Senast publicerat
Senast publicerat:

Litet förtroende för svensk försvarsförmåga vid väpnat angrepp 

Svenska folket anser att vi behöver ett starkt försvar och få vill se minskade anslag till Försvarsmakten. Däremot är det bara en dryg femtedel av svenskarna som tror att Sverige har tillräcklig förmåga att stå emot ett väpnat angrepp. Det framgår av den senaste årliga nationella SOM-undersökningen som tar tempen på svenskarnas inställning till bland annat politik, myndigheter och andra institutioner. 

Karl Ydén
Joel Thungren / Försvarsmakten

Opinionsmässigt seglar försvaret sedan några år i medvind – den nationella SOM-undersökningen genomförs varje höst och visar ett tydligt folkligt stöd för försvaret och den försvarspolitik som förts under försvarsminister Peter Hultqvist. Försvaret åtnjöt från de nationella SOM-undersökningarnas start 1986 och igenom hela 1990-talet en positiv förtroendebalans (den andel som uppger mycket eller ganska stort förtroende minus den andel som uppger mycket eller ganska litet förtroende) bland svenskarna. Från 1990-talets mitt inleddes dock en negativ långtidstrend och under 2000-talets inledning föll försvarets förtroendebalans under noll med en lägstanotering på -21 i 2008 års undersökning. Sedan 2017 års SOM-undersökning är svenskarnas förtroende för försvaret istället i en uppåtgående trend som fortsatte även i 2021 års nationella SOM-undersökning som genomfördes programenligt under september-december 2021. 

Försvarets förtroendebalans bland svenskarna blev +36 år i 2021 års SOM, en liten men stadig uppgång från +30 föregående år. Trots de senaste årens uppgångar kvarstår ett mindre förtroende för försvaret i befolkningen jämfört med förtroendet för bland annat polisen respektive domstolarna (+61 respektive +39). Av svenskarna uppger 49 procent ett mycket eller ganska stort förtroende för försvaret medan 13 procent uppger ett mycket eller ganska litet förtroende. Liksom i 2020 års undersökning uppger 38 procent ett varken stort eller litet förtroende för försvaret. 

Liknande läsning:

 

Sedan några år uppvisar alla nuvarande riksdagspartiers sympatisörer en positiv förtroendebalans gällande försvaret. Allra störst förtroende uppger sympatisörer till Liberalerna (+60), därefter följer sympatisörer till Centerpartiet (+49), till Socialdemokraterna (+45), till Moderaterna (+44) respektive till Miljöpartiet (+42). På en egen nivå återfinns Kristdemokraternas sympatisörer (+30). Sverigedemokraternas sympatisörer verkar ha etablerat en stabilt positiv förtroendebalans (+15) efter att länge ha utgjort den enda sympatisörsgruppen med negativ förtroendebalans för försvaret. Sympatisörer till Vänsterpartiet uppger 2021 ett något minskat förtroende (+11) jämfört med 2020 vilket för första gången gör det lägre än SD-sympatisörernas, om än med liten marginal.  

Förtroendemåttet i den nationella SOM-undersökningen är erkänt komplext och mångfacetterat. Det inrymmer uppfattningar både om en verksamhets förmåga att sköta sitt uppdrag (utvärdering) och om dess betydelse för samhället (viktighet). Uppger någon exempelvis ett ”ganska litet förtroende” för försvaret så kan det stå för att personen inte anser försvaret utgöra en särdeles viktig samhällsfunktion – exempelvis att krigsrisken bedöms vara mycket liten – men uppfattar att verksamheten överlag fungerar väl. En alternativ tolkning av ”ganska litet förtroende” kan vara att försvaret anses vara mycket viktigt men att det inte alls har tillräcklig förmåga eller fungerar väl. 

För att bättre förstå nyanserna i svenskarnas uttryckta förtroende för försvaret har vi analyserat faktorerna viktighet respektive utvärdering mer i detalj genom att lägga till två påståenden. Påståendet ”Det är viktigt att Sverige har ett starkt militärt försvar” indikerar den betydelse/viktighet som den svarande tillmäter försvaret, och 75 procent av svenskarna instämmer (47 procent svarar ”helt riktigt”, 28 procent svarar ”delvis riktigt”). 11 procent anser att påståendet är helt (5 procent) eller delvis (6 procent) oriktigt. Vidare uppger 14 procent ”ingen uppfattning”. Opinionsbalansen (den andel som är mycket eller ganska positiva minus den andel som är mycket eller ganska negativa) för påståendet om vikten av ett starkt svenskt militärt försvar är således +66. Bland riksdagspartiernas sympatisörer noterar Moderaternas respektive Kristdemokraternas högst opinionsbalans med +79, strax före Centerpartiets respektive Liberalernas på +75. Sverigedemokraternas sympatisörer noterar opinionsbalans +72 och Socialdemokraternas sympatisörer opinionsbalans +59. Även sympatisörer till Miljöpartiet respektive Vänsterpartiet är tydligt, dock aningen mindre än övriga, övertygade om behovet av ett starkt militärt försvar (opinionsbalans +36 respektive +40). Försvaret uppfattas således som en viktig samhällsinstitution av befolkningen – en av grundpelarna för legitimitet och förtroende.  

Som ”utvärdering” inkluderades påståendet ”Försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp”. Det är således här fråga om ”utvärdering” i en mycket speciell mening, inte en utvärdering främst av den faktiska verksamheten utan en bedömning av en fiktiv situation av en typ som det moderna svenska försvaret aldrig har verkat i. Med detta förbehåll går det att konstatera att svenskarna inte tror att försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Medan försvaret överlag uppfattas som en viktig verksamhet bland befolkningen, saknas tro på att dess förmåga skulle vara tillräcklig i ett skarpt krigsfall. Tjugotre procent av svenskarna anser påståendet om försvarets tillräckliga förmåga vara helt eller delvis riktigt, medan 60 procent anser det vara helt eller delvis felaktigt (opinionsbalans blir således -37). Sjutton procent anger ingen uppfattning. Ingen kategori/grupp nedbruten på partisympati, kön eller ålder tror att försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Mest pessimistiska avseende försvarets förmåga är sympatisörer till Sverigedemokraterna respektive Liberalerna, minst (men fortfarande) pessimistiska är sympatisörer till Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Män är något, men inte dramatiskt, mer pessimistiska än kvinnor. 

Den nationella SOM-undersökningen genomfördes före årsskiftet och effekter av Rysslands anfallskrig i Ukraina avspeglas därmed givetvis inte alls i de redovisade resultaten, och inte heller de avseende inställningen till ett svenskt Nato-medlemskap. Bland övriga SOM-resultat kan noteras ett fortsatt starkt motstånd mot minskade försvarsutgifter samt en utbredd övertygelse att klimatförändringar leder till ökade friktioner och konflikter mellan länder. Avseende nästkommande SOM-undersökning, som genomförs nu i höst, återstår att se om krigsrapporteringens bild av Rysslands militära förmåga/oförmåga i Ukraina kommer att få svenskarna att ändra uppfattning om försvarets möjlighet att motstå ett (ryskt) militärt angrepp i mer positivt ljus. En relativt vanlig uppfattning i debatten är att analytiker kraftigt överskattat Rysslands militära förmåga och blir Sveriges och Finlands Natoansökningar beviljade ställs frågan om försvar mot ett militärt angrepp måhända i en annorlunda dager. Till ovanstående kommer den nu pågående upprustningen av försvaret, där riksdagens alla partier är eniga om att öka försvarsanslaget till två procent av BNP. Uppenbart är att svensk säkerhetspolitik är inne i sin mest dynamiska period på mycket länge och att svenskarna i stort, såhär långt, uttrycker ett starkt stöd för försvars- och säkerhetspolitiken och för försvarets utveckling. 

Redaktör: Linda Sundgren

Karl Yden
Karl Ydén, Reservofficer, samt forskare verksam bland annat vid Centrum för Studier av Militär och Samhälle (CSMS), Chalmers tekniska högskola, King’s College London och Kungl
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Officersförbundet har påkallat central förhandling med Arbetsgivarverket för att upphäva förre ÖB Micael Bydéns beslut om tvångskonvertering av officerare till specialistofficerare. En vinst för förbundet skulle innebära skadestånd på 100 000 kronor per drabbad officer samt återställda tjänstegrader. Utöver den personliga upprättelsen finns viktiga lärdomar att dra för att undvika framtida beslut som skadar försvarsförmågan genom personalflykt och bristande framtidstro.

    Enligt Bydén drevs beslutet på av OR 9-kollektivet. En bidragande faktor var en attitydförändring där akademisk examen premierades framför erfarenhet, trots att kandidatexamen aldrig varit ett formellt krav för officerare (OF 1–9). Försvarsberedningen har tvärtom betonat vikten av att kunna växla mellan kategorier och bygga på akademiska meriter efter hand.

    Bydéns beslut innehöll även faktafel, som påståendet att alla officerare har en kandidatexamen. I verkligheten har många äldre officerare examen från Officershögskolan eller via Militärhögskolorna kvalitetssäkrat av dåvarande FHS sedan 1999. De som examinerats via Officersprogrammet vid nuvarande Försvarshögskolan har en yrkesexamen, inte en generell kandidatexamen.

    Kritik har även riktats mot dagens utbildningssystem. Universitetskanslersämbetet och regeringen har uttryckt oro över både akademisk kvalitet och den krigföringsförmåga som produceras. Rapporter om bristande förkunskapskrav och svårigheter att avskilja olämpliga kadetter förstärker bilden av ett system med brister. I jämförelse gav det tidigare NBO-systemet en mer enhetlig erfarenhetsbas, med tydlig progressiv professionstrappa.

    Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen

    Beslutet kan ses som ett uttryck för ”mitokrati”, där HR-processer och systemlogik (PRIO) tilläts styra professionens kärnfrågor. Genom att låta administrativa antaganden gå före operativ verklighet skapades en ”ohelig triad” av krafter som drev igenom ett tvång utan sakligt stöd.

    Myndigheter ska agera opartiskt och enligt lag. Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen. Att en major eller högre ur tidigare system enligt Försvarsmakten ”ansågs” ha en akademiskexamen är postmodernism, då de objektivt inte är behöriga till högre studier vid civila lärosäten.

    Under Bydéns ledning nådde tystnadskulturen i myndigheten kritiska nivåer anser jag, exemplifierat av hur generalmajor Anders Brännström ”sattes i kylskåp” efter kritik. I en sådan miljö ersätts kritiskt tänkande av ”organisatorisk dumhet” och blind lojalitet. Som Lennart Lundqvist, professor i statsvetenskap, påpekade i ”Tystnadens förvaltning” år 2001 är risken stor att tjänstemän utan integritet används för att genomföra vad som helst om arbetsklimatet förbjuder motargument.

    Nuvarande ÖB, Micael Claesson, har signalerat en återgång till meritokrati. Han betonar att dugliga chefer formas av talang och träning, inte bara titlar. Genom att med ett penndrag återställa de tvångskonverterades grader kan han bryta med den tidigare linjen och minska risken för ytterligare rättsliga efterspel.

    Misshushållningen med statens medel är betydande, både genom förlorad kompetens och potentiella skadestånd. Skadestånden strider mot budgetlagens krav på god hushållning. Som Hannah Arendt formulerade det är vi ansvariga även för vår lydnad. Beslutet från 2021 framstår som ett historiskt misslyckande där kritisk prövning ersattes av postmodern relativism. Det är nu upp till den nya ledningen att återupprätta förtroendet och säkerställa en kultur där saklighet går före ideologi.

    Detta är en förkortad version av debattartikeln ”Omgaloneringen inför rätta”, som publicerades den 7 februari 2026 på www.militardebatt.com.

    Fakta

    Officersförbundets tvist om omgalonering

    När trebefälsystemet slutligt infördes 2023 påkallade Officersförbundet tvisteförhandling för cirka 400 medlemmar i Officersförbundet.

    Innan ett arbetsrättsligt ärende kan nå Arbetsdomstolen måste förhandling ske i två steg. Förhandlingen med Försvarsmakten avslutades i oenighet den 21 oktober 2025. Förhandling med Arbetsgivarverket påbörjades i november 2025 och pågår.  

    Förhandlingar med Försvarsmakten avseende de som haft dispens och anmält att de vill bli företrädda pågår också. 

    Källa: Officersförbundet.

    Ur arkivet: