Senast publicerat
Senast publicerat:

”Försvarsindustrin måste rampa upp sin produktion”

Som chef för Lednings- och ekonomistaben vid Försvarets materielverk, FMV, har Mikael Frisell en tuff uppgift. I en tid av allvarligt säkerhetsläge och exceptionell tillväxt behöver nya och mer effektiva arbetssätt implementeras. Officerstidningen har tagit rygg på honom under en dag.

Anna-Maria Stawreberg
Margareta Bloom Sandebäck

Klockan är två minuter i sju på morgonen när generalmajor Mikael Frisell med raska steg kliver in på FMV:s ledningsstab.

Som stabschef har han en nyckelroll i ledningen av myndigheten, där stort fokus nu ligger på Försvarsmaktens tillväxt och stödet till Ukraina. Det är mycket att göra, och schemat är fullbokat. Halvtimmen mellan sju och halv åtta är den stund på arbetsdagen där han har möjlighet att svara på mejl, ta samtal och reflektera över kommande uppgifter. Den där halvtimmen är guld värd, förklarar han, och nödvändig för att han ska kunna genomföra sitt arbete.  

– Eftersom mitt arbete är så pass mötestungt måste jag vara väl förberedd. Är man det hinner man avverka mycket på ett fem minuter långt möte, säger Mikael Frisell, när han på sekunden 07.30 kliver in i sammanträdesrummet där morgonsynken ska hållas med Henrik Gaunitz, FMV:s ekonomidirektör och ställföreträdande chef för Lednings- och ekonomistaben, samt med Daniel Wessén, avdelningschef för stabsledningen och Anton Kindlund, Mikaels militära rådgivare. 

Det är uppenbart att dagens schema är väl förberett. Det gäller att få upp rätt frågor på agendan för att tiden ska kunna utnyttjas effektivt. För en utomstående infinner sig en känsla av ett 15-spel. En omöjlig ekvation att lösa på den begränsade tid som ett dygn trots allt består av.

Liknande läsning:

– Det är en utmaning att hålla så högt arbetstempo, vi hinner sällan småprata om privata saker. Det hoppas jag att vi hinner göra ikväll över en pizza, säger Mikael Frisell, och syftar på AW:n som ska hållas hemma hos honom samma kväll efter dagens sista möte. 

Anton Kindlund får i uppdrag att koordinera kommande, externa aktiviteter som thanksgiving-middagen med amerikanska ambassadören och tjänsteresan till USA och satellituppskjutningen. Det är svårt att få ihop schemat. Att teleportera sig till USA är omöjligt, till och med för en generalmajor, Det finns en risk att Mikael Frisell kommer att missa själva uppskjutningen, och att resan därmed behöver avbokas. 

Det är en utmaning med att hålla så högt arbetstempo, vi hinner sällan småprata om privata saker.

Nästa möte, ett tjugo minuter långt möte om FMV:s processorganisation, tar vid. Processutvecklingen är en avgörande del i FMV:s förändringsarbete. För att klara tillväxten behövs helt enkelt ett nytt och mer effektivt arbetssätt implementeras.

– Nu gäller det att hitta en tillräcklig ambition i arbetet så att vi snabbt får resultat, för det finns ju stora förväntningar ute i organisationen på att det händer något här, säger Mikael Frisell. 

Han lutar sig bakåt och knäpper med sin ballografpenna. Han antecknar några rader i sin svarta anteckningsbok och fortsätter:

– När det kommer till rapportering och uppföljning ska vi inte ha mer av det, den ska bli smartare och effektivare.  

På väg ut till FMV:s pelargång och en kylslagen fotografering hinner Mikael berätta om hur en vanlig arbetsdag ser ut. Det går fort: Med tanke på nuvarande världsläge finns det knappt några vanliga arbetsdagar för FMV:s medarbetare. Myndigheten och Sverige har att hantera en omfattande tillväxt i hela försvarssektorn, men också kriget i Ukraina inklusive återanskaffning av skänkt materiel och Sveriges kommande Natoanslutning. 

Varje dag börjar dock med att klockan ringer 05.30 i Mikael Frisells övernattningslägenhet på Gärdet. Han promenerar till kontoret där arbetsdagen sätter igång prick klockan sju. 

– För mig är det viktigt att prioritera tre saker för att orka: Att äta, sova sex timmar varje natt och att fysträna. Det kräver viss självdisciplin. Särskilt som det ofta är jobbaktiviteter även kvällstid. 

Samtidigt, säger Mikael Frisell, eftersom han gillar att träna, blir det en form av avkoppling för honom. 

De där raska kliven gör sig påminda, och för att hinna med behöver vi andra småspringa, samtidigt som han till synes oberörd fortsätter berätta. 

Född och uppvuxen i Skövde var Mikaels plan att efter fyraårigt tekniskt gymnasium studera vidare och kanske bli civilingenjör. Men först skulle han göra värnplikten, och, efter ett tips från en kompis i fotbollslaget, bli reservofficer. Så var planen. 

– Jag ryckte in som 15 månaders värnpliktig vid Skaraborgs regemente, P 4, måndagen efter att jag tagit studenten och det var självklart en stor förändring. 

Snart visade det sig att Mikael Frisell trivdes riktigt bra i Försvarsmakten och när hans befäl uppmuntrade honom att söka officersutbildningen blev det så. Efter utbildningen väntade olika befattningar i Skövde. Bland annat tjänstgjorde han som plutonchef, kompanichef och arbetade med utveckling av stridsfordon 90.

Senare arbetade han som militär rådgivare hos överbefälhavare Håkan Syrén och som stabschef för Nordic Battlegroup.

– Jag fick ett gott råd när jag kom från Försvarshögskolans chefsprogram till Operativa insatsledningen och anmälde mig hos dåvarande OPIL-chefen, generallöjtnant Jan Jonsson: ”Fundera inte så mycket på vad du ska göra sen, Mikael. Gör bara ett bra jobb där du är nu, så kommer det att lösa sig.” Det rådet har jag försökt följa. Jag ser aldrig längre än till det jobb jag för närvarande har. 

När det kommer till rapportering och uppföljning ska vi inte ha mer av det, den ska bli smartare och effektivare.

Solen har kikat fram över huskropparna. Under fotograferingen hinner en lastbil köra in och montera en ståtlig julgran på FMV:s innergård. En strid ström av förbipasserande kolleger ropar uppmuntrande kommentarer åt Mikael, som tålmodigt låter sig fotograferas i kylan. 

– Man blir inte direkt svettig, kommenterar han efteråt, när vi tränger in oss i generaldirektörens blåa Volvo för vidare transport till norska ambassaden och det fyra timmar långa försvarsindustriseminarium, där representanter för företag från svensk och norsk försvarsindustri samt företrädare för branschorganisationerna ska delta. 

Tiden i bilen på väg till och från möten ägnar han antingen åt att läsa in sig eller åt att koppla av, berättar han, samtidigt som chaufför Thomas Persson kryssar sig fram genom Östermalms gator mot ambassadkvarteren. På ambassaden är det Chatham House Rule som gäller. Flertalet talare pratar om vikten av det svensk-norska samarbetet. På väg tillbaka till FMV kommenterar Mikael Frisell det som sagts på seminariet. 

– Trots att vi är så nära grannar har vi förvånande få samarbeten inom försvarsmaterielområdet med Norge, men nu görs mycket för att utveckla samarbetet. Det är bra och viktigt, särskilt i Natokontexten.

Han fortsätter:

– Med hänsyn till omvärldsläget, där alla pilar pekar i fel riktning, kan vi bara konstatera att det är bråttom att stärka Försvarsmaktens operativa förmåga. För att lyckas med samarbetet måste vi, precis som det diskuterades på seminariet, bland annat minska de nationella särkraven på materielen. 

Han tystnar en stund. Säger att om något fungerar åt finska, norska eller tyska soldater, då fungerar det troligen åt svenska soldater också, åtminstone i de flesta sammanhang. 

– Med den typen av samarbeten blir anskaffning och produktion smartare, snabbare och effektivare.

Är det nyckeln?

– I alla fall en av nycklarna. För några år sedan hade vi mycket tid, men inga pengar. Nu har vi pengar, men ingen tid. På grund av omvärldsläget beställer hela västvärlden materiel samtidigt. För att vi ska klara tillväxten måste vi samarbeta och föra en tät dialog med alla parter. Nu är den stora utmaningen industrins produktionskapacitet.  

Men det finns flera flaskhalsar när det kommer till leverans av materiel till Försvarsmakten.

– Försvarsindustrin måste rampa upp sin produktion. Ett exempel är produktionen av ammunition, där kapaciteten kanske till och med behöver tredubblas. Återigen medför omvärldsläget utmaningar som inflation, fördyring och de komponentbrister som fortfarande finns. Industrin bygger redan ut på ett omfattande sätt, men vi måste hitta vägar att öka kapaciteten ännu mer.

 

Som läget är nu gäller det att lägga beställningen snabbt för att inte hamna sist i kön. 

– Därför är materielsamarbetena och att man för samtal mellan länderna viktiga, och också att på ett strategiskt sätt dela upp det som industrin kan leverera. Samtidigt ska vi vara medvetna om att money talks. Den som beställer för tio miljarder går före den som beställer för hundra miljoner. 

Att i det läget stödja Ukraina med nödvändig materiel blir en enorm utmaning. 

– Eftersom huvuddelen av den materiel som är donerad till Ukraina kommer från armén tvingas arméns utveckling skjutas framåt, och det får konsekvenser för Försvarsmaktens utveckling.

För att lösa situationen, menar han, är det nödvändigt att föra en långsiktig och nära dialog med industrin och Försvarsmakten. 

FMV:s uppgift är dock inte att ha synpunkter på hur man prioriterar mellan försvarsgrenar och stridskrafter, även om FMV i sitt yttrande till ÖB:s militära råd skriver att det är utmanande att realisera alla inriktningar.

– Vi meddelar huruvida det som efterfrågas är möjligt att producera och leverera utifrån tillgänglig ekonomi. Det är något vi redovisar för både Försvarsmakten och försvarsdepartementet i vårt formella yttrande på ÖB:s militära råd. 

Det är naturligtvis extremt allvarligt när det är krig i närområdet.

När eftermiddagens mötesmaraton drar igång står deltagarna redan i korridoren och väntar. Under mötet diskuteras var i Natostrukturen FMV behöver ha personal på plats. På dagens sista möte återrapporteras det från mötet med höga företrädare från Ukraina. Ytterligare en ukrainsk delegation har besökt FMV för att diskutera fortsatta samarbeten inom ramen för samarbetsavtalet som tecknades under Natos toppmöte i Vilnius i somras. 

– Det är naturligtvis extremt allvarligt när det är krig i närområdet. Det är fullt upp, hela tiden. FMV får verkligen bekänna färg här, när vi både jobbar med vår egen tillväxt och stödet till Ukraina, konstaterar Mikael Frisell efteråt, när vi går mot hans rum.  Det är ett tämligen unikt kontor han har.

– Jag minns att jag klev in i rummet och att min första tanke var: ”vad är detta?!”, säger Mikael Frisell och skrattar. 

Hans företrädare, Thomas Engevall, hade nämligen den stora vänligheten att pimpa arbetsrummet innan Mikael tillträdde sommaren 2022. På bordet ligger en bojduk av den typ som marinen använder, fast grön, och framför de stora fönstren hänger egenhändigt sydda gardiner av tyget till fältuniform 90. Det var Thomas Engevall och Jennifer Skjäl Lundgren, chef för verksamhetsområde logistik, som knåpat ihop dem.

– Och alla vet ju hur modell 90-tyg luktar i början, så inledningsvis fick jag sitta med fönstren på vid gavel, berättar Mikael Frisell. 

Doften blev en nostalgitripp tillbaka till livet på trupp, bland annat som regementschef för Norrbottens regemente, I 19, och Bodens garnison 2014-2017, en tid som han ibland saknar. 

– Att få vara regementschef och även militärregionchef, det är klart att det var ett fantastiskt jobb! 

I dag är han betydligt längre från verksamheten. 

– Men jag gör mitt bästa för att hålla mig uppdaterad. Jag har ett stort kontaktnät och det försöker jag vårda och utöka. I min nuvarande roll ingår också att vara högsta företrädare för materielanskaffning till specialförbanden och det gör att jag får komma ut en del. 

Mikael Frisell är aktiv på sociala medier. Ett medvetet beslut i samband med att han var regementschef på I 19. 

– Det var den dåvarande kommunikationschefen Anna-Lena Hesse som uppmuntrade mig och sa att det hör en modern chef till. Därför skaffade jag sociala medier och kommunicerar än i dag på X, Facebook och LinkedIn. 

Inläggen gör han som privatperson, men de är alltid jobbrelaterade och speglar verksamheten som pågår.

– Jag vill få ut strategiska budskap, på ett lättsamt sätt informera om försvarsfrågor, men också visa vilket bra arbete vi gör, säger Mikael Frisell, som märkt att han uppfattas som mer närvarande tack vare detta.

Under sin karriär har han hunnit med att vid två omgångar vara militär rådgivare hos ÖB. 

– Det är nog det enda överraskande jobbet jag fått, när jag för andra gången fick frågan om att vara militär rådgivare hos dåvarande ÖB Sverker Göranson. Vi har kontakt fortfarande.

Eftersom familjen, sambon Carina och bonusbarn bor kvar i Boden, veckopendlar han. Något som visserligen är slitsamt, men som samtidigt ger möjlighet till viss reflektion och egentid. Att komma hem markerar också på ett tydligt sätt att han är ledig. 

– Den förmågan, att vara 100 procent där du är, utvecklade jag under min tidigare karriär som elitidrottare inom skytte tack vare min mentala tränare.

På sin lediga tid är han bra på att göra roliga saker, berättar han. Han och sambon reser, tränar och testar nya viner. 

– På senare år har jag även börjat tycka att matlagning är roligt. 

Mikael Frisell är 57 år och räknar med att jobba många år framöver. Var han ser sig själv inom fem år är oklart, eftersom han fortfarande lever efter Jan Jonssons råd.

– Jag försöker göra ett så bra jobb det bara går här. Men jag vill tillbaka till Försvarsmakten en gång till! Jag hade gärna velat tjänstgöra i en befattning där jag utmanas, inspireras och kan vara med och utveckla och påverka verksamheten. 

Han konstaterar att det hade varit intressant att tjänstgöra utomlands igen, kanske att jobba på hög nivå i någon Natostab. 

– Men tyvärr har jag lite fel grad för det nu…

FAKTA

Mikael Frisell

Ålder: 57 år.

Familj: Sambon Carina och bonusbarnen Sara och Robin.

Gör: Chef för ledningsstaben vid Försvarets materielverk, FMV.

Karriär i urval: Tjänstgjorde 2002–2008 på Operativa insatsledningen på Högkvarteret samt sedermera som militär rådgivare till ÖB Håkan Syrén. Befordrades till överste 2008 och var då stabschef vid Nordic Battlegroup. Efter en vända till som militär rådgivare till ÖB, den här gången Sverker Göranson, blev han chef för Norrbottens regemente 2014. 2018 befordrad till brigadgeneral och chef för verksamhetsområde armémateriel vid FMV. Från och med juli 2022 befordrad till generalmajor och anställd som chef för Lednings- och ekonomistaben vid FMV.

På fritiden: Tycker om att träna, testa viner och laga mat.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: