Senast publicerat
Senast publicerat:

Nytt på förhandlingsfronten

Det pågår ständiga förhandlingar, samtal och diskussioner mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna. Vissa processer löper över lång tid medan andra kan vara detalj­frågor som hanteras på ett snabbare sätt.

Fredrik B Nilsson
Nytt på förhandlingsfronten

Foto: Johan Nilsson/TT

Artikel från Officersförbundet.

Under början av året har exempelvis FAS 26 uppdaterats två gånger och två centrala förhandlingar mot Arbetsgivarverket är i slutskedet.

Förbundets förhandlingschefer, Susanne Hultgren och Robert Edstein, ger här exempel på tre aktuella frågor:

1. Långt ifrån varandra om nytt utlandsavtal

Under Rals 2025 yrkade Officersförbundet på rejält förbättrade ersättningar i utlandsavtalet, rörlighetsavtalet och arbetstidsavtalen (FM-avtal om arbetstid, SjöArb, TFSE, Skonert). Försvarsmakten å sin sida har i olika sammanhang argumenterat för verksamhetsanpassade eller ändamålsenliga avtal.

Förbundet kräver tydligt förbättrade ersättningar medan Försvarsmakten vill ha mer flexibilitet och ökad tillgänglighet – kortare förvarning, fler arbetstimmar och mindre ledighet för all personal.

Vi har både en pågående tvisteförhandling och förhandlingar om förändrade och nya avtal.

Natomedlemskapet har förändrat spelplanen. Gränsen mellan nationell och internationell verksamhet är inte längre lika tydlig. Men även om uppdragen liknar tidigare insatser är parterna inte överens om att dagens avtal räcker. Försvarsmakten vill förhandla fram ett nytt avtal som ska omhänderta detta men har svårt att förklara vad som inte kan lösas med dagens avtal.

– Vi har både en pågående tvisteförhandling och förhandlingar om förändrade och nya avtal, säger förhandlingschef Susanne Hultgren.

Susanne Hultgren

Susanne Hultgren

Förhandlingschef

Förbundet är berett att diskutera ökad flexibilitet – men det måste till bättre och mer rimliga ersättningar. Ökade krav på kort sikt ska mötas med bättre kompensation. På längre sikt krävs fler medarbetare. Så var går åsikterna isär?

Liknande läsning:

– Försvarsmaktens krav på flexibilitet och tillgänglighet är inte förenliga med en långsiktigt hållbar arbetsmiljö och balans mellan arbete och fritid. Vi är fullt medvetna om att anslutningen till Nato innebär nya krav, men vi står, i skrivande stund, långt ifrån varandra när det gäller hur dessa krav ska omhändertas i ett nytt avtal.

2. Vissa framsteg för ­utlands­stationerade

OFR S, P, O, Saco-S och Seko sitter i förhandlingar med Arbetsgivarverket om nya villkor för de som är skyldiga att tjänstgöra utomlands, exempelvis i staber. Det rör de som ska vara bosatta utomlands mer än sex månader, de utlandsstationerade som i nuläget omfattas av URA.

Förhandlingarna har tagit lång tid eftersom parterna har haft olika uppfattningar om hur mycket av de ordinarie rättigheterna varje anställd i staten får ”bära” med sig till utlandsstationeringen; exempelvis rätten att omfattas av revision, uttag av semester, ingå enskilda överenskommelser, ha förtroendeuppdrag med mera. Den stora knäckfrågan har den senaste tiden varit arbetstid och tillgänglighet.

Avtalet är centralt och gäller anställda i hela staten. För Officersförbundets del är det särskilt viktigt – eftersom intresset för lokala lösningar hittills varit svalt från Försvarsmaktens sida.

Förväntningarna är höga. Staten måste, menar Officersförbundet, kunna erbjuda villkor som kompenserar både de ekonomiska och praktiska konsekvenserna av att arbeta utomlands under lång tid, flera gånger under ett yrkesliv. Det berör inte bara arbetstagaren utan hela familjen med boende, skolgång, försäkringar, resor et cetera. I flera av dessa områden börjar nu villkoren falla på plats.

Officersförbundet accepterar behovet av flexibla schablonlösningar. Men beräkningarna måste utgå från svenska arbetstidsregler.

– Våra medlemmar arbetar ofta betydligt mer än 40 timmar i veckan – med kvälls- och nattarbete, övningar, jour och krav på ständig nåbarhet. Det måste synas i villkoren.

3. Årsarbetstiden en viktig faktor

En av de viktigaste delarna i utvecklingen av befintliga och nya avtal är synen på och värdesättning av årsarbetstid. Officersförbundet vill se att parterna tar ett långsiktigt ansvar för ett hållbart arbetsliv.

– Då behövs avtal med rimlig ersättning för tid utöver årsarbetstid, alternativt en adekvat kompensationsledighet för återhämtning, säger Robert Edstein, biträdande förhandlingschef Officersförbundet.

Försvarsmakten signalerar att antalet uppgifter ökar och därför finns ett behov av att få ut mer tid av de anställda.

Vi är fullt med­­vetna om att ­anslutningen till Nato innebär nya krav, men vi står långt ifrån varandra när det gäller hur dessa krav ska omhändertas i ett nytt avtal.

— Den långsiktiga lösningen är fler anställda för att möta den ökade omfattningen av uppgifter. Inte att varje enskild anställd ska leverera en utökad årsarbetstid. Till dess att Försvarsmaktens personalstyrka är i paritet med antagna uppgifter är det än mer viktigt att avtalskonstruktioner är attraktiva och motiverande, säger Robert Edstein.

Robert Edstein

Robert Edstein

Biträdande förhandlingschef

All extra arbetad tid som ersätts i pengar måste enligt Officersförbundet anses som tid utöver årsarbetstid. Ett exempel är kompensationen från och med försvarsmaktsdygn 11. Då får du idag fyra timmar kompensationsledighet och fyra timmar utbetalt i pengar.

– På den svenska arbetsmarknaden värderas normalt sådan tid med övertidsersättning. Den normen kan inte parterna längre blunda för i sina avtal i en tid då mängden övertidstimmar är hög, säger Edstein.

Ulrika Palm var tidigt säker på sin sak – hon skulle bli officer. I dag arbetar hon som skolförvaltare på Försvarsmaktens logistik- och motorskola och tar med sin kunskap i fackliga frågor i arbetet.

Cecilia Gustafsson
Thomas Harrysson
– När jag gick ut högstadiet skrev en klasskompis en hälsning till mig ”Hoppas att du målet når och i gröna kläder går, men akta dig så du ej blir kär i någon fjantig militär”. Som tur var blev jag kär i en snickare”, säger Ulrika Palm och skrattar.
– När jag gick ut högstadiet skrev en klasskompis en hälsning till mig ”Hoppas att du målet når och i gröna kläder går, men akta dig så du ej blir kär i någon fjantig militär”. Som tur var blev jag kär i en snickare”, säger Ulrika Palm och skrattar.

När Ulrika som barn var med i scouterna hade hon en scoutledare som var officer. Han berättade för henne om sitt arbete och när hon senare gick i gymnasiet gjorde hon praktik på Svea Trängregemente (T 1) och Svea Artilleriregemente (A 1). Så hon visste vad hon gav sig in på när hon 1987, tre dagar efter studenten, tillsammans med tre andra tjejer ryckte in på Göta Trängregemente (T2). De var de första kvinnliga värnpliktiga på regementet och det blev mycket uppståndelse. Lokaltidningen kom dit och rapporterade. 

– Det var många som var nyfikna och ifrågasättande. Vi tjejer var förberedda och det var bara att bita ihop, men killarna var nog inte lika beredda på att möta oss tjejer och på den uppståndelse som kom med oss, säger Ulrika.

Försvarsmakten var inte heller förberedda. Ulrika bar raggsockar och tidningspapper i sina kängor första tiden för att det inte fanns kängor i hennes storlek och de fyra tjejerna flyttades runt innan en lektionssal byggdes om till boende. 

Efter att hon muckat gick Ulrika först förberedande officerskurs (FOK) och sedan Arméns underhållsskola, vilket innebar ett års teori och ett års praktik. Hon blev anställd som fänrik och instruktör på Trängregementet i Skövde i juni 1990. 

– Jag klarade utbildningen och fick anställning. Det var hela tiden målet så det kändes verkligen som en milstolpe, säger hon. 

När hon blev anställd fanns det somliga som ansåg att kvinnor inte hade i Försvarsmakten att göra.

– Jag var van då jag var bland de första kvinnorna, men det är klart att det var jobbigt att bli ifrågasatt bara för att jag var tjej. Jag har fått skaffa skinn på näsan och bita ifrån. Det har också sporrat mig då jag tänkt att jag minsann ska visa dem att det går, säger hon.

Redan de första åren blev Ulrika fackliga engagerad och invald i den lokala fackföreningsstyrelsen. I början var hon mest med och lyssnade på styrelse- och medlemsmötena, men med tiden blev hon vald till vice ordförande och sedan ordförande. 

– När jag först blev invald i styrelsen förstod jag inte vad det var jag hade gett mig in på, men de första åren var spännande. Det fanns några riktigt gamla sluga fackrävar som lärde mig mycket. Det fackliga arbetet blev ett sätt att påverka min arbetssituation i både stort och smått. Vi var ett bra gäng förtroendevalda, säger hon.

Hon bytte pluton och inriktning till indikering sanering och brand och sedan blev hon i tur och ordning plutonchef, ställföreträdande kompanichef och sedan handledare för yngre befäl. När Arméns underhållsskola flyttade tillbaka från Halmstad till Skövde fick hon frågan om hon skulle söka en tjänst som huvudlärare i ledarskap och pedagogik på Försvarsmaktens lednings- och motorskola.

– Jag var osäker på om jag hade de rätta meriterna, men jag fick beskedet att de ville få rätt person på rätt plats och att jag fick kompetensutveckla och lösa det där med meriterna senare. Det kändes bra eftersom det var dags att prova på någonting nytt, säger hon.

Ulrika har därför samtidigt som hon arbetat läst in en kandidatexamen i pedagogik och en yrkeslärarexamen med inriktning pedagogiskt arbete. Det är mer än vad arbetsgivaren har krävt, men Ulrika tycker verkligen om att studera. I sin tjänst som huvudlärare hade hon ansvar för utbildning i ledarskap både för officerare och specialistofficerare.

– Det var en fantastisk tjänst. Jag har fått vara med de första tolv kullarna och sett hur både människor och organisationen utvecklats. Jag har dessutom själv fått läsa och kompetensutveckla mig. Det har varit roligt. Jag tycker om att tillsammans med andra få vända och vrida på saker och ting och utmanas i mitt sätt att tänka. Desto mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag kan. Det ger mersmak, säger Ulrika.

Hon satt under tre år som suppleant i Officersförbundets styrelse. I dag arbetar hon inte på lokal nivå, men sitter som vice ordförande i förbundets valberedning och tar emot officersföreningarnas nomineringar till förtroendeuppdrag inför förbundsmötet var tredje år.

– Om jag är i ett sammanhang som jag trivs i tar jag gärna på mig nya arbetsuppgifter och större ansvar. Under tiden i styrelsen fick jag se det fackliga arbetet ur ett annat perspektiv, lyfta blicken lite och se och höra hur diskussionerna gick centralt. Det finns en fin gemenskap och jag har fått ett kontaktnät runtom i landet som jag uppskattar, säger hon.

Ulrika har fortsatt arbeta på Försvarsmaktens logistik- och motorskola och omgalonerades till regementsförvaltare 2017 och fick då befattningen skolförvaltare. Hon har nu ansvar för bland annat att kvalitetssäkra och utveckla skolans utbildningar. Försvarsmakten är inne i en tillväxt och det finns stora utmaningar för skolan och i just Ulrikas roll. 

– Vi ska få ut så många officerare och specialistofficerare från skolan som det bara går då det är en förutsättning för att nå Försvarsmaktens tillväxtmål. Det fackliga arbetet blir då ännu viktigare. Vi måste se till att vi växer utan att det gör för ont. Vi ska orka med. Det är inte helt lätt att hitta rätt kompentens och vi ska också ha utbildningar som passar för alla försvarsgrenar och stridskrafter och deras behov. Det är utmanande, men också stimulerande. 

FAKTA

Ulrika Palm

Ålder: 52 år. 

Fackliga uppdrag: Ledamot i OF TrängR, vice ordförande i OF TrängR, ordförande i OF TrängR, suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i valberedningen, vice ordförande i valberedningen 2015 -.

Bakgrund i korthet: Värnplikt 1987–88, Arméns underhållsskola, instruktör Trängregementet (T 2), Militärhögskolan Karlberg, plutonchef T 2, Krigshögsskolans Högre kurs, BA 03, stf kompanichef T2, huvudlärare i ledarskap och pedagogik FM:s logistik- och motorskola (LogS), skolförvaltare LogS 2017–.

Bor: Skövde.

Familj: Gift och två utflyttade döttrar, 24 och 22 år gamla. 

På fritiden: Tar hand om trädgården och studerar (”Om det inte varit för pandemi hade vi umgåtts mycket mer med vänner såklart”)

Ur arkivet: