Senast publicerat
Senast publicerat:

Förtroende är avgörande

På ASU-möten, där fack och Försvarsmakten möts, krävs professionalism, integritet och god förberedelse. Det vet Officersförbundets ombudsman Lars-Johan Nordlund, som efter fyra år i rollen kan spelreglerna och betydelsen av förtroende.

Jenny Folkesson
Lars-Johan Nordlund har varit ombudsman på Officersförbundet i fyra år och trivs i rollen av att kunna vara med och påverka ­Försvarsmaktens beslut.

Foto: Jenny Folkesson

Artikel från Officersförbundet.

I år är det 50 år sedan Medbestämmandelagen klubbades igenom i Sverige och tack vare den garanteras arbetstagaren en rätt till medbestämmande. Det är Medbestämmandelagen som ger arbetstagarorganisationer som Officersförbundet insyn i Försvarsmaktens verksamhet och rent praktiskt sker detta på ASU-möten (Avtal om samverkan och utveckling). Dessa möten är centrala i det fackliga arbetet. 

– Det är ett sätt att komma åt beslutsfattarna. Försvarsmaktens styrs bland annat av någonting som kallas Försvarsmaktens arbetsordning som ÖB fastställer årligen. I den arbetsordningen finns det delegation vad chefer får fatta beslut om och vilka ansvarsområden de har. Till exempel personaldirektören – vad hon får fatta beslut om, förklarar Lars-Johan Nordlund.

På ASU-möten kan en ombudsman väcka frågor kring pågående processer som ligger inom just den aktuella chefens ansvarsområde. Dels kan ämnet tas upp för diskussion och ombudsmannen får eventuella frågor besvarade, dels har ombudsmannen här en möjlighet att påverka beslut som är på väg att fattas.

– Jag kan anmäla att Officersförbundet har en avvikande uppfattning i en fråga. Sedan är det inte säkert alla gånger att arbetsgivaren lyssnar på oss, men då har vi åtminstone fått våra åsikter protokollförda. 

ASU-möten finns på alla nivåer inom Försvarsmakten. Allt från att ÖB C FST, de olika enheterna inom FST har sin egen samverkansgrupp, vidare till sammanträden på försvarsgrensnivåerna och stridskrafterna och ända ner på lokal nivå ute i landet där de olika officersföreningarna sammanträder med sina respektive förbandschefer. Principen är densamma oavsett nivå: ett centralt ramavtal reglerar all samverkan inom Försvarsmakten. Med den utgångspunkten upprättar de individuella enheterna, till exempel föreningarna och förbandschefer, ett lokalt samverkansavtal.

Vi påverkar besluten i allra högsta grad. Vi kan ofta, men inte alltid, stävja och göra saker bättre än vad Försvarsmakten ursprungligen hade avsett.

Just denna dag är Lars-Johan Nordlund på väg till en av Försvarsmaktens lokaler på Valhallavägen i Stockholm för personaldirektörens ASU-möte, ett sådant hålls ungefär en gång i månaden. På dagordningen står att det blir information om en slutredovisning av strukturåtgärder kopplat till Försvarsmaktens omorganisation. Den årliga lönekartläggningen som senare kommer att ligga till grund för framtida löneförhandlingar är en annan punkt. 

Lars-Johan Nordlund betonar hur viktigt det är att på den här sortens möten ha ett gott förtroende både hos de andra arbetstagarorganisationerna och hos cheferna. Formellt räcker det så klart att representera Officersförbundet men det i sig innebär endast att du bara får precis den information du har rätt till – och inte ett ord utöver det.

Liknande läsning:

– Det informella och det formella förtroendet är väldigt viktigt. Har du det lyssnar de andra inte bara på dig artigt utan de lyssnar verkligen ordentligt på vad du och förbundet har att säga.

Förtroende får du genom att vara professionell, påläst, ha hög integritet och hålla dig till sakfrågorna. 

– Objektivitet är viktigt. Jag kan ju inte heller uttala mig om vad jag personligen tycker om saker och ting – om det nu skulle vara så att jag tycker något annat, vilket jag i princip aldrig gör. Om det vore så hade jag inte kunnat ha det här jobbet.

Efter att i många år ha jobbat i olika centrala befattningar inom Försvarsmakten började Lars-Johan Nordlund som ombudsman på Officersförbundet för fyra år sedan och han trivs med att få vara med och personligen påverka flera olika sorters beslutsprocesser, både formellt och informellt.

– Jag tycker det är spännande hela tiden. Utmaningen består i att det ibland kan handla om riktigt komplexa frågor som jag måste sätta mig in i och som jag vet kommer påverka våra medlemmar, ibland även negativt. När det sker är det Officersförbundets jobb att dämpa det som är negativt så gott det går så att konsekvenserna för personalen blir så få som möjliga.

Går det att påverka Försvarsmakten då eller är dessa samverkansmöten mest ett spel för gallerierna där arbetsgivaren till syvende och sist ändå driver igenom sina idéer? Lars-Johan Nordlund tvekar inte på svaret.

– Vi påverkar besluten i allra högsta grad. Vi kan ofta, men inte alltid, stävja och göra saker bättre än vad Försvarsmakten ursprungligen hade avsett.

Ett exempel på arbetstagarorganisationernas påverkan gäller omstruktureringen av Försvarsmakten. Där var det väldigt viktigt för arbetsgivaren att få med sig alla berörda parter på tåget redan från början. Vi såg därför till att få komma in i den processen på alla nivåer för att kunna påverka ner på förbandsnivå.

– Det finns så klart lagrum för sådant här men jag har lärt mig att vi från Officersförbundet kan påverka mer om vi kan undvika förhandlingar och i stället kommer in i beslutsprocesser tidigt, säger Lars-Johan Nordlund.

Fakta

Avtal om samverkan och utveckling

ASU-FM är Försvarsmaktens formella samverkansavtal med fackliga organisationer. Det säkerställer att beslut som påverkar de anställda bereds i dialog och följer en strukturerad samverkansprocess i frågor som rör utveckling, beslut och förändringar inom myndigheten.

Avtalet ska säkerställa att:

• Arbetsgivaren och facken för en ­strukturerad dialog.

• Beslut som rör personal, arbetssätt och organisation samverkas innan de fastställs.

• Processerna blir transparenta, förank­rade och leder till enighet när möjligt.

Att beslut är samverkade enligt ASU‑FM betyder att:

• Förslagen har diskuterats mellan ­parterna.

• Eventuella synpunkter har hanterats.

• Samverkan kan avslutas i enighet eller oenighet, men processen ska följas.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    Parallellt med att Försvarsmakten vidtar beredskapsanpassningar i spåren av vad som i skrivande stund beskrivs som ”ett troligt sabotage” mot Nord Stream 1 och 2 pågår arbetet med att ta fram ÖB militära råd till regeringen inför kommande Nato-medlemskap. ÖB själv har flaggat för att en stor del ska komma att handla om åtgärder inom personalområdet. Frågorna, farhågorna och förväntningarna är många från våra medlemmar. Men så här långt har det inte kommit särskilt många svar. Inte heller vi i Officersförbundet sitter på någon information – myndigheten håller, av någon outgrundlig anledning, korten tätt mot kroppen.

    Det börjar likna en oskön trend det där med att Försvarsmakten inte verkar vilja att arbetstagarorganisationerna (ATO) ska vara delaktiga i processen förrän i ett sent skede – två andra exempel är det slutliga införandet av trebefälssystemet (3BS) och pilotfrågan.

    Vad gäller 3BS stundar nu förhandlingar runt om på förbanden för de som inte frivilligt vill byta personalkategori. Det är bra att det görs – då följer man arbetsrätten. Men samtidigt är det bara en i raden av tidskrävande åtgärder i spåren av beslutet. Bland annat har en ny tjänsteställningsordning varit tvungen att tas fram liksom en ny grad (överfanjunkare). Tänk om arbetsgivaren och ATO i stället haft en dialog innan ÖB gav sin inriktning och sedan fattade sitt beslut? Det hade sannolikt sparat en hel del tid, kraft och förtroendekapital.

    »Från arbetsgivarhåll har det hittills muttrats om att vi i Officersförbundet bara fokuserar på det negativa.«

    Detsamma gäller pilotfrågan. Visst är det oerhört positivt att Arbetsgivarverket återställde pensionsåldern för de flygförare som över en natt fick den höjd med över tio år utan någon som helst kompensation. Men om arbetsgivaren hade tagit våra (tidiga) signaler på allvar kanske vi kunnat undvika att hamna där vi hamnade nu: i ett ensidigt arbetsgivarbeslut som när som helst kan rivas upp. Så här långt har det dessutom inte gett något som helst resultat – ingen av de flygförare som gått på tjänstledigt har till dags datum kommit tillbaka. Tvärtom så har ytterligare piloter sökt tjänstledigt, inte bara inom stridsflyget utan också på transportsidan.

    Från arbetsgivarhåll har det muttrats om att vi i Officersförbundet bara fokuserar på det negativa och inte visar tillräcklig tacksamhet för allt som Försvarsmakten gör för personalen.

    Möjligen går vi nu mot en vändning. I de första kontakterna som jag haft med Försvarsmaktens nye, tillförordnade personaldirektör Fredrik Ståhlberg tycker jag mig skönja en inställning som visar på förståelse och vilja till samarbete. Samma dag som den här tidningen trycks ska exempelvis ATO ges information om om vilka åtgärder myndigheten avser vidta inom personalområdet. Det är mycket välkommet.

    Officersförbundets medlemmar är garanten för att Sverige ska fortsätta vara ett fritt och demokratiskt land. Även om den avgående statsministern Magdalena Andersson noga betonat att det troliga sabotaget av gasledningarna inte är ett angrepp mot Sverige så vet vi att alla nu gör sitt yttersta för att lösa de uppgifter som behöver vidtas i kölvattnet av händelserna i Östersjön. För det förtjänar våra medlemmar allas vår tacksamhet. Den förkroppsligas genom bra löner och villkor och genom respekt för den svenska modellen.  

    Ur arkivet: