Senast publicerat
Senast publicerat:

Ny ordförande för Officersförbundet vald 

Under Förbundsmötet 14–16 november valde mötet en ny styrelse med Stefan Morin som förbundsordförande. Mötet röstade för flera förslag bland annat att förbundet ska arbeta för att höja ersättningsnivåerna på flera ersättningar och tillägg och att sänka pensionsåldern för dem som är födda 1988 eller senare så att reglerna liknar dem som är födda 1987 eller tidigare.

Cecilia Gustafsson
Stefan Tell
Artikel från Officersförbundet.

– Jag känner mig hedrad att bli vald till förbundsordförande av Förbundsmötet och jag ser fram emot det kommande arbetet med nya styrelsen, sa Stefan Morin i sitt tal efteråt. 

På mötet deltog 103 ombud för att representera 38 officersföreningar och 14 500 medlemmar. Förbundets studentråd och representanter för förbundets nationella intresseföreningar, så kallade kårsektioner, deltog också. Mötets första dag inleddes med invigningstal av dåvarande förbundsordförande Lars Fresker, och tre inbjudna talare: Göran Arrius, Sacos ordförande; Robert Egnell, Försvarshögskolans rektor; samt generallöjtnant Michael Claesson, chef Försvarsstaben. 

Påverkanstorg

Mötet fortsatte med ett så kallat Påverkanstorg, ett mötesrum där propositioner och motioner (beslutsförslag) sätts upp på anslagstavlor och där alla ombuden går runt på ”torget” och läser och diskuterar förslagen. Sedan har ombuden möjlighet att yrka på ett förslag om de instämmer med förslaget eller lägga ett tilläggsyrkande om de tycker att grunden till förslaget är bra, men ombuden vill ändra en eller flera delar i förslaget.

Liknande läsning:

– Officersförbundet är en demokratisk organisation och Påverkanstorget är en viktig process och ett förkroppsligande av demokratin när alla ombud faktiskt diskuterar – oavsett om man tycker lika eller olika – inför röstning om förslagen, säger Johan Hansson, Officersförbundets förbundsdirektör.

Tal av försvarsministern

Mötets andra dag inleddes med att inbjuden talare Pål Jonsson, försvarsminister, pratade om Försvarsmaktens tillväxt, stödet till Ukraina och Sveriges Nato-medlemskap. Ombuden ställde sedan frågor till ministern om allt från bristen på personlig utrustning som ministern kallade oacceptabel till tillsvidareanställning av GSS/K som ministern kommenterade med:

– Vi tittar på den frågan. Vi vet vad Försvarsmakten tycker och vi vet vad Officersförbundet tycker.

»Flera bra besluts­förslag har röstats igenom.«

Samtal med Lars Fresker

Mötet fortsatte med att Johan Hansson samtalade med Lars Fresker om hans 22 år som förbundsordförande.

– Det har varit en omvälvande resa. Försvarsmakten har gått från nedrustning till upprustningen, en tillväxt som inte kan gå snabbt nog. Det var inte lång tid innan jag blev förbundsordförande som det tecknades ett samverkansavtal som signalerade nystart för de anställdas inflytande. Alla chefer och förtroendevalda utbildades på avtalet och fick med sig en förståelse för förhandling och samverkan. Idag har vi tappat det på många håll inom Försvarsmakten men jag hoppas på en nystart och att alla inser att både verksamheten och medarbetarnas arbetstillfredsställelse blir bättre när personalen är med från ax till limpa, sa Lars Fresker.

Val av förbundsordförande

Den viktigaste punkten under mötets andra dag var dock val av ny förbundsordförande. De tre kandidaterna presenterade sig: Stefan Morin, ledamot i förbundsstyrelsen och facklig förtroendeman på heltid för Livgardets OF, Susanne Hultgren, förhandlingschef på kansliet samt Per-Martin Sternevi, facklig förtroendeman på heltid för OF F 17 och ordförande i FPI. Sedan röstade de 103 ombuden och Stefan Morin vann med 56 röster mot Susanne Hultgrens 47 röster. 

Om du vill veta mer om Officersförbundets nya förbundsordförande Stefan Morin läs mer på nästa uppslag. 

Propositioner och motioner

Förbundsstyrelsens propositioner med budget, stadgar och fackligt program röstades igenom. En proposition om att ändra längden på en förbundsmötesperiod från tre till fyra år röstades också igenom. Flera av medlemmarna och officersföreningarnas motioner röstades igenom och innebär att förbundet ska arbeta för att höja flera ersättningar och tillägg bland annat skotillägg, insatsberedskap och uppkomna försvarsmaktsdygn på lördagar, söndagar och helgdagar. En motion om att sänka pensionsåldern för dem som är födda 1988 eller senare så att reglerna liknar dem som är födda 1987 eller tidigare röstades också igenom, samt ett tilläggsyrkande om att medlemmar födda 1988 och senare som var antagna till officersutbildning innan 2016 skall få ändrad pensionsålder till 61 år, i likhet med flygförarna som var antagna till utbildning. Om det inte bedöms vara möjligt ska förbundet arbeta för att de berörda ska kompenseras med till exempel Kåpan extra i likhet med ändringen från 60 till 61-års pensionsålder.

– Det är flera bra beslutsförslag som har röstats igenom. Det känns extra roligt att vi har fått in ett så stort antal motioner. Det är viktigt eftersom det är ett konkret sätt för medlemmarna att påverka vad förbundet ska göra, säger Stefan Morin.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    När jag tillträdde som förbundsordförande i Officersförbundet 2001 var Försvarsmakten mitt uppe i en historisk nedrustning. Det var den eviga fredens tid och i försvarsbeslut efter försvarsbeslut skickades förband efter förband till slakt och resan mot de internationella insatsernas tid började ta fart.

    Nu, 22 år senare, är läget ett helt annat. Nu pågår en historisk upprustning i kölvattnet av Rysslands mångåriga, aggressiva politik, tydligast exemplifierat av landets fullskaliga invasion av Ukraina. 

    Försvarsmakten tänjer sig till det yttersta för att med materiel och utbildning stödja Ukraina i deras – och i förlängningen hela Europas – kamp för frihet. Myndigheten gör det parallellt med att man växer: fyra regementen och en flottilj har de senaste åren återinvigts, fler värnpliktiga utbildas och ny materiel anskaffas. Enligt budgetpropositionen ska ytterligare 27 miljarder kronor tillföras och därmed når Sverige Natos två-procentmål, nu när vi står på tröskeln till ett medlemskap i alliansen. 

    Vid en första anblick så är likheterna mellan dåtidens neddragningar och nutidens upprustning obefintliga. Men det finns faktiskt en: att det är personalen som får dra det tyngsta lasset.  

    Då tvingades människor flytta för att ha jobbet kvar eller, om det inte var möjligt, karriärväxla och byta drömyrket som officer till någonting helt annat.

    I dag tvingas människor också flytta för att täcka luckor eftersom det saknas yrkesofficerare. Våra medlemmar sliter med utbildningar, övningar och operationer. Det är som ett ständigt pågående maratonlopp.

    ”Försvarsmakten brister i förståelse” var rubriken på min första förbundsledare i Officerstidningen 2001. Den rubriken är lika aktuell i dag. Men jag valde ändå en annan. Vad Försvarsmakten än gör hamnar personalen så gott som alltid längst bak i kön. Och det trots att man i alla år har talat om att personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs. Exemplen är många men låt mig ta några från de senaste åren: oviljan att verka för tillsvidareanställning för GSS, det slutliga införandet av trebefälssystemet och hanteringen av chefernas lönesättning och anställningsvillkor.

    Det beror såklart inte på illvilja men i sin strävan att göra rätt lyckas myndigheten förvånansvärt ofta snurra upp sig själv på läktaren. 

    Jag tänker inte säga att vi i facket sitter inne med alla lösningar men nog har vi kommit med ganska många kloka förslag genom åren. Ta bara initiativet till avtalet för utlandstjänst samt verksamhetsanpassade arbetstidsavtal och möjlighet till förskjutning av pension, som några exempel.

    Så här bara dagar innan jag lämnar uppdraget som ordförande kan jag konstatera att det fackliga arbetet är kanske ännu viktigare i dag än för 22 år sedan. Detsamma gäller också samarbetet med arbetsgivaren.

    För det är tillsammans som vi är starka!

    Tack för förtroendet!

    Ur arkivet: