Under den här perioden insåg Rickard att det var hantverkskunskapen inom yrket som passade honom; att tillsammans med amerikanska specialförband ”svarva sina egna lösningar”. Istället för att sikta på att nå nästa steg i karriären strävade de efter att bli så bra som möjligt inom just sina ansvarsområden.

Tillsammans med kollegorna togs ständigt nya innovationer fram, något som passade entreprenörssjälen i Rickard, och som han haft nytta av under hela sin karriär.

– En av mina uppgifter som försvarsmaktsförvaltare är att skapa förutsättningar för att det ska fungera ute på förbanden. Då blir en viktig del att se över de regleringar som vi jobbar efter, regleringar som i många fall utformats för att användas i en helt annan kontext än den vi lever i idag.

Det handlar till stor del om ”administrativ skottfältsröjning”, att i förväg undanröja byråkratiska hinder som försvårar Försvarsmaktens förmågeutveckling.

Han vet att det är möjligt, eftersom han upplevt det själv på nära håll under sin tid i SSG och SOG. Som skvadronens masterbreacher, det vill säga den som är expert på taktisk inträngning – och oavsett om det handlade om att använda sprängladdningar, verktyg, skjutvapen ansvarar för att förbandet ska ta sig in i låsta utrymmen – sattes innovationsförmågan på prov.

Vi kommer aldrig att bli klara, det är en sak som är säker. Men genom att förenkla så mycket som möjligt kommer vi att bli mer effektiva.

– Tack vare att vi hade bra chefer som uppmuntrade kreativiteten utvecklades förbandet med rekordfart, säger Rickard, som snart blev skvadronförvaltare, avancerade till regementsförvaltare och slutligen utnämndes till specialförbandens stridskraftsförvaltare.

Den andan vill han idag förmedla ut i organisationen. Genom täta besök på försvarsgrensstaberna och förbanden samt regelbundna möten med de övriga förvaltarna jobbar han för att få en uppfattning om vad som behövs för att Försvarsmakten ska utvecklas ytterligare.

– Vi kommer aldrig att bli klara, det är en sak som är säker. Men genom att förenkla så mycket som möjligt kommer vi att bli mer effektiva.

På vilket sätt kan verksamheten förenklas?

– Jag tjatar ständigt om vikten av att träna. Inte att pressa in utbildning efter utbildning som vi gör nu. Istället bör vi effektivisera och förkorta utbildningarna till förmån för mer träningstimmar i det egna förbandet där vi nöter in kunskapen tills den sitter i ryggmärgen.

För som Rickard sammanfattar det:

– Det är klart att det vi gör är farligt. Men om vi börjar med att träna på tre meters höjd och successivt försvårar uppgifterna, kan vi snart utföra samma uppdrag uppe på en oljeplattform för vi vet att vi kan det här.

Han tar exempel från sin egen roll som ammunitionsröjningsledare i Afghanistan där han ständigt ställdes inför kravet att snabbt röja bomber.

– I Afghanistan var IED-hotet, alltså riskerna att utsättas för hemmagjorda sprängladdningar, större än någonsin och där hade jag stor nytta av den utbildning jag fått av specialpolisen i Tel Aviv. Men det var tack vare kontinuerlig träning som förmågan kunde utvecklas.

Sunt säkerhetstänk och nolltolerans när det kommer till beteenden som riskerar att orsaka dödsfall är självklart, menar han. Men det ska alltså inte förväxlas med överdriven försiktighet, för trots allt ska arbetet utföras och soldatyrket är många gånger farligt.

– Kan vi genom att träna oss fram hoppa över steg i de manualer som vi fått med oss från olika utbildningar, det är då vi utvecklas, säger Rickard, som pratar i termer av att träna ända tills man misslyckas.

– Det är så man lär sig, och det vill jag se mer av. Ett exempel på det är när vi tränar på moment under successivt svårare omständigheter. Att hela tiden försvåra så mycket att det till slut blir omöjligt att lyckas.

De erfarenheter han fått under årens lopp har medfört att han ständigt utmanar olika modeller och manualer i jakten på att nå effekt. Utlandsmissionerna i bland annat Bosnien, Afghanistan och Kongo och samarbeten med olika internationella parter har gett honom influenser som han tagit med sig in i Försvarsmakten.

– Det har gjort mig övertygad om att vi ibland missar personer som skulle passa perfekt i Försvarsmakten, på grund av att man skruvat åt uttagningarna för hårt och letar efter en supermänniska som inte existerar.

Rickard tar 22 SAS, 22nd Special Air Service Regiment, ett brittiskt elitförband inriktat på specialoperationer, som exempel.

– Individerna där kommer från en helt annan social bakgrund, både mentalt och beteendemässigt. Knappt en enda käft där skulle klara våra uttagningstester. De skulle åka ut på grund av våra psykologiska tester.

Knappt en enda käft där skulle klara våra uttagningstester. De skulle åka ut på grund av våra psykologiska tester.

En viktig uppgift för en specialistofficer är att ha kvar perspektivet från marken, förklarar Rickard. Att bevaka hur olika beslut påverkar vardagen längst ut på linan och att arbeta för att uppgifterna ska kunna utföras så effektivt, snabbt och så enkelt som möjligt.

– Vi måste förstå att vår uppgift är att försvara Sverige och allierade mot ett väpnat angrepp. Det är där vi måste lägga fokus, säger han och betonar att det är viktigt att inte blunda för att det militära yrket handlar om.

– Vi behöver hela tiden ha i bakhuvudet vad det är vi egentligen sysslar med. Vi pratar våld i sin råaste form.

Sedan november 2024 är han försvarsmaktsförvaltare.

– För mig som specialistofficer är den viktigaste uppgiften att ställa mig frågan: ”Vad vill chefen?” Nästa fråga har varit ”Händer det?”. Det gäller i högsta grad också i min roll som försvarsmaktsförvaltare under vår ÖB.

Sedan Michael Claesson tog över som ÖB har rollen som försvarsmaktsförvaltare utvecklats. Samarbetet är tajt och som stridspar kompletterar ÖB och Rickard varandra. Där ÖB har helikopterperspektivet har Rickard örat mot marken. Han har som främsta uppgift att omvandla ÖB:s beslut till handling, bland annat genom regelbundna möten med de högsta förvaltarna.

– Jag vill jobba tätt tillsammans med de högsta förvaltarna. Det innebär att det nu finns en försvarsstabsförvaltare, en personalförvaltare och en operationsledningsförvaltare, som fungerar som mina tre närmaste förvaltare, säger Rickard, som istället för att teknokrati efterfrågar karisma, individ och utstrålning när det kommer till att bemanna Försvarsmakten.

– Det ska vi titta på innan vi börjar prata CV – och redan nu ser vi effekt av rätt person på rätt plats.

På fönsterbrädan i hans arbetsrum står Försvarsmaktens värdegrund inramad.

– Det är ytterligare en viktig arbetsuppgift jag har. Att ständigt jobba med att förankra vår värdegrund.