Senast publicerat
Senast publicerat:

Växande intresse för Marinstridsdagarna

Ord som ”gemensamt” och ”tillsammans” präglade Marinstridsdagarna 2020. Mycket handlade om uppbyggnaden av totalförsvaret och internationella relationer som flera talare menade att marinen och Försvarsmakten omöjligen klarar sig utan.

Linda Sundgren
Försvarsmakten
Marinstridsdagarna har blivit en mycket uppskattad och årligt återkommande sammankomst inom marinen sedan starten 2010.

Intresset för Marinstridsdagarna, som hålls i Karlskrona i januari varje år, fortsätter att växa. I år var omkring 1 700 personer på plats i örlogsstaden och ytterligare cirka 300 individer fick en dragning på Berga senare samma vecka. Årets tema var ”Om kriget kommer – marinen i totalförsvaret”, och den inledande dagen kom till stor del att handla om betydelsen av samarbeten med det civila samhället och försvarsmakter i andra länder.

– Vårt nätverk är otroligt viktigt, sa den avgående marinchefen Jens Nykvist när han höll sitt anförande om vägen framåt. Vi måste bygga det här tillsammans med andra

Hur långt samarbetet med det civila har kommit i praktiken ska prövas under Aurora 20, vilket flera talare lyfte fram. Inte minst övningsledaren för Aurora 20, Stefan Andersson, som gav en lägesrapport om förberedelser och målsättningar för övningen

– Aurora 20 kommer att sammanfalla med den totalförsvarsövning som inleddes i november förra året och som pågår under hela det här året. Aurora 20 är inte en militär övning med civila inslag eller en civil övning med militära inslag, det är en totalförsvarsövning. Inom ramen för övningen kommer vi bland annat att pröva hur drivmedelsförsörjning, elförsörjning och sjukvård fungerar under höjd beredskap.

Under dagen blev det också tydligt att det är lång väg kvar tills Sverige har ett totalförsvar att räkna med. Jenny Marklund, chef för Totalförsvarssektionen på Högkvarteret, belyste en rad problem och utmaningar som behöver omhändertas för att skapa det enhetliga totalförsvar som politikerna efterlyser. Ett sådant är förtydligandet av roller och ansvar i det civila. Det finns ingen som kan beordra ett civilt företag att ingå i försvarssamarbetet och bland de myndigheter som berörs av försvarsfrågor har man kommit olika långt med totalförsvarsarbetet. Dessutom behöver det skjutas till ekonomiska medel för uppbyggnaden av totalförsvaret.

– Vi bygger upp ett civilförsvar i en annan omvärld än den som rådde under kalla kriget. I dag finns det inga stora lager av drivmedel eller proviant, man jobbar efter just in time och vi har inte längre några K-företag (krigsviktigt företag, red. anm). Vi lägger ett tusenbitarspussel men många bitar saknas, sa Jenny Marklund.

»Finns inte viljan att agera kan man ha hur mycket materiel som helst, det kommer ändå inte att gå.«

Niklas Rossbach, historiker och förste forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, pratade om totalförsvaret ur aspekten försvars-viljan. Han konstaterade att grunden för ett försvar är att befolkningen vill försvara landet.

– Finns inte viljan att agera kan man ha hur mycket materiel som helst, det kommer ändå inte att gå, sa han.   

Rossbach pekade på den komplexitet som finns i dagens krigföring med utnyttjande av sociala medier, trollfabriker och ekonomiska beroenden mellan länder:

Liknande läsning:

– Allt var kanske inte bättre förr, men det var enklare. Förr tänkte man sig ett gråzonsläge på kanske en vecka innan strider utbröt. I dag kan det vara svårt att skapa sig en tydlig lägesbild. Gråzonsläget kan bli betydligt mer utdraget och att upprätthålla försvarsviljan över tid kan bli mycket problematiskt. 

En annan fråga som flera av föredragshållarna berörde var den om verksamhetssäkerhet. Bland dem övningsledaren för Aurora 20.   

– Verksamhetssäkerheten är särskilt viktig när vi sammanför flera olika personalkategorier i en och samma övning, sa Stefan Andersson. Vi vill inte ha en upprepning av den tragiska olyckan som skedde uppe i norr i våras (under Northern Wind 2019 omkom en kvinnlig hemvärnssoldat efter att tältet hon låg i blivit överkört av ett stridsfordon 90, red. anm.)

Även Jens Nykvist talade om betydelsen av att sätta säkerheten främst.

– Glöm inte att göra riskbedömningar i all er verksamhet, sa han. Allt vi gör blir bättre med god verksamhetssäkerhet.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Soldater uppställda, bakifrån

    Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Det har snart gått ett år sedan utredningen ”Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret” (SOU 2025:86) tydligt slog fast vad många redan visste: Försvarsmakten behöver en ny personalkategori för erfarna gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS.

    Ändå har ingenting hänt.

    Under tiden fortsätter vi att göra exakt det vi alltid har gjort: utbilda soldater, utveckla dem, och sedan tappa dem när de når sin högsta operativa nivå. Systemet är enbart designat för omsättning, inte förmåga. Problemet är inte otydlighet. Problemet är tempo. Eller snarare: bristen på det.

    Rapporter har skrivits. Brister har identifierats. Lösningar har föreslagits. Trots det fastnar frågan i byråkratiska mellanrum – mellan utredning och beslut, mellan ansvar och genomförande. Istället för handling ser vi fortsatt beredning.

    Under tiden diskuteras nya kategorier, modeller och strukturer. Men varje månad som går utan beslut är ytterligare en månad där erfaren personal lämnar. Det är inte en teoretisk brist, det är ett pågående kompetenstapp.

    Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora?

    Det här är kärnan: systemet är redan identifierat som otillräckligt. Lösningen är redan föreslagen. Ändå står vi still. Vi har inte ett kunskapsproblem. Vi har ett genomförandeproblem.

    Om Sverige menar allvar med sin militära upprustning måste vi också våga agera när bristerna är uppenbara. Att utreda vidare det som redan är utrett är inte försiktighet, det är ineffektivitet.

    Snart är det 12 månader sedan utredningen offentliggjordes. Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora? Frågan är inte längre vad som behöver göras, utan varför det fortfarande inte har gjorts.

    Olle Dahlkvist, GSS i flygvapnet

    Ur arkivet: