Senast publicerat
Senast publicerat:

Forskare: Tydliga mönster i förekomsten av vådaskott

Illustration vådaskott
Martin Schülers forskning visar att vissa enheter upplever betydligt fler vådaskott än andra, vilket tyder på kulturskillnader snarare än individuella brister.

Foto: Björn Öberg

Kultur, ledarskap och lärande. Det framträder som avgörande faktorer för säkerheten i den militära arbetsmiljön, enligt ny forskning på området.

Emmeli Nilsson

Den här artikeln är en del av en serie artiklar om vådaskott i Försvarsmakten.

Ett ögonblicks ouppmärksamhet kan förändra allt när ett vapen avfyras oavsiktligt. Men vad som egentligen räknas som ett vådaskott i Försvarsmakten är idag oklart, statistiken är bristfällig och disciplinpåföljderna varierar. I grunden handlar det om kultur, ledarskap och utbildning – och om att skapa en öppenhet där anställda vågar rapportera misstag.

Vissa enheter upplever betydligt fler vådaskott än andra. Det framgår av en pilotstudie som major Martin Schüler, doktor i arbetsintegrerat lärande vid Försvarshögskolan, publicerade förra året. I studien ville han se om det gick att mäta uppfattningen om vapenhantering och säkerhet, och hur allvarligt anställda i Försvarsmakten såg på skjutvapenövning. För att göra det tog han fram ett antal påståenden som anställda fick ta ställning till. Han frågade också hur många vådaskott de hade observerat på sin arbetsplats det senaste året. 

Totalt svarade 336 personer.

–”Har du skjutit vådaskott” blir en laddad fråga. Det är lite genant och skamligt, eftersom det finns en uppfattning om att vi ska vara väldigt bra på vapen. Därför har jag ställt frågan mer kopplat till arbetsgruppen, säger Martin Schüler.

Liknande läsning:

Studien visade ett samband mellan att ha upplevt vådaskott och förmågan eller viljan att prata om säkerhetsfrågor, liksom deltagandet i arbetsplatsens säkerhetsarbete. Martin Schülers hypotes är att upplevelsen av vådaskott har en negativ effekt på lärandet och ökar stressen.

– Just upplevelsen och miljön som vådaskotten är i påverkar viljan att delta i säkerhetsarbetet och det i sin tur kan påverka förekomsten av vådaskott. Om du till exempel försöker säga till att du inte hört instruktionen, men får en utskällning – då gör du fel nästa gång också.

Här finns tydliga mönster på att det också är miljön som påverkar, och den rår inte alltid den enskilde på.

Om vådaskott bara uppstod på grund av enskilda personers bristande skjutskicklighet så hade det inte gått att se något mönster i var de förekommer, utan då hade alla enheter upplevt ungefär lika många, betonar Martin Schüler.

– Här finns tydliga mönster på att det också är miljön som påverkar, och den rår inte alltid den enskilde på. Framför allt när tonen sätts av en chef och en ledningsgrupp. Hur ska man då kunna utdöma ett straff?

I miljöerna där fler upplever vådaskott verkar också fler uppleva ovälkommet beteende.

– Det är kanske egentligen ett symptom på något mycket djupare. Vådaskotten i sig kan vara en motor för att komma åt andra typer av säkerhetsrelaterade problem, säger Martin Schüler.

Han vill göra fler mätningar i Försvarsmakten för att kunna validera resultatet, men menar att han inte fått möjlighet till det.

– Det finns inget samordnat intresse från Försvarsmakten att hålla på med den här typen av frågeställningar. Utvecklingsspåret upplever jag är väldigt kopplat till teknik och väldigt lite till människan och de mjuka värdena. Det är lättare att utveckla en pryl än kunskaper.

MartinSchuler2

Martin Schüler

Doktor i arbetsintegrerat lärande vid Försvarshögskolan

Under våren publicerades en kunskapssammanställning om säkerhetskultur och säkerhetsbeteende i militär verksamhet av Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Den bygger på studier från Sverige och andra Natoländer samt Australien och Israel.

Bakom rapporten står två forskare vid Linköpings universitet, båda med bakgrund som yrkesofficerare: Mattias Elg, biträdande professor i kvalitetsteknik, och Jason Martin, biträdande professor i kvalitetsteknik. Säkerhetskultur i den svenska försvarsmakten är ganska underutforskat, menar de.

– Sverige har ju varit väldigt framgångsrika i arbetsmiljöforskning, men det verkar inte ha spillt över på den militära verksamheten, säger Mattias Elg.

Forskarna definierar säkerhetskultur som ett mönster av attityder, uppfattningar och värderingar som chefer och anställda har om säkerhet och arbetsmiljö. Säkerhetsklimat står för de uppfattningar som finns vid en viss tidpunkt, baserat på den underliggande säkerhetskulturen.

– Och det mest synliga och konkreta är säkerhetsbeteenden. Vad man faktiskt gör. Dels att följa regler och bestämmelser, men också att främja och sprida handlingar som stärker säkerheten, säger Jason Martin.

Mattias Elg

Mattias Elg

Forskare Linköpings universitet

I rapporten har de sammanställt vilka faktorer i arbetsmiljön som främjar en god säkerhetskultur. På individnivå verkar det framför allt vara tidigare erfarenhet, psykologisk belastning och personliga egenskaper som spelar in, medan ledarskap är viktigt på gruppnivå. En transformativ ledarstil som främjar öppen kommunikation och vänskapsband i gruppen tycks stärka säkerhetskulturen. 

På organisationsnivå ger engagemang och kommunikation från ledningen positiv effekt. 

– Men även en sådan banal sak som att ha effektiva och stödjande rapporteringssystem för incidenter. Så att man fångar upp saker och kan lära sig av det, istället för att säkerhetsincidenter mörkas, säger Jason Martin.

När det gäller vilka konkreta arbetssätt som mest bidrar till en god säkerhetskultur på individnivå är träning och utbildning viktigt, liksom feedback som ger möjlighet till snabb korrigering. Tekniska monitoreringssystem kan också ge insikter och minska olycksrisken.

På grupp- och organisationsnivå framträder lärande som viktigt. Säkerhetskulturen främjas av en kultur där misstag används för att skapa lärdomar på ett sätt som inte skuldbelägger någon. Flygvapnet i de flesta västländer sticker ut positivt i det sammanhanget, enligt forskarna.

Jason Martin

Jason Martin

Forskare Linköpings universitet

– De har den här synen på säkerhet som är lärande och konstruktiv, snarare än dömande och krävande, säger Jason Martin.

Han och Mattias Elg undersökte också hur säkerhetsföreskrifter skiljer sig från den faktiska hanteringen av säkerhetsbeteenden i militär verksamhet, och hur glappet kan överbryggas. Även där visade sig lärandet vara en nyckelfaktor: När fokus ligger på lärande och öppen rapportering främjas den psykologiska tryggheten och säkerhetsmedvetenheten, vilket bidrar till att säkerheten stärks. Att organisationen inte kräver alltför hård regelefterlevnad utan erbjuder viss flexibilitet verkar också vara positivt.

God säkerhetskultur behöver vara ett integrerat arbetssätt även i strid, menar forskarna.

– Säkerhet kan också vara en del av en stridsplan, säger Jason Martin.

Fakta

Forskningen

Martin Schülers studie heter Firearm Safety Dimensions, an Extension of the Military Safety Climate Questionnaire och är publicerad i Proceedings of the Human Factors and Ergonomics Society Annual Meeting.

Kunskapssammanställningen av Jason Martin och Mattias Elg heter Säkerhetskultur och säkerhetsbeteende som förebygger risker i militär verksamhet och finns på Myndigheten för arbetsmiljökunskaps hemsida.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Marinchef Johan Norlén har fattat beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

Josefine Owetz
"Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt", säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Marinen står inför en omfattande omorganisation. Bakgrunden är ett förändrat säkerhetspolitiskt läge, Sveriges medlemskap i Nato och behovet av en organisation som bättre motsvarar både dagens krav och framtida uppgifter. Sedan förra sommaren har ett arbete pågått med att se över hur marinen är organiserad idag.

– Vi har en organisation i dag som är anpassad för en helt annan säkerhetspolitisk situation. Stora delar av den är beslutad i början av 2000-talet. Sedan dess har omvärlden gått åt ett helt annat håll och vi har gått med i Nato. Dessutom tillväxer vi. Det är många saker som har förändrats och som skapat behovet av en förändring som gör att vi är anpassningsbara för framtiden, säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

Den 24 maj fattade han beslut om marinens nya organisation. Beslutet innebär att dagens åtta organisationsenheter blir fem: Marinstaben, tre marina baser och Marinstridscentrum (idag Sjöstridsskolan). Marinen ska också få taktiska ledningsresurser för sjö, amfibie och ubåt.

Sjöstridsskolan kvarstår som organisationsenhet, men byter namn till Marinstridscentrum och blir ett krigsförband. 1:a ubåtsflottiljen, 3:e sjöstridsflottiljen, 4:e sjöstridsflottiljen, Stockholms amfibieregemente, Älvsborgs amfibieregemente och Marinbasen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre regionala marina baser.

– Idag kallar vi det garnisoner, men imorgon blir det marina baser. Det är bara arbetsnamn fortfarande, men jag kallar det bas syd, ost och väst. Under de marina baserna finns sedan krigsförbanden som genomför verksamheter i olika beredskapsnivåer, säger Johan Norlén och fortsätter:

– En viktig del i detta är att alla förband i marinen blir krigsförband. Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt.

De nya taktiska ledningsresurserna för sjö, amfibie och ubåt beskrivs som marinchefens resurser och ska kunna användas både nationellt och internationellt. Det kan bland annat handla om att förstärka Marinstaben eller bidra till Natorelaterade uppgifter, däribland bidrag till Commander Task Force, CTF, Baltic. CTF Baltic leder och samordnar Natos marina enheter som befinner sig i Östersjöregionen. De taktiska ledningarna ska bemannas genom ombildning av dagens olika flottiljledningar och kompletteras med reservofficerare.

– De taktiska ledningsresurserna kan användas för internationella uppgifter, till exempel för att kunna öva, ta emot eller leda ett CTF Baltic. Vi kommer antagligen ha en sådan ledningscentral på svenskt territorium senast 2032, säger Johan Norlén.

En av de största förändringarna är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser.

Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera.

– De administrativa uppgifterna och förvaltningsmässiga uppgifterna förskjuts och centraliseras i respektive region på de här marinbaserna. Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera. Vi vill samla och merutnyttja kompetenser, säger Johan Norlén.

För krigsförbanden är tanken att förändringen ska ge större möjlighet att fokusera på att öva, träna och genomföra insatser. En bärande princip i den nya organisationen är att tydliggöra vilken nivå som gör vad, förklarar han.

– Förhoppningsvis uppnår vi en tydlighet i vilken nivå som gör vad. Marinstaben leder, de marina baserna samordnar och förbandsnivån genomför.

För de anställda i marinen kommer förändringen att innebära olika saker. De flesta kommer att ha kvar sina arbetsuppgifter, men med ny organisatorisk tillhörighet och i vissa fall en ny chef. Andra kan få helt nya uppgifter. Enligt underlaget ska civila medarbetare inte tvingas byta arbetsort eller arbetsområde, men antalet civila chefer ska reduceras. Marinchefen betonar att omorganisationen inte handlar om att säga upp personal och att inriktning är att byte av arbetsort i möjligaste mån ska undvikas.

– Vi vill inte bli av med en enda individ. Marinen är under stadig tillväxt och ska fortsätta att växa, säger Johan Norlén.

44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum

Däremot räknar han med att omkring ett 50-tal personer kan frigöras för andra uppgifter, framför allt handlar det om yrkesofficerare. Det kan handla om bemanning kopplad till Nato eller att förstärka Marinstaben och Marinstridscentrum. Den nya organisationen innebär att Marinstridscentrum ska få ett tydligare ansvar för marinens utveckling, innovation och erfarenhetshantering.

– Centrumet kommer också att ha ett utökat utbildningsben på västkusten. För det är den enda stora förändringen på krigsförbandsnivå idag, det blir att 44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum. Namnet är inte klart, men någon form av marinens EOD- och röjdykarskola motsvarande. Den andra delen av krigsförbandet blir EOD-kompani som kommer hamna under marinbasen i Göteborg.

I veckan har marinchefen varit ute på rundresa och informerat de anställda om den nya organisationen. Arbetet med införandet fortsätter efter sommaren i lokala grupper ute på förbanden. Bemanningsarbetet påbörjas i mars 2027. En viktig del i arbetet framåt handlar om traditioner, tillhörighet och förbandskultur. Under införandet ska därför namn och traditioner hanteras särskilt.

– Utan tvekan är det mest känsliga att hantera de individer som byter arbetsuppgifter och förband. Den andra delen är hur vi bevarar de traditioner som finns och samtidigt skapar nya, säger Johan Norlén.

Beslutet om inriktningen för marinens nya organisation går nu vidare till Försvarsmaktens ledning. För att ändra i krigsförband och organisationer krävs politiska beslut. Målbilden är att den nya organisationen ska vara intagen den 1 januari 2029.

Se organisationsskiss på den nya organisationen här.

Fakta

Arbetet med ny marin

Det var sommaren 2025 som en projektgrupp tillsattes med uppdrag att analysera marinens nuvarande organisation och föreslå åtgärder till marinchefen på en ny marin indelning och gruppering. Innan årsskiftet lämnade gruppen sin slutrapport och därefter tog ett internt arbete vid. Under våren har olika spel på beslutsinriktningen genomförts med representanter från marinledningen, förbandschefer och förvaltare. Arbetstagarorganisationer och skyddsorganisationen har också deltagit

Källa: Marinen

Ur arkivet: