Senast publicerat

Senast publicerat:

”FLF Finland blir en oerhört potent enhet”

Försvaret av Natos nordöstra flank är under uppbyggnad och Sverige är utsedd att leda Natos Forward Land Forces Finland. Överstelöjtnant Mathias Wallin, chef för Arméstabens operationsplaneringssektion, ansvarar för planeringen av upprättandet av förbandet.

Linda Sundgren

2025-10-20

Vad handlar FLF Finland om?

– Att försvara Natos nordöstra flank, Nordkalotten, och gränsen mot Ryssland. Finland är värdnation medan Sverige är ramverksnation. Kärnan kommer att vara ett svenskt förband som vi klär på med förmågor och personal från andra länder vartefter de anmäler intresse för att delta. De länder som hittills anmält intresse är Storbritannien, Frankrike, Danmark, Island, Norge och Italien, men det ska ses som en dagsnotering. Det händer saker hela tiden inom det här uppdraget. Initiativet till förbandet togs av Finland som ställde frågan till Sverige. Därefter har det förankrats politiskt inom Nato och hos Saceur. Tillvägagångssättet skiljer sig från övriga FLF:er där beslutet om etablering kommit inifrån Nato. Men frontstaterna ska ju ha en Forward Land Force, så det här hade kommit förr eller senare ändå. Genom finländarnas initiativ skulle jag säga att vi ligger i framkant.

Hur ska förbandet utformas och organiseras?

– Det handlar om en bataljonsstridsgrupp som är skalbar till brigad. Jag vill ogärna prata exakta numerär, men en bataljonsgrupp är ju runt 500 och en brigad är en brigad, låt säga runt 3 000 personer. Uppsättande förband blir Norrbottensbrigaden i Boden. Vårt ingångsvärde är att vara grupperade i Sverige och förflytta oss över gränsen vid behov. Hos oss finns infrastrukturen och personalen på plats vilket gör det hela rekryteringsbart och försörjningsbart. Dessutom ligger Boden inom operationsområdet.

– Styrkan heter FLF Finland, men operationsområdet utgörs av hela Nordkalotten och där ingår Boden. Uppdraget är en arméuppgift och Norrbottensbrigaden kommer inte att lösa det här isolerat, även andra arméförband kommer att involveras utifrån förmågebehov. Men jag vill poängtera att det vi talar om nu är det vi planerar för. Hur det faktiskt kommer att bli vet vi inte ännu, det beslutet ligger inte hos oss. Nato är en politisk organisation och ibland väger politiska hänsyn tyngre än rent militära överväganden. Det betyder inte att det taktiska bedömandet saknar värde, men det är en del av en större helhet.

Vilka förmågor kommer FLF Finland att ha?

– Förbandet ska ha hög tillgänglighet, god rörlighet och förmåga till verkan i subarktisk miljö. Det ska ha sensorer för underrättelseinhämtning och kunna uppträda uthålligt, både självständigt och som en del av högre förband inom ramen för multidomänoperationer. FLF Finlands främsta uppgift är att bidra till alliansens avskräckning genom närvaro och verksamhet i operationsområdet, och vid behov kunna övergå till försvar tillsammans med övriga förband i området.

Genom finländarnas initiativ skulle jag säga att vi ligger i framkant.

Vilka typer av materiel och vapensystem kommer att ingå i FLF Finland?

– Den materiel som krävs för att lösa uppgiften och som är kopplad till vårt förband kommer vi att ansvara för. Materiel är alltid en nationell uppgift och så kommer det att vara även för våra utländska förband som tillkommer. Att få materiel på plats i den här terrängen ställer stora krav på planering, men också på förhandslagring av ammunition, drivmedel med mera. Ingenting är tillfört ännu, men det planeras för det. Vi skapar hela tiden förutsättningar för att det här ska vara operativt då det etableras och då tillhör ammunition och drivmedel det mest prioriterade.

– Bland de större systemen kommer stridsvagn 122, stridsfordon 90 och Archer att ingå. Det är en del av bataljonsstridsgruppen och kommer att ingå i styrkan. Vi planerar för att de tyngre systemen kan förrådsställas i Sverige. Om även utländska tyngre system kan komma att förrådsställas i Sverige är under planering. Det här är kopplat till mycket som vi inte själva kan bestämma över, som lagar och avtal. Men avståndsmässigt är det inget problem. Man ska komma ihåg att det tar under fyra timmar att köra från Boden till exempelvis Rovaniemi. Som del i Natos avskräckning och försvar ska förbandet kunna verka tillsammans med andra delar ur alliansen, exempelvis med understöd av F-35-plan, attackhelikoptrar och långräckviddiga precisionsvapen. Det är ett utmärkt exempel på hur en redan stark enhet förstärks ytterligare genom vårt medlemskap i Nato. FLF Finland blir en oerhört potent enhet som kommer att lösa uppgifter i ett av våra viktigaste operationsområden utanför Sverige.

Förbandets huvudsakliga operationsområde ligger i Rovaniemi och Sodankylä i finska Lappland. Hur ser terrängen ut där?

– Den är mycket kärv och dessutom oerhört varierad. Inom operationsområdet är det stor skillnad mellan nordligaste Finland som har en till två vägar och terrängen ner mot Kajana, som har betydligt fler vägar och en helt annan typ av terräng. Klimatet är också prövande, men här har Sverige tillsammans med Finland – och för den delen även Norge – en otrolig styrka. Vi är vana att operera i den här typen av miljöer. Våra förband är utformade och tränade för det vilket gör det naturligt att FLF Finland är ett ansvarsområde för den svenska armén. Det är inte riktigt några andra europeiska länder som kan ta det huvudansvaret. Däremot finns det förband från andra länder som är tränade för att nyttjas i den här typen av terräng och det är sådana förband som kan tänka sig att stödja och vara en del av FLF Finland.

Hur långt har ni kommit i planeringen?

– På taktisk nivå har vi kommit väldigt långt. Vi samplanerar med våra finska kollegor som vi har arbetat tillsammans med under lång tid och som vi känner väl, och det går väldigt bra. Vi har kommit så pass långt att vi har börjat fundera på vilka strukturer vi ska ha på förbandet, vilka uppgifter det ska kunna lösa och hur det ska integreras i våra länders respektive operationsplaneringar och i Natos operationsplan.

Finns det någon infrastruktur på plats i operationsområdet i Finland?

– Befintlig infrastruktur kommer efter smärre justeringar medge den initiala etableringen av en mindre stabsdel samt övning och träning i området, men det behöver utvecklas för att kunna verka uthålligt i området. Än så länge är det inga spadar i marken för ny infrastruktur, men vi åker över nu under hösten och tittar på området tillsammans och börjar projektera för vad som behövs. Finland ansvarar för infrastrukturen, men den kommer att utformas utifrån våra behov och i samråd med oss. Infrastrukturprocesser tar generellt väldigt lång tid, men att få tillfälliga lösningar på plats kommer gå betydligt fortare. Det här projektet är också politiskt drivet vilket gör att jag bedömer att det inte kommer att sättas särskilt många käppar i hjulen för etableringen. Övningsterräng finns redan, exempelvis i form av Finlands största skjutfält som heter Rovajärvi. Vi har övat i det området i många år tillsammans, dock inte inom ramen för FLF såklart.

Det här projektet är också politiskt drivet vilket gör att jag bedömer att det inte kommer att sättas särskilt många käppar i hjulen för etableringen.

Hur kommer högkvarteret och ledningen av FLF Finland att organiseras?

– Staben kommer att ledas av en svensk officer. Den personen är redan utsedd, men jag vill inte namnge eftersom beslutet ännu inte är kommunicerats ordentligt internt i Försvarsmakten. Staben kommer att bestå av ett begränsat antal personer och grupperas i någon befintlig infrastruktur i Finland för att kunna vara på plats tidigt. Att vara på plats tidigt är viktigt för att kunna jobba tillsammans med finländarna dagligen så att det här blir så bra som möjligt. Förhoppningsvis får vi någon på plats redan nästa år.

Hur stor kommer staben att vara?

– Vi vet inte ännu eftersom det är under planering, men någonstans mellan 10 och 40 personer är nog rimligt att tänka. Det viktiga är att rätt funktioner finns representerade. Chefen behöver vara där, men också infrastrukturpersonal och övnings- och träningspersonal för att FLF:en ska kunna integreras i den finländska övnings- och träningscykeln. Dessutom behövs personal som kan arbeta med nödvändiga tillstånd och lagar. Det här är en väldigt ny situation för oss att jobba med, att verka militärt på ett annat lands territorium på det här sättet har vi inte gjort tidigare. Nato Forward Land Forces är inte helt överförbart med erfarenheterna från internationella insatser som Afghanistan och Kosovo.

– Nästa vecka genomför vi en rekognoseringsresa till Estland och tittar på hur Storbritannien arbetar med sin FLF där och så tar vi såklart intryck av vår befintliga FLF i Lettland. Men den i Lettland är utformad på ett annat sätt med väldigt många nationer som bidrar. Vi kommer sannolikt att ha färre bidragande nationer och därför blir strukturen mer lik den i Estland. Dessutom har vi ett väldigt gott samarbete med Storbritannien.

Av stabsofficerarna, hur många räknar ni med kommer vara svenskar?

– Kärnan kommer att vara från Sverige, men övriga länder som bidrar kommer också att avdela officerare. Att ha officerare på plats i staben är en oerhört viktig sak för att skapa integration och det måste vara en trovärdig styrka. Alla flaggor räknas, men vi måste också kunna slåss tillsammans och då behöver vi vara interoperabla. Vi måste ha sambandssystem som fungerar ihop och så vidare.

Och vilka nationer är vi mest samövade med?

– När det kommer till gemensam strid utgör Finland en särställning för oss. Solklart. Vi har gemensamma operationsplaneringar och tränar och övar tillsammans dagligen. I övrigt skulle jag säga att den västliga synen på strid och filosofin kopplat till krigföring är så pass lik att det ordnar sig när man övar och tränar tillsammans. På senare tid är det främst amerikanska förband som vi har övat och tränat tillsammans med väldigt mycket, men annars beror det på förbanden vilka samarbeten man har med vilka länder. Vissa övar mer med franska förband, vissa med brittiska förband, men när det gäller Nordkalotten är det tveklöst Finland och Norge som är närmast oss. Det är inte bara en följdeffekt av den geografiska närheten utan snarast kopplat till operationsmiljön. Det blir en väldigt speciell taktik och stridsteknik i den miljön som inte är direkt överförbar från de centrala eller södra delarna av Europa till Nordkalotten. Utöver kylan handlar det om långa avstånd i väglös terräng och de många vattendragen som ställer stora krav på förmåga till rörlighet.

Liknande läsning:

Vilka är de främsta utmaningarna i den här etableringen?

– Nu låter det kanske som att jag ljuger, men helt ärligt ser jag inte några direkta utmaningar på min nivå. Det finns en sådan gemensam samstämmig vilja att göra det här. Det handlar bara om att få saker gjorda och låta planeringen fortgå. Sedan är det alltid en utmaning på ett övergripande plan att det är 32 länder som ska komma överens, men det är egentligen inga konstigheter. Det handlar helt enkelt om att anpassa sig till det landskap som råder inom Nato.

När kommer FLF Finland att vara fullt ut operativ?

– Vi ska växa sekventiellt under de kommande åren. På kort sikt kommer vi att innan årsskiftet genomföra ett gemensamt spel på etableringen då vi fastställer det koncept som ska gälla för den här styrkan. Det är den första hålltiden. Nästa år är ett viktigt delmoment att öva delar av FLF under övningen Cold response. När vi kommer att vara fullt ut operativa kan jag däremot inte säga eftersom det är en pågående planering.

Läs mer:

”Arbetet med anpassningen till Natodoktrin är inlett”

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Nato

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Fokus på femte domänen i Flygvapnets cyberförsvar

Mest läst:

Mötet /

Rickard ”Bronco” Wilhelmsson

Rickard ”Bronco” Wilhelmsson: ”Det är klart att det vi gör är farligt”

Aktuellt /

Officersutbildning

Officersprogrammet stöps om – snabbare väg till krigsplacerade officerare

Aktuellt /

Köldskador

Värnpliktiga vid Tolkskolan fick köldskador under övning – befäl larmar om tystnadskultur

Debatt /

Utbildning

”Officersprogrammet behöver en repetitionsutbildning”

Reportage

Cybersäkerhet

Fokus på femte domänen i Flygvapnets cyberförsvar

Flygvapnet växlar upp i cyberdomänen – den femte arenan för krigföring. På Uppsala garnison byggs förmågan att upptäcka, förstå och försvara flygvapnets system mot angrepp i realtid. ”Vi behöver dem som är skickliga på att kriga med hjärnan”, säger cyberförsvarsförvaltare Christoffer Pierrou.

Maria Widehed

2026-04-16

Sergeant David Andersson, cyberförsvarsofficer, står längst fram i lektionssalen.

– Orientering: vi har fått in en usb-sticka från en klient. Den har suttit i en dator i vårt nätverk, säger han.

David Andersson tillhörde den andra årskullen att utbildas inom specialistofficersutbildningens cyberförsvarsinriktning. Idag arbetar han vid Flygstaben med att bygga upp funktionen cyberoperationscenter, en central nod i flygvapnets växande cyberförsvar. Den här veckan leder han en övning som flygvapnet tillsammans med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har satt samman.

– Under övningen samarbetar våra underrättelsedelar med det säkerhetsoperationscenter, SOC, vi har byggt upp. I det övar soldater och officerare på att analysera loggar i realtid och på incidenthantering, säger han.

Utanför byggnaden är Uppsala garnison grådisigt, men verksamheten är intensiv innanför väggarna. Här i Tunahuset, som tillhör Upplands flygflottilj, F 16, har lektionssalen tillfälligt omvandlats till en operativ miljö. Kablar löper mellan arbetsstationerna, skärmar visar flöden av loggar och bredvid trängs halvdruckna burkar med energidryck.

Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket.

Det är dag tre av övningen och det har skett en tydlig upptrappning. I övningsscenariet råder gråzon och ett medicinföretag som tillverkar botemedel mot ett nytt kemiskt stridsmedel från Ryssland har just angripits. Medicinen är viktig för civilförsvaret och därför har flygvapnets cyberförsvar kopplats in.

– En lärdom vi dragit är vikten av att tidigt få mandat. Vi sitter ju på ett företag och är en hjälpresurs, säger sergeant Alfred Turesson, cyberförsvarsofficer på F 16.

Första dagen upprättade de sin övervakning. Andra dagen började angreppen. Nu försvarar de systemet under pågående intrång.

– Det misstänks finnas okända aktörer i systemet. Så vi har fått sätta vissa maskiner i karantän, koppla bort alla kopplingar och höja beredskapen på systemet. Vi försöker hitta allt aktören har gjort innan vi gör motåtgärder, för att inte förvarna aktören. Det begränsar deras handlingsfrihet, berättar Alfred Turesson.

Angreppet bedöms ha inletts via ett mejl med skadlig kod.

– Sedan har det spridit sig till fler maskiner.

Arbetet sker metodiskt och under tidspress, med målet att identifiera aktören och begränsa spridningen.

– När en aktör väl är inne kan de blockera datorer och rensa dem från distans. Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket, säger Alfred Turesson och fortsätter:

– Vi prioriterar att kartlägga aktörens infrastruktur, exempelvis servrar som används för att distribuera skadlig kod eller genomföra angrepp. Det möjliggör att vi kan blockera dem i ett tidigt skede för att förhindra att de kommer åt våra system.

Ralf Alvarsson, cybersäkerhetsspecialist vid FOI, arbetar med cyberträning och är på flottiljen för att prata försvarbarhet med övningsdeltagarna.

– För att skydda sig kanske man sätter upp en brandvägg och krypterar förbindelser. Det är en annan sak att kunna försvara sig, då behöver man ha insyn, kunna gå in i ett system och kasta ut motståndaren när man är under attack. Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet, säger han.

•••

– Det Sverige gör i cyberdomänen är något som gör skillnad, sa den franske amiralen Pierre Vandier – en av Natos två högsta chefer med ansvar för utveckling och innovation inom alliansens militära förmåga – vid ett besök i Uppsala i början av mars.

Vad som räknas in i cyberdomänen är brett. Den består av bland annat ledningsstödsystem, stridsledningssystem, intranät, telekommunikationssystem, internet och inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster. Rent fysiskt befinner sig delarna inom övriga försvarsdomäner, vilket innebär att effekterna av ett cyberangrepp kan påverka Försvarsmaktens förmåga i samtliga domäner.

Cyberförsvaret inom flygvapnet byggs upp i allt snabbare takt och har börjat träda in i en ny organisatorisk uniform där förmågan börjat etableras ute på flottiljerna. Förmågemässigt handlar det om att kunna genomföra både offensiva och defensiva cyberoperationer.

– Det är fortfarande väldigt få inom Försvarsmakten som har koll på vad vi egentligen gör, det finns ett arv av att detta ska hållas superhemligt och det gör att kunskapen ibland är låg. Men idag är det viktigt att man förstår att även stridsvagnar har IP-adresser och går att hacka, säger förvaltare Christoffer Pierrou och fortsätter:

– Allt som är digitalt och går att påverka kan man hacka. Det handlar bara om tid, motivation och resurser.

Sedan 2023 är Christoffer Pierrou flygvapnets cyberförsvarsförvaltare. Han validerades som cyberförsvarsofficer när organisationen var i sin linda och specialistofficersutbildningens cyberinriktning ännu inte fanns. När utbildningen av cybersoldater startade 2020 var belastningen hög för utbildande befäl, berättar han.

– Det var en intensiv period. I pilotomgången av cybersoldatutbildningen låg vi befäl ungefär en vecka före soldaterna. Vi lärde oss någonting, sedan utbildade vi i det.

Samtidigt fanns organisatoriska utmaningar.

– Idag får vi folk att stanna, men i det tidiga skedet tappade vi en del för att det saknades en helhet.

Samma år som cybersoldatutbildningen startade började Försvarsmakten lägga ut resurser på försvarsgrenarna. Christoffer Pierrou beskriver det som att flygvapnet ligger långt fram och gärna visar vägen för övriga försvargrenar.

– Det är olika verksamheter ute hos marinen, armén och inom flygvapnet. Hos oss är det sekundtaktiskt med flygplanen, det gör att vi ser annorlunda på cyberdomänen. Men vi har bra samverkan med övriga försvarsgrenar, liksom regelbundna möten med Operationsledningen och cyberförsvarsledningen, Försvarets materielverk och Saab. Informationsspridning är en viktig del inom cyberförsvaret.

Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt.

Idag består flygvapnets cyberförsvarssektion av cyberförsvarsförvaltare, cyberförsvarschef och cyberoperationsledare, som är en del av ledningssystemavdelningen på Flygstaben. Flygvapenchefen styr resurserna. Merparten av cyberförsvarsofficerarna och cybersoldaterna tillhör F 16, men man har börjat placera ut kompetens på övriga flottiljer också.

Det finns vakanser på sektionen, men Christoffer Pierrou ser generellt inga svårigheter i att attrahera kompetens.

– Cybersoldater är avgörande för att vi ska kunna bygga upp förmåga i den här takten. Utbildningen är attraktiv eftersom man också får högskolepoäng och lönemässigt ligger vi på en bra nivå, säger han.

Verksamheten fokuserar i stort kring att bygga upp ett så kallat cyberoperationscenter där relevanta loggar samlas och vidare analyseras. Inom centret finns en ren operationsdel, en del som arbetar med cyberförsvarslägesbilden samt mobila cyberförsvarsgrupper.

En del av det operativa arbetet går ut på uppsökande verksamhet.

– Det handlar om att man har en hypotes. Man genomför utifrån den tidsbegränsade insatser i utpekade system för att kartlägga, utröna en aktörs handlingsalternativ eller jaga en aktör, säger Christoffer Pierrou.

Han visar en lång lista över internationellt kända APT-grupper, Advanced Persistent Threat, som är välorganiserade, ofta statligt stöttade cyberbrottsorganisationer. På listan finns några av de mer kända, som APT 28 Fancy Bear, en grupp med starka kopplingar till Rysslands militära underrättelsetjänst. På listan finns också Lazarus Group, som ofta kopplas till Nordkorea och har varit inblandade i flera stora finansiella cyberbrott och attacker mot underhållningsindustrin.

– De har vissa metoder för att ta sig in i system, det gör det möjligt att leta spår efter dem när man vet hur de brukar gå till väga.

En del av funktionens arbete handlar om att granska flygvapnets system. Det handlar om det som kallas ”etisk hackning” och innebär att man gör en simulerad, auktoriserad cyberattack mot it-system, nätverk eller applikationer för att proaktivt identifiera säkerhetsluckor.

– Det här är en viktig del, säger Christoffer Pierrou.

Den mobila cyberförsvarsgruppen arbetar med incidenthantering.

– De har kommit till eftersom vi tänker lite annorlunda här än ute hos försvarsgrenarna, med det förbandsnära lagret blir det lite skillnad i fokus.

Väskorna till de mobila cyberförsvarsgrupperna står alltid färdigpackade och redo att nyttja.

– Vi har ett arv i Försvarsmakten där mycket förklaras som ”tekniskt fel”. Nu ska man akta sig för att ropa varg, men poängen med de mobila grupperna är att sänka tröskeln för att man ute på flottiljerna hör av sig till oss om system uppträder annorlunda.

Som en del av förmågeuppbyggnaden har flygvapnet byggt ett digitalt övningsfält – eller cyberrange som det kallas. I övningsfältet ”Terra” övas soldater och yrkesofficerare i cyberkrigföring och realistiska scenarier, både som motståndarsida och defensivt. I maj ska Terra återigen användas under Operation Chimera, en cyberförsvarsövning som genomförs inom ramen för de värnpliktiga cybersoldaternas förbandsutbildning.

– Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt, säger Christoffer Pierrou.

•••

Vid en av skärmarna inne i lektionssalen sitter Olle Eriksson. Han gjorde värnplikt som cybersoldat och har i höst sökt sig vidare till specialistofficersutbildningen med inriktning cyberförsvar.

Han liknar sitt arbete med att lägga pussel.

– Analysen är viktig, att förstå alla delar av angreppet. Om vi inte lär oss vad som har hänt så kan fienden göra om det igen – då har de kunskapen och kan vara ännu snabbare och få ännu mer effekt.

Framme vid whiteboarden ägnar sig sergeant Kristoffer Myrestam åt digital forensik. En komprometterad dator analyseras, efter att en anställd i scenariet har uppmärksammat att någon stoppat in en usb-sticka i den.

– Så vi har tagit ut hårddisken och kopierat den. Man vill aldrig jobba på originalet för att hålla det så forensiskt säkert som möjligt.

Här handlar arbetet om att säkra bevis, förstå angreppets förlopp och dra lärdomar för framtiden.

När jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer.

Kristoffer Myrestam gjorde värnplikten som flygmekaniker vid Norrbottens flygflottilj, F 21.

– Men när jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer. Specialistofficersutbildningen med cybeförsvarsinriktning passade mig bra. Utbildningsmässigt behöver man vara bra på att lära sig snabbt, säger han.

Idag ingår han i en grupp som utvecklar cyberförsvaret på F 16.

Längst bak i lektionssalen arbetar underrättelsefunktionen, som för första gången övas integrerat med ett säkerhetsoperationscenter, SOC.

– Vi försöker attribuera hoten man upptäcker i SOC till en motståndare. Vi kan också ge dem i uppgift att leta efter saker vi har sett i omvärlden, säger sergeant Viktor Lindén, cyberförsvarsofficer på F 16, och fortsätter:

– Det kan också vara att vi ser saker i våra system som behöver spridas till övriga organisationen och då är det vårt jobb att beskriva vad hotet egentligen innebär.

•••

Tio minuters bilfärd bort från Tunahuset kliver Christoffer Pierrou ur bilen i en skogsdunge utanför flottiljområdet och öppnar upp bakluckan på det parkerade fordon han har stannat vid. Inuti finns en laptop och signalutrustning.

Tillsammans med sergeant Jonas Holmberg och sergeant Sigrid Johnsson vill han visa hur det kan se ut när man övar inom cybersoldatutbildningen på att hantera det som kallas ”wardriving” – när en motståndare kör runt i en bil och söker efter öppna eller osäkra trådlösa nätverk med hjälp av en bärbar dator.

Sigrid Johnsson var del av den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvarslägesbilden.

– Vi samlar in data från hela organisationen för att kunna svara på var vi är svaga, var vi starka och vad vi ska förbättra. Alla system måste in i lägesbilden och det är en stor del av vårt arbete att ha den översikten, det kan ju vara det allra minsta systemet som blir utsatt, säger hon.

Sigrid Johnsson är en av få kvinnor som arbetar med flygvapnets cyberförsvar. Hon vill gärna nyansera bilden av hur en cybersoldat är.

– Jag är inte så mycket ”energidryck och LAN” och vill uppmuntra fler tjejer som kanske inte ser sig själva inom cyber att våga prova, särskilt om man gillar att tänka utanför boxen.

Hon får medhåll från de båda cyberförsvarsofficerarna.

– Så är det, för att bygga cyberförsvar behöver vi dem som är skickliga på att kriga med hjärnan, säger Christoffer Pierrou.

Fakta

Cyberdomänen

Cyberdomänen består av digitala informationssystem och elektroniska kommunikationstjänster samt den data som lagras i, bearbetas med, eller förmedlas genom dessa system och tjänster. I domänen ingår bland annat ledningsstödsystem, stridslednings- och verkanssystem, intranät, styr- och reglersystem, telekommunikationssystem, de uppkopplade sakernas internet, inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster samt internet i sin helhet.

Specifika områden av cyberdomänen kallas cyberterräng. Terrängen utgörs av hård- och mjukvara och kan spänna över flera sammankopplade system och dela terräng i cyberdomänen.

Källa: Försvarsmakten