Senast publicerat

Senast publicerat:

Skjutförbud på nya AK 24 – problem med fördröjd avfyrning

Den nya automatkarbinen 24, AK 24, har fått skjutförbud. Detta efter att det uppmärksammats problem med fördröjning mellan det att avtryckaren trycks in och skottet går av. Nu ska samtliga vapen undersökas och i väntan på genomförd kontroll kommer nyinryckta värnpliktiga inledningsvis att tilldelas AK 5 eller AK 4, berättar regementsförvaltare Henrik Lundin, införandeledare för eldhandvapen.

Josefine Owetz

2025-03-13

Efter årsskiftet har införandet av den nya automatkarbinen 24, Ak 24, påbörjats på bredd ute på förbanden och inryckande värnpliktiga har tilldelats de nya vapnen.

Men för några veckor sedan upptäcktes problem med avfyrningsinrättningen på några vapen och sedan slutet av februari råder det skjutförbud på AK 24, något som DN var först att rapportera om.

– Felfunktionen uppstår sannolikt i avfyrningsinrättningen. Följden blir en fördröjd avfyrning, från det att man trycker på avtryckaren blir det en fördröjning på upp till några sekunder innan skott går av. Det anses därför vara en säkerhetsrisk att använda vapnet och detta kräver åtgärder omedelbart för att förhindra tillbud eller olyckor, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, nytillträdd införandeledare för eldhandvapen i Försvarsmakten.

Vilka risker innebär fördröjd avfyrning?

– Riskerna är att man inte har en kontrollerad eldgivning. Ytterst kan det innebära att jag riktar vapnet mot ett mål, verkar och tror att jag avfyrat men sedan kommer inget skott. Jag misstänker då eldavbrott och med rörelse i vapnet så kan pipan riktas åt sidan och skott kan avlossas i fel riktning om jag ännu inte släppt avtryckaren.

Beslutet om omedelbart skjutförbud fattades den 28 februari av chefen för Försvarsmaktens Marksäkerhetssektion. Utöver problemen med fördröjd avfyrning har även ytterligare fel inrapporterats, däribland lossad pipa och gasblock med dålig fastsättning.

Problemen är inte kända sedan tidigare och har inte noterats vid maxtester som genomförts av industrin eller vid provturskommandot, som pågått sedan förra sommaren på fyra utvalda förband. Resultaten från de plutonförsök med AK 24 som genomförts har varit bra, berättar Henrik Lundin.

Vi gör vad vi kan och tillsammans med försvarsindustrin, leverantör och spetskompetens bland tekniker kommer vi att reda ut det här

Hur ser du på denna uppkomna situation?

– Jag tycker att det är olyckligt. Vi hade andra förhoppningar och en annan tro. Vi har haft bra resultat från provturskommandot och med utgångspunkt i att resultaten gick så pass bra där så kunde vi tempoväxla för att få ut vapnen till intrycket av plutonsbefäl efter nyår. Men nu är situationen här och den måste hanteras, säger Henrik Lundin och fortsätter:

Liknande läsning:

– Vi gör vad vi kan och tillsammans med försvarsindustrin, leverantör och spetskompetens bland tekniker kommer vi att reda ut det här. Jag förstår att det här ifrågasätter systemets riktighet och det är nu viktigt att vi gör det vi kan för att åtgärda det här så att man känner förtroende för det vapen man får i sin hand.

Tillverkaren Sako har tillsammans med representanter från Försvarsmakten och Försvarets materielverk undersökt de vapen som har haft felfunktion. Utifrån detta har en metod för att kontrollera vapnen tagits fram och nu ska en översyn av samtliga levererade vapen genomföras.

AK 24 finns i två utförande i Försvarsmakten i dag. Felen som har uppstått har skett vid instruktörsutbildningen, vilket innebär att det troligen handlar om de vapen från serieproduktionen som levererades till Försvarsmakten i december och inte de försöksvapen som använts under provturskommandot, förklarar Henrik Lundin.

Han betonar också att viss problematik inte är ovanlig i samband med införandet av nya vapensystem.

– Det här är en känd företeelse för oss som har varit med ett tag. Det har varit felfunktioner på tidiga versioner av både AK 5 och AK 4. Vi lär oss hela tiden hur systemen fungerar och slutsatser dras så att man kan göra versionsförbättringar. Även fast det varit en process att ta fram systemet så är det inte ett färdigt system, det är mycket som vi kommer upptäcka i och med att vi använder det.

Det här är en känd företeelse för oss som har varit med ett tag. Det har varit felfunktioner på tidiga versioner av både AK 5 och AK 4

Skjutförbudet innebär att AK 24 inte får användas vid skjutning med skarp och lös ammunition. Däremot kommer olika typer av utbildningsverksamhet på AK 24 fortsatt att genomföras.

– Det innebär att man kan genomföra utbildning på materielkunskap, övningar i handgrepp och liknande, men ingen skjutning. Skjutförbudet gäller för samtliga vapen. De kontrollåtgärder vi vidtar nu kommer att behöva göras på alla vapen som har levererats hittills, men även på de planerade leveranserna under våren.

Vapen från provturskommandet används i dag vid högvakt av vissa förband och där kommer fortsatt användning av AK 24 att tillåtas.

– Risken att soldater i vakttjänst ska tvingas avfyra sina vapen bedöms som låg. Därför undantas skarp bevakningstjänst från det här beslutet, säger Henrik Lundin.

En utredningsgrupp vid Arméstaben har analyserat olika handlingsalternativ för hur skjutförbudet ska hanteras. I veckan beslutades att AK 5 C/D och AK 4C/E ska användas i värnpliktsutbildningen från och med nu fram till det att förbudet hävs, senast den 1 augusti. Därefter ska antingen AK 24 eller det beställda interimsvapnet Colt M4A1 nyttjas i utbildningen av värnpliktiga.

– In till dess att kontrollerna är gjorda och vi med säkerhet vet att vi kan häva skjutförbudet kommer man använda AK 4 och AK 5. Det är kända vapensystem och är inte i sig särskilt dramatiskt, säger Henrik Lundin och fortsätter:

– Interimsvapnet finns med som alternativ för att skapa handlingsfrihet för oss. I stället för att avvakta och se så kan vi också förbereda oss för andra alternativ. Vi kommer nu att vidta åtgärder för att genomföra införandeutbildningar på Colten på Markstridsskolan.

Kontrollen av samtliga levererade AK 24:or fortsätter. Teknikerna som undersökt vapnen med felfunktion har gjort en preliminär bedömning men ytterligare tester görs för att definitivt fastställa orsaken.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Vapensystem

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz

2026-07-07

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.