Senast publicerat
Senast publicerat:

Tre experter om försvarsberedningens slutrapport

I dag presenterade försvarsberedningen sin slutrapport. Officerstidningen frågade Oscar Jonsson, Patrik Oksanen och Karlis Neretnieks om deras tankar om förslagen.

Josefine Owetz
Peter Hultqvist (S), Lars Wistedt (SD), Hanna Gunnarsson (V), Mikael Larsson (C) Mikael Oscarsson (KD), Emma Berginger (MP) under en pressträff på fredagen där försvarsberedningens slutbetänkande presenteras.

Foto: Claudio Bresciani/TT.

Skärmavbild 2024-04-26 kl. 17.07.24

Oscar Jonsson

Doktor i rysk krigföring vid Försvarshögskolan

Oscar Jonsson, doktor i rysk krigföring vid Försvarshögskolan, tycker genomgående att kvaliteten på rapporten är väldigt god och välkomnar ambitionsökningen, men anser inte att det är den är tillräcklig gentemot omvärldsläget. Han är också orolig för finansieringen.

– Om jag inte missförstått det verkar försvarsberedningen köra över Försvarsmaktens råd om sekventiell tillväxt inom armén. Det innebär kraftsplittring eftersom fyra halva brigader kan ha sämre förmåga än två fulla. Det innebär också att andra saker får lägre prioritet. Helheten behövs, säger Oscar Jonsson.

Bland de positiva delarna i rapporten framhåller han särskilt satsningarna på luftvärn, UAV:er, långräckviddig bekämpning, raketartilleri samt uthållighet vad gäller lagerhållning av ammunition och förnödenheter.

Om jag inte missförstått det verkar försvarsberedningen köra över Försvarsmaktens råd om sekventiell tillväxt inom armén

Men även om de föreslagna satsningarna på luftvärnsförmågan är välkomna betonar han det finns en stor risk för fördyringar – och att kostnaderna för dyra system äter upp behov inom andra områden.

– Luftvärn är extremt kostsamt och behöver både fler system, för att kunna täcka en större yta, och uthållighet. Min känsla är att det är många stora, dyra och långsiktiga system som ska beställas och en farhåga är att de äter upp budgeten så kittet som håller allt tillsammans inte blir tillräckligt, säger han och fortsätter:

– Jag är också oroad över det potentiella glappet mellan retorik och praktik. Det är en sak att säga att drönare är viktiga, men en annan att kunna bekämpa och bygga dem i skala med beväpning och sensorer, säger Oscar Jonsson.

Skärmavbild 2024-04-26 kl. 17.10.21

Patrik Oksanen

Resident senior fellow på tankesmedjan Frivärld,

Patrik Oksanen, resident senior fellow på tankesmedjan Frivärld, är inte nöjd med försvarsberedningens slutrapport:

Liknande läsning:

– Det här är ännu en i raden av misslyckanden för svensk beslutsprocess kring försvar och säkerhet. Konstruktionen är gjord för nedrustning, och att göra alla delaktiga i besparingen. Här har bromsen och försiktigheten i att hålla i pengar alltid trumfat risker och förmåga. Det gjorde att försvarsberedningarna drog ned när riskerna ökade, och sedan när andelen av BNP väl började gå upp så har det varit för lite och för sent. Den här rapporten är inget undantag. Jag kan nu bara hoppas att regeringen till sist förstår att de styr riket och att risktagningen Sverige gör i den här tiden, när det kommer till egen förmåga, är alldeles för stor, säger Patrik Oksanen.

Skärmavbild 2024-04-26 kl. 17.08.31

Karlis Neretnieks

Generalmajor, tidigare rektor på Försvarshögskolan

Generalmajor Karlis Neretnieks, tidigare bland annat rektor för Försvarshögskolan, säger att han är ganska besviken på försvarsberedningens rapport, inte minst vad gäller de ekonomiska tillskotten som föreslås.

– Det ekonomiska tillskott som försvarsberedningen föreslår är inte stort. Genom att byta beräkningssätt från förra året till i år har cirka 2,2 procent av BNP förvandlats till cirka 2,5 procent av BNP. Man tillämpar nu den modell som Nato använder där ”försvarsutgifter” ges en vidare tolkning än i det beräkningssätt som vi tidigare använt. Det reella tillskottet i pengar är därför bara ungefär 0,2 procent av BNP, säger han och fortsätter:

– Att vi talar om tämligen begränsade slantar syns också i att det blir inte så värst mycket nytt utöver som var planerat redan sedan tidigare. Något förenklat innebär den ekonomiska ramen och de förslag man lägger, att försvarsbeslutet från 2020 nu kan genomföras, om inga nya oförutsedda utgifter dyker upp, plus att vissa akuta brister kan åtgärdas.

Att vi talar om tämligen begränsade slantar syns också i att det blir inte så värst mycket nytt utöver som var planerat redan sedan tidigare

Även om det nu föreslås satsningar, däribland att luftvärnsförmågan förstärks och att  förnödenheter som ammunition och reservdelar anskaffas , så anser inte Karlis Neretnieks att det kan beskrivas som någon stor förstärkning.

– Självfallet är det förslag vi ska vara glada över, men det kan knappast beskrivas som en omfattande upprustning.  Att beredningen lyfter fram möjligheten att skapa ”avkastningsförband” med värnpliktiga som efterhand lämnar fältförbanden tycker jag är bra. Förutom att det är ett billigt sätt att öka volymen av förband så kommer de fylla en viktig uppgift i territorialförsvaret, speciellt om, eller snarare när, fältförbanden ska lösa uppgifter utanför Sverige.

Om han ska peka ut något som han saknar i rapporten så är det tre saker, berättar han:  

– En eller två raketartilleribataljoner till armén, ytterligare några fartyg till flottan, då speciellt inriktade mot sjöfartsskydd och en tredje amfibiebataljon, även om det sägs att sådan ska övervägas efter 2030. Sammantaget får jag en känsla av att de tänkbara konsekvenserna av Rysslands fullskaliga angrepp mot Ukraina 2022 inte slagit igenom i berednings förslag, säger Karlis Neretnieks.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: