Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmaktens tillväxt granskas i ny rapport från FOI

Bygglov och miljötillstånd är tidskrävande processer vid återetableringen av regementen och den permanenta infrastrukturen kommer förmodligen inte vara på plats förrän runt 2030. I rapporten ”Nu är det bråttom” pekar Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, på flera tidskritiska moment som kan komma att påverka tillväxtmålen.

Linda Sundgren

I studien har forskare vid FOI studerat återetableringen av regementena i Kristinehamn, Falun och Sollefteå – inklusive Östersund – och bedömt anläggningstiden utifrån ett infrastrukturperspektiv. Med hänvisning till bygglovsprocesser och miljötillstånd drar rapportförfattarna slutsatsen att det kommer ta någonstans mellan fem och tio år att få den permanenta infrastrukturen på plats. Det ska ställas mot totalförsvarsbeslutet med krav på etablering av nya regementen 2021-2025 med full kapacitet 2026-2030. 

– Tidsplanen är väldigt ambitiös och med tydliga tidsspann. Troligen kommer infrastrukturen vara på plats närmare 2030 snarare än 2026. Det kan vara bra för Försvarsmakten att ha med sig i planeringen av övriga delar av verksamheten så att förväntningarna blir realistiska och motsvarar verkligheten, säger Maria Ädel, forskare vid FOI som lett arbetet med studien.

En av flaskhalsarna i upprättandet av infrastruktur är bygglovstillstånd. Bygglovsärenden hanteras i respektive kommun och är ofta omfattande och tidskrävande processer med möjligheter till överklaganden. I FOI-rapporten lyfts återetableringen av P 18 på Gotland fram som exempel. Beslutet om en permanent stridsgrupp på ön fattades i juni 2015 och fortfarande är inte alla permanenta byggnader färdigställda. Detta trots att Försvarsmakten slapp kravet om upprättande av detaljplan på Gotland, något som annars brukar ta minst 1,5 och 4 år. Finns det dessutom konkurrerande intressen kan det ta fem år eller mer innan en detaljplan är på plats. 

– På Gotland slapp man kravet på detaljplan men det var gränsfall. Sannolikt kommer det att behövas detaljplaner på de orter där man nu ska bygga nytt, säger Maria Ädel.  

 

Maria_Adel_FOI
Maria Ädel, forskare vid FOI

En annan tidskritisk faktor under tillväxten är miljötillstånd för skjut- och övningsfält. Att få utökade eller nya miljötillstånd är ofta omfattande processer där ett stort antal frågor kopplade till människor, djur och natur ska utredas. Enligt FOI-rapporten tar det i normalfallet mellan sju och tio år att få ett miljötillstånd på plats. På de orter där Försvarsmakten nu ska återetableras finns redan vissa miljötillstånd, men enligt FOI-rapporten går det inte att utesluta att miljötillstånden kommer att behöva omprövas.

– I exempelvis Sollefteå är miljötillståndet från 1994. Sedan dess har miljöbalken införts i miljölagstiftningen och tillståndet är heller inte prövat mot EU:s lagstiftning. Försvarsmakten kan också vilja utöka verksamheten på skjutfälten eller ha en annan typ av verksamhet och det kräver också nya miljötillstånd. Det är viktigt att se över detta tidigt i processen eftersom miljötillstånden är gränssättande för övningsverksamheten, säger Maria Ädel. 

Liknande läsning:

Hon konstaterar också att processerna kring bygglov och miljötillstånd inte går att runda eller skynda på. De följer vissa på förhand givna steg som måste följas. Försvarsmakten har i sitt budgetunderlag föreslagit vissa regellättnader för att snabba på den byråkratiska hanteringen vid tillståndsgivning och därmed underlätta tillväxten. Bland annat vill man ha en ändring i miljöbalken som gör att kravet om yttrande från domstolen tas bort så att ärenden kan överlämnas direkt till regeringen för avgörande. Totalförsvarets forskningsinstitut rekommenderar i sin rapport en mer strategisk styrning av infrastrukturinvesteringar som är mindre detaljerade och där flera rambeslut ska kunna fattas vid ett och samma tillfälle. Ett annat sätt att hantera de långdragna tillståndsprövningarna är att hitta tillfälliga lösningar medan de juridiska processerna har sin gång.

– Ett alternativ för att komma på plats tidigare är att bygga baracker eller hyra in sig i befintliga lokaler, som man gjorde på Gotland. Men den typen av temporära lösningar innebär merkostnader som måste tas ställning till. För miljötillstånden finns en möjlighet att ansöka om ett verkställighetsförordnande för att kunna öva under tiden som miljöprövningsprocessen pågår, men det är inte självklart att ett sådant godkänns, säger Maria Ädel.

Så lång tid kan en miljötillståndsprövning för ett skjut- eller övningsfält ta. På flera av de regementsorter som nu återetableras finns redan miljötillstånd, men det går inte att utesluta att miljötillståndsprövningar ändå måste ske. En majoritet av Försvarsmaktens miljötillstånd är gamla och inte prövade mot dagens miljölagstiftning. Försvarsmakten kan även vilja förändra övningsverksamheten vilket också kräver nya miljötillstånd.
0 år
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

Karlis Neretnieks
Karlis Neretnieks

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

Ur arkivet: