Senast publicerat
Senast publicerat:

Officersförbundet vill förändra avtalet för utlandstjänstgöring 

Villkoren för de som tjänstgör vid utländska staber kan skilja sig markant från person till person. Nu vill Officersförbundet se över avtalet för att skapa rättvisare och mer förutsägbara villkor.

Josefine Owetz
Carl Miemois, Officersförbundet

För Försvarsmaktsanställda som ska tjänstgöra utomlands två månader eller längre tecknas Utlandskontrakt och riktlinjer för anställningsvillkor och tjänstgöring utomlands (URA). URA är ett centralt ramavtal som talar om villkoren för den som är utsänd. Vissa delar i avtalet är inte förhandlingsbara, som storleken på ersättningen till medföljande som i år är 16.712 kronor i månaden. Andra bestämmelser, som antal fria hemresor, ersättning för boende och kostnader för barnens skolgång är mer flexibla och något som den enskilde medarbetaren och Försvarsmaktens företrädare ska enas om.  

– De som åker på URA har ofta ganska olika villkor. Ibland är skillnaderna motiverade av olika behov hos individerna, men ibland handlar det snarare om hur väl medarbetaren lyckats i överenskommelsen med arbetsgivaren och det skapar utrymme för orättvisa, säger Carl Miemois, ombudsman på Officersförbundet. 

Många har långa arbetsdagar, beredskap och övningar utan att kunna påverka arbetstiden alls.

Nu vill förbundet se över de avtal och riktlinjer som reglerar ersättningar och villkor för de medlemmar som ska tjänstgöra utomlands. Enligt Carl Miemois är det främst två områden som behöver förtydligas: lön och arbetstid. När det gäller lönen handlar det om att säkerställa att ersättningen står i rimlig proportion till arbetsuppgifterna. Det är vanligt att åka ut med bibehållen lön med endast ett tillägg, trots att tjänstgöringen ofta innebär nya arbetsuppgifter och ett utökat ansvar. Även regleringen av arbetstiden behöver ses över, menar han. 

– De som åker ut har förtroendearbetstid vilket betyder att man själv ska ha möjlighet att disponera sin tid. Men många har långa arbetsdagar, beredskap och övningar utan att kunna påverka arbetstiden alls. 

Ytterligare något som Officersförbundet vill förändra är medföljandetillägget. Då tillägget är skattebefriat uteblir pensionsavsättningar under utlandsvistelsen och medföljande riskerar att bli utförsäkrade från Försäkringskassan.

– Storleken på medföljandetillägget beslutas centralt av Skatteverket. Men vi kan vara med och påverka andra myndigheter tillsammans med Försvarsmakten för att förbättra möjligheterna för medföljande, säger Carl Miemois.

Liknande läsning:

Fakta

Miemois råd till den som ska åka på URA:

1. Sök upp den som haft tjänsten innan dig eller någon annan på samma arbetsställe. Ta del av deras erfarenheter av lön, arbetstider, skolor, bostäder och så vidare.

2. Vem är din chef med personalansvar i Försvarsmakten? Den chefen är ansvarig för vilka arbetsuppgifter som ska lösas, lönen samt den årliga lönerevisionen.

3. Skriv inte under en överenskommelse som du inte är nöjd med. När du väl skrivit på finns det ytterst små möjligheter att göra förändringar.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: