Senast publicerat
Senast publicerat:

Central styrning för personlig utrustning fastställs innan jul

”Det är många anställda som under flera års tid inte har tyckt att utrustningen varit tillräckligt modern eller tillräckligt funktionell för de uppgifter man har”, säger logistik­chef Claes Isoz.

Foto: Kollage

Försvarsstaben arbetar med att ta fram en central styrning för hur anställda får komplettera sin utrustning med egeninköpt materiel. Instruktionen fastställs innan årsskiftet, berättar Försvarsmaktens logistikchef Claes Isoz, som har berett ärendet.

Josefine Owetz

Det har länge förekommit att anställda i Försvarsmakten kompletterat sin personliga utrustning med privat inköpta produkter, trots att det enligt uniformsreglementet egentligen inte är tillåtet att bära persedlar som inte ingår i utrustningskortet. Under året har det fattats flera lokala instruktioner för vilka avsteg som får göras och vilken utrustning som personalen får köpa in privat och använda i tjänsten, bland annat på Luftvärnsregementet och Markstridsskolan.

Men fram till nu har det saknats centrala styrningar och regler för hur anställda får komplettera sin personliga utrustning med egeninköpta produkter. I somras initierade chefen för Försvarsstaben, generallöjtnant Carl-Johan Edström, ett arbete för att se över detta område.  

”Det ska vara tydligt och likvärdigt inom Försvarsmakten hur våra medarbetare får komplettera sin personliga utrustning. Idag ser det olika ut mellan förband, och det behöver vi rätta till. Vi är nu mitt i ett arbete som ska leda fram till ett beslut om ett mer flexibelt men kontrollerat sätt att göra personliga kompletteringar”, skriver Carl-Johan Edström i en kommentar till Officerstidningen. 

Försvarsmaktens logistikchef, brigadgeneral Claes Isoz, fick i uppdrag att bereda ärendet. Inledningsvis var tanken att se över möjligheterna för Försvarsmakten att införa en produktkatalog för att möjliggöra för personal att själva beställa och köpa typgodkänd personlig utrustning. Det skulle bli ett komplement till centralt tilldelad materiel, men Claes Isoz berättar att de snabbt i arbetet insåg att det inte var en framkomlig väg.

– Chefen för Försvarsstaben angav i direktivet vilka produkter som initialt skulle ingå i katalogen, men efter att vi hade gjort en analys såg vi att det inte handlade om de produkter som främst är efterfrågade av personalen. Vi kom därför fram till en annan lösning. Vi inför ingen produktkatalog, istället fastställer vi från centralt håll få och tydliga krav för vilken personlig utrustning som vår personal får köpa in själva. 

I styrningen kommer det att framgå vilken typ av utrustning som anställda får anskaffa själva och använda i tjänsten. Den kommer att omfatta bland annat underkläder, baslager i form av underställ, förstärkningsplagg, handskar, mössor och fickor till strids- och bärsystem. Yttre uniformspersedlar kommer inte att ingå. Direktivet kommer inte att innehålla förslag på särskilda märken eller leverantörer.

Vi har försökt göra det ännu enklare och tydligare för att underlätta för vår personal att anskaffa materiel.

– Som myndighet kan vi inte förespråka ett särskilt märke. Vi tror också att vår anställda personal är de som har störst kunskap i den här frågan. De har koll på hur marknaden ser ut. De rekommendationer som vi kommer ge kring utrustningen är redan allmänt kända, säger Claes Isoz och fortsätter:

Liknande läsning:

– Styrningarna som införts på Lv 6 och MSS är två bra exempel på hur det kan se ut. Vi har försökt göra det ännu enklare och tydligare för att underlätta för vår personal att anskaffa materiel. Chefen för Försvarsstaben kommer att fastställa styrningen i närtid. 

Den nya styrningen syftar till att göra det enklare för personal att på egen hand komplettera sin utrustning, samtidigt som de egeninköpta persedlarna och prylarna måste uppfylla Försvarsmaktens krav på funktionalitet, enhetlighet och säkerhet, särskilt när det gäller infraröd signatur och identifikatorer i materielen. 

– Den materiel som man köper själv får inte visuellt avvika för mycket från Försvarsmaktens övriga materiel. ÖB vill inte ha en försvarsmakt som väsentligt avviker från ett uniformt utseende, säger Claes Isoz och fortsätter:

– Materielen måste ha godkänd nivå av IR-profil som all övrig materiel, det tredje kravet är att det inte får finnas RFID (Radio Frequency Identification, en teknik som används för att läsa och lagra information på avstånd med hjälp av radiovågor, red.anm.) på materielen. 

En drivkraft bakom privata inköp är upplevelsen av brister i befintlig materiel, inte minst vad gäller bärsystem och fickor till stridsväst.

Foto: Kollage

Brister i Försvarsmaktens bär- och stridsutrustningssystem de senaste åren har lett till att anställda själva har kompletterat sin utrustning med bland annat fickor av olika slag. I bakgrunden till chefen för Försvarsstabens direktiv står att många anställda upplever brister när det kommer till ”både tillgång, anpassning och funktionalitet utifrån individens specifika behov och uppgifter” vad gäller personlig utrustning och beklädnad. ”Detta gäller särskilt i samband med varierande tjänstgöringsformer, klimatförhållanden och operativa krav”, står det vidare.

– Det är många anställda som under flera års tid inte har tyckt att utrustningen varit tillräckligt modern eller tillräckligt funktionell för de uppgifter och uppdrag som man har. Det har handlat om skyddsnivå, lämplighet och flexibilitet. Materielen har inte alltid varit modern, det har varit problem med viss utrustning de senaste åren och man har kanske jämfört sig med den utrustning som andra länders försvarsmakter har, säger Claes Isoz. 

Har du exempel på områden där många har upplevt brister? 

– Stridsväst 2000 har inte höjts till skyarna. Klassiska områden är stridsväst och fickor, men även underkläder. Näst efter det är det bärsystem som har dålig passform.

I direktivet lyfts också att bristerna leder till att personal på eget initiativ försöker komplettera sin utrustning, vilket ökar risken för användning av utrustning som inte uppfyller Försvarsmaktens krav.

Finns det några risker med att personal själva kompletterar sin utrustning på egen hand? 

– Det finns det och i kraven i styrningen så är det två som handlar om IR-signatur och RFID. Redan idag finns det detta i privatinskaffad materiel. Det är ett gråzonområde och en riskfaktor som varje krigsförbandschef måste ta tag i. 

– Funktions- och säkerhetsmässigt är det oftast inte några problem med privatinköpt utrustning. Om man skadar sig så är det inte det som är det primära skälet.Det är ett obefintligt riskpåslag. 

Claes Isoz poängterar dock att verksamhetssäkerheten alltid går först.  

– Vi tullar inte på säkerheten och direktivet ger en möjlighet för lokal chef att bestämma att vid detta moment är det bara reglementerad och BOA:d (”Beslut om användning”, red.anm.) utrustning som gäller.  

Vi bedömer att man känner att det sker en uppdatering av den personliga utrustningen både nu och framgent.

De senaste åren har flera anskaffningar av ny materiel på området personlig utrustning genomförts, konstaterar Claes Isoz och nämner bland annat kroppsskydd 22, stridsbärsystem 25 och stridshjälm 24.

– Samtliga har fått ett positivt mottagande och vi har hört väldigt lite negativt om dessa. Det är tre viktiga produkter som har visat sig tillmötesgå den absoluta majoriteten av personalens önskemål. Vi bedömer att man känner att det sker en uppdatering av den personliga utrustningen både nu och framgent. Vi har också ett nytt fotbeklädnadssystem som börjas införas nästa år, säger han och tillägger: 

– Vi genomför mycket anskaffning av ny materiel på PU-området, den är omfattande och där vi uppfattar att vi kliver in i 2020- och 30-talen. 

Det nya markstridsuniformsystemet 24, MSU 24, innebär också ett införande vad gäller olika förstärkningsplagg, berättar Claes Isoz. 

– Det är kortare jackor som är fodrade samt olika nya typer av funktionsplagg. Förutom införandet i stort av systemet så överser vi att anskaffa enskilda persedlar i större omfattning än tidigare på bredden i Försvarsmakten. 

Det pågår också en specifik satsning vad gäller personlig utrustning till jägarförbanden.

– De har en profil som är avvikande och extrem, med en helt annan operativ kravbild än vad de flesta har. Där anskaffar vi nu särskild utrustning, bland annat uniformer med vinterkamouflage som är anpassade för den krävande miljö som de ska verka i, säger Claes Isoz. 

Den centrala styrningen för personlig utrustning ska fastställas av chefen för Försvarsstaben innan jul.

– Utgångspunkten är att det börjar gälla så fort det är fastställt. Alla egna instruktioner som finns ute på förbanden ska förhålla sig till styrningen. Egen reglering kring mandat och befogenheter ska regleras på respektive organisationsenhet och det är upp till cheferna att välja hur de vill operationalisera direktivet. 

Frågan om ett återinförande av beklädnadsbidrag bereds också och hanteras separat.

– Det är inte en helt okomplicerad fråga, säger Claes Isoz och nämner bland annat beloppsnivåer, frekvens och skatt som områden som de tittar på. 

– Vi bereder frågan och kommer lägga fram olika förslag. Ytterst är det ÖB som får fatta beslutet om bidraget ska införas. Om det blir aktuellt kan det isånafall bli verklighet under första kvartalet 2026.

Fakta

Utrustningsområden i instruktionen på Lv 6:

Kängor: ”Ska följa R Unibest. Egenköpta får användas om de är marschkängor över ankeln.”

Handskar: ”Ska motsvara FM:s stridshandskar i flamskydd och kvalitet, i svart, grått eller grönt”.

Stridsbälte: ”Motsvarande SV2000, i grått eller grönt. FM:s bälte sitter ofta dåligt; godkända tillverkare uppfyller krav på flamskydd och IR.”

Fickor: ”Fickor i grått eller grönt med FM-kvalitet. SV2000-fickor passar dåligt på kroppsskydd 12. Endast erkända tillverkare godtas”

Källa: ”C Lv 6 instruktion för privat införskaffad personlig utrustning.”

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz
Jonny Lindfors
”Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén”, säger Jonny Lindfors.

Foto: David Kristiansen/Försvarsmakten

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

Arméchef Jonny Lindfors

"För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen", säger Jonny Lindfors.

Foto: Johan Nilsson/TT

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

Jonny Lindfors, överlämningsceremoni

"Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev", säger Jonny Lindfors.

Foto: David Kristiansen/Försvarsmakten

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Ur arkivet: