Senast publicerat
Senast publicerat:

Trångbott när Arméstaben växer i Enköping

Armén ska fördubblas till 2030. På Arméstaben, som utvecklar och leder arméns förband, tampas cheferna med trångboddhet, personalbrist och en mandatförskjutning där uppgifter tillförs snabbare än resurserna.

Två kollegor i ett tillfälligt kontor: major Märtha Lilliestråle Stéen och major Håkan Lund vid planeringsavdelningens produktionsplaneringssektion.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ett stilla snöfall föll när Arméstaben vid en ceremoni den 16 januari 2019 välkomnades till Enköpings garnison. 16 dagar tidigare hade försvarsgrensstaben inrättats och i samband med det flyttade staben hit från Stockholm. Inledningsvis bestod personalstyrkan av 60 personer. 

Liknande läsning:

Nu är det försommaren 2025. Sex år har gått sedan försvarsgrensstaberna utlokaliserades från Högkvarteret och successivt har staberna tagit över ansvar för personal, materiel, ekonomi och förbandsproduktion från Försvarsstaben. Antalet anställda på Arméstaben i Enköping har vuxit till knappt 190 personer, 130 militärt anställda och ett 60-tal civila medarbetare. Staben fortsätter att växa, men lokalerna hänger inte riktigt med i samma takt.

– Idag är vi trångbodda. Vi vet vilka utvecklingssteg vi vill ta, men infrastrukturen här i Enköping är en begränsning för att vi ska kunna växa, säger överste Stefan Jansson, chef för Arméstaben.

Hans kontor ligger i en modulbyggnad som tillkom för två år sedan för att möta behovet av fler kontorsplatser. För att skapa tillräckligt med utrymme är staben utspridd till flera olika byggnader och fastigheter på garnisonsområdet. Men det behövs ytterligare åtgärder, berättar Stefan Jansson.

– Många sitter i gemensamma arbetsutrymmen och det är en arbetsmiljöutmaning, särskilt för den som hanterar skyddsvärd information. Lokalerna är helt enkelt inte byggda för den verksamhet vi har i dag.

Infrastrukturen här i Enköping är en begränsning för att vi ska kunna växa.

Arméstaben utvecklar och leder arméns krigsförband samt underställda organisationsenheter. Staben består av en genomförandeavdelning, en planeringsavdelning och en rustningsavdelning samt en stabsavdelning som hanterar frågor som rör själva organisationsenheten. 

– Det finns en dualism mellan Arméstaben internt och att leda armén. Att leda Arméstaben och se till att den fungerar, med allting från intern logistik till lokaler, arbetsmiljö etcetera, till att leda armén. Sedan är det inte vattentäta skott utan det finns givetvis en dynamik i det där, säger Stefan Jansson.

Han har varit chef för Arméstaben sedan juni 2022 och beskriver arbetet som både utvecklande och frustrerande. En central utmaning är den pågående mandatförskjutningen från Försvarsstaben, där Arméstaben får allt fler uppgifter men inte alltid motsvarande resurser, berättar han. 

– Det hänger ihop med det som i vardagstal kallas för ”losskastningen” där vi får uppgifter, mandat och rader i systemet, men det finns inga människor som flyttar på sig hit. 

Vad blir konsekvenserna?

– Att vi behöver fortsatt stöd av Försvarsstaben, vilket hämmar även Försvarsstabens utveckling. De kan inte lämna ifrån sig alla arbetsuppgifter och vi är inte beredda att ta emot dem, säger Stefan Jansson. 

margaretabsandeback_250526_MBS1552

Stefan Jansson ska nästa år ingå i den svenska delegationen till övervakningskommissionen NNSC på gränsen mellan Nord- och Sydkorea.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Fram till 2030 ska armén fördubblas och växa till fyra brigader, en divisionsledning, en stridsgrupp på Gotland samt ett flertal armégemensamma förband. För att nå dit krävs bland annat nya arbetssätt, inte minst vad gäller hur planeringsprocessen går till på Arméstaben, förklarar överstelöjtnant Niklas Tornesjö. Han är chef för produktionsplaneringssektionen som leder och produktionsplanerar arméns förband på både kort och lång sikt.

– Vi frångår gamla rutiner för att hitta en mer innovativ process, där vi på ett bättre sätt kan möta de politiska målen och vad vi ska leverera till 2030 för att bygga framtidens armé, säger han.

Arbetet omfattar en tydligare samordning av personal, materiel, infrastruktur och ekonomi för att ge armén förutsättningar att möta de mål som finns för verksamheten. En kalibrering av planeringsåret 2025 har genomförts och en långsiktig planering för de kommande åren tas fram. 

– Vi tar ett helhetsgrepp över alla produktionsfaktorer. Det ger oss bättre möjligheter att hålla ihop helheten och att säkerställa att bemanning och resurser ger förbanden rätt förutsättningar, säger Niklas Tornesjö.

Han berättar att mycket tid går åt till att översätta politiska beslut och försvarsmaktsledningens inriktningar till konkreta planer för arméns tillväxt. Det innefattar alla delar av arméns produktion, från Arméstaben till uppbyggnaden av nya krigsförband.

– Arméstaben är hjärtat och hjärnan i arméns verksamhet. Vår uppgift är att stödja arméchefen i att uppnå sina målsättningar och de politiska målen. Hela processen handlar om att skapa krigsförband och öka arméns krigföringsförmåga, säger Niklas Tornesjö. 

margaretabsandeback_250526_MBS2045

Niklas Tornesjö

Chef för produktionsplaneringssektionen

En del i arbetet är operation Sankt Göran som syftar till att skapa bättre kontroll över arméns materiel och därigenom stärka krigsförbandens mobiliseringsförmåga. Förhoppningen är att etablerade rutiner ska omprövas och ineffektiva processer brytas.

– Sankt Göran är ett sätt där vi ökar arméns möjligheter och förmåga att mobilisera för storskaligt krig. Vi får bättre koll på materielen, statusen och kan omfördela det som hamnat fel, säger Niklas Tornesjö.

En viktig förändring i stabens arbete just nu är som tidigare nämnts den alltjämt pågående mandatförskjutningen från Försvarsstaben. För tillfället gäller det framför allt ansvaret för infrastrukturen, som stegvis flyttas över till Arméstaben under året. Det är en välkommen förändring, berättar Niklas Tornesjö.

– Den stora fördelen är att vi kan samordna infrastrukturprocessen med övriga produktionsfaktorer. Det gör att vi kan väva ihop alla delar och få en helhetsbild för vad som krävs för att producera krigsförbanden, säger han.

Det går inte att tänka att armén är lika överallt och vi måste kunna hantera regionala skillnader.

En annan nyckelfråga för utvecklingen av Försvarsmakten är materielförsörjningen. Armén har lämnat ifrån sig ett omfattande militärt stöd till Ukraina, motsvarande ungefär en halv brigad, som nu ska återanskaffas. Samtidigt pågår flera stora materielprojekt, som anskaffning av långräckviddigt artilleri, brigadluftvärn och nästa generations stridsfordon. 

– Stridsvagnar och stridsfordon är typisk armémateriel, det köps i stort sett bara till armén. Men eldhandvapen, hjulfordon och lastbilar anskaffar vi till hela Försvarsmakten. Vi har all markmateriel i vår palett, säger överstelöjtnant Mattias Johnsson, chef för materielsektionen på rustningsavdelningen. 

Bland övriga projekt som sektionen arbetar med nämner han UAV-system, som är under anskaffning och ska införas på bredd i Försvarsmakten, och slutförande av inköp av Patriotsystemet. Sektionen samarbetar nära Försvarets materielverk och försvarsindustrin. 

– Det är väldigt mycket på gång, och ännu mer som kommer. Vår roll är renodlat att anskaffa och sedan styra hur vidmakthållandet ska se ut, säger Mattias Johnsson. 

margaretabsandeback_250526_MBS1912

"Allt för krigsförbanden", ett budskap som känns igen från såväl ÖB som i taket på Arméstaben.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sektionen består av omkring 20 personer. Huvuddelen har sin arbetsplats här i Enköping, men ett antal anställda arbetar också på andra tjänstgöringsorter. 

– Jag har individer på alla befattningar idag, men ju högre tryck det blir desto större är risken att vi kör slut på folk. Man hinner helt enkelt inte med i den hastighet som är nu. Vi behöver mer resurser på sikt och växer ur den kostym vi har idag relativt snart, säger Mattias Johnsson. 

Personalförsörjning är ett område som återkommer i samtalen med de anställda på Arméstaben. Armén ska växa snabbt, både i volym och i uppgifter, men försörjningen av personal hänger inte riktigt med. Tillväxten på staben i Enköping sker främst genom civila tjänster, medan officerskåren växer långsamt. 

– Rent organisatoriskt ska vi nog ha fler fasta befattningsrader, men för att kunna bemanna organisationen med militär kompetens tillämpar vi tidsbegränsad placering och ökar rörligheten. Det gör att av officerarna som arbetar här, runt 130, är ungefär 70 på tidsbegränsad placering och pendlar hit, säger Stefan Jansson. 

Totalt finns det 300 befattningar på Arméstaben. Större delen av staben finns i Enköping, men ett 100-tal anställda är utspridda på nio verksamhetsställen ute i landet. 

– De är kopplade till förmågor, exempelvis arbetar de som har ansvar för fältarbeten i Eksjö och de som arbetar med stridsfordon sitter i Skövde, säger Stefan Jansson. 

margaretabsandeback_250526_MBS1894

Dick Torberger

HR-chef för armén

Dick Torberger är HR-chef för armén och har funktionsledningsansvar för HR-funktionen vid arméns 18 förband. Han bekräftar att personalförsörjningen är en stor utmaning. Armén behöver både fler yrkesofficerare och soldater, men rekryteringsläget skiljer sig kraftigt åt mellan olika delar av landet.

– Vi behöver väldigt mycket människor. Men Sverige är långt, och förutsättningarna är olika i Boden, Revingehed och Sollefteå. Det går inte att tänka att armén är lika överallt och vi måste kunna hantera regionala skillnader. På vissa orter lockar vi personal under några år men de flyttar när familjebildning blir aktuellt. På andra orter är det svårt att rekrytera över huvud taget, säger Dick Torberger. 

margaretabsandeback_250526_MBS2009

”Det här har varit ett av de roligaste jobben som jag har haft. Det är fantastiskt att se hur arbetet vi gör här resulterar i materiel och system till organisationen", säger Mattias Johnsson.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Återanställningar har blivit en viktig källa till kompetensförsörjning, men även det batteriet börjar ta slut. Vakansläget på Arméstaben mildras idag främst genom tillfälliga lösningar och personalrörelser från förbanden, vilket i sin tur ökar belastningen ute i organisationen. 

– När det uppstår behov här tittar vi neråt, för det är där vi kan kommendera rörelser. Det innebär att belastningen på förbanden att avdela officerare hit till Arméstaben ökar markant. Och den kommer att öka varje år framöver, säger Stefan Jansson och tillägger:

– Vi måste också skapa strukturer där vi flyttar officerare hit från Högkvarteret. Vi behöver skapa en mer hierarkisk balans där Försvarsstaben inte är lika stor som alla försvarsgrenarna tillsammans utan där vi får en mindre försvarsstab och en bredare förmåga på försvarsgrenstaben.

Frågan om rörlighet, både geografisk och mellan olika nivåer i organisationen, är enligt Stefan Jansson avgörande för att lyckas med bemanningen framåt. Utöver personalförsörjningen av Arméstaben och Försvarsmaktens övriga organisation tillkommer Natobemanningen, vilket innebär fler internationella placeringar och behov av ytterligare ökad rörlighet. 

– Våra taktiska officerare kommer framöver att styras hårdare dit de bäst behövs. Förändringsresan pågår men den går ganska långsamt. Det är en omställning och jag har full förståelse för att det inte är alla som gillar det.

Det byggs hela tiden här, det är standard på Arméstaben.

Stefan Jansson berättar att hans egen karriär är en produkt av förbandsnedläggningarna som inleddes på 90-talet. Han har bland annat arbetat på Värmlands regemente i Karlstad och Kristinehamn, Artilleriregementet i Boden, Operativa enheten i Uppsala och Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå.

– Flyttcirkusen för mig och min familj inleddes 1991 och jag har arbetat på tolv organisationsenheter. Det är ingen styrka i sig, men det är åtminstone ett argument när man möter personal som har bekymmer med just den här dynamiken, säger han och fortsätter:

– Alla har olika förutsättningar att flytta runt och det har jag stor respekt för. Jag och min familj har flyttat omkring i stor utsträckning och tagit konsekvenserna för det, men det har också skapat möjligheter för oss, säger han och nämner åren i Belgien när han arbetade på Shape, Natos militärstrategiska högkvarter i Mons. 

Behovet av att snabbare utveckla officerare till högre taktiska nivåer är tydligt. Stefan Jansson betonar att detta ställer nya krav på förmåner och flexibilitet för att göra officersyrket hållbart i ett modernt samhälle. Den yngre generationen förväntar sig att kunna kombinera tjänsten med ett mer jämställt familjeliv, samtidigt som karriären innebär en lång period av utbildningar och placeringar på olika orter. 

– Vi måste skapa förutsättningar för rotationer, bra pendlingsvillkor och möjligheten att välja mellan pendling eller att ta med familjen. Det här är frågor jag har engagerat mig mycket i, men förutsättningarna för mig att göra något är begränsade. Vi kan fatta vissa beslut om pendling, men de större ramarna sätts centralt, säger Stefan Jansson.

margaretabsandeback_250526_MBS1858

”En stor del av vårt arbete handlar om att dra lärdomar från Ukraina och föra dem vidare in i arméns olika verksamheter", säger Johan Althén (t.v).

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En som pendlar till Enköping från Arvidsjaur är överstelöjtnant Johan Althén. Han är chef för underrättelse- och säkerhetssektionen vid Arméstabens genomförandeavdelning. Efter en lång karriär vid jägarbataljonen på Norrlands dragonregemente leder han sedan två år tillbaka arbetet med att ge arméchefen en samlad lägesbild och skapa förutsättningar för säkerhetstjänsten inom arméns förband, både nationellt och i de internationella insatser som pågår. 

– Jag är arméchefens underrättelse- och säkerhetschef. Inom ramen för säkerhetstjänsten ser vi till säkerhetstjänsten för de förband som vi har utomlands och vi skapar förutsättningar för säkerhetstjänsten för arméns underställda förband, säger Johan Althén. 

Militärregionerna är ansvariga för det direkta säkerhetsarbetet för arméns organisationsenheter, men sektionen arbetar med att stötta och bidra till arméns säkerhetstjänst i stort, förklarar han. 

– Det kan exempelvis vara att vi utbildar på arméns metod för säkerhetsskyddsanalys och att vi skapar förutsättningar för att lösa saker kopplat till det som måste skyddas utifrån arméchefens prioriteringar, som anläggningar, personal och materiel. 

En central del av sektionens arbete är att omsätta erfarenheter från kriget i Ukraina. I stället för att producera omfattande rapporter ser Johan Althén och hans kollegor till att rätt aktörer kopplas ihop direkt, så att kunskap och innovation snabbt kan användas i projekt, reglementen och materielutveckling. 

– En stor del av vårt arbete handlar om att dra lärdomar från Ukraina och föra dem vidare in i arméns olika verksamheter. Många gör väldigt bra saker kopplat till erfarenheterna från Ukraina men det är svårt att beskriva då allt inte alltid kan synas, vilket hör till tjänstens natur, säger Johan Althén.

Han sitter i ett av fikarummen på staben. Ett plötsligt ljud från en högljudd borrmaskin hörs från våningen ovanför. 

– Det byggs hela tiden här, det är standard på Arméstaben, konstaterar han med ett leende och förklarar att han har vant sig och knappt hör ljuden längre.

Åter till frågan om trångboddheten på Enköpings garnisonsområde. För två år sedan togs ett första underlag fram för anskaffning av en ny stabsplats för Arméstaben. Alternativen i underlaget, som ska läggas fram senare i höst, innefattar både förvärv av befintlig fastighet och nybyggnation på Enköpings garnison. 

– Vi tittar idag på alternativ både i och utanför Enköping. Vi brukar säga en timme från Stockholm och Arlanda. Det hänger ihop med att det ska gå lätt att pendla med tåg och flyg. Sätter man passaren där så är det ungefär det området som vi tittar på, säger Stefan Jansson.

Han berättar att Arméstaben i väntan på ett beslut försöker lösa situationen provisoriskt. Just nu tillförs 40 nya arbetsplatser, nästa år väntas ytterligare 90 platser.

– Det gör att vi kan tunna ut oss och bli mer pragmatiskt grupperade inom våra resurser. Så det finns en framåtriktad plan, även om den fortfarande också är tillfällig.

Fakta

Arméstaben

Arméstaben, AST, utvecklar och leder arméns krigsförband samt underställda organisationsenheter. Bland uppgifterna finns operativ planering, förbandsproduktion av krigsförband och organisationsenheter samt upprätthållande av enheter i beredskap. Därtill arbetar staben bland annat med vidmakthållande av materiel och genomförande av nationella och internationella insatser. Staben består av en genomförandeavdelning, planeringsavdelning, rustningsavdelning och stabsavdelning. AST har 300 medarbetare på 9 organisations-enheter.

Idag har arméchef generalmajor Jonny Lindfors 18 direkt underställda chefer i produktionsdelen. Inom ramen för pågående strukturdirektiv kommer armén att tillföras organisationsenheter, däribland Militärhögskolan Karlberg.

Källa: Arméstaben.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Att bygga rymdförmåga handlar om att arbeta multidomänt med fokus på land, hav, luft och cybermiljö. Uppbyggnadstakten har skyndats på och präglas av den snabba teknikutvecklingens möjligheter och nya hot. Det säger Försvarsmaktens rymdchef flottiljamiral Anders Sundeman.

Maria Widehed
Anders Sundeman tillträdde som Försvarsmaktens nya rymdchef i september 2025.

Foto: Försvarsmakten

Du tillträdde som Försvarsmaktens rymdchef i september 2025 och X exploderade när det tillkännagavs att du blivit flygvapnets första amiral. En marin grad på en flygvapenbefattning, kan man göra så?

– Ja, det är häftigt. Och i grunden är jag sjöofficer, så både att det heter rymdskepp och rymdamiral är ju egentligen väldigt passande.

För Försvarsmaktens första rymdchef, Ella Carlsson, väcktes passionen för rymden när hon som barn såg Star Wars. Hur har det varit för dig?

– Helt annorlunda. Min karriärväg inom Försvarsmakten har varit klassisk – från olika befattningar på ytstridsfartyg inom marinen till Högkvarteret där jag har arbetat med säkerhetspolitik, internationella frågor och Försvarsmaktens IT- organisation och ledningssystem. Mitt senaste jobb var som ställföreträdande ledningssystemchef i Försvarsmakten, så jag har jobbat mycket med IT och cyberområdet.

– Jag har flera kollegor här på rymdavdelningen som är väldigt nischade och kan allt om olika science fiction-serier, men min relation till rymden var nog mer som för de flesta: jag har tyckt att det är något fascinerande och kittlande med rymdens oändlighet. Att ha det som jobb innebär däremot för mig ett konkret arbete för att skapa en förmåga som Försvarsmakten behöver.

Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt.

Varför är rymddomänen viktig?

– En del handlar om att rymddomänen är avgörande för en mängd samhällstjänster. När jag tog bilen upp här till jobbet i morse så knappade jag in min arbetsplats för att se vad som händer i trafiken. Navigering, som det handlar om i det här fallet, är en rymdtjänst.

– I Försvarsmakten kan vi också använda rymden för att navigera och skicka stora mängder data. Men framför allt behöver vi en god lägesuppfattning och realtidsövervakning samt underrättelser i vårt operationsområde, och det området har blivit större inte minst i och med vårt Natomedlemskap. Försvarsmakten använder också rymdförmåga till långräckviddiga vapensystem för att förse dem med måldata, då är sensorer placerade i rymden en väldig tillgång. Våra vapensystem har allt längre räckvidd, precis som motståndarens har, så vi behöver se allt längre.

Men rymddomänen handlar om mer än satelliter?

– Ja, vi pratar ibland om ett rymdsegment, ett länksegment och ett marksegment. Satelliter är en del av rymdsegmentet. Vi behöver också stationer på marken och transmission däremellan. Alla delar är lika viktiga.

Vad arbetar ni med på rymdavdelningen?

– Vårt huvudfokus ligger på inköpet av egna spanings- och övervakningssatelliter som tidigarelagts. Exakta datum är inte klara än, men redan under året så kommer de första att sändas upp. Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt. Med det kommer massor av frågor: hur ser en organisation som hanterar det här ut? Var är den placerad? Hur jobbar den här delen kopplat till alla andra delar i Försvarsmakten?

Och så lägger ni mycket tid på att upprätthålla en gemensam rymdlägesbild. Varför då?

– Att Försvarsmakten upprätthåller en gemensam rymdlägesbild är kritiskt av flera skäl. Både Försvarsmakten och samhället i stort är väldigt beroende av de satelliter som finns i omloppsbana, och om dessa satelliter skulle angripas skulle det kunna innebära stora konsekvenser. Utöver detta är en rymdlägesbild särskilt viktig nu när Försvarsmakten får egna satelliter i omloppsbana, då dessa kan utgöra mål för en motståndare både under en regelrätt konflikt och för hybridkrigföring. Tack vare rymdlägesbilden kan vi ha kontroll på allt som rör sig i närheten av både våra egna och våra allierades satelliter, men även ha kontroll på en motståndares satelliter. Det sistnämnda är något som även är viktigt för de andra domänerna och stridskrafterna att ta del av, då det till exempel kan röra sig om att de inte vill göra vissa saker ute i det öppna om de vet att en viss spaningssatellit passerar över dem just då.

Hur ser hotbilden ut vad gäller kritisk rymdinfrastruktur? Vad krävs för att försvara den?

– Det handlar både om cyberattacker, elektronisk krigföring som riktas mot länkar och signaler samt om rent fysisk påverkan. Det finns tydliga hot mot alla våra delar, och alla måste kunna försvaras. Hotet mot markstationer handlar om klassisk bekämpning i markdomänen, medan det i rymden är en annan dynamik. Vi försöker göra våra delar så robusta som möjligt, men en del av skyddet handlar också om kvantitet – att inte bara ha en utan ett antal. Där handlar mycket om att lägga ett rymdpussel tillsammans med våra allierade.

– Det som färgar domänen generellt är den enormt snabba tekniska utvecklingen. Dels för att det kommer nya, mycket bättre, produkter hela tiden. Men också för att de blir billigare. Investering i egna rymdresurser har blivit möjligt på ett helt annat sätt och skapar en ny hotbild. Historiskt har rymdarenan bara varit något för stormakterna, så den här förskjutningen är väldigt tydlig.

Men Sverige har idag inga satelliter för offensiv krigföring?

– Nej, jag får frågor om det vi kanske kan kalla ”rymdkriget” och själva konflikten i rymddomänen. Det finns länder som redan idag har satelliter i omloppsbana med olika offensiva förmågor. Vi tittar på hur området utvecklas och vad som kan krävas, men det är inte en förmåga vi håller på att producera nu.

Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år.

För tre år sedan blev rymd en egen avdelning inom flygvapnet. Vilka kompetenser finns hos er idag?

– Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år. Vi lägger rälsen samtidigt som vi kör framåt och på gott och ont har vi inget arv att förhålla oss till. Kompetensmässigt är det viktigt att vi har en blandning. Jag har dels anställda som har doktorerat i olika nischer av rymd, som inom rymdplasma, de har ofta civil rymdbakgrund. Jag har också några andra civila kompetenser, sedan har jag officerare och specialistofficerare. Jag behöver dem som är djupt kunniga inom rymden, men jag behöver också dem som kommer med kunskap om Försvarsmakten, likt mig själv. Jag kämpar fortfarande med att komma ihåg ordningsföljden på planeterna i vårt solsystem, å andra sidan kan jag dra nytta av mitt arbete med IT och cyber, där jag har med mig erfarenheter från att jobba inom områden med väldigt snabb utveckling

Vilken roll spelar rymddomänen för områden som Arktis, Östersjön och Natos nordöstra flank?

– Arktis illustrerar verkligen en av styrkorna med just rymdbaserade sensorer när det gäller spaning och övervakning. Det är ju väldigt svårt att övervaka för det är geografiskt väldigt stort, kallt och glesbefolkat. Men i rymden roterar de flesta spaningssatelliterna runt jorden i vad som brukar kallas polär bana – en bana via Nordpolen och Sydpolen – vilket betyder att det är jättegynnsamt att just nyttja rymdbaserade sensorer för att spana och övervaka ett område som Arktis. I en global kontext så är det ju också därför Sveriges positionering är viktig vad gäller placering av markstationer nära polerna.

– Vi är en viktig del i Natos kollektiva förmåga vad gäller dessa områden. Rymddomänen är viktig för att ha full förmågebredd med allt från att kunna bedriva markoperationer, sjöoperationer och luftoperationer. Det är också så att på marken har vi våra grannländer, geografin är fast. Men i rymden är alla grannar med alla, där är allianser viktiga.

Arbetet med att Försvarsmaktens rymdförmåga ska vara fullt etablerad snabbas på. Vad har vi att vänta framöver?

– Rymd kommer att bli en naturlig del av all verksamhet, men vi kommer inte inom ett par år att se rymd som en egen försvarsgren. Däremot kommer de som jobbar med rymd att vara spridda på ett annat sätt och det kommer att finnas soldatpositioner i den här strukturen.

– Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Med artificiell intelligens kan satelliten exempelvis bli så smart att den kan välja ut ett fåtal bilder när den kommunicerar med en markstation – här är datamängd och tid viktiga faktorer. Sverige har en innovativ industri och här är det verkligen viktigt att tillgodogöra sig utveckling som inte primärt hade identifierat sig som militär. Framför oss har vi också svensk möjlighet att sända upp raketer med satelliter, det står beskrivet i rymdstrategin och är ett område där Försvarsmakten är med till del. Det är SSC Space som driver arbetet och vi kravställer Försvarsmaktens behov.

Berätta något som få vet om rymddomänen.

– Rymden är oändlig, men när vi talar om den så är den ändå mycket närmare än man kanske tror. En av mina duktiga rymdexperter sa till mig en gång att om vi tänker att vi krymper jorden till en fotboll så befinner sig merparten av de satelliter som cirkulerar runt jorden bara en centimeter ifrån fotbollen.

 

Fakta

Tidigarelagd uppbyggnad av Försvarsmaktens rymdverksamhet

Under 2026 kommer svenska satelliter att stärka Sveriges förmåga i rymddomänen. Den 12 januari meddelade regeringen att de satsar 1,3 miljarder kronor på utökad rymdförmåga. Satsningen omfattar bland annat anskaffning av flera satelliter för spaning och övervakning.

Anskaffningen innebär att ytterligare 1,3 miljarder kronor tillförs den rymdmiljard som beslutades av regeringen 2024.

Försvarsmakten hade tidigare som mål att ha egna operativa satelliter 2030. Men redan i år kommer nu alltså de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till myndigheten och leverans väntas pågå fram till 2028.

Ur arkivet: