Senast publicerat
Senast publicerat:

Skev lönesättning ger personalflykt

Cecilia Frisén, Kadett SOU 2018-2019.
Johan Lundahl, Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är vi som är Försvarsmaktens framtid, om man får tro vår försvarsmaktsledning. Vi är unga, vi är kvinnor och vi är numera erfarna och kompetenta militärer. Men efter sammanlagt mer än sex års erfarenhet från Försvarsmakten kan vi inte längre hålla tyst. För om inte Försvarsmakten kommer tillrätta med alla de orimligheter, felaktigheter och orättvisor avseende lönesättning som vi bevittnat så är det just sådana som oss som Försvarsmakten kommer att mista.

Exempel ur verkligheten: 

• En kvinnlig vicekorpral med fem års erfarenhet som GSS har en lön på 20.400 kronor. En kollega (man), med ett års mindre erfarenhet från FM, påbörjade tjänstgöring på berörd enhet samtidigt som kvinnan, men direktrekryterad från det civila. Jämförbara ansvarsområden. Mannen får 2.000 kronor mer i månadslön. Rimligt?

• En sergeant med fyra år i Försvarsmakten, de två senaste åren på en OR5-rad, går stundtals in som ställföreträdande plutonchef. Hennes lön: 20.750 kronor. Det som sagts av arbetsgivaren är att lägsta lön för en sergeant är 20.850 kronor. När detta påpekas för HR blir svaret: ”Du kommer att ralsas upp till den lönen”. Ralsas upp alltså. Till en lönenivå man varit berättigad till de senaste två åren. Rimligt?

• En sergeant satt på en OR5-rad i över fyra år för att senare kliva över till en civil rad motsvarande OR6, då hennes ansvarsområden redan låg inom ramen för detta. Samtidigt anställdes då en till civilanställd och den nya personens ingångslön blev 3 000 kronor högre trots att denne saknade erfarenhet och inblick i verksamheten till skillnad från sergeanten som var ansvarig över rekrytutbildning samt att utbilda den nya medarbetaren. Då är frågan – varför värderas civila kompetenser mer och ger mer i lön när arbetsbeskrivningen är densamma och man anställs på samma grunder?

• Sedan har vi kadetterna som läser specialistofficersutbildningen. När vi tar examen blir vår lön 25.000 kronor. Kul förstås för de som tjänar runt 20.000 trots mångårig tjänst, men de som tjänstgjort som GSS i säg åtta år och redan ligger på 25.000 kronor eller rentav mer – hur hanteras de? Ska det inte alltid löna sig att utbilda sig vidare? Just nu vet vi inte. 

När kadetterna sedan tar examen så provanställs de på nytt och får därmed leva med en otrygg anställning i ytterligare sex månader, TROTS att många redan har arbetat i många år i Försvarsmakten. Rimligt?

Dessa exempel är bara några i raden av alla de vansinnigheter vi upplevt under vår tid i Försvarsmakten. Menar arbetsgivaren allvar med att satsa på sin personal, så måste man komma till rätta med lönesättningen. Som det är nu leder det till en enorm frustration hos väldigt många. En frustration som nog får många att överväga att lämna ett yrke vi annars älskar.

Därför uppmanar vi Försvarsmakten att på allvar ta tag i och komma tillrätta med följande:

• Nyanställda som får samma arbetsuppgifter som erfarna ska inte kunna komma in på högre lönenivåer.

• Satsningen på att jämna ut skillnaden mellan mäns och kvinnors löner må ha fungerat på papperet, men vi har sett en annan verklighet. Ett av tidigare nämnt exempel visar på motsatsen.

• Rals får aldrig vara ett sätt att lyfta individers lön till den nivå de har rätt till utifrån befattning och arbetsuppgifter. 

• Inom det militära måste militär, inte civil, erfarenhet värderas högst.

• Det måste vara tydligt uppstyrt vilken lön soldater och officerare har rätt till beroende på vilken befattning och grad man har.

Ytterligare två kollegor till Cecilia står bakom insändaren men väljer att vara anonyma av rädsla för repressalier på arbetsplatsen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens stödenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Ur arkivet: