Senast publicerat
Senast publicerat:

”Försvarsindustrin måste rampa upp sin produktion”

Som chef för Lednings- och ekonomistaben vid Försvarets materielverk, FMV, har Mikael Frisell en tuff uppgift. I en tid av allvarligt säkerhetsläge och exceptionell tillväxt behöver nya och mer effektiva arbetssätt implementeras. Officerstidningen har tagit rygg på honom under en dag.

Anna-Maria Stawreberg
Margareta Bloom Sandebäck

Klockan är två minuter i sju på morgonen när generalmajor Mikael Frisell med raska steg kliver in på FMV:s ledningsstab.

Som stabschef har han en nyckelroll i ledningen av myndigheten, där stort fokus nu ligger på Försvarsmaktens tillväxt och stödet till Ukraina. Det är mycket att göra, och schemat är fullbokat. Halvtimmen mellan sju och halv åtta är den stund på arbetsdagen där han har möjlighet att svara på mejl, ta samtal och reflektera över kommande uppgifter. Den där halvtimmen är guld värd, förklarar han, och nödvändig för att han ska kunna genomföra sitt arbete.  

– Eftersom mitt arbete är så pass mötestungt måste jag vara väl förberedd. Är man det hinner man avverka mycket på ett fem minuter långt möte, säger Mikael Frisell, när han på sekunden 07.30 kliver in i sammanträdesrummet där morgonsynken ska hållas med Henrik Gaunitz, FMV:s ekonomidirektör och ställföreträdande chef för Lednings- och ekonomistaben, samt med Daniel Wessén, avdelningschef för stabsledningen och Anton Kindlund, Mikaels militära rådgivare. 

Det är uppenbart att dagens schema är väl förberett. Det gäller att få upp rätt frågor på agendan för att tiden ska kunna utnyttjas effektivt. För en utomstående infinner sig en känsla av ett 15-spel. En omöjlig ekvation att lösa på den begränsade tid som ett dygn trots allt består av.

Liknande läsning:

– Det är en utmaning att hålla så högt arbetstempo, vi hinner sällan småprata om privata saker. Det hoppas jag att vi hinner göra ikväll över en pizza, säger Mikael Frisell, och syftar på AW:n som ska hållas hemma hos honom samma kväll efter dagens sista möte. 

Anton Kindlund får i uppdrag att koordinera kommande, externa aktiviteter som thanksgiving-middagen med amerikanska ambassadören och tjänsteresan till USA och satellituppskjutningen. Det är svårt att få ihop schemat. Att teleportera sig till USA är omöjligt, till och med för en generalmajor, Det finns en risk att Mikael Frisell kommer att missa själva uppskjutningen, och att resan därmed behöver avbokas. 

Det är en utmaning med att hålla så högt arbetstempo, vi hinner sällan småprata om privata saker.

Nästa möte, ett tjugo minuter långt möte om FMV:s processorganisation, tar vid. Processutvecklingen är en avgörande del i FMV:s förändringsarbete. För att klara tillväxten behövs helt enkelt ett nytt och mer effektivt arbetssätt implementeras.

– Nu gäller det att hitta en tillräcklig ambition i arbetet så att vi snabbt får resultat, för det finns ju stora förväntningar ute i organisationen på att det händer något här, säger Mikael Frisell. 

Han lutar sig bakåt och knäpper med sin ballografpenna. Han antecknar några rader i sin svarta anteckningsbok och fortsätter:

– När det kommer till rapportering och uppföljning ska vi inte ha mer av det, den ska bli smartare och effektivare.  

På väg ut till FMV:s pelargång och en kylslagen fotografering hinner Mikael berätta om hur en vanlig arbetsdag ser ut. Det går fort: Med tanke på nuvarande världsläge finns det knappt några vanliga arbetsdagar för FMV:s medarbetare. Myndigheten och Sverige har att hantera en omfattande tillväxt i hela försvarssektorn, men också kriget i Ukraina inklusive återanskaffning av skänkt materiel och Sveriges kommande Natoanslutning. 

Varje dag börjar dock med att klockan ringer 05.30 i Mikael Frisells övernattningslägenhet på Gärdet. Han promenerar till kontoret där arbetsdagen sätter igång prick klockan sju. 

– För mig är det viktigt att prioritera tre saker för att orka: Att äta, sova sex timmar varje natt och att fysträna. Det kräver viss självdisciplin. Särskilt som det ofta är jobbaktiviteter även kvällstid. 

Samtidigt, säger Mikael Frisell, eftersom han gillar att träna, blir det en form av avkoppling för honom. 

De där raska kliven gör sig påminda, och för att hinna med behöver vi andra småspringa, samtidigt som han till synes oberörd fortsätter berätta. 

Född och uppvuxen i Skövde var Mikaels plan att efter fyraårigt tekniskt gymnasium studera vidare och kanske bli civilingenjör. Men först skulle han göra värnplikten, och, efter ett tips från en kompis i fotbollslaget, bli reservofficer. Så var planen. 

– Jag ryckte in som 15 månaders värnpliktig vid Skaraborgs regemente, P 4, måndagen efter att jag tagit studenten och det var självklart en stor förändring. 

Snart visade det sig att Mikael Frisell trivdes riktigt bra i Försvarsmakten och när hans befäl uppmuntrade honom att söka officersutbildningen blev det så. Efter utbildningen väntade olika befattningar i Skövde. Bland annat tjänstgjorde han som plutonchef, kompanichef och arbetade med utveckling av stridsfordon 90.

Senare arbetade han som militär rådgivare hos överbefälhavare Håkan Syrén och som stabschef för Nordic Battlegroup.

– Jag fick ett gott råd när jag kom från Försvarshögskolans chefsprogram till Operativa insatsledningen och anmälde mig hos dåvarande OPIL-chefen, generallöjtnant Jan Jonsson: ”Fundera inte så mycket på vad du ska göra sen, Mikael. Gör bara ett bra jobb där du är nu, så kommer det att lösa sig.” Det rådet har jag försökt följa. Jag ser aldrig längre än till det jobb jag för närvarande har. 

När det kommer till rapportering och uppföljning ska vi inte ha mer av det, den ska bli smartare och effektivare.

Solen har kikat fram över huskropparna. Under fotograferingen hinner en lastbil köra in och montera en ståtlig julgran på FMV:s innergård. En strid ström av förbipasserande kolleger ropar uppmuntrande kommentarer åt Mikael, som tålmodigt låter sig fotograferas i kylan. 

– Man blir inte direkt svettig, kommenterar han efteråt, när vi tränger in oss i generaldirektörens blåa Volvo för vidare transport till norska ambassaden och det fyra timmar långa försvarsindustriseminarium, där representanter för företag från svensk och norsk försvarsindustri samt företrädare för branschorganisationerna ska delta. 

Tiden i bilen på väg till och från möten ägnar han antingen åt att läsa in sig eller åt att koppla av, berättar han, samtidigt som chaufför Thomas Persson kryssar sig fram genom Östermalms gator mot ambassadkvarteren. På ambassaden är det Chatham House Rule som gäller. Flertalet talare pratar om vikten av det svensk-norska samarbetet. På väg tillbaka till FMV kommenterar Mikael Frisell det som sagts på seminariet. 

– Trots att vi är så nära grannar har vi förvånande få samarbeten inom försvarsmaterielområdet med Norge, men nu görs mycket för att utveckla samarbetet. Det är bra och viktigt, särskilt i Natokontexten.

Han fortsätter:

– Med hänsyn till omvärldsläget, där alla pilar pekar i fel riktning, kan vi bara konstatera att det är bråttom att stärka Försvarsmaktens operativa förmåga. För att lyckas med samarbetet måste vi, precis som det diskuterades på seminariet, bland annat minska de nationella särkraven på materielen. 

Han tystnar en stund. Säger att om något fungerar åt finska, norska eller tyska soldater, då fungerar det troligen åt svenska soldater också, åtminstone i de flesta sammanhang. 

– Med den typen av samarbeten blir anskaffning och produktion smartare, snabbare och effektivare.

Är det nyckeln?

– I alla fall en av nycklarna. För några år sedan hade vi mycket tid, men inga pengar. Nu har vi pengar, men ingen tid. På grund av omvärldsläget beställer hela västvärlden materiel samtidigt. För att vi ska klara tillväxten måste vi samarbeta och föra en tät dialog med alla parter. Nu är den stora utmaningen industrins produktionskapacitet.  

Men det finns flera flaskhalsar när det kommer till leverans av materiel till Försvarsmakten.

– Försvarsindustrin måste rampa upp sin produktion. Ett exempel är produktionen av ammunition, där kapaciteten kanske till och med behöver tredubblas. Återigen medför omvärldsläget utmaningar som inflation, fördyring och de komponentbrister som fortfarande finns. Industrin bygger redan ut på ett omfattande sätt, men vi måste hitta vägar att öka kapaciteten ännu mer.

 

Som läget är nu gäller det att lägga beställningen snabbt för att inte hamna sist i kön. 

– Därför är materielsamarbetena och att man för samtal mellan länderna viktiga, och också att på ett strategiskt sätt dela upp det som industrin kan leverera. Samtidigt ska vi vara medvetna om att money talks. Den som beställer för tio miljarder går före den som beställer för hundra miljoner. 

Att i det läget stödja Ukraina med nödvändig materiel blir en enorm utmaning. 

– Eftersom huvuddelen av den materiel som är donerad till Ukraina kommer från armén tvingas arméns utveckling skjutas framåt, och det får konsekvenser för Försvarsmaktens utveckling.

För att lösa situationen, menar han, är det nödvändigt att föra en långsiktig och nära dialog med industrin och Försvarsmakten. 

FMV:s uppgift är dock inte att ha synpunkter på hur man prioriterar mellan försvarsgrenar och stridskrafter, även om FMV i sitt yttrande till ÖB:s militära råd skriver att det är utmanande att realisera alla inriktningar.

– Vi meddelar huruvida det som efterfrågas är möjligt att producera och leverera utifrån tillgänglig ekonomi. Det är något vi redovisar för både Försvarsmakten och försvarsdepartementet i vårt formella yttrande på ÖB:s militära råd. 

Det är naturligtvis extremt allvarligt när det är krig i närområdet.

När eftermiddagens mötesmaraton drar igång står deltagarna redan i korridoren och väntar. Under mötet diskuteras var i Natostrukturen FMV behöver ha personal på plats. På dagens sista möte återrapporteras det från mötet med höga företrädare från Ukraina. Ytterligare en ukrainsk delegation har besökt FMV för att diskutera fortsatta samarbeten inom ramen för samarbetsavtalet som tecknades under Natos toppmöte i Vilnius i somras. 

– Det är naturligtvis extremt allvarligt när det är krig i närområdet. Det är fullt upp, hela tiden. FMV får verkligen bekänna färg här, när vi både jobbar med vår egen tillväxt och stödet till Ukraina, konstaterar Mikael Frisell efteråt, när vi går mot hans rum.  Det är ett tämligen unikt kontor han har.

– Jag minns att jag klev in i rummet och att min första tanke var: ”vad är detta?!”, säger Mikael Frisell och skrattar. 

Hans företrädare, Thomas Engevall, hade nämligen den stora vänligheten att pimpa arbetsrummet innan Mikael tillträdde sommaren 2022. På bordet ligger en bojduk av den typ som marinen använder, fast grön, och framför de stora fönstren hänger egenhändigt sydda gardiner av tyget till fältuniform 90. Det var Thomas Engevall och Jennifer Skjäl Lundgren, chef för verksamhetsområde logistik, som knåpat ihop dem.

– Och alla vet ju hur modell 90-tyg luktar i början, så inledningsvis fick jag sitta med fönstren på vid gavel, berättar Mikael Frisell. 

Doften blev en nostalgitripp tillbaka till livet på trupp, bland annat som regementschef för Norrbottens regemente, I 19, och Bodens garnison 2014-2017, en tid som han ibland saknar. 

– Att få vara regementschef och även militärregionchef, det är klart att det var ett fantastiskt jobb! 

I dag är han betydligt längre från verksamheten. 

– Men jag gör mitt bästa för att hålla mig uppdaterad. Jag har ett stort kontaktnät och det försöker jag vårda och utöka. I min nuvarande roll ingår också att vara högsta företrädare för materielanskaffning till specialförbanden och det gör att jag får komma ut en del. 

Mikael Frisell är aktiv på sociala medier. Ett medvetet beslut i samband med att han var regementschef på I 19. 

– Det var den dåvarande kommunikationschefen Anna-Lena Hesse som uppmuntrade mig och sa att det hör en modern chef till. Därför skaffade jag sociala medier och kommunicerar än i dag på X, Facebook och LinkedIn. 

Inläggen gör han som privatperson, men de är alltid jobbrelaterade och speglar verksamheten som pågår.

– Jag vill få ut strategiska budskap, på ett lättsamt sätt informera om försvarsfrågor, men också visa vilket bra arbete vi gör, säger Mikael Frisell, som märkt att han uppfattas som mer närvarande tack vare detta.

Under sin karriär har han hunnit med att vid två omgångar vara militär rådgivare hos ÖB. 

– Det är nog det enda överraskande jobbet jag fått, när jag för andra gången fick frågan om att vara militär rådgivare hos dåvarande ÖB Sverker Göranson. Vi har kontakt fortfarande.

Eftersom familjen, sambon Carina och bonusbarn bor kvar i Boden, veckopendlar han. Något som visserligen är slitsamt, men som samtidigt ger möjlighet till viss reflektion och egentid. Att komma hem markerar också på ett tydligt sätt att han är ledig. 

– Den förmågan, att vara 100 procent där du är, utvecklade jag under min tidigare karriär som elitidrottare inom skytte tack vare min mentala tränare.

På sin lediga tid är han bra på att göra roliga saker, berättar han. Han och sambon reser, tränar och testar nya viner. 

– På senare år har jag även börjat tycka att matlagning är roligt. 

Mikael Frisell är 57 år och räknar med att jobba många år framöver. Var han ser sig själv inom fem år är oklart, eftersom han fortfarande lever efter Jan Jonssons råd.

– Jag försöker göra ett så bra jobb det bara går här. Men jag vill tillbaka till Försvarsmakten en gång till! Jag hade gärna velat tjänstgöra i en befattning där jag utmanas, inspireras och kan vara med och utveckla och påverka verksamheten. 

Han konstaterar att det hade varit intressant att tjänstgöra utomlands igen, kanske att jobba på hög nivå i någon Natostab. 

– Men tyvärr har jag lite fel grad för det nu…

FAKTA

Mikael Frisell

Ålder: 57 år.

Familj: Sambon Carina och bonusbarnen Sara och Robin.

Gör: Chef för ledningsstaben vid Försvarets materielverk, FMV.

Karriär i urval: Tjänstgjorde 2002–2008 på Operativa insatsledningen på Högkvarteret samt sedermera som militär rådgivare till ÖB Håkan Syrén. Befordrades till överste 2008 och var då stabschef vid Nordic Battlegroup. Efter en vända till som militär rådgivare till ÖB, den här gången Sverker Göranson, blev han chef för Norrbottens regemente 2014. 2018 befordrad till brigadgeneral och chef för verksamhetsområde armémateriel vid FMV. Från och med juli 2022 befordrad till generalmajor och anställd som chef för Lednings- och ekonomistaben vid FMV.

På fritiden: Tycker om att träna, testa viner och laga mat.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Värdlandsstöd och logistik var i fokus under försvarsmaktsövningen Aurora 26 med 18 000 deltagare och mängder av materiel i rörelse. Planeringen av operativa transporter var klar i god tid innan övningsstarten, men kriget i Mellanöstern medförde flera sena ändringar. Det satte extra press på Transportenheten vid Försvarsmaktens logistik, som hanterade logistiken under övningen.

Linda Sundgren
Aurora 26 pressade logistiken
På Transportenheten jobbar militärer och civila tillsammans för att lösa transportuppdrag under Aurora 26.

På en stor bildskärm mitt i transportplaneringsavdelningens lokaler i Stockholm, visas en Sverigekarta med färgade pluppar. De ljusblå ringarna representerar lastbilar medan de mörkblå visar specialtransporter. Ringarna är samlade i landets södra och mellersta delar med en koncentration i trakterna av Norrtälje.

– Idag har man en sjukvårdsövning med krigsgravtjänst ute på Väddö och det är transporter av fiktivt dödade och skadade som vi ser här. Det handlar om runt 500 döda och ett antal skadade som ska omhändertas, säger överstelöjtnant Andreas Nordén, chef för FM log:s transportenhet och pekar på ringarna som sakta rör sig över skärmen.

Det är första veckan i maj och övning Aurora 26 är i full gång. Det är tredje gången som försvarsmaktsövning Aurora genomförs, i år med runt 18 000 deltagare från 13 länder, däribland Ukraina, USA, Kanada och Storbritannien. Men det är första gången som övningen hålls sedan Sverige blev medlem i Nato och i år är det de nya operativa planerna som ska övas. Fokus ligger på värdlandsstöd, som är en av Sveriges främsta uppgifter i alliansen. Övningsscenariot är ett ramverk som bygger på dagens hotbild i Europa med en aggressiv granne i öst.

– Egentligen behöver vi inte ha något scenario den här gången, med det mycket osäkra omvärldsläge som vi befinner oss i, säger Andreas Nordén.  

Värdlandsstödet handlar till stor del om transporter och att få soldater och materiel till rätt plats i rätt tid, samt att tillhandahålla proviant, bränsle och utrymmen för förvaring och sömn. Den stora mängden utländska förband innebär också ett antal transiteringar, det vill säga transporter som via allierade eller andra nationer kommer in till – eller ska passera genom – Sverige. Major Kristoffer Wallin är chef för transportplaneringsavdelningen, eller National Movement Coordination Center (NMCC) som den heter i Natokontext. Han säger att kriget i Iran har medfört många sena förändringar under övningen vilket innebär en extra påfrestning på personalen.

– Det händer så mycket runtomkring vilket gör att det inte alltid blir som vi planerat. Hela förband har plötsligt dragits ur övningen för att lösa andra uppgifter, medan andra förband har tillkommit i ett sent skede, säger Kristoffer Wallin.

FM_Log_10

Major Kristoffer Wallin

Chef för transportplaneringsavdelningen

Aurora 26, krigsgravtjänst

Soldater på Väddö i Roslagen bär säckar med fiktiva döda soldater under övning i krigsgravtjänst.

Foto: Försvarsmakten

Ledningen av operativa transporter och transiteringar under Aurora 26 hanteras av Operationsledningen, medan FM log med transportenheten leder genomförandet tillsammans med militärregionerna som koordinatorer. På den avslutande planeringskonferensen som hölls ett par månader innan Aurora startade, spikades de sista detaljerna inför övningen. Men på grund av omvärldsläget har det skett flera ändringar även efter det.

– När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat på the final planning conference, hade vi 70- till 80-procentiga förändringar, säger förvaltare Rickard Benedetti, chef för planeringssektionen.

När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat hade vi 70- till 80-procentiga förändringar.

Framför allt är det amerikanska förband som behövt avvika från den fastslagna planen.

– Amerikanarna skulle ha kommit med eget fartyg, men det fartyget fick köra ner till Hormuzsundet istället. Sedan skulle de åka härifrån med ett eget fartyg, men det fartyget försvann också. De har också ett förband som ska vidare till Baltstaterna efter Aurora som vi har hittat ett fartyg till, säger Rickard Benedetti.

Transporthandläggare Gustaf Älmeby ska tillsammans med sina kollegor se till att transporterna kan genomföras i varje given stund. Aurora 26 pågår över hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland. Det innebär omfattande behov av sjötransporter för att förflytta personal och materiel från fastlandet och ut till ön. Eftersom Försvarsmakten saknar fartyg för den typen av transporter krävs ett nära samarbete med civila fartygsägare. Men svenska rederier verkar på en konkurrensutsatt marknad och måste förhålla sig till de lagar och regler som gäller för hantering av passagerare och fordon. För att få det att fungera i ett militärt sammanhang har Gustaf Älmeby daglig kontakt med såväl transportföretagen som förbanden.

– Vi följer upp vartenda fordon på individnivå. I helgen hade vi 1 000 längdmeter på ett fartyg och vi måste ha koll på vartenda registreringsnummer. Det är väldigt detaljstyrt allting, säger han.

FM Log under Aurora 26

Transporthandläggare Gustaf Älmeby ser till att transporterna under Aurora fungerar i varje given stund. Här tillsammans med sin chef, förvaltare Rickard Benedetti.

Foto: Filip Erlind

Rickard Benedetti berättar att det under den gångna helgen uppstod problem när trupp och materiel skulle transporteras från hamnen i Oskarshamn över till Visby. Amerikanska, brittiska, danska och svenska förband hade grupperat på kajen inför överfarten. Fordonen skulle transporteras med ett tyskt roro-fartyg (fartyg där lasten kan köras ombord) som går i reguljär trafik genom Östersjön medan soldaterna skulle överföras med en av Destination Gotlands färjor. Men på grund av renoveringar i hamnen i Oskarshamn fanns det bara ett tillgängligt roro-läge och eftersom passagerarfärjan hann avgå innan lastfartyget var på plats, blev fordonsförarna kvar på kajen.

Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten.

– Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten. Då skulle det heller inte finnas någon i Visby som kunde köra av fordonen från roro-fartyget. I ett sent skede kontaktade vi marinen och frågade om de kunde köra över personalen. De löste det alldeles utmärkt, men det är ett exempel på hur små förändringar kan få stora konsekvenser, säger Rickard Benedetti.

Oron i omvärlden ökar också risken för påverkan utifrån under övningar som Aurora. Enligt Andreas Nordén har transportenheten hittills inte fått några rapporter om störningar, men han säger att riskmedvetenheten är hög.

– Alla våra aktiviteter drar till sig intresse och vi har en ny normalbild med olika typer av störningar. Sedan exakt vad som sker är hemligt och det går i säkerhetsspåret, säger han och fortsätter:

– Men inom vår del i transportplaneringen har vi en egen förmåga att omhänderta planeringen för det som är skyddsvärt och vi har en egen säkerhetsorganisation. Idag tar vi större hänsyn till skyddsvärden än vi gjorde tidigare. Vi gör också mer analyser och behöver förhålla oss mer till omvärldsläget.

De stora förflyttningarna hittills under Aurora 26 har gått över Öresundsbron. Förband som inte medför farligt gods tillåts passera själva under ledning av NMCC medan de som medför sprängmedel, ammunition eller annat farligt gods möts upp av följebefäl. Vissa förband anländer med egna fartyg eller flyg. De tas emot av svenskt befäl och civila lastbärare som Försvarsmakten har avtal med, för vidare transport. Hur lång framförhållning de utländska förbanden har i transportplaneringen skiljer sig dock åt, vilket ställer krav på en flexibilitet som transportledningen egentligen inte har, säger Rickard Benedetti.

– Vi kan ta amerikanarna som exempel. De kan ha ett tredagarsfönster för när de kommer och då står vi där och väntar med civila bussar och dragbilar. Men vi kan ju inte binda upp dem i tre dagar, eller det skulle vi kunna göra men det är inte ekonomiskt försvarbart.

Sådana situationer försöker man lösa genom god samverkan, säger Gustaf Älmeby.

– Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden. Vi har daglig kontakt med dem och försöker göra allt vi kan för att ligga steget före i planeringen, säger han och fortsätter:

– Det är väldigt mycket bussar och mycket tunga transporter som vi hjälper till med och de behöver veta vad som händer. Sedan har vi förstås våra egna försvarsmaktsresurser som också behöver information.

Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden.

Veckan innan Aurora 26 startade var Rickard Benedetti och flera av hans medarbetare hos Operationsledningen på Högkvarteret för att säkerställa att transporterna till Gotland skulle fungera enligt planeringen.

– Vi spelade på transporterna ut till Gotland för att se vad vi behövde skruva på och i eftermiddag ska vi dit igen för att spela på hemtransporterna. Spelen är bra för att upptäcka om något behöver korrigeras, säger Rickard Benedetti.

Värdlandsstöd handlar inte bara om transporter utan också om omhändertagande av personal och materiel under den tid de befinner sig i Sverige. Uppgifterna tas omhand genom samordning mellan FM log, militärregionerna och försvarsgrenarna

– Det handlar om allt från skydd och bevakning till mat och potatis och toaletter. När förbanden är på plats tar den taktiska chefen över logistiken och just idag är det bara taktiska transporter. Men transporter är alltid rörlig materia och det vi gör nu är att skriva ihop de sista delarna inför hemtransporterna. Förbanden behöver veta när och hur de ska åka och vilka vägar de ska ta, säger Rickard Benedetti.

Aurora 26

De färgade cirklarna markerar olika typer av transporter av fiktivt skadade och dödade under ett moment där sjukvård och krigsgravtjänst övades.

Foto: Filip Erlind

Försvarsmakten har kommit långt i integreringen i Nato, men vissa delar återstår. Bland annat kan Natos digitala system för logistikplanering Logfas (logistic functional area services), ännu inte användas fullt ut.

– Som relativt ny medlem har vi inte tillgång till alla krypton ännu. Men vi har folk på utbildning i Logfas i Portugal just nu och vi kommer att skicka ner ännu fler. Under tiden använder vi Excel och mejl, säger Rickard Benedetti.

I Logfas ska samtliga Natos 32 medlemsländer kunna koppla ihop sig och få en gemensam lägesbild över gods- och personflöden. Det handlar om att slippa översätta begrepp, att enkelt kunna följa transportflöden och att undvika överbelastning av logistiknätverket.

– Nu har vi ett Logfassystem som är klassat Nato secret och för några veckor sedan har vi fått det att fungera inom Sverige. Nästa steg är att koppla upp det mot övriga länder och det är planerat till tredje kvartalet i år, säger Rickard Benedetti.

Bemanningen under Aurora 26 är en utmaning för transportenheten. Mycket resurser knyts upp till övningen samtidigt som den ordinarie verksamheten måste lösas.

– I grundberedskapen har vi en jourtelefon som vandrar runt, men nu under Aurora har vi gått över på försvarsmaktsdygn. Från att det första förbandet kom in i Sverige till att det sista lämnar har vi valt att ha minst en officer och en handläggare på försvarsmaktsdygn, säger Rickard Benedetti.

Totalt finns det 13 medarbetare på landplaneringssektionen, varav 4 yrkesofficerare. Sedan en tid tillbaka har man ytterligare två yrkesofficerare som förstärker under den intensiva period av tillväxt och Natointegrering som pågår.

– Men det räcker inte till. Vi har visserligen blivit fler och börjar få upp bodyn, men vi behöver bygga kompetens också. Eftersom vi håller på att tillväxa har jag just nu några få som är erfarna och väldigt många nya medarbetare, säger Rickard Benedetti och fortsätter:

– Efter sommaren hoppas jag att vi ska bli fler och kunna börja jobba i projektgrupper. Då kommer det inte att göra så mycket om ett par stycken är borta för då finns det andra som har samma information, men där är vi inte idag.

Rickard Benedetti berättar att bara antalet transiteringar har ökat markant de senaste fem åren, från under 1 000 om året till närmare 4 000 år 2025.

– De vanliga transiteringarna nedgår inte på grund av att det pågår en övning. Alla transporter är skarpa, det finns inga övningstransporter och vi gör ingen skillnad på om det är förband från Aurora som ska hem från Gotland eller om det är ett förband som varit där på en operation. Alla ska transporteras, säger Rickard Benedetti.

Aurora 26 kulminerade den 11 maj på Gotland där gemensam strid övades och den 13 maj inleddes de mer omfattande hemtransporterna. Nu pågår en utvärdering av övningen under ledning av Operationsledningen. En sammanhållen utvärdering väntas efter sommaren.

20260507_majlin06_Aurora26_FömedC_Norrtälje_Uppsala-99

Omhändertagande av skadade övades under Aurora 26.

Foto: Försvarsmakten

Fakta

Aurora 26

Aurora 26 är den största militärövningen under 2026 med cirka 18 000 deltagare från 13 länder. Övningen pågick i hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland, och genomfördes på land, till sjöss och i luften. Övningen syftade till att pröva Försvarsmaktens nationella operativa planer som Natoallierad, öva värdlandsstöd samt utveckla samverkan med andra länder. De två tidigare övningarna i Auroraserien hölls 2017 och 2023. Övningen är planerad att hållas vart tredje år, men Aurora 2020 blev framflyttad på grund av covid 19-pandemin.

Ur arkivet: