Senast publicerat
Senast publicerat:

”Vi behöver generalskap och statsmannaskap”

David Carlqvist efterlyser ett hyperlösningsorienterat ledarskap, ”som vore vi mer eller mindre redan i krig”, för att komma tillrätta med de problem som finns i Försvarsmakten idag.

David Carlqvist, säkerhetspolitisk analytiker, reservofficer och tidigare utrikeskorrespondent för Sveriges Radio. Tjänstgör för närvarande som ställföreträdande kompanichef i armén.
David Carlqvist

Foto: Privat

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Det har nu gått över tre och ett halvt år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Mycket har hänt för Försvarsmakten sedan dess. Vi har gått med i Nato och anslagen har ökat markant. Fortfarande går dock på tok för mycket på tok för långsamt. Problem och missförhållanden som borde ha varit lösta för längesen, eller inte ens uppstått, tillåts bestå. Den känsla av brådska som den säkerhetspolitiska utvecklingen borde ha resulterat i verkar ofta frånvarande i maktens korridorer.

Med denna text riktar jag mig till de tre individer hos vilka ansvaret till syvende och sist vilar: Överbefälhavaren, försvarsministern och statsministern. Dessa måste nu tänka mindre som myndighetschef och politiker, och mer som fältgeneral och statsmän. Allt som inte fungerar och allt som tar för lång tid är deras fel. För om inte ansvaret är deras, vems är det då? 

Exemplen är otaliga. Det råder brist på fungerande kängor och våra värnpliktiga har i flera år saknat ordentliga regnställ. Istället ränner de runt med civila ställ som går sönder så fort de slänger sig på marken.

Hela andra världskriget utkämpades på sex år. Så nej, att det tar flera decennier för att kravspecificera, beställa, tillverka och leverera en sketen automatkarbin – som likväl inte fungerar när den väl kommer – är inte ens nästan gott nog. I stället fick vi interimsvapen i form av M 4:or. Utan lösskjutningsanordningar. Det blir till att skrika ”pang!” det kommande året. Hur svårt ska det vara att tillverka lösskjutningsanordningar? Eller ändra regelverket så att vi kan skjuta projektillös lösammunition, som de flesta andra gör?  

För att försörja över 100 brigader har Ukraina två myndigheter med totalt cirka 500 anställda. Försvarets materielverk har runt 2 800 anställda.

Och drönarna – var är de? FPV-drönarna vi borde ha haft på varenda grupp vid det här laget? Inte är de ute på GU-plutonerna i allafall. Ge förbanden mandat och pengar till att köpa egna drönare – och annan materiel med.

De centrala upphandlingarna måste även effektiviseras med kraft. Mycket av de vapen och den materiel vi skänkt till Ukraina kommer inte att ersättas förrän om många år på grund av långsamma beställningsprocesser. 

För att då inte tala om de större frågorna, som att det vid det här laget torde stå klart för envar att fyra brigader (när och om vi väl når dit) inte på långt när räcker. Ukraina har över 100 brigader. Ryssarna ännu fler. 

Liknande läsning:

För att försörja dessa över 100 brigader har Ukraina två myndigheter med totalt cirka 500 anställda. Försvarets materielverk har runt 2 800 anställda. Och det tar likväl decennier att köpa in en karbin. Lönerna i Försvarsmakten släpar tillika fortfarande, med diverse verklighetsfrånvända räkneexempel från Högkvarteret som spär på missnöjet. 

Ni som läser det här vet att det finns många – många – fler exempel. Men frågan är om ÖB, försvarsministern och statsministern vet det. Antingen känner de till problemen, men löser dem likväl inte. Eller är de oinformerade. Oavsett är det oacceptabelt.  Alla myndighetsinterna problem är ÖB:s ansvar. Och allting som kräver lösningar på högre nivå, som exempelvis finansdepartementets hämmande budgetregler, är försvarsministerns och statsministerns ansvar. Dessa tre individer har än så länge levererat bättre än sina företrädare. Men det räcker inte. Det som nu erfordras är ett hyperlösningsorienterat ledarskap, som vore vi mer eller mindre redan i krig. 

Till dessa tre vill jag säga följande: Vi behöver nu generalskap och statsmannaskap. Peka med hela handen. Orientera er om problemen – stora som små – och lös dem. Inte om ett år, inte om ett decennium. Lös dem nu.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kritiken som Officersförbundets företrädare lyfter mot processen i arbetet inför beslutet om marinens nya organisation delas inte av marinchef Johan Norlén. Han menar att arbetet har skett i samverkan med arbetstagarorganisationerna och skyddsorganisationen, skriver han i en replik.

    Marinchef Johan Norlén
    "Flera av de synpunkter som ATO givit, före och under de spel som genomförts, har omhändertagits vilket också givit att flera ATO är eniga till marinchefens inriktningsbeslut", skriverationen som genomfördes under 2026", skriver marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    ”Jag är mycket glad över att samtliga arbetstagarorganisationer, ATO, är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Däremot har jag några kommentarer kring den kritik som lyfts i denna artikel.

    Jag delar inte bilden som ges avseende samverkan. Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026.

    Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt. Vid spelen har organisationen prövats och flera förslag har inkommit. Förslag på förändringar har omhändertagits, där organisationen för Sjöstridsskolan är ett exempel.

    Flera av synpunkter som ATO givit, före och under de spel som genomförts, har omhändertagits

    Flera av de synpunkter som ATO givit, före och under de spel som genomförts, har omhändertagits vilket också givit att flera ATO är eniga till marinchefens inriktningsbeslut. Exempelvis har hela tidsplanen för införandet skjutits fram ett år, vilket också Officersförbundets företrädare tar upp i artikeln.  Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar.

    En av riskerna som identifierats är den, att samtidigt som ordinarie verksamhet ska genomföras, även göra ett förändringsarbete. Marinen har under fler år haft en omfattande verksamhet beroende på det allvarliga omvärldsläget. Här måste vi på alla nivåer vara tydliga med att prioritera arbetsuppgifter och väga dem mot resurserna.

    Tyvärr finns inte den perfekta tidpunkten att starta ett sådant här arbete, särskilt inte så som den säkerhetspolitiska utvecklingen ser ut men en sak är klar att det är bättre att genomföra den nu och inte i ett ytterligare försämrat säkerhetsläge.

    Som arbetsgivare är vi mycket måna om vår personals välmående och jag kommer att göra allt för att det fortsatta arbetet bedrivs med marinens utveckling där såväl personalen som uppdraget omhändertas.

    Samarbetet under framtagandet av inriktningsbeslutet har varit gott och konstruktivt och jag ser fram emot att tillsammans med ATO och skyddsorganisationen fortsätta arbetet mot framtidens marin.”

    Johan Norlén, marinchef

    Ur arkivet: