*Det slutna beståndet är den infrastruktur som är kopplad till ett krigsförband. Det kan vara ledningsanläggningar, kommunikations-anläggningar, sensoranläggningar, förråd och basanläggningar för flyget och marinen.
Efter kalla krigets slut sjönk efterfrågan på nyanskaffning och vidmakthållande av infrastruktur inom anläggningsbeståndet i Försvarsmakten. Mängder av anläggningar avskaffades och utbildningen till fortifikationsofficer – den personalkategori som är specialiserad på den här typen av infrastruktur – genomfördes endast i begränsad omfattning. Nu när omvärldsläget förändrats och försvarspolitiken tagit en ny vändning råder det plötsligt brist på såväl anläggningar som fortifikationsofficerare. Överstelöjtnant Kennet Persson, som under chefen för infrastrukturavdelningen ansvarar för det slutna beståndet i Försvarsmakten, beskriver läget som ansträngt.
– Vi har svårt att hinna leverera och vidmakthålla det som efterfrågas. Vi behöver hjälpas åt för att få upp den operativa förmågan inom vårt område och vi behöver bli fler för att möta den stora efterfrågan på anläggningar. Det skulle behövas ungefär dubbelt så många fortifikationsofficerare jämfört med de cirka knappt 40 som vi har i dag, säger han.
Utbildningen till fortifikationsofficer sker på Militärhögskolan Karlberg. Den är öppen för såväl officerare som specialistofficerare, men det krävs minst fyra tjänsteår som officer för att kunna bli antagen till utbildningen.
Jag tror att våra chefer börjar förstå hur viktigt det är att infrastrukturen följer med i tillväxten.
– Utbildningen är 13 månader lång och bitvis ganska krävande. Vi tar in dem som är lämpliga och har rätt bakgrund och många av dem som går programmet har 20 års erfarenhet eller mer inom Försvarsmakten. De sista två programmen har dock öppnats upp för yngre förmågor för att få en bättre balans i personalflödet, säger Kennet Persson som själv är utbildad fortifikationsofficer.
Utbildningen startar vartannat år och den senaste omgången var det endast sex studerande som genomförde utbildningen. Kennet Persson hoppas och tror att fler ska söka sig till utbildningen framöver.
– Jobbet som fortofficer är spännande, intressant och ställer krav på att jobba självständigt och ta ansvar. Du får resa mycket, uppleva rätt häftiga utmaningar när det gäller byggnation och konstruktion och se saker som få andra får se, säger han.
Liknande läsning:
Han upplever att förståelsen för att det behövs fler fortifikationsofficerare i myndigheten ökat under senare år. Däremot anser han att förbanden måste bli mer villiga att skicka personal till utbildningen.
– Jag tror att våra chefer börjar förstå hur viktigt det är att infrastrukturen följer med i tillväxten, men förbanden måste också vara villiga att släppa människor till oss. Den här kompetensen kommer främst från Försvarsmakten och vi måste själva producera den, säger han.
Kennet Persson
chef för anläggningssektionen på Högkvarteret
Såväl det öppna som slutna beståndet ägs av Fortifikationsverket, men det utgår från Försvarsmaktens behov och krigsplanering. Det öppna beståndet består av byggnader som används på regementen och flottiljer som kontor, idrottshallar, logementen och skjutfält. Den infrastrukturen hanteras i huvudsak av civilanställd personal vid någon av Försvarsmaktens fyra lokalplaneringsenheter. Det slutna beståndet omhändertas främst av Försvarsmaktens anläggningsenhet. Uppdragen kommer från försvarsgrenarna och stridskraftscheferna in till anläggningssektionen på Högkvarteret. Därifrån går de vidare till anläggningsenheten. När Försvarsmakten beslutat hur behovet ser ut skickas en beställning till Fortifikationsverket som i samråd med Försvarets materielverk ansvarar för upphandling och anskaffning.
– Vi är en beställarorganisation, men också objektledare och följer hela processen tills den är klar. Fortifikationsverket har ingen egen budget utan är i princip beroende av oss för sin finansiering, säger Kennet Persson.
Det som i dagsläget görs inom anläggningsenheten handlar främst om anskaffning av nya anläggningar och återtagande av befintligt bestånd med uppdatering av teknik, utrustning, instruktioner med mera. En stor del rör sådant som den fortifikatoriska krigsplanläggningen med befästningsinstruktioner, övning av personal i anläggningar samt test och värdering av anläggningar. Enligt Kennet Persson behöver också skyddet av en del anläggningar förstärkas för att möta dagens hotnivå.
– Hotbilden har ökat, vilket inte minst erfarenheterna från Ukraina visar. Dagens vapensystem har bättre träffsannolikhet och bättre verkansgrad. Sedan har vi sett ett markant ökat nyttjande av UAV:er och deras förmåga att upptäcka dolda verksamheter har blivit bättre. Vår verksamhet inom slutna beståndet handlar främst om att skapa operativ förmåga för Försvarsmakten och därför behöver vi anpassa våra anläggningar så de kan motstå hotbilden, säger han.
Kennet Persson säger att både Försvarsmaktens tillväxt och medlemskapet i Nato påverkar planeringen av infrastruktur. Behoven inom både det öppna och slutna beståndet är stort men tillväxten begränsas, främst på grund av oförmågan att producera i den takt som Försvarsmaktens behov ställer krav på.
– Där förbanden är eller ska verka måste det finnas tillgång till logistik och infrastruktur. Vi planerar för att producera för cirka 14 miljarder årligen de närmaste tio åren, men behovet är en bra bit över 20 miljarder per år. Nato ställer också krav på anläggningar för förvaring av krigsmateriel, drivmedel med mera kopplat till värdlandsstödet, säger han.
Fakta
Utbildningen till fortifikationsofficer
Fortifikationsofficer är ingen instegsbefattning som officer eller specialistofficer utan är något man vidareutbildar sig till vid Militärhögskolan Karlberg i Solna. Utbildningen är 13 månader lång och omfattar delkurser inom bland annat byggteknik, juridik, krigsförbandsvärdering och internationell samverkan. Programmet genomförs vartannat år och nästa utbildningsomgång startar hösten 2025.
