Vad handlar FLF Finland om?
– Att försvara Natos nordöstra flank, Nordkalotten, och gränsen mot Ryssland. Finland är värdnation medan Sverige är ramverksnation. Kärnan kommer att vara ett svenskt förband som vi klär på med förmågor och personal från andra länder vartefter de anmäler intresse för att delta. De länder som hittills anmält intresse är Storbritannien, Frankrike, Danmark, Island, Norge och Italien, men det ska ses som en dagsnotering. Det händer saker hela tiden inom det här uppdraget. Initiativet till förbandet togs av Finland som ställde frågan till Sverige. Därefter har det förankrats politiskt inom Nato och hos Saceur. Tillvägagångssättet skiljer sig från övriga FLF:er där beslutet om etablering kommit inifrån Nato. Men frontstaterna ska ju ha en Forward Land Force, så det här hade kommit förr eller senare ändå. Genom finländarnas initiativ skulle jag säga att vi ligger i framkant.
Hur ska förbandet utformas och organiseras?
– Det handlar om en bataljonsstridsgrupp som är skalbar till brigad. Jag vill ogärna prata exakta numerär, men en bataljonsgrupp är ju runt 500 och en brigad är en brigad, låt säga runt 3 000 personer. Uppsättande förband blir Norrbottensbrigaden i Boden. Vårt ingångsvärde är att vara grupperade i Sverige och förflytta oss över gränsen vid behov. Hos oss finns infrastrukturen och personalen på plats vilket gör det hela rekryteringsbart och försörjningsbart. Dessutom ligger Boden inom operationsområdet.
– Styrkan heter FLF Finland, men operationsområdet utgörs av hela Nordkalotten och där ingår Boden. Uppdraget är en arméuppgift och Norrbottensbrigaden kommer inte att lösa det här isolerat, även andra arméförband kommer att involveras utifrån förmågebehov. Men jag vill poängtera att det vi talar om nu är det vi planerar för. Hur det faktiskt kommer att bli vet vi inte ännu, det beslutet ligger inte hos oss. Nato är en politisk organisation och ibland väger politiska hänsyn tyngre än rent militära överväganden. Det betyder inte att det taktiska bedömandet saknar värde, men det är en del av en större helhet.
Vilka förmågor kommer FLF Finland att ha?
– Förbandet ska ha hög tillgänglighet, god rörlighet och förmåga till verkan i subarktisk miljö. Det ska ha sensorer för underrättelseinhämtning och kunna uppträda uthålligt, både självständigt och som en del av högre förband inom ramen för multidomänoperationer. FLF Finlands främsta uppgift är att bidra till alliansens avskräckning genom närvaro och verksamhet i operationsområdet, och vid behov kunna övergå till försvar tillsammans med övriga förband i området.
Genom finländarnas initiativ skulle jag säga att vi ligger i framkant.
Vilka typer av materiel och vapensystem kommer att ingå i FLF Finland?
– Den materiel som krävs för att lösa uppgiften och som är kopplad till vårt förband kommer vi att ansvara för. Materiel är alltid en nationell uppgift och så kommer det att vara även för våra utländska förband som tillkommer. Att få materiel på plats i den här terrängen ställer stora krav på planering, men också på förhandslagring av ammunition, drivmedel med mera. Ingenting är tillfört ännu, men det planeras för det. Vi skapar hela tiden förutsättningar för att det här ska vara operativt då det etableras och då tillhör ammunition och drivmedel det mest prioriterade.
– Bland de större systemen kommer stridsvagn 122, stridsfordon 90 och Archer att ingå. Det är en del av bataljonsstridsgruppen och kommer att ingå i styrkan. Vi planerar för att de tyngre systemen kan förrådsställas i Sverige. Om även utländska tyngre system kan komma att förrådsställas i Sverige är under planering. Det här är kopplat till mycket som vi inte själva kan bestämma över, som lagar och avtal. Men avståndsmässigt är det inget problem. Man ska komma ihåg att det tar under fyra timmar att köra från Boden till exempelvis Rovaniemi. Som del i Natos avskräckning och försvar ska förbandet kunna verka tillsammans med andra delar ur alliansen, exempelvis med understöd av F-35-plan, attackhelikoptrar och långräckviddiga precisionsvapen. Det är ett utmärkt exempel på hur en redan stark enhet förstärks ytterligare genom vårt medlemskap i Nato. FLF Finland blir en oerhört potent enhet som kommer att lösa uppgifter i ett av våra viktigaste operationsområden utanför Sverige.
Förbandets huvudsakliga operationsområde ligger i Rovaniemi och Sodankylä i finska Lappland. Hur ser terrängen ut där?
– Den är mycket kärv och dessutom oerhört varierad. Inom operationsområdet är det stor skillnad mellan nordligaste Finland som har en till två vägar och terrängen ner mot Kajana, som har betydligt fler vägar och en helt annan typ av terräng. Klimatet är också prövande, men här har Sverige tillsammans med Finland – och för den delen även Norge – en otrolig styrka. Vi är vana att operera i den här typen av miljöer. Våra förband är utformade och tränade för det vilket gör det naturligt att FLF Finland är ett ansvarsområde för den svenska armén. Det är inte riktigt några andra europeiska länder som kan ta det huvudansvaret. Däremot finns det förband från andra länder som är tränade för att nyttjas i den här typen av terräng och det är sådana förband som kan tänka sig att stödja och vara en del av FLF Finland.
Liknande läsning:
Hur långt har ni kommit i planeringen?
– På taktisk nivå har vi kommit väldigt långt. Vi samplanerar med våra finska kollegor som vi har arbetat tillsammans med under lång tid och som vi känner väl, och det går väldigt bra. Vi har kommit så pass långt att vi har börjat fundera på vilka strukturer vi ska ha på förbandet, vilka uppgifter det ska kunna lösa och hur det ska integreras i våra länders respektive operationsplaneringar och i Natos operationsplan.
Finns det någon infrastruktur på plats i operationsområdet i Finland?
– Befintlig infrastruktur kommer efter smärre justeringar medge den initiala etableringen av en mindre stabsdel samt övning och träning i området, men det behöver utvecklas för att kunna verka uthålligt i området. Än så länge är det inga spadar i marken för ny infrastruktur, men vi åker över nu under hösten och tittar på området tillsammans och börjar projektera för vad som behövs. Finland ansvarar för infrastrukturen, men den kommer att utformas utifrån våra behov och i samråd med oss. Infrastrukturprocesser tar generellt väldigt lång tid, men att få tillfälliga lösningar på plats kommer gå betydligt fortare. Det här projektet är också politiskt drivet vilket gör att jag bedömer att det inte kommer att sättas särskilt många käppar i hjulen för etableringen. Övningsterräng finns redan, exempelvis i form av Finlands största skjutfält som heter Rovajärvi. Vi har övat i det området i många år tillsammans, dock inte inom ramen för FLF såklart.
Det här projektet är också politiskt drivet vilket gör att jag bedömer att det inte kommer att sättas särskilt många käppar i hjulen för etableringen.
Hur kommer högkvarteret och ledningen av FLF Finland att organiseras?
– Staben kommer att ledas av en svensk officer. Den personen är redan utsedd, men jag vill inte namnge eftersom beslutet ännu inte är kommunicerats ordentligt internt i Försvarsmakten. Staben kommer att bestå av ett begränsat antal personer och grupperas i någon befintlig infrastruktur i Finland för att kunna vara på plats tidigt. Att vara på plats tidigt är viktigt för att kunna jobba tillsammans med finländarna dagligen så att det här blir så bra som möjligt. Förhoppningsvis får vi någon på plats redan nästa år.
Hur stor kommer staben att vara?
– Vi vet inte ännu eftersom det är under planering, men någonstans mellan 10 och 40 personer är nog rimligt att tänka. Det viktiga är att rätt funktioner finns representerade. Chefen behöver vara där, men också infrastrukturpersonal och övnings- och träningspersonal för att FLF:en ska kunna integreras i den finländska övnings- och träningscykeln. Dessutom behövs personal som kan arbeta med nödvändiga tillstånd och lagar. Det här är en väldigt ny situation för oss att jobba med, att verka militärt på ett annat lands territorium på det här sättet har vi inte gjort tidigare. Nato Forward Land Forces är inte helt överförbart med erfarenheterna från internationella insatser som Afghanistan och Kosovo.
– Nästa vecka genomför vi en rekognoseringsresa till Estland och tittar på hur Storbritannien arbetar med sin FLF där och så tar vi såklart intryck av vår befintliga FLF i Lettland. Men den i Lettland är utformad på ett annat sätt med väldigt många nationer som bidrar. Vi kommer sannolikt att ha färre bidragande nationer och därför blir strukturen mer lik den i Estland. Dessutom har vi ett väldigt gott samarbete med Storbritannien.
Överstelöjtnant Mathias Wallin, chef för Arméstabens operationsplaneringssektion, ansvarar för planeringen av upprättandet av förbandet.
Foto: Filip Erlind.
Av stabsofficerarna, hur många räknar ni med kommer vara svenskar?
– Kärnan kommer att vara från Sverige, men övriga länder som bidrar kommer också att avdela officerare. Att ha officerare på plats i staben är en oerhört viktig sak för att skapa integration och det måste vara en trovärdig styrka. Alla flaggor räknas, men vi måste också kunna slåss tillsammans och då behöver vi vara interoperabla. Vi måste ha sambandssystem som fungerar ihop och så vidare.
Och vilka nationer är vi mest samövade med?
– När det kommer till gemensam strid utgör Finland en särställning för oss. Solklart. Vi har gemensamma operationsplaneringar och tränar och övar tillsammans dagligen. I övrigt skulle jag säga att den västliga synen på strid och filosofin kopplat till krigföring är så pass lik att det ordnar sig när man övar och tränar tillsammans. På senare tid är det främst amerikanska förband som vi har övat och tränat tillsammans med väldigt mycket, men annars beror det på förbanden vilka samarbeten man har med vilka länder. Vissa övar mer med franska förband, vissa med brittiska förband, men när det gäller Nordkalotten är det tveklöst Finland och Norge som är närmast oss. Det är inte bara en följdeffekt av den geografiska närheten utan snarast kopplat till operationsmiljön. Det blir en väldigt speciell taktik och stridsteknik i den miljön som inte är direkt överförbar från de centrala eller södra delarna av Europa till Nordkalotten. Utöver kylan handlar det om långa avstånd i väglös terräng och de många vattendragen som ställer stora krav på förmåga till rörlighet.
Vilka är de främsta utmaningarna i den här etableringen?
– Nu låter det kanske som att jag ljuger, men helt ärligt ser jag inte några direkta utmaningar på min nivå. Det finns en sådan gemensam samstämmig vilja att göra det här. Det handlar bara om att få saker gjorda och låta planeringen fortgå. Sedan är det alltid en utmaning på ett övergripande plan att det är 32 länder som ska komma överens, men det är egentligen inga konstigheter. Det handlar helt enkelt om att anpassa sig till det landskap som råder inom Nato.
När kommer FLF Finland att vara fullt ut operativ?
– Vi ska växa sekventiellt under de kommande åren. På kort sikt kommer vi att innan årsskiftet genomföra ett gemensamt spel på etableringen då vi fastställer det koncept som ska gälla för den här styrkan. Det är den första hålltiden. Nästa år är ett viktigt delmoment att öva delar av FLF under övningen Cold response. När vi kommer att vara fullt ut operativa kan jag däremot inte säga eftersom det är en pågående planering.
