Senast publicerat
Senast publicerat:

Nervsjukdomen ALS vanligare bland utlandsveteraner än hos andra

Utlandsveteraner löper dubbelt så stor risk som andra svenskar att drabbas av den obotliga nervsjukdomen ALS, enligt en ny forskningsstudie. Men antalet fall är få och om den förhöjda risken har någon koppling till yrkesutövningen är fortfarande oklar

Linda Sundgren
TT

Strax före jul 2017 vände sig tre yrkesofficerare och tillika kamrater till Försvarsmakten efter att ha drabbats av amyotrofisk lateral skleros, även kallad ALS. De var i ungefär samma ålder och med likartade karriärer och utlandsmissioner inom Försvarsmakten och undrade därför om sjukdomen kunde ha någon koppling till yrkesutövningen.

Våren 2018 startade ett forskningsprojekt på uppdrag av Försvarsmaktens Veterancentrum för att kartlägga förekomsten av ALS bland svenska militärer som gjort utlandstjänst mellan 1990 och 2018. Av de cirka 28.000 veteraner som ingick i studien hade elva personer utvecklat ALS. Det var dubbelt så många fall som i kontrollgruppen under den aktuella perioden. Men vad den förhöjda risken beror på eller om det finns något samband mellan sjukdomen och tjänsteutövningen ger studien inte något svar på.

Martin Neovius, professor i klinisk epidemiologi vid Karolinska institutet och verksam i bolaget Aux Analysis som återkommande genomför registerstudier på uppdrag av Veterancentrum, ledde undersökningen.  

– Vi kan se en ökad risk bland utlandsveteraner, men vi inte varför, säger han. Utifrån enbart den här studien kan vi inte säga om det finns en koppling mellan eventuella riskfaktorer under utlandstjänstgöring och ALS. 

Liknande läsning:
Vi kan se en ökad risk bland utlandsveteraner, men vi inte varför.

Martin Neovius, professor vid Karolinska institutet

De drabbade veteranerna i undersökningen var relativt unga. Genomsnittsåldern för insjuknande i ALS i Sverige generellt är cirka 65 år, men bland deltagarna i studien (såväl veteraner som kontrollgrupp) låg snittåldern för diagnosen runt 50 år. Medelåldern bland samtliga deltagare var vid uppföljningens slut 44 år. 

– Med ökande ålder kommer fler individer i såväl veterangruppen som kontrollgruppen att utveckla ALS vilket möjliggör analyser med högre precision. Vi planerar att fortsätta att följa utvecklingen av ALS framöver bland veteraner och göra kontroller, säger Martin Neovius. 

Martin Neovius, 2021
Martin Neovius, professor vid Karolinska institutet

Veterancentrums rapport är den första studien om militärtjänstgöring och ALS i Sverige. Men internationellt är det här inget nytt forskningsområde och flera studier visar liknande resultat som den svenska med högre förekomst av ALS bland utlandsveteraner och yrkesmilitärer. I USA genomfördes undersökningar bland veteraner som deltog i Gulfkriget 1990 till 1991 och som visade en viss förhöjd risk att drabbas av sjukdomen. En studie från Danmark pekar på att yrkesmilitärer generellt tycks drabbas av ALS i större utsträckning än övriga befolkningen och att risken eskalerar ju längre tid man tjänstgjort inom försvaret. Fabian Taube är docent i experimentell arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet och verksam vid Försvarsmedicincentrum. I februari 2020 publicerade han tillsammans med forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, en svensk översiktsrapport om riskfaktorer för ALS i militär miljö. 

– Många av de studier som genomförts internationellt har kvalitetsbrister, men av de studier som har högst kvalitet syns en förhöjd risk att drabbas av ALS, både bland utlandsveteraner och yrkesmilitärer generellt, säger Fabian Taube.  

Fabian Taube 1
Fabian Taube, Försvarsmedicincentrum

I hela Sverige drabbas mellan 220 och 250 personer om året av ALS. Vad som orsakar sjukdomen vet forskarna fortfarande inte, men majoriteten av de drabbade är äldre män. Risken ökar också om det finns ALS i släkten. Därutöver har ett antal yttre riskfaktorer uppvisat ett möjligt samband med ALS, och som lyfts fram i rapporterna från Veterancentrum och FOI. Dit hör sådant som hård fysisk träning, milda upprepade trauman mot huvudet, exponering för vissa bekämpningsmedel, elektromagnetisk strålning och exponering för bly. I rapporten konstateras att en del av dessa riskfaktorer kan förekomma bland utlandsveteraner. Hård träning är vanligt. Trauman mot huvudet kan uppstå i olika sammanhang liksom exponering för bly när vapen avfyras. Risken för blyexponeringen har dock minskat med åren genom utfasning av blyad ammunition.

Vi tar det här på allvar och varje enskilt ALS-fall är naturligtvis fruktansvärt sorgligt.

Mats Fogelmark, chef för Veterancentrum

Kunskapen om hur dessa riskfaktorer påverkar utvecklandet av ALS är begränsad, men såväl Martin Neovius som Fabian Taube konstaterar att flera av dem också kan leda till annan typ av ohälsa och att det därför kan finnas anledning att vidta åtgärder, även om sambandet med ALS inte är helt klarlagt. 

– Att minska exponeringen för exempelvis bekämpningsmedel kan vara bra av flera orsaker, säger Martin Neovius. Likaså att försöka undvika skalltrauman så långt det är möjligt. 

Fabian Taube resonerar på samma sätt.  

– Vi behöver fortsätta studera sambandet mellan militärtjänstgöring och ALS, men det tar lång tid att utveckla sjukdomen och det kan dröja åtskilliga år innan vi har en tydligare bild. Då är frågan om det är rimligt att avvakta kanske tio eller tjugo år med att agera. Försvarsmakten behöver ta ställning till hur de ska förhålla sig till evidens och vilka förebyggande åtgärder som eventuellt bör vidtas, men jag vet också att den typen av arbeten pågår.  

Enligt forskarna kommer det att krävas ytterligare studier för att undersöka om det kan finnas något samband mellan ALS och militära utlandsveteraner. Martin Neovius berättar att det förs samtal om en nordisk studie i samarbete med Norge och Danmark inom ramen för Nordefco.  

– Tillsammans får vi en betydligt större population att studera vilket skulle kunna ge resultat med högre precision och möjlighet att studera undergrupper, säger han. Det skulle också kunna vara värdefullt att titta närmare på de fall av ALS som vi redan identifierat bland militära utlandsveteraner för att se vilka riskfaktorer de kan ha utsatts för, både inom eller utanför Försvarsmakten. 

Enligt Martin Neovius vore det också intressant att genomföra en syskonstudie och undersöka förekomsten av ALS bland syskonpar där den ene är militär utlandsveteran och den andre inte. 

– Med syskon får vi en stor del av både genetik och delad uppväxtmiljö under kontroll och vi vet att många syskonpar utsatts för ungefär samma miljöfaktorer. Om den som väljer militär utlandstjänst oftare utvecklar ALS än den som inte gör det stärker det evidensen för en koppling till utlandstjänsten, säger han och fortsätter: 

– I en syskonstudie skulle vi också kunna gå längre bakåt i tiden än 1990 eftersom vi då inte är lika beroende av kvalitén på mönstringsdata för att hitta matchade kontroller. Därmed skulle vi få ett större forskningsunderlag än om vi begränsade oss till att starta 1990. 

Fogelmark till ALS
Mats Fogelmark, chef för Veterancentrum

Inom Försvarsmakten diskuteras hur man ska gå vidare utifrån de aktuella studieresultaten.  Mats Fogelmark är sedan i höstas chef för Veterancentrum.

– Vi tar det här på allvar och varje enskilt ALS-fall är naturligtvis fruktansvärt sorgligt, säger han. ALS-frågan är inte avslutad i Försvarsmakten och det kommer bli fler forskningsstudier om utlandsveteraner och ALS. Förmodligen kommer vi att föra in ALS som ett av de områden kopplade till hälsa som vi på Veterancentrum följer upp vart tredje år. 

Vi ser nästan aldrig något annat än att veteraner är friskare än befolkningen som helhet, det man brukar kalla ”the healthy soldier effect”

Klas Eksell, Försvarsmaktens personaldirektör

Även Försvarsmaktens personaldirektör, Klas Eksell, har tagit del av Veterancentrums rapport. 

– Jag reagerade med viss förvåning på resultaten. Vi ser nästan aldrig något annat än att veteraner är friskare än befolkningen som helhet, det man brukar kalla ”the healthy soldier effect”. Även om antalet drabbade är väldigt få är resultatet oerhört viktigt eftersom det handlar om en hittills obotlig sjukdom.  

Klas Eksell berättar att Försvarsmakten beslutat att bekosta en vetenskaplig artikel om studien för att bidra till det allmänna kunskapsläget om sjukdomen. Det ska också upprättas ett samarbete mellan Försvarsmakten och ALS-forskare vid Karolinska institutet för att få svar på om, och i så fall hur, mer forskning om sjukdomen bland yrkesmilitärer generellt kan bli aktuell i Försvarsmakten. 

– Vi vet inte om den ökade risken har någon koppling till utlandstjänstgöringen som sådan, om det hänger samman med yrkesofficersrollen eller kanske med hur vi rekryterar, säger han. Förhoppningsvis kan ett samarbete med KI ge oss mer kunskap om hur vi eventuellt ska gå vidare, säger Eksell.

FAKTA

Om studien 

Studien Amyotrofisk lateral skleros (ALS) bland svenska militära utlandsveteraner omfattar cirka 28.000 veteraner som gjort utlandstjänst mellan 1990 och 2018. Varje veteran har matchats mot upp till tio individer som inte genomfört militär utlandstjänst med hänsyn till ålder, kön, mönstringsår, mönstringsort, muskelstyrka, kroppsmasseindex (BMI) och begåvningstest. De flesta veteranerna i undersökningen hade tjänstgjort på Balkan under 1990-talet och Afghanistan mellan 2002 och 2014. Närmare 40 procent hade genomfört fler än en internationell insats och vid uppföljningstidens slut var medelåldern 44 år. Enligt resultaten löper utlandsveteraner en fördubblad risk att drabbas av ALS, med sammanlagt elva fall, jämfört med kontrollgruppen. Av de elva drabbade hade sex personer tjänstgjort i Libanon. Den allmänna dödligheten var dock högre i kontrollgruppen än bland utlandsveteranerna. Rapporten publicerades den 2 november 2020. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

Josefine Owetz
Mikael Vinde
"Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

Foto: Officersförbundet

Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

– Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

– Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

– Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

– Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

– Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

– Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

– Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

– Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

Läs hela repliken här.

Ur arkivet: