Senast publicerat
Senast publicerat:

Officersförbundet vill förändra avtalet för utlandstjänstgöring 

Villkoren för de som tjänstgör vid utländska staber kan skilja sig markant från person till person. Nu vill Officersförbundet se över avtalet för att skapa rättvisare och mer förutsägbara villkor.

Josefine Owetz
Carl Miemois, Officersförbundet

För Försvarsmaktsanställda som ska tjänstgöra utomlands två månader eller längre tecknas Utlandskontrakt och riktlinjer för anställningsvillkor och tjänstgöring utomlands (URA). URA är ett centralt ramavtal som talar om villkoren för den som är utsänd. Vissa delar i avtalet är inte förhandlingsbara, som storleken på ersättningen till medföljande som i år är 16.712 kronor i månaden. Andra bestämmelser, som antal fria hemresor, ersättning för boende och kostnader för barnens skolgång är mer flexibla och något som den enskilde medarbetaren och Försvarsmaktens företrädare ska enas om.  

– De som åker på URA har ofta ganska olika villkor. Ibland är skillnaderna motiverade av olika behov hos individerna, men ibland handlar det snarare om hur väl medarbetaren lyckats i överenskommelsen med arbetsgivaren och det skapar utrymme för orättvisa, säger Carl Miemois, ombudsman på Officersförbundet. 

Liknande läsning:

Många har långa arbetsdagar, beredskap och övningar utan att kunna påverka arbetstiden alls.

Nu vill förbundet se över de avtal och riktlinjer som reglerar ersättningar och villkor för de medlemmar som ska tjänstgöra utomlands. Enligt Carl Miemois är det främst två områden som behöver förtydligas: lön och arbetstid. När det gäller lönen handlar det om att säkerställa att ersättningen står i rimlig proportion till arbetsuppgifterna. Det är vanligt att åka ut med bibehållen lön med endast ett tillägg, trots att tjänstgöringen ofta innebär nya arbetsuppgifter och ett utökat ansvar. Även regleringen av arbetstiden behöver ses över, menar han. 

– De som åker ut har förtroendearbetstid vilket betyder att man själv ska ha möjlighet att disponera sin tid. Men många har långa arbetsdagar, beredskap och övningar utan att kunna påverka arbetstiden alls. 

Ytterligare något som Officersförbundet vill förändra är medföljandetillägget. Då tillägget är skattebefriat uteblir pensionsavsättningar under utlandsvistelsen och medföljande riskerar att bli utförsäkrade från Försäkringskassan.

– Storleken på medföljandetillägget beslutas centralt av Skatteverket. Men vi kan vara med och påverka andra myndigheter tillsammans med Försvarsmakten för att förbättra möjligheterna för medföljande, säger Carl Miemois.

Fakta

Miemois råd till den som ska åka på URA:

1. Sök upp den som haft tjänsten innan dig eller någon annan på samma arbetsställe. Ta del av deras erfarenheter av lön, arbetstider, skolor, bostäder och så vidare.

2. Vem är din chef med personalansvar i Försvarsmakten? Den chefen är ansvarig för vilka arbetsuppgifter som ska lösas, lönen samt den årliga lönerevisionen.

3. Skriv inte under en överenskommelse som du inte är nöjd med. När du väl skrivit på finns det ytterst små möjligheter att göra förändringar.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I en byråkratisk verklighet där processer styr mer än människor blir chefens faktiska betydelse allt mer oklar. Vad innebär det egentligen att vara chef i Försvarsmakten, undrar Andreas Braw.

    Andreas Braw

    En stor del av oss officerare gör chefskarriär. Vi genomför militär grundutbildning som chefer när vi knappt blivit myndiga. Sedan är vi plutonchefer, kompani­chefer, sektionschefer, avdelningschefer, stabschefer, och så vidare. Men vad gör vi chefer egentligen för nytta?

    Försvarsmakten plöjer ner stora summor i att välja ut oss och utbilda oss till ”ledare”. Vi har egna läroböcker i ledarskap, avlönade ledarskapslärare, ledarcoachning, ledarnätverk … Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ”ledarskap” i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    I många fall åstadkommer vi ganska lite. Vi stannar på våra befattningar kort tid, har ofta dålig insyn i verksamheten som vi leder och fyller våra arbetsdagar med andra saker än att leda vår personal i huvudverksamheten. Istället blir det kluriga löneärenden, ledningsmöten och uppföljning i Vidar. Efter två års förvaltning är det dags för en ny chef igen. 

    Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ’ledarskap’ i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    Likväl har vi höga tankar om oss själva. Det sker ceremonier vid chefsbyten, och ju högre chef desto större ceremoni. Tal och fanfarer. Vi ser chefen som viktig. Trots det är chefer ofta rätt obetydliga i praktiken. Det är istället processbeskrivningar, författningar och den av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kallade ”mittokratin” av staber och stödfunktioner som styr.

    ”Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen” skriver forskarna i DN. Det är en allmän trend i arbetslivet, vi är inte ensamma om att vara drabbade. Organisationen blir överorganiserad, men tappar förmågan att styra. Istället skapas enligt professorn i nationalekonomi Henrik Eriksson en ”byråkratisk gegga” som är enormt arbetskrävande. 

    En kollega som är sektionschef (ännu en chef!) på en bataljonsstab sammanfattade sin vardag så här: ”Jag är överarbetad och understimulerad”. En förfärlig formulering. Han ägnar dagarna åt mängder av korta ärenden i olika riktningar, men ser sällan den röda tråden eller syftet med det han gör. Strömmen av ärenden sinar aldrig, men handlar sällan om att åstadkomma någon särskild krigföringsförmåga. I denna moraliska dystopi sker ett tyst lärande, att det är så här organisationen och vi officerare ”ska” fungera. Men det leder till svaga resultat och stegrande sjukskrivningstal. 

    Vi mittokrater (jag tjänstgör själv på Arméstaben) borde kanske agera i ”chefens anda”, men hur ska man hitta en ”anda” att agera i när cheferna är upptagna med annat och redan står med ena foten på nästa karriärsteg? När cheferna inte klarar av att styra i den ”byråkratiska geggan” eller att ens se ett terrängparti framåt i den mittokratiska dimman? Var är vi? Vart ska vi? Ingen vet riktigt. Det är, som många har börjat säga, ”komplext”. 

    Det är lätt att beskylla den ansiktslösa mittokratin, processerna och reglerna för utebliven förändring och svaga resultat. Men om det är dessa som styr vår organisation, vad ska vi då med cheferna till? Vad ska vi med ledarskapsutbildningen till? Ledningsgrupperna? Graderna? Vad gör vi egentligen för skillnad? Vad gör jag? Vad gör du? Vad håller vi på med?

    Ur arkivet: