Senast publicerat
Senast publicerat:

Stridspilotfrågan: ”Försvarsmakten kastar bort 2,4 miljarder”

Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation, FPI.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efter sommaren kommer Flygvapnets operativa förmåga att försämras, när ett flertal stridspiloter slutar eller tar tjänstledigt. Kvar finns en anorektisk organisation som nätt och jämnt hålls i gång av ett fåtal individer. Försvarsmakten svarar med tystnad, axelryckningar och fingerpekande åt varandra inom myndigheten.

När en anställd har bra arbetsvillkor och lön motiveras individen att stanna kvar och göra ett bra jobb. Dessa delar är en stor faktor utöver att trivas med sitt jobb och sina arbetsuppgifter. Försvarsmaktens piloter har under 20 års tid sett sina avtal och löneläge sakta men säkert urlakas. Den enskilt största försämringen skedde 2016 då det statliga pensionsavtalet PA16 ersatte PA03.

Piloter i Försvarsmakten har sedan länge haft möjlighet att enligt avtalen gå i pension vid 55 års ålder. Anledningen har varit att tjänsten som stridspilot innebär en påfrestande arbetsmiljö som sliter på kroppen och att andra medicinska faktorer som syn, hörsel och reaktionsförmåga kopplat till åldrandet gör att man inte längre är lämpad att framföra ett stridsflygplan på ett säkert sätt.

Med PA16 försvann 55 års-pensionen för de som är födda 1988 och senare. Det innebar att de i åldersspannet som var antagna och/eller anställda med villkor om 55-pension blev av med den. De får nu jobba över ett decennium till jämfört med resten av piloterna, helt utan kompensation. Försvarsmakten lovade att se över ojämlikheten i det nya avtalet men i december 2021 slog man sista spiken i kistan då ledningen beslutade att inget kommer göras åt saken. Här tippade till slut vågskålen över för en stor del av kollektivet. Det samlade värdet av villkor och lön var nu så pass urvattnat att jobbet inte längre är attraktivt.

Så vad är det som händer i höst när en ansenlig mängd stridspiloter slutar eller tar tjänstledigt för att påbörja sina nya karriärer? Flygvapnet lär tvingas begränsa sin förmågeutveckling för att kunna lösa sina viktigaste uppgifter. Flygövningar ställs in och man tvingas fokusera på utbildning och beredskap. Det innebär följaktligen att man inte längre kan utveckla stridsflygförmågan utan i stället tvingas lägga allt fokus på att vidmakthålla det man har kvar. Detta innebär även att försvarssamarbeten med andra nationer äventyras då det inte finns kapacitet för samövning. Flygvapnet kommer gå på livsuppehållande behandling och den erfarenhet och kunskap som finns hos de som lämnar går förlorad för alltid.

» Flygvapnet lär tvingas begränsa sin förmågeutveckling för att kunna lösa sina viktigaste uppgifter. «

“Personalen är vår viktigaste resurs” har länge varit ett återkommande mantra för Försvarsmakten. Trots detta syns hittills ingen vilja att försöka rädda situationen som man själv har försatt sig i. I höst lämnar flera stridspiloter Försvarsmakten. Det finns helt enkelt jobb med villkor, lön och karriär utanför myndigheten, som är bättre än det som Försvarsmakten är villig att ge den kvalificerade personal som har valt att utbilda sig till stridspiloter.

2,4 miljarder är i underkant av vad som har investerats i de piloter som nu försvinner. Siffran är beräknad på öppen information och är till största delen från driftkostnaden för en Jas 39 Gripen, men omkostnader för hela utbildningen är dock större än så. Att Försvarsmakten inte gör mer för att rädda sina investeringar är anmärkningsvärt och ett slöseri med skattemedel.

Flygvapnet går mot en expansion av antalet stridsflygdivisioner. I nuläget är avsikten att behålla sex stycken men det finns planer från regeringen att utöka till åtta. Mot bakgrunden till det som händer i höst är min bedömning att man endast kommer kunna bemanna cirka tre stridsflygdivisioner från och med i höst. Sannolikt kommer det inte upplysas om att man stänger ner divisionerna då det skulle se illa ut i ett politiskt perspektiv. Det finns begrepp som ”stordivision” och andra hybridlösningar som gör att det ser bra ut på pappret. Men det hjälper inte att snygga till siffrorna. Finns det inte kött och blod som bemannar sitsarna på divisionerna så kan inte verksamheten bedrivas.

» Sedan ett tag tillbaka är det helt tyst från Försvarsmakten och Flygstaben. «

Flygvapenchefen satt i våras i TV4-soffan och berättade att man klarar att upprätthålla beredskapen. Eftersom det självfallet är prioriterad verksamhet så är jag benägen att hålla med. Det ställs däremot ingen fråga om hur länge man kommer kunna göra det? Sannolikt finns det i dagsläget inget svar på frågan och jag misstänker att man ändå inte kommer ge ett svar om någon frågar. Men även om man har tar bort och prioriterar i arbetsuppgifterna så ser jag en risk för att man överutnyttjar de resurser man har kvar. Det bådar inte för någon vidare uthållighet.

I TV4 den 6 juli säger flygvapenchefen apropå situationen att ”vi jobbar stenhårt för att hitta en lösning”. Men sedan ett tag tillbaka är det helt tyst från Försvarsmakten och Flygstaben. De enda lösningar vi har sett hittills för att hantera krisen för Flygvapnet är tvångsförflyttning av personal som är kvar i organisationen samt indragna beslut för enskilda individer som i sin tur skapat rena uppsägningar.

I våras gjorde dock flygvapenchefen en ”satsning” baserat på ett arbete från en arbetsgrupp i Flygstaben. Nackdelen är det att det baseras på en två år gammal problemformulering och tar inte höjd för den kris vi befinner oss i idag. Detta medför att ”satsningen” blev en besvikelse för många stridspiloter.

Jag uppfattar det som att flygvapnet är nöjd med dessa satsningar, men hade de varit lyhörda på pilotkollektivet så hade de insett att ”satsningen” kom vid helt fel tillfälle och slog helt fel med tanke på det allvarliga läget. Särskilt eftersom man målade upp bilden av ”satsningen” som grandios och något alldeles extra. I stället handlade det om mediokra korrigeringar och kostnadsneutrala, eller till och med kostnadseffektiva, incitament.

» När en förening som företräder över 90 procent av en personalkategori i en myndighet för första gången hör av sig till myndighetschefen förväntade jag mig någon form av svar eller dialog. «

Försvarsmaktens ledning slår nu ifrån sig all kritik och hänvisar till Flygvapnet, men som faktiskt inte har tillräckliga mandat att göra det som krävs för att avhjälpa situationen. Överbefälhavaren har inte ens svarat på brevet som försvarspiloternas föreningsstyrelse skickade i våras. I stället uttrycker ledningsstaben att överbefälhavaren inte bereder denna typ av villkorsfrågor.

När en förening som företräder över 90 procent av en personalkategori i en myndighet för första gången hör av sig till myndighetschefen förväntade jag mig någon form av svar eller dialog. Nu verkar man i stället göra allt för att tona ner och lägga locket på krisen. Men att stoppa huvudet i sanden har sällan löst problem som man står inför.

Försvarsmakten väljer aktivt att kasta bort skattemedel för 2,4 miljarder. Många år av kunskap och erfarenhet som utgör grunden för en bra stridspilot förloras trots kostnaden för att behålla piloterna är en bråkdel av dessa miljarder. Det är inte längre rimligt att Försvarsmaktens piloter ska ha långt sämre villkor och lön än andra stridspiloter i Norden eller piloter i Sveriges andra myndigheter.

Sverige är på väg in i Nato. Försvarsmakten är på väg mot en budget på 2 procent av BNP. Försvarsmakten måste inse att man inte kan leva kvar i tiden med nedläggningar och budgetnedskärningar som dagens chefer är uppväxta med. Det är ohållbart att kasta bort denna kunskap och erfarenhet som har kostat skattebetalarna så mycket att bygga upp. Piloterna är redan för få och för att bredda perspektivet av krisen så fyller inte ens Försvarsmakten sina utbildningsomgångar till pilot längre. Behålla-perspektivet har aldrig varit lika viktigt som nu.

» Det är ohållbart att kasta bort denna kunskap och erfarenhet som har kostat skattebetalarna så mycket att bygga upp. «

Försvarsmakten måste släppa prestigen och inse att en arbetstagare måste ha en rimlig kompensation för sitt arbete för att stanna kvar. Annars är det nu tydligt att det finns andra karriärer med större attraktionskraft.

Till sist, några sammanfattande råd:

  • Lyssna på er personal som är er viktigaste resurs.
  • Bryt tankesättet kring nedskärning. Vi är under tillväxt.
  • Våga låta arbetskraft kosta för att behålla vårt annars förträffliga flygvapen.

Debattartikel skriven av Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas Intresseorganisation (FPI). En kårsektion tillhörande Officersförbundet.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens dykverksamhet tillförs uppgraderade dyksystem och nya tryckkammare är på väg. Samtidigt blir bristen på kvalificerad personal alltmer akut enligt dykeriledningen. Nu utreds behovet av utbildning inom dyk och en rapport väntas bli klar till sommaren 2027.

    Linda Sundgren
    Dykverksamhet
    En specialistofficersutbildning inom dyk är nödvändig för både kompetensförsörjning och utveckling. Det säger företrädare för Försvarsmaktens dykverksamhet.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    Problemet med åldrande dykmateriel som riskerar att leda till dykstopp är till stora delar omhändertaget. Dykeriet har fått mer pengar och nya dyksystem, annan undervattensmateriel och nya tryckkammare har beställts eller är under upphandling. Johan Brynger är teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten:

    – Dykeriet har aldrig haft en sådan ekonomi som vi har idag. Nu står vi på tröskeln till att få ut den senaste versionen av röjdykarsystemet OMD 10, och även lättdyksystemet kommer i en ny version. Nya tryckkammare är beställda och i början av 2027 ska förbanden få nya kompressorer. Listan på kommande materiel är jättelång, säger han.

    Johan Brynger

    Johan Brynger

    Teknisk systemledare dyk

    Utöver ersättare för system på väg att falla för åldersstrecket anskaffas också ny utrustning för att möta de specifika behov som finns i Försvarsmakten kopplat till dyk. Däribland ett hjälmdyksystem som används för att utföra tyngre arbeten i vattnet.

    – Hjälmdyksystem används för att kunna stå på botten och på ett säkert sätt utföra arbeten som svetsning, skärning och sånt som kräver viss precision under en längre tid. Man kan inte simma omkring samtidigt som man gör de här grejerna, säger fanjunkare Michael Elsberg, Försvarsmaktens dyksäkerhetsofficer.

    Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag.

    Hjälmdyksystem har funnits sedan tidigare i Försvarsmakten, men efterfrågan på denna förmåga har ökat under senare år.

    – Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag, säger fanjunkare Johan Widerberg, Försvarsmaktens dykeriöverledare.

    Johan Widerberg

    Johan Widerberg

    Försvarsmaktens dykeriöverledare

    Flera av de materielsystem som har eller ska beställas är planerade att införas på förband 2027 till 2030. Det kommer att dröja längre innan all grupputrustning har levererats till Försvarsmakten. Grupputrustning omfattar utrustning som inte är personlig och som dykaren behöver för att lösa uppgiften i vattnet, som exempelvis bärgningsutrustning (lyftsäckar), undervattensverktyg och sökmateriel.

    – Den trånga sektorn nu är inte ekonomin utan att vi som sitter på försvarsmaktssidan inte räcker till. FMV har tjugo personer och vi är fyra som ska hantera detta. Där krigar vi i efterhand, säger Johan Brynger.

    Att leveranser av materiel dröjer bidrar till att dra ner utvecklingstakten inom dykeriet. Bland annat inväntar man ett nytt röjdykarsystem som ska göra det möjligt att gå från dykdjup på dagens 45 meter ner till 60 meter. Materielbristen påverkar också säkerheten där förbanden ibland kringgår regelverket för att kompensera för avsaknaden av godkänd materiel.

    – Man ska använda godkända grejer, men när man inte får det görs ibland egna lösningar som är betydligt sämre och det ska vi inte hålla på med. Man vill göra dyk och då löser man uppgiften utan att riktigt förstå konsekvenserna av det, säger fanjunkare Joakim Andersson, tidigare Försvarsmaktens dykeriöverledare och numera delaktig i ombyggnationen av HMS Styrsö till röjdykarfartyg.

    Hans efterträdare, Johan Widerberg, håller med.

    – Det är en uppmaning vi vill skicka med: Gör inga egna lösningar. Använd bara godkänd materiel. Ibland är det bättre att låta verksamheten stå än att fortsätta lösa den med fel grejer, säger han.

    Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna.

    Bristen på erfaren dykpersonal börjar bli alltmer besvärlig, enligt Johan Widerberg och hans chefskollegor. Dykverksamheten är en försvarsmaktsgemensam resurs som ska förse hela organisationen med kvalificerad personal, men efterfrågan överstiger tillgången.

    – Behovet av dykare i Försvarsmakten är stort, framför allt inom armén, och vi har vakanser på viktiga poster. På utbildningssidan saknar vi folk, alltså till den grundläggande utbildningen. Sedan är det på den nivå som vi befinner oss som det blir problem när vi inte räcker till för att stödja FMV och försvarsgrenarna i materielprocessen, säger Johan Widerberg.

    Han berättar att det efter dykstoppet 2018 genomfördes en rapport som bland annat visade att det fanns ett behov av en specialistofficersutbildning mot dyk. Någon sådan utbildning har dock inte införts.

    – Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna. Djupa kunskaper inom dykeriet och dess regelverk skapar förståelse för hur dykmateriel anskaffas, används och underhålls med mera, säger Johan Widerberg.

    Dykversamheten

    Med den nya materiel som införs ska Försvarsmaktens dykverksamhet kunna återta förlorade förmågor.

    Foto: Försvarsmakten

    Erik Öhrn

    Erik Öhrn

    Chef för Sjöstridsskolan

    Men enligt chefen för Sjöstridsskolan, kommendör Erik Öhrn, är en specialistofficersutbildning inom dyk inte aktuell.

    – Dyk är en viktig kompetens för marinen. En beredning om SOU dyk som genomfördes 2025 visar att antalet instegsbefattningar är för få för att motivera en särskild specialistofficersutbildning. Vi måste utgå från vilka kompetenser och befattningar marinen behöver och hur vi bäst säkerställer dem över tid, säger han.

    Hur befälsförsörjningen inom dykverksamheten ska lösas ses nu över.

    – Inom marinen behöver vi många förmågor för att hantera både nya och befintliga system. Därför ser vi över våra utbildningsbehov inom ramen för marinens översyn av försvarsmaktsbefälssystemet. Den omfattar även dyk och ska vara klar till halvårsskiftet 2027, säger Erik Öhrn.

    Ur arkivet: