernas narrativ. När beslutsfattare börjar försvara plattformar snarare än verksamhetsmål har något gått fundamentalt fel.

    Det kan ske gradvis genom att konsulter sätter agendan, alternativ framstår som riskabla, kritik tolkas som okunnighet och plattformen blir “oundviklig”. Till slut agerar organisationen som om systemet vore ett mål i sig. I en myndighet med ansvar för nationell säkerhet är det en farlig förskjutning. I detta sammanhang väcker även affärsmodeller frågor. Ett exempel som ofta nämns i diskussioner är ett litet konsultbolag med närvaro i försvarsrelaterade miljöer och återkommande höga marginaler.

    När konsultbolag med stark närhet till verksamheten samtidigt genererar betydande utdelningar till ägare som själva är verksamma i uppdragen uppstår frågor om incitament och transparens. Det betyder inte att något är fel per automatik, men det är en typ av konstruktion som i andra sektorer brukar granskas noggrant. Särskilt när det gäller samhällskritiska funktioner.

    När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet.

    En särskilt oroande uppgift är att dessa frågor inte tycks vara okända internt. Personer med insyn beskriver hur oro ska ha lyfts genom flera kanaler: via linjevägar, säkerhetsfunktioner och visselblåsarsystem. Om sådana signaler inte leder till tydliga åtgärder uppstår en farlig dynamik. Visselblåsarsystem finns för att fånga upp strukturella risker. När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet. Det gynnar aldrig en organisation som verkar i hög riskmiljö.

    Parallellt finns vittnesmål om att personer som ifrågasätter narrativet där systemet i praktiken blivit målbilden i sig marginaliseras. Anställda som lyfter alternativa lösningar eller problem med beroendet uppges uteslutas från centrala forum, plockas bort från beslutsprocesser eller tystas på andra sätt. Om detta stämmer är det djupt oroande. Försvarssektorn är beroende av intern intellektuell höjd och öppen debatt. När kritiskt tänkande ersätts av konformitet urholkas både kompetens och säkerhet.

    Det är viktigt att vara tydlig, detta är inte en text om att peka ut enskilda bolag eller individer. Inte heller om att ifrågasätta behovet av extern kompetens. Det handlar om strukturer där roller kan bli otydliga, beroenden kan växa fram över tid, incitament kan sammanfalla med inflytande och interna varningssignaler riskerar att tappas bort. Sådana mönster måste kunna diskuteras öppet i en demokrati, särskilt inom totalförsvaret.

    Om Sverige menar allvar med att bygga ett robust försvar krävs inte bara ökade anslag, utan också stark styrning och transparens. Detta är inte en hypotetisk diskussion om framtida risker. Uppgifter pekar på att dessa utmaningar upplevs som högst närvarande redan idag inom Försvarsmakten. Just därför blir frågan akut, inte teoretisk, och därför behövs oberoende granskning av konsultberoenden i försvarssektorn, hantering av intressekonflikter, styrning av stora affärssystem samt hur interna larm tas om hand. Inte för att leta syndabockar, utan för att säkerställa att systemen vi bygger vilar på stabil grund.

    För i slutänden borde principen vara självklar: strategiska vägval för försvaret av riket ska formas av statens behov, fullt ut och utan tvekan. Detta är en diskussion som måste kunna föras öppet, sakligt och utan prestige. Försvarsförmåga byggs inte bara av materiel och system utan av förtroende, integritet och modet att granska sig själv.


    Med risk för slutet på min egen karriär,

    anonym yrkesofficer

    Ur arkivet: