Senast publicerat
Senast publicerat:

Fler incitament behövs för att konvertera till specialistofficer

Det behövs fler incitament till varför man ska konvertera från officer till specialistofficer, menar insändarskribenten Håkan Lindberg och resonerar kring vad som gjorde att han konverterade 2013. ”När jag i dag får frågan varför man skall konvertera så kan jag tyvärr inte peka på några självklara anledningar”, skriver han.

Håkan Lindberg, Förvaltare
Foto: Bezav Mahmod / Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Beslutet att införa trebefälsystemet i Försvarsmakten har skapat stor diskussion. Huruvida beslutet är rätt eller fel avser jag inte ha någon synpunkt på då det är ett beslut som är taget och därmed är jag lojal med beslutet. Däremot vill jag ta upp frågan om motiv till att man skall konvertera till specialistofficer. Som läget är nu så kan jag inte i dag peka på några konkreta anledningar till att konvertera från officer till specialistofficer. När jag själv konverterade 2013 så fanns det två incitament. Dels bestod min tjänstegren av enbart specialistofficerare och skulle jag då fortsätta inneha en ledande ställning inom tjänstegrenen så var det omöjligt för mig ur ledarskapssynpunkt att kvarstå såsom kapten medan jag skulle försöka motivera de yngre att bli specialistofficerare. Och dels var det en fråga om lön då jag fick rekommendationen att byta till specialistofficer därför att det fanns ett annat löneutrymme än det att jag skulle ha haft som kapten.

När jag i dag får frågan varför man skall konvertera från officer till specialistofficer så kan jag tyvärr inte peka på några självklara anledningar. En gissning jag har är att löneutvecklingen kommer att bli bättre men det förutsätter att dagens lönestruktur där löneökningar bygger på byte av befattning i stället för yrkesskicklighet förändras till att premiera det senare för specialistofficerare framför att byta befattning. Tyvärr är ju detta endast en spekulation från min sida men det förutsätter som sagt en ändring av formerna för lönebildning inom Försvarsmakten. Jag hade oerhört gärna velat kunna peka på att det finns helt andra möjligheter för kompetensutveckling för en specialistofficer inom det område som vederbörande vill fördjupa sig i men även här har jag svårt att hitta kvalificerade fördjupningsmöjligheter. Det finns helt enkelt för lite tänkt i utvecklingen av specialistofficerare. Det enda jag kan peka på som händer med den som konverterar är att man får andra gradbeteckningar och i marinen får man samma mössmärke som när man var kadett. Det kan synas som en liten detalj, men när det kommer till detta att många ser konverteringen till specialistofficer och fanjunkares grad som en degradering – då framstår bytet av mössmärke till det man hade under sin officersutbildning som ytterligare ett bevis på att man inte uppskattas av arbetsgivaren. 

Att personal tvingas konvertera till specialistofficerare och i huvudsak får en grad som i praktiken tjänsteställningsmässigt sett innebär en degradering gör detta svårt. Detta kommer inte på något sätt att gagna den uppbyggnad av skrå- och kåranda som har påbörjats inom specialistofficerskåren i marinen. Snarare så kommer det att ha nedbrytande effekt då kåren skall fyllas på med personal som absolut inte ser sig vara varken specialistofficer eller har någon djupare kunskap inom någon tjänstegren eller funktion. 

» Mitt förslag är att man genomför ett arbete för att generellt sett höja statusen bland specialist­officerarna. «

Ett problem som kommer att uppstå främst inom marinen är att ett stort antal av de berörda officerarna är i teknisk tjänst. Då marinen inte har någon grundrekrytering av tekniska officerare så är ju denna kategori synnerligen viktig att omhänderta. Skulle det bli ett stort tapp här av personal så kommer marinen att lida allvarligt avbräck både i sitt vidmakthållande, sitt utvecklingsarbete och i arbetet på högre staber

Som jag tidigare nämnt ska vi inte gå i polemik mot detta beslut då det är att betrakta som en order som skall genomföras. Vad jag däremot vill göra är att komma med ett antal förslag för att att underlätta den kommande processen att konvertera officerare till specialistofficerare. Mitt förslag är att man genomför ett arbete för att generellt sett höja statusen bland specialistofficerarna både sådana som konverteras i och med detta beslut och dem som redan är specialist-officerare i marinen. 

Mina förslag för marinen är som följer:

• Skapa ett lönesystem som inte enbart kräver att man byter organisationsenhet eller befattning för att få högre lön utan att även djup yrkesskicklighet belönas. Observera dock att djup yrkesskicklighet inte alltid är lika med lång tjänstetid eller tid i befattning.

Liknande läsning:

• Företrädare för specialistofficerarna måste sitta med i lokal PFN och tala för specialistofficerarna ur ett yrkesskicklighetsperspektiv.

• Yrkesutvecklingsplanerna måste utvecklas så att de även skapar förutsättningar för individen att komplettera den gymnasiekompetens som fördjupande kortare högskolekurser kräver. Samt att dessa kortare högskolekurser blir en del av specialistofficerens yrkesutveckling.

• Ge tekniker möjlighet att bli högskoleingenjörer så att de blir konverteringsbara till OF.

• Skicka SO ur marinen på befattningar på högre utländska staber eller som lärare på utländska skolor. Detta skall vara kvalificerade befattningar och inte kaffekokar- eller chaufförsjobb.

• Marinen behöver få igång ett diskussionsforum för ledarskapsutveckling och utveckling av SO-systemet som inte bara är begränsat till aktiviteter kopplade till SOU och HSOU.

• Ge marinens specialistofficerare ett värdigt mössmärke. 

Det måste till ett ”stimulanspaket” liknande de ovan beskrivna punkterna för SO om vi skall klara av att slutföra utvecklingen av trebefälssystemet. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Teknisk förmåga har blivit ett allt viktigare maktmedel när konkurrensen mellan USA, Kina och andra stormakter hårdnar. På uppdrag av Försvarsdepartementet har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, undersökt hur EU agerar inom additiv tillverkning.

    Maria Widehed
    3D-tillverkning
    3D har varit en möjliggörare när 71:a bataljonen har installerat ny teknik i gamla fordon.

    Foto: Felix Sundbäck/FM

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

    När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

    Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har i flera år pekat på möjligheten med frontnära 3D-tillverkning.

    I en artikel från 2019 beskriver FOI ett exempel från insatsen i Mali. Nederländska förband upptäckte att deras fyrhjulingar behövde fästen för GPS-mottagare på styret. Några färdiga fästen fanns inte att tillgå. Förbandet tog istället fram en skiss som skickades hem till en nederländsk forskningsorganisation. Där gjordes en digital modell som skickades tillbaka till Mali, där fästet kunde skrivas ut på en relativt enkel 3D-skrivare. Hela processen tog några dagar.

    I FOI:s rapport ”Militärteknik 2045” beskrivs additiv tillverkning som en teknik som redan nått hög teknisk mognad för vissa komplexa komponenter. 

    Anders Schröder

    Anders Schröder

    Analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys

    För Anders Schröder, analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys, är tekniken intressant både som militär förmåga och ur industriellt perspektiv.

    – 3D-tillverkning är ett exempel som belyser trenden som varit de senaste tio åren, där teknologier med dubbla användningsområden blir allt viktigare och där de traditionella försvarsföretagen inte ensamma kan driva utvecklingen på samma sätt. Industripolitik, ekonomisk politik och försvarspolitik glider ihop allt mer, säger han och fortsätter:

    – För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    Anders Schröder är en av författarna bakom en ny FOI-rapport som har granskat vilka konkreta åtgärder EU vidtar för att stärka sin position inom additiv tillverkning. Resultatet är tydligt: EU har framför allt fokuserat på att skydda det som redan finns.

    – Det vi kommer fram till är att EU är ganska duktiga på att skydda europeisk industri, men vi ser mindre aktivitet när det kommer till främjandeåtgärder och samverkan. Det finns en oro för att Europa kan hamna efter.

    Det defensiva arbetet handlar rent konkret bland annat om forskningsfinansiering, regler för utländska investeringar och uppköp samt arbete med tekniska standarder.

    EU har pekat ut additiv tillverkning som strategiskt viktig för unionens ekonomiska säkerhet. Någon EU-gemensam strategi finns dock inte, trots att unionen har tagit fram en sådan inom exempelvis AI-området. I USA och Storbritannien har man däremot tagit fram försvarsinriktade strategier för 3D-tillverkning. USA och Kina är ledande inom 3D-utvecklingen. Teknisk kompetens och kontroll över värdekedjor har blivit en del av staters maktmedel, konstaterar Schröder.

    – Krig är det ultimata verktyget. Men det finns många andra sätt att påverka, som genom kontroll över ny teknik.

    FOI:s slutsats är att EU behöver göra mer för att omsätta ambitionen om en stark teknisk position i faktisk förmåga.

    – Vi konstaterar att det här är ett område där det kanske är lite mer snack än verkstad, i alla fall när det gäller det proaktiva. Om man tycker att det här är viktigt behöver man också ta fler initiativ.

    Ur arkivet: