Senast publicerat

Senast publicerat:

Från jordgubbsmjölk till skarpskjutning – vardagen på Camp Valdemar

71:a bataljonen vid Södra skånska regementet, P 7, försvarar Natos östra flank. Insatslivet på Camp Valdemar står mellan två ytterligheter – där hotet om krig är ständigt närvarande, men där vardagen är lik den hemma på Revingehed. Samtidigt har styrkan just avslutat estländska Hedgehog 25 – en 96 timmars ihållande övning med högt risktagande och utbildning i gravtjänst.

Maria Widehed

2025-06-18

I barackerna ryms bara det allra nödvändigaste – plåtskåp, ett bord, två sängar och två soldater på femton kvadratmeter. Sociala ytor och toaletter finns inte. Soldaten Madeleine gör sig i ordning för dagen.

Foto: Emil Malmborg

– God morgon, vi får vara lite tysta för Klara är inte vaken än, säger soldaten Madeleine och öppnar dörren.

Klockan är 06.30 på ett ganska morgonkyligt Camp Valdemar, eller har vi hamnat i en studentkorridor i Lund? I den långa grå barackkorridoren trängs Star Wars-tofflor i plast med hålfyllda Converse och färgglada sneakers. I barackerna finns inga sociala ytor eller toaletter, bara femton kvadratmeter stora rum där det får plats plåtskåp, ett bord, sängar med metallstommar och två soldater. Därför har korridorerna blivit viktiga, här har det både ätits hämtpizza på golvet och burits ut bord för kortspelskvällar.

Från rum 209 går soldaterna Madeleine och Klara en stund senare ut genom dörren för att fortsätta till matsalstältet och sin slottid för frukost.

Här sitter vi – stora, starka soldater och dricker jordgubbsmjölk. Men så är insatslivet i Lettland.

Klara är sjukvårdsgruppchef och tillhör liksom Madeleine 712:e kompaniet. Hon kommer senast från Livgardet och sökte sig till Södra skånska regementet, P 7 inför insatsen. Hon tar en dryckesförpackning i papp och konstaterar:

– Ja, den är ju ganska ovärdig. Här sitter vi – stora, starka soldater och dricker jordgubbsmjölk. Men så är insatslivet i Lettland.

•••

Det är en av de första dagarna som det är vårsolsvarmt på campen. Och det blir snabbt riktigt varmt. Här finns ingen grönska – bara grå baracker, grått grus och gråa plattor på marken. Soldathemmet undantaget, där man på träterrassen kvällen innan visade hockey-VM på storbildsskärm. Nu fylls den snabbt upp av soldater med uppkavlade ärmar.

Madeleine, som är stabsassistent och signalist, kom till P 7 för tre år sedan. I höst läser hon vidare till specialistofficer med inriktning mot sjukvårdslogistik. Men i grunden är hon folkmusiker, och fiolen har förstås följt med till Lettland. Ibland har hon gjort fältpräst Magnus Hedin sällskap när han spelat munspel om kvällarna. Det gjorde han senast vid korum i fält under den estländska övningen Hedgehog 25 som just avslutats.

Madeleine dricker helst sitt kaffe inne på soldathemmet. Här står två bryggare bredvid varandra – en med svagt kaffe, en med starkt.

Vid bokhyllan lämnar fältpräst Magnus Hedin tillbaka böcker. Han har läst ut En ond tid av Deepti Kapoor och berättar att han strax ska gå och hämta en påse Ahlgrens bilar. Varje gång en soldat fyller år så delar han ut en påse, trehundra går ut under insatsen.

– Jag gratulerar alla soldater som fyller år. En av mina uppgifter är att bevara det mänskliga i en omänsklig situation, det är det jag försöker göra.

I ett moment hade vi 14 stupade som låg på marken i väntan på förflyttning.

Under Hedgehog 25 tillbringade Magnus Hedin två dygn i stridsfordon 90 med skyttesoldaterna. Tillsammans med kvartermästaren på 715:e kompaniet höll han också utbildning i gravtjänst.

– I ett moment hade vi 14 stupade som låg på marken i väntan på förflyttning. Då höll jag en ceremoni för dem inan de lyftes upp på lastbilsflaket och fördes bort. Det blev en stillhet där, ett uppstannande i ”ja, tänk om det varit jag eller någon av mina kamrater?”, säger Magnus Hedin och fortsätter:

– Vi måste inte bara förbereda oss med vapen och ammunition, vi behöver förbereda oss mentalt också för att klara påfrestningarna vi har framför oss.

Vilka reflektioner tar du med dig hem till andra fältpräster?

– Att det ställs stora krav på oss att vara med i fält. Man behöver steppa upp, vara med på fälttesterna och faktiskt fysiskt klara av det här jobbet.

•••

Campen är stor. Utöver boende och lektionssalar ryms här uppställningsytor, drivmedelsmack, nationellt stödelement, NSE, med förråd, sjukvård, militärpolis, kompaniledningarnas byggnader, garage och spolplatta. Och idag står det vård på schemat. De senaste två veckorna har inneburit övning i ett snöfyllt, regnigt och hagelstormande Estland. Efter att bataljonen omgrupperat från Camp Valdemar inleddes Hedgehog 25 med egna övningsmoment på kompanierna vartefter 71:a bataljonen gick in i övningen som B-sida.

På spolplattan har packsoldaten Mikaela dragit på sig såväl regnställ som gummistövlar för att sanera två ledningslastbilar och göra dem redo att skickas hem. Under Hedgehog 25 övades spridd gruppering, plutonsvis uppdelning där varje pluton löser sin egen logistik.

– Det var utvecklande att testa. Det var mycket att få in med både sömn för förare, att kunna upprätta förläggning och gruppera om, säger hon.

Det här med att gruppera annorlunda – det skulle vi behöva öva mer på.

I fordonsgaraget tar bröderna Samuel, teknisk chef, och Johannes, stridsfordonsförare på en sjukvårdspluton – båda tillhörande 715:e kompaniet – en titt på hur Johannes bandvagn mår efter Hedgehog 25.

– Vi fick verkligen öva hela kedjan inom alla spår i Estland. Det var en utmaning på sambandssidan, där estniska gemensamma system har fått användas. Det fanns både taktiska och språkmässiga utmaningar med interoperabiliteten, säger Samuel och fortsätter:

– Och det här med att gruppera annorlunda – det skulle vi behöva öva mer på.

Övningen var inte bara förlagd till övningsfält.

– Det är speciellt att öva nära civilbefolkningen. Jag gjorde en felaktig högersväng och där var en gammal dam med rullstol. Man blir mycket mer tänkande i var man är. Vi kan råka skrämma om vi kör för fort eller kör fel, eller så kan vi få hjälp om vi går vilse. Det påverkar även hur vi grupperar. Vi fick bland annat låna en lada. Det skapar andra förutsättningar och är något jag tror vi behöver öva mer på, säger Johannes.

Dagarna före avfärd funderade Samuel mycket kring sina tidigare två insatser i Mali, där tristessen var det som var svårast att förbereda sig för.

– Detta är något helt annat. Vi lever jättefint här. Blir du uttråkad på Camp Valdemar är det ditt eget fel. Här finns bra wifi, det går att ringa hem när man vill och här är ett fint gym.

Och utbildningsmöjligheter har det funnits gott om. En av de första utbildningarna som genomfördes på plats i Lettland var utbildning till stridssjukvårdare – CLS, Combat life saver – som Johannes deltog i.

– Det är lättare att utbilda här. Eftersom alla jobbar hela tiden är tid ingen begränsning, säger Samuel och får medhåll från Johannes:

– Men CLS-utbildningen var tuff, framför allt den tre dagar långa slutövningen. Vi fick vårda i kanadensarnas helikopter, och under slutmarschen gick vi två kilometer med bårar och stred samtidigt.

Det är lättare att utbilda här. Eftersom alla jobbar hela tiden är tid ingen begränsning

För Samuel har fler arbetstimmar inneburit en möjlighet att komma ikapp med materielvården.

– Våra vagnar är i toppklass nu. Vi har till och med hunnit fixa de små felen, det hade arbetstiden aldrig räckt till på P 7.

De lever olika liv på campen. För Johannes del har det blivit många kortspelskvällar med soldaterna i korridoren. Samuel har inte missat en enda gudstjänst. Men de möts också, flera gånger i veckan.

– Ja, och sedan kommer han och knackar på och frågar om jag vill spela något, säger Johannes. Såväl spelkonsoler som Skipbo följde med bröderna till Camp Valdemar.

– Vi har suttit och ”gibbat” (spela dataspel, reds. anm.) en del och spelat kortspel, men han har sådan jäkla tur, säger Samuel och ler åt sin bror.

Hur är det att ha lillebror med på insatsen?

– När någonting händer med honom så kommer alltid kollegorna till mig, som på vägen hem från Estland när han blev åksjuk. De vill ju berätta allt gott han gör, men också alla misstag, för jag är faktiskt storebror även när vi är här.

•••

Fåglarna kvittrar i tallarna utanför campens inhängnade område.

– På Revingehed finns en plats som heter Rävlyeskogen, om du kör österut i tallskogen här så finns terräng som påminner om den – hundra gånger i storlek, säger överstelöjtnant Henrik Rosdahl, chef för 71:a bataljon.

Två dagars skarpskjutning väntar, samt fortsatt vård och förberedelser för att börja ta hem förbandet. Insatsen pågår totalt under sex månader och lagom till högsommaren blir det hemkomstceremoni på P 7 ute på Revingehed.

– Krigsdugligheten för förbandet har ökat markant med övningarna här, från enskilda soldatfärdigheter till funktionerna i bataljonen till vår förmåga att anpassa oss och hitta nya lösningar, säger Henrik Rosdahl.

Sedan Oak Resolve 25 har bataljonen övat på olika nivåer, och i olika sammanhang, i Lettland. En pluton på 712:e kompaniet övade med Kanada, Spanien och Italien strid i bebyggelse under Excercise Gambler Royale. När Sverige för första gången deltog i Natotävlingen Iron Spear, där allierade samlas för skarpskjutning med både stridsvagnar och stridsfordon, tog besättningarna från P 7 första platsen i klassen för stridsfordon. Utöver det har övningsfältet intill använts frekvent.

Vi har vågat ta lite risker jämfört med hur vi normalt sett gör hemma i Sverige.

– När vi övat har vi bland annat haft fokus på anpassningar i hur vi använder våra egna sambandssystem, vi grupperar på ett helt annat sätt och agerar annorlunda kopplat till hur vi använder våra sambandssystem, säger Henrik Rosdahl och fortsätter:

– Jag är förvånad över hur adaptivt och agilt det har kunnat vara, men det är för att vi har vågat ta lite risker jämfört med hur vi normalt sett gör hemma i Sverige.

Den estländska övningen Hedgehog 25 är just avslutad.

– Vi har blivit testade i funktioner och vi har testat våra nya lösningar – som anpassade sätt att agera och gruppera. Och med 96 timmars ihållande övning i ganska risigt väder har soldaterna verkligen fått pressa sig. Cheferna också, säger Henrik Rosdahl och fortsätter:

– Det har varit en tuff övning, esterna uppfattar jag har en högre vilja att ta större risker när de övar, och det är någonting vi behöver förhålla oss till när vi är här. Jag tror att de uppfattar hotet från Ryssland som mer nära.

Generalmajor Jette Albinus, chef för Natos nordliga division, har beskrivit situationen i Lettland som att det inte är fred utan en hybridfas.

– Vi är medvetna om, och hanterar, var vi befinner oss på konfliktskalan. Det har påverkat mig och förbandet på så vis att i allt vi gör tänker vi krig, säger Henrik Rosdahl.

•••

I garaget delas ammunition ut inför helgens skarpskjutning och så pågår vård och inventering. Madeleines stridsledningsvagn är just färdigstädad invändigt.

– Jag har utvecklats väldigt mycket i min befattning, inte minst i hur man arbetar här bak med kvartermästare och teknisk chef, säger hon.

Klara dyker upp vid vagnen, hon har spenderat förmiddagen med optikvård. De två soldaterna har bara känt varandra i tio månader.

– Men vi bara klickade, man bygger djupa relationer i den här firman. Här äter man, sover, bajsar, spyr, är blöt och så har man ändå kul, säger hon och tar upp en bild på sin mobiltelefon.

Den är från en strapats i april. Madeleine sitter på marken med sin fot upptryckt i Klaras armhåla. Det var utbildningskontroll för kompaniet som skulle klara sig utan vagnarna, och efter en lång marsch följde en natt utomhus i minus sex grader.

– Vi svenskar uppfattas nog som lite hardcore här. När det snöade ställde vissa nationer in sin verksamhet, medan vi sover ute när det är minusgrader – vi hade inga sovsäckar och sov under presenning, säger Madeleine.

– Men vi kokade kaffe och jag tryckte upp hennes vita tår i min armhåla och försökte få upp stridsvärdet. Och så skrattade vi åt eländet, säger Klara.

– Vi hann sitta en kvart, då blev förläggningen påskjuten och vi släppte allt. Kontrasterna är stora, men man hittar glädjen för man har varandra här.

Efter önskemål från förbandet skriver vi inte ut soldaternas efternamn.

Fakta

Natos multinationella brigad i Lettland

Natos multinationella brigad i Lettland, MNB-LVA, leds av Kanada och består av 3 000 soldater. Den reducerade 71:a bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, är först på plats från Sverige. Styrkan kallas LNLV 25 – Land Nato Latvia 2025 och utgår från Camp Valdemar som ligger vid Adazi militärbas, strax utanför Riga.

Sverige och Danmark delar växelvis på ansvaret för att sätta upp en bataljon tillsammans med 13 andra nationer. Brigaden är en av åtta multinationella stridsgrupper – Nato forward land Forces – som Nato har etablerat längs sin östra flank.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: FLF Lettland

Senast publicerat:

Debatt /

Tystnadskultur

”Den farliga tystnaden – om organisatorisk narcissism, svart lojalitet och tystnadskultur”

Besök /

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Analys /

Nato

Kampen om Östersjön – Sveriges nya verklighet i Nato

Aktuellt /

Värnplikt

Barn till högutbildade får göra värnplikt oftare än barn till lågutbildade

Aurora 26 pressade logistiken

Värdlandsstöd och logistik var i fokus under försvarsmaktsövningen Aurora 26 med 18 000 deltagare och mängder av materiel i rörelse. Planeringen av operativa transporter var klar i god tid innan övningsstarten, men kriget i Mellanöstern medförde flera sena ändringar. Det satte extra press på Transportenheten vid Försvarsmaktens logistik, som hanterade logistiken under övningen.

Linda Sundgren

2026-06-18

På en stor bildskärm mitt i transportplaneringsavdelningens lokaler i Stockholm, visas en Sverigekarta med färgade pluppar. De ljusblå ringarna representerar lastbilar medan de mörkblå visar specialtransporter. Ringarna är samlade i landets södra och mellersta delar med en koncentration i trakterna av Norrtälje.

– Idag har man en sjukvårdsövning med krigsgravtjänst ute på Väddö och det är transporter av fiktivt dödade och skadade som vi ser här. Det handlar om runt 500 döda och ett antal skadade som ska omhändertas, säger överstelöjtnant Andreas Nordén, chef för FM log:s transportenhet och pekar på ringarna som sakta rör sig över skärmen.

Det är första veckan i maj och övning Aurora 26 är i full gång. Det är tredje gången som försvarsmaktsövning Aurora genomförs, i år med runt 18 000 deltagare från 13 länder, däribland Ukraina, USA, Kanada och Storbritannien. Men det är första gången som övningen hålls sedan Sverige blev medlem i Nato och i år är det de nya operativa planerna som ska övas. Fokus ligger på värdlandsstöd, som är en av Sveriges främsta uppgifter i alliansen. Övningsscenariot är ett ramverk som bygger på dagens hotbild i Europa med en aggressiv granne i öst.

– Egentligen behöver vi inte ha något scenario den här gången, med det mycket osäkra omvärldsläge som vi befinner oss i, säger Andreas Nordén.

Värdlandsstödet handlar till stor del om transporter och att få soldater och materiel till rätt plats i rätt tid, samt att tillhandahålla proviant, bränsle och utrymmen för förvaring och sömn. Den stora mängden utländska förband innebär också ett antal transiteringar, det vill säga transporter som via allierade eller andra nationer kommer in till – eller ska passera genom – Sverige. Major Kristoffer Wallin är chef för transportplaneringsavdelningen, eller National Movement Coordination Center (NMCC) som den heter i Natokontext. Han säger att kriget i Iran har medfört många sena förändringar under övningen vilket innebär en extra påfrestning på personalen.

– Det händer så mycket runtomkring vilket gör att det inte alltid blir som vi planerat. Hela förband har plötsligt dragits ur övningen för att lösa andra uppgifter, medan andra förband har tillkommit i ett sent skede, säger Kristoffer Wallin.

Ledningen av operativa transporter och transiteringar under Aurora 26 hanteras av Operationsledningen, medan FM log med transportenheten leder genomförandet tillsammans med militärregionerna som koordinatorer. På den avslutande planeringskonferensen som hölls ett par månader innan Aurora startade, spikades de sista detaljerna inför övningen. Men på grund av omvärldsläget har det skett flera ändringar även efter det.

– När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat på the final planning conference, hade vi 70- till 80-procentiga förändringar, säger förvaltare Rickard Benedetti, chef för planeringssektionen.

När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat hade vi 70- till 80-procentiga förändringar.

Framför allt är det amerikanska förband som behövt avvika från den fastslagna planen.

– Amerikanarna skulle ha kommit med eget fartyg, men det fartyget fick köra ner till Hormuzsundet istället. Sedan skulle de åka härifrån med ett eget fartyg, men det fartyget försvann också. De har också ett förband som ska vidare till Baltstaterna efter Aurora som vi har hittat ett fartyg till, säger Rickard Benedetti.

Transporthandläggare Gustaf Älmeby ska tillsammans med sina kollegor se till att transporterna kan genomföras i varje given stund. Aurora 26 pågår över hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland. Det innebär omfattande behov av sjötransporter för att förflytta personal och materiel från fastlandet och ut till ön. Eftersom Försvarsmakten saknar fartyg för den typen av transporter krävs ett nära samarbete med civila fartygsägare. Men svenska rederier verkar på en konkurrensutsatt marknad och måste förhålla sig till de lagar och regler som gäller för hantering av passagerare och fordon. För att få det att fungera i ett militärt sammanhang har Gustaf Älmeby daglig kontakt med såväl transportföretagen som förbanden.

– Vi följer upp vartenda fordon på individnivå. I helgen hade vi 1 000 längdmeter på ett fartyg och vi måste ha koll på vartenda registreringsnummer. Det är väldigt detaljstyrt allting, säger han.

Rickard Benedetti berättar att det under den gångna helgen uppstod problem när trupp och materiel skulle transporteras från hamnen i Oskarshamn över till Visby. Amerikanska, brittiska, danska och svenska förband hade grupperat på kajen inför överfarten. Fordonen skulle transporteras med ett tyskt roro-fartyg (fartyg där lasten kan köras ombord) som går i reguljär trafik genom Östersjön medan soldaterna skulle överföras med en av Destination Gotlands färjor. Men på grund av renoveringar i hamnen i Oskarshamn fanns det bara ett tillgängligt roro-läge och eftersom passagerarfärjan hann avgå innan lastfartyget var på plats, blev fordonsförarna kvar på kajen.

Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten.

– Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten. Då skulle det heller inte finnas någon i Visby som kunde köra av fordonen från roro-fartyget. I ett sent skede kontaktade vi marinen och frågade om de kunde köra över personalen. De löste det alldeles utmärkt, men det är ett exempel på hur små förändringar kan få stora konsekvenser, säger Rickard Benedetti.

Oron i omvärlden ökar också risken för påverkan utifrån under övningar som Aurora. Enligt Andreas Nordén har transportenheten hittills inte fått några rapporter om störningar, men han säger att riskmedvetenheten är hög.

– Alla våra aktiviteter drar till sig intresse och vi har en ny normalbild med olika typer av störningar. Sedan exakt vad som sker är hemligt och det går i säkerhetsspåret, säger han och fortsätter:

– Men inom vår del i transportplaneringen har vi en egen förmåga att omhänderta planeringen för det som är skyddsvärt och vi har en egen säkerhetsorganisation. Idag tar vi större hänsyn till skyddsvärden än vi gjorde tidigare. Vi gör också mer analyser och behöver förhålla oss mer till omvärldsläget.

De stora förflyttningarna hittills under Aurora 26 har gått över Öresundsbron. Förband som inte medför farligt gods tillåts passera själva under ledning av NMCC medan de som medför sprängmedel, ammunition eller annat farligt gods möts upp av följebefäl. Vissa förband anländer med egna fartyg eller flyg. De tas emot av svenskt befäl och civila lastbärare som Försvarsmakten har avtal med, för vidare transport. Hur lång framförhållning de utländska förbanden har i transportplaneringen skiljer sig dock åt, vilket ställer krav på en flexibilitet som transportledningen egentligen inte har, säger Rickard Benedetti.

– Vi kan ta amerikanarna som exempel. De kan ha ett tredagarsfönster för när de kommer och då står vi där och väntar med civila bussar och dragbilar. Men vi kan ju inte binda upp dem i tre dagar, eller det skulle vi kunna göra men det är inte ekonomiskt försvarbart.

Sådana situationer försöker man lösa genom god samverkan, säger Gustaf Älmeby.

– Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden. Vi har daglig kontakt med dem och försöker göra allt vi kan för att ligga steget före i planeringen, säger han och fortsätter:

– Det är väldigt mycket bussar och mycket tunga transporter som vi hjälper till med och de behöver veta vad som händer. Sedan har vi förstås våra egna försvarsmaktsresurser som också behöver information.

Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden.

Veckan innan Aurora 26 startade var Rickard Benedetti och flera av hans medarbetare hos Operationsledningen på Högkvarteret för att säkerställa att transporterna till Gotland skulle fungera enligt planeringen.

– Vi spelade på transporterna ut till Gotland för att se vad vi behövde skruva på och i eftermiddag ska vi dit igen för att spela på hemtransporterna. Spelen är bra för att upptäcka om något behöver korrigeras, säger Rickard Benedetti.

Värdlandsstöd handlar inte bara om transporter utan också om omhändertagande av personal och materiel under den tid de befinner sig i Sverige. Uppgifterna tas omhand genom samordning mellan FM log, militärregionerna och försvarsgrenarna

– Det handlar om allt från skydd och bevakning till mat och potatis och toaletter. När förbanden är på plats tar den taktiska chefen över logistiken och just idag är det bara taktiska transporter. Men transporter är alltid rörlig materia och det vi gör nu är att skriva ihop de sista delarna inför hemtransporterna. Förbanden behöver veta när och hur de ska åka och vilka vägar de ska ta, säger Rickard Benedetti.

Försvarsmakten har kommit långt i integreringen i Nato, men vissa delar återstår. Bland annat kan Natos digitala system för logistikplanering Logfas (logistic functional area services), ännu inte användas fullt ut.

– Som relativt ny medlem har vi inte tillgång till alla krypton ännu. Men vi har folk på utbildning i Logfas i Portugal just nu och vi kommer att skicka ner ännu fler. Under tiden använder vi Excel och mejl, säger Rickard Benedetti.

I Logfas ska samtliga Natos 32 medlemsländer kunna koppla ihop sig och få en gemensam lägesbild över gods- och personflöden. Det handlar om att slippa översätta begrepp, att enkelt kunna följa transportflöden och att undvika överbelastning av logistiknätverket.

– Nu har vi ett Logfassystem som är klassat Nato secret och för några veckor sedan har vi fått det att fungera inom Sverige. Nästa steg är att koppla upp det mot övriga länder och det är planerat till tredje kvartalet i år, säger Rickard Benedetti.

Bemanningen under Aurora 26 är en utmaning för transportenheten. Mycket resurser knyts upp till övningen samtidigt som den ordinarie verksamheten måste lösas.

– I grundberedskapen har vi en jourtelefon som vandrar runt, men nu under Aurora har vi gått över på försvarsmaktsdygn. Från att det första förbandet kom in i Sverige till att det sista lämnar har vi valt att ha minst en officer och en handläggare på försvarsmaktsdygn, säger Rickard Benedetti.

Totalt finns det 13 medarbetare på landplaneringssektionen, varav 4 yrkesofficerare. Sedan en tid tillbaka har man ytterligare två yrkesofficerare som förstärker under den intensiva period av tillväxt och Natointegrering som pågår.

– Men det räcker inte till. Vi har visserligen blivit fler och börjar få upp bodyn, men vi behöver bygga kompetens också. Eftersom vi håller på att tillväxa har jag just nu några få som är erfarna och väldigt många nya medarbetare, säger Rickard Benedetti och fortsätter:

– Efter sommaren hoppas jag att vi ska bli fler och kunna börja jobba i projektgrupper. Då kommer det inte att göra så mycket om ett par stycken är borta för då finns det andra som har samma information, men där är vi inte idag.

Rickard Benedetti berättar att bara antalet transiteringar har ökat markant de senaste fem åren, från under 1 000 om året till närmare 4 000 år 2025.

– De vanliga transiteringarna nedgår inte på grund av att det pågår en övning. Alla transporter är skarpa, det finns inga övningstransporter och vi gör ingen skillnad på om det är förband från Aurora som ska hem från Gotland eller om det är ett förband som varit där på en operation. Alla ska transporteras, säger Rickard Benedetti.

Aurora 26 kulminerade den 11 maj på Gotland där gemensam strid övades och den 13 maj inleddes de mer omfattande hemtransporterna. Nu pågår en utvärdering av övningen under ledning av Operationsledningen. En sammanhållen utvärdering väntas efter sommaren.

Fakta

Aurora 26

Aurora 26 är den största militärövningen under 2026 med cirka 18 000 deltagare från 13 länder. Övningen pågick i hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland, och genomfördes på land, till sjöss och i luften. Övningen syftade till att pröva Försvarsmaktens nationella operativa planer som Natoallierad, öva värdlandsstöd samt utveckla samverkan med andra länder. De två tidigare övningarna i Auroraserien hölls 2017 och 2023. Övningen är planerad att hållas vart tredje år, men Aurora 2020 blev framflyttad på grund av covid 19-pandemin.

Senast publicerat

Senast publicerat:

Från jordgubbsmjölk till skarpskjutning – vardagen på Camp Valdemar

Liknande läsning:

Vilka reflektioner tar du med dig hem till andra fältpräster?

Hur är det att ha lillebror med på insatsen?

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Senast publicerat:

Mest läst:

Major Kristoffer Wallin

Läs mer:

Läs mer:

Läs mer:

Ur arkivet: