Senast publicerat
Senast publicerat:

Central styrning för personlig utrustning fastställs innan jul

”Det är många anställda som under flera års tid inte har tyckt att utrustningen varit tillräckligt modern eller tillräckligt funktionell för de uppgifter man har”, säger logistik­chef Claes Isoz.

Foto: Kollage

Försvarsstaben arbetar med att ta fram en central styrning för hur anställda får komplettera sin utrustning med egeninköpt materiel. Instruktionen fastställs innan årsskiftet, berättar Försvarsmaktens logistikchef Claes Isoz, som har berett ärendet.

Josefine Owetz

Det har länge förekommit att anställda i Försvarsmakten kompletterat sin personliga utrustning med privat inköpta produkter, trots att det enligt uniformsreglementet egentligen inte är tillåtet att bära persedlar som inte ingår i utrustningskortet. Under året har det fattats flera lokala instruktioner för vilka avsteg som får göras och vilken utrustning som personalen får köpa in privat och använda i tjänsten, bland annat på Luftvärnsregementet och Markstridsskolan.

Men fram till nu har det saknats centrala styrningar och regler för hur anställda får komplettera sin personliga utrustning med egeninköpta produkter. I somras initierade chefen för Försvarsstaben, generallöjtnant Carl-Johan Edström, ett arbete för att se över detta område.  

”Det ska vara tydligt och likvärdigt inom Försvarsmakten hur våra medarbetare får komplettera sin personliga utrustning. Idag ser det olika ut mellan förband, och det behöver vi rätta till. Vi är nu mitt i ett arbete som ska leda fram till ett beslut om ett mer flexibelt men kontrollerat sätt att göra personliga kompletteringar”, skriver Carl-Johan Edström i en kommentar till Officerstidningen. 

Försvarsmaktens logistikchef, brigadgeneral Claes Isoz, fick i uppdrag att bereda ärendet. Inledningsvis var tanken att se över möjligheterna för Försvarsmakten att införa en produktkatalog för att möjliggöra för personal att själva beställa och köpa typgodkänd personlig utrustning. Det skulle bli ett komplement till centralt tilldelad materiel, men Claes Isoz berättar att de snabbt i arbetet insåg att det inte var en framkomlig väg.

– Chefen för Försvarsstaben angav i direktivet vilka produkter som initialt skulle ingå i katalogen, men efter att vi hade gjort en analys såg vi att det inte handlade om de produkter som främst är efterfrågade av personalen. Vi kom därför fram till en annan lösning. Vi inför ingen produktkatalog, istället fastställer vi från centralt håll få och tydliga krav för vilken personlig utrustning som vår personal får köpa in själva. 

I styrningen kommer det att framgå vilken typ av utrustning som anställda får anskaffa själva och använda i tjänsten. Den kommer att omfatta bland annat underkläder, baslager i form av underställ, förstärkningsplagg, handskar, mössor och fickor till strids- och bärsystem. Yttre uniformspersedlar kommer inte att ingå. Direktivet kommer inte att innehålla förslag på särskilda märken eller leverantörer.

Vi har försökt göra det ännu enklare och tydligare för att underlätta för vår personal att anskaffa materiel.

– Som myndighet kan vi inte förespråka ett särskilt märke. Vi tror också att vår anställda personal är de som har störst kunskap i den här frågan. De har koll på hur marknaden ser ut. De rekommendationer som vi kommer ge kring utrustningen är redan allmänt kända, säger Claes Isoz och fortsätter:

Liknande läsning:

– Styrningarna som införts på Lv 6 och MSS är två bra exempel på hur det kan se ut. Vi har försökt göra det ännu enklare och tydligare för att underlätta för vår personal att anskaffa materiel. Chefen för Försvarsstaben kommer att fastställa styrningen i närtid. 

Den nya styrningen syftar till att göra det enklare för personal att på egen hand komplettera sin utrustning, samtidigt som de egeninköpta persedlarna och prylarna måste uppfylla Försvarsmaktens krav på funktionalitet, enhetlighet och säkerhet, särskilt när det gäller infraröd signatur och identifikatorer i materielen. 

– Den materiel som man köper själv får inte visuellt avvika för mycket från Försvarsmaktens övriga materiel. ÖB vill inte ha en försvarsmakt som väsentligt avviker från ett uniformt utseende, säger Claes Isoz och fortsätter:

– Materielen måste ha godkänd nivå av IR-profil som all övrig materiel, det tredje kravet är att det inte får finnas RFID (Radio Frequency Identification, en teknik som används för att läsa och lagra information på avstånd med hjälp av radiovågor, red.anm.) på materielen. 

En drivkraft bakom privata inköp är upplevelsen av brister i befintlig materiel, inte minst vad gäller bärsystem och fickor till stridsväst.

Foto: Kollage

Brister i Försvarsmaktens bär- och stridsutrustningssystem de senaste åren har lett till att anställda själva har kompletterat sin utrustning med bland annat fickor av olika slag. I bakgrunden till chefen för Försvarsstabens direktiv står att många anställda upplever brister när det kommer till ”både tillgång, anpassning och funktionalitet utifrån individens specifika behov och uppgifter” vad gäller personlig utrustning och beklädnad. ”Detta gäller särskilt i samband med varierande tjänstgöringsformer, klimatförhållanden och operativa krav”, står det vidare.

– Det är många anställda som under flera års tid inte har tyckt att utrustningen varit tillräckligt modern eller tillräckligt funktionell för de uppgifter och uppdrag som man har. Det har handlat om skyddsnivå, lämplighet och flexibilitet. Materielen har inte alltid varit modern, det har varit problem med viss utrustning de senaste åren och man har kanske jämfört sig med den utrustning som andra länders försvarsmakter har, säger Claes Isoz. 

Har du exempel på områden där många har upplevt brister? 

– Stridsväst 2000 har inte höjts till skyarna. Klassiska områden är stridsväst och fickor, men även underkläder. Näst efter det är det bärsystem som har dålig passform.

I direktivet lyfts också att bristerna leder till att personal på eget initiativ försöker komplettera sin utrustning, vilket ökar risken för användning av utrustning som inte uppfyller Försvarsmaktens krav.

Finns det några risker med att personal själva kompletterar sin utrustning på egen hand? 

– Det finns det och i kraven i styrningen så är det två som handlar om IR-signatur och RFID. Redan idag finns det detta i privatinskaffad materiel. Det är ett gråzonområde och en riskfaktor som varje krigsförbandschef måste ta tag i. 

– Funktions- och säkerhetsmässigt är det oftast inte några problem med privatinköpt utrustning. Om man skadar sig så är det inte det som är det primära skälet.Det är ett obefintligt riskpåslag. 

Claes Isoz poängterar dock att verksamhetssäkerheten alltid går först.  

– Vi tullar inte på säkerheten och direktivet ger en möjlighet för lokal chef att bestämma att vid detta moment är det bara reglementerad och BOA:d (”Beslut om användning”, red.anm.) utrustning som gäller.  

Vi bedömer att man känner att det sker en uppdatering av den personliga utrustningen både nu och framgent.

De senaste åren har flera anskaffningar av ny materiel på området personlig utrustning genomförts, konstaterar Claes Isoz och nämner bland annat kroppsskydd 22, stridsbärsystem 25 och stridshjälm 24.

– Samtliga har fått ett positivt mottagande och vi har hört väldigt lite negativt om dessa. Det är tre viktiga produkter som har visat sig tillmötesgå den absoluta majoriteten av personalens önskemål. Vi bedömer att man känner att det sker en uppdatering av den personliga utrustningen både nu och framgent. Vi har också ett nytt fotbeklädnadssystem som börjas införas nästa år, säger han och tillägger: 

– Vi genomför mycket anskaffning av ny materiel på PU-området, den är omfattande och där vi uppfattar att vi kliver in i 2020- och 30-talen. 

Det nya markstridsuniformsystemet 24, MSU 24, innebär också ett införande vad gäller olika förstärkningsplagg, berättar Claes Isoz. 

– Det är kortare jackor som är fodrade samt olika nya typer av funktionsplagg. Förutom införandet i stort av systemet så överser vi att anskaffa enskilda persedlar i större omfattning än tidigare på bredden i Försvarsmakten. 

Det pågår också en specifik satsning vad gäller personlig utrustning till jägarförbanden.

– De har en profil som är avvikande och extrem, med en helt annan operativ kravbild än vad de flesta har. Där anskaffar vi nu särskild utrustning, bland annat uniformer med vinterkamouflage som är anpassade för den krävande miljö som de ska verka i, säger Claes Isoz. 

Den centrala styrningen för personlig utrustning ska fastställas av chefen för Försvarsstaben innan jul.

– Utgångspunkten är att det börjar gälla så fort det är fastställt. Alla egna instruktioner som finns ute på förbanden ska förhålla sig till styrningen. Egen reglering kring mandat och befogenheter ska regleras på respektive organisationsenhet och det är upp till cheferna att välja hur de vill operationalisera direktivet. 

Frågan om ett återinförande av beklädnadsbidrag bereds också och hanteras separat.

– Det är inte en helt okomplicerad fråga, säger Claes Isoz och nämner bland annat beloppsnivåer, frekvens och skatt som områden som de tittar på. 

– Vi bereder frågan och kommer lägga fram olika förslag. Ytterst är det ÖB som får fatta beslutet om bidraget ska införas. Om det blir aktuellt kan det isånafall bli verklighet under första kvartalet 2026.

Fakta

Utrustningsområden i instruktionen på Lv 6:

Kängor: ”Ska följa R Unibest. Egenköpta får användas om de är marschkängor över ankeln.”

Handskar: ”Ska motsvara FM:s stridshandskar i flamskydd och kvalitet, i svart, grått eller grönt”.

Stridsbälte: ”Motsvarande SV2000, i grått eller grönt. FM:s bälte sitter ofta dåligt; godkända tillverkare uppfyller krav på flamskydd och IR.”

Fickor: ”Fickor i grått eller grönt med FM-kvalitet. SV2000-fickor passar dåligt på kroppsskydd 12. Endast erkända tillverkare godtas”

Källa: ”C Lv 6 instruktion för privat införskaffad personlig utrustning.”

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: