Effektivitet och tydlighet är två av försvarsmaktsförvaltare Rickard ”Bronco” Wilhelmssons ledord. Han påbörjar intervjun redan i dörröppningen, innan han ens slagit sig ner vid bordet. Under armen har han en bunt dokument.
– Jag har med mig lite anteckningar ifall jag skulle få tunghäfta. Jag har så mycket som jag vill säga.
Liknande läsning:
Tunghäftan lyser dock med sin frånvaro, det är uppenbart redan från start.
Är du Bronco eller är du Rickard?
– Jag gillar Rickard. Men Bronco är inget dumt namn i det här yrket. Det är lätt att komma ihåg. Nicknames betyder mycket, särskilt internationellt.
Som den högsta företrädaren för Försvarsmaktens specialistofficerare är han numera ett välkänt ansikte. En stor del av Rickards arbetstid går åt till att nätverka och möta människor, både i och utanför organisationen. Det spelar roll, menar han, eftersom relationsbyggandet kapar onödiga omvägar och förenklar beslutsfattandet.
– Det gäller även internationellt, där vi pratar om de ”tre skeppen”: partnership, som utvecklas till relationship, som så småningom utvecklas till friendship.
När jag började som attackfältdykare jobbade vi efter en manual med 23 punkter. Vi kokade ner de 23 punkterna till en: ’gå upp med understöd.’
Under de 16 månader som har gått sedan han tog över som försvarsmaktsförvaltare, har han mer än en gång stuckit ut hakan. Som när det kommer till ”riskaptit” – ett egenhändigt uppfunnet uttryck, som han säger sig vilja ”trycka ut” i organisationen.
– Jag har fått både ros och ris för det och vill därför passa på att förtydliga vad jag menar. Det handlar om att genom innovation och lärande kunna ta kalkylerade risker. Det handlar inte om att bli anarkistisk eller öka riskerna, det handlar om att med hjälp av träning och åter träning förenkla och att med hjälp av gedigen kunskap effektivisera Försvarsmaktens förmåga, förklarar han.
Ursprungsplanen var att efter värnplikten som pansarskyttesoldat på Skaraborgs regemente börja jobba i pappans snickerifirma hemma i Götene. Så blev det inte. Den unge Rickard trivdes i Försvarsmakten och när han direkt efter muck fick möjlighet att åka till Bosnien tackade han ja. När han sedan, efter att ha gjort testerna till specialförbanden, 2001 rekryterades till SSG, Särskilda skyddsgruppen, nuvarande Särskilda operationsgruppen, SOG, och hamnade i Karlsborg var han fast.
– Min far kommenterar fortfarande att jag inte tog över familjefirman och han har nog ännu inte riktigt smält det, säger Rickard med ett leende.
Det var också i specialförbanden som han insåg vikten av att förenkla. Det har idag blivit något av hans motto, och är något som han försöker sprida.
– När jag började som attackfältdykare jobbade vi efter en manual med 23 punkter. Vi kokade ner de 23 punkterna till en: ”gå upp med understöd.”
”En av mina uppgifter som försvarsmaktsförvaltare är att skapa förutsättningar för att det ska fungera ute på förbanden”, säger Rickard Wilhelmsson.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Under den här perioden insåg Rickard att det var hantverkskunskapen inom yrket som passade honom; att tillsammans med amerikanska specialförband ”svarva sina egna lösningar”. Istället för att sikta på att nå nästa steg i karriären strävade de efter att bli så bra som möjligt inom just sina ansvarsområden.
Tillsammans med kollegorna togs ständigt nya innovationer fram, något som passade entreprenörssjälen i Rickard, och som han haft nytta av under hela sin karriär.
– En av mina uppgifter som försvarsmaktsförvaltare är att skapa förutsättningar för att det ska fungera ute på förbanden. Då blir en viktig del att se över de regleringar som vi jobbar efter, regleringar som i många fall utformats för att användas i en helt annan kontext än den vi lever i idag.
Det handlar till stor del om ”administrativ skottfältsröjning”, att i förväg undanröja byråkratiska hinder som försvårar Försvarsmaktens förmågeutveckling.
Han vet att det är möjligt, eftersom han upplevt det själv på nära håll under sin tid i SSG och SOG. Som skvadronens masterbreacher, det vill säga den som är expert på taktisk inträngning – och oavsett om det handlade om att använda sprängladdningar, verktyg, skjutvapen ansvarar för att förbandet ska ta sig in i låsta utrymmen – sattes innovationsförmågan på prov.
Vi kommer aldrig att bli klara, det är en sak som är säker. Men genom att förenkla så mycket som möjligt kommer vi att bli mer effektiva.
– Tack vare att vi hade bra chefer som uppmuntrade kreativiteten utvecklades förbandet med rekordfart, säger Rickard, som snart blev skvadronförvaltare, avancerade till regementsförvaltare och slutligen utnämndes till specialförbandens stridskraftsförvaltare.
Den andan vill han idag förmedla ut i organisationen. Genom täta besök på försvarsgrensstaberna och förbanden samt regelbundna möten med de övriga förvaltarna jobbar han för att få en uppfattning om vad som behövs för att Försvarsmakten ska utvecklas ytterligare.
– Vi kommer aldrig att bli klara, det är en sak som är säker. Men genom att förenkla så mycket som möjligt kommer vi att bli mer effektiva.
På vilket sätt kan verksamheten förenklas?
– Jag tjatar ständigt om vikten av att träna. Inte att pressa in utbildning efter utbildning som vi gör nu. Istället bör vi effektivisera och förkorta utbildningarna till förmån för mer träningstimmar i det egna förbandet där vi nöter in kunskapen tills den sitter i ryggmärgen.
För som Rickard sammanfattar det:
– Det är klart att det vi gör är farligt. Men om vi börjar med att träna på tre meters höjd och successivt försvårar uppgifterna, kan vi snart utföra samma uppdrag uppe på en oljeplattform för vi vet att vi kan det här.
Han tar exempel från sin egen roll som ammunitionsröjningsledare i Afghanistan där han ständigt ställdes inför kravet att snabbt röja bomber.
– I Afghanistan var IED-hotet, alltså riskerna att utsättas för hemmagjorda sprängladdningar, större än någonsin och där hade jag stor nytta av den utbildning jag fått av specialpolisen i Tel Aviv. Men det var tack vare kontinuerlig träning som förmågan kunde utvecklas.
Sunt säkerhetstänk och nolltolerans när det kommer till beteenden som riskerar att orsaka dödsfall är självklart, menar han. Men det ska alltså inte förväxlas med överdriven försiktighet, för trots allt ska arbetet utföras och soldatyrket är många gånger farligt.
– Kan vi genom att träna oss fram hoppa över steg i de manualer som vi fått med oss från olika utbildningar, det är då vi utvecklas, säger Rickard, som pratar i termer av att träna ända tills man misslyckas.
– Det är så man lär sig, och det vill jag se mer av. Ett exempel på det är när vi tränar på moment under successivt svårare omständigheter. Att hela tiden försvåra så mycket att det till slut blir omöjligt att lyckas.
De erfarenheter han fått under årens lopp har medfört att han ständigt utmanar olika modeller och manualer i jakten på att nå effekt. Utlandsmissionerna i bland annat Bosnien, Afghanistan och Kongo och samarbeten med olika internationella parter har gett honom influenser som han tagit med sig in i Försvarsmakten.
– Det har gjort mig övertygad om att vi ibland missar personer som skulle passa perfekt i Försvarsmakten, på grund av att man skruvat åt uttagningarna för hårt och letar efter en supermänniska som inte existerar.
Rickard tar 22 SAS, 22nd Special Air Service Regiment, ett brittiskt elitförband inriktat på specialoperationer, som exempel.
– Individerna där kommer från en helt annan social bakgrund, både mentalt och beteendemässigt. Knappt en enda käft där skulle klara våra uttagningstester. De skulle åka ut på grund av våra psykologiska tester.
Knappt en enda käft där skulle klara våra uttagningstester. De skulle åka ut på grund av våra psykologiska tester.
En viktig uppgift för en specialistofficer är att ha kvar perspektivet från marken, förklarar Rickard. Att bevaka hur olika beslut påverkar vardagen längst ut på linan och att arbeta för att uppgifterna ska kunna utföras så effektivt, snabbt och så enkelt som möjligt.
– Vi måste förstå att vår uppgift är att försvara Sverige och allierade mot ett väpnat angrepp. Det är där vi måste lägga fokus, säger han och betonar att det är viktigt att inte blunda för att det militära yrket handlar om.
– Vi behöver hela tiden ha i bakhuvudet vad det är vi egentligen sysslar med. Vi pratar våld i sin råaste form.
Sedan november 2024 är han försvarsmaktsförvaltare.
– För mig som specialistofficer är den viktigaste uppgiften att ställa mig frågan: ”Vad vill chefen?” Nästa fråga har varit ”Händer det?”. Det gäller i högsta grad också i min roll som försvarsmaktsförvaltare under vår ÖB.
Sedan Michael Claesson tog över som ÖB har rollen som försvarsmaktsförvaltare utvecklats. Samarbetet är tajt och som stridspar kompletterar ÖB och Rickard varandra. Där ÖB har helikopterperspektivet har Rickard örat mot marken. Han har som främsta uppgift att omvandla ÖB:s beslut till handling, bland annat genom regelbundna möten med de högsta förvaltarna.
– Jag vill jobba tätt tillsammans med de högsta förvaltarna. Det innebär att det nu finns en försvarsstabsförvaltare, en personalförvaltare och en operationsledningsförvaltare, som fungerar som mina tre närmaste förvaltare, säger Rickard, som istället för att teknokrati efterfrågar karisma, individ och utstrålning när det kommer till att bemanna Försvarsmakten.
– Det ska vi titta på innan vi börjar prata CV – och redan nu ser vi effekt av rätt person på rätt plats.
På fönsterbrädan i hans arbetsrum står Försvarsmaktens värdegrund inramad.
– Det är ytterligare en viktig arbetsuppgift jag har. Att ständigt jobba med att förankra vår värdegrund.
Det är ett led i det mentorskap och den stöttning av cheferna som ingår i förvaltarrollen. Det är också ett steg mot att skapa den perfekta militära styrkan, något som Rickard sammanfattar med tre ord: etik, bildning och kompetens.
– Det handlar om att ha en gemensam moralisk och etisk kompass när man som soldat står inför situationer där våldet fullständigt har triumferat.
Själv var han i Bunia i Kongo 2003, där våldet, enligt Bronco, gick bortom all fattningsförmåga. Mer närliggande exempel är massakern i Butja i Ukraina för fyra år sedan. Då krävs den etiska och moraliska kompassen för att man ska stå pall.
– Den är också viktig för att man ska förstå sammanhang och kontext. Ju mer av den varan våra krigare har, desto större effekt. Vi måste förstå den instabilitet som råder idag, eftersom det ställer stora krav på förändringstakt i operationsmiljön.
Enligt Rickard råder det fortfarande en viss ängslighet på vissa ställen i Försvarsmakten. En ängslighet som kan resultera i situationer liknande de 23 punkterna i manualen som stacks i hans hand när han började som attackfältdykare.
– Jag vill få bort den där ängsligheten till förmån för det omdömesfulla beslutsfattandet. Det viktigaste en yrkesofficer gör är att fatta kloka beslut. Att våga ställa frågan kring vissa besluts rimlighet.
För att hålla stridsvärdet är balansen i livet viktig, poängterar han. En balans som för hans del handlar om att få tid att umgås med familjen, trots högt arbetstempo.
– Jag har turen att ha en 14-årig son som precis som jag gillar vatten. Därför kan vi dyka, fiska och paddla tillsammans. Det är där jag hittar min avkoppling och återhämtning.
På en hylla i Rickards arbetsrum finns flera vällästa böcker.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Rickard ”Bronco” Wilhelmsson
Ålder: 52 år.
Familj: Frun Jenny och 14-årige sonen Anton.
Bor: Karlsborg, veckopendlar till Stockholm.
Intressen: Paddling, fridykning och fiske.
Karriär i urval:
1994: Värnplikt P 4.
1995: Uppdrag i Bosnien.
2002: Attackfältdykare, SSG.
2010: Skvadronförvaltare, SOG.
2014: Examen från Nordic Special Operations Education.
2015: Regementsförvaltare, SOG.
2019: Examen från Joint Special Operations University i USA.
Läser just nu: Poltava av Peter Englund (”Chefen uppmärksammade att jag inte läst just den, så det blev snabbt en gåva från boss”).
Lyssnar på just nu: 56 north. Det är en kollega till oss som har musiköra, låten Riskaptit är bra!
