Senast publicerat

Senast publicerat:

Historiskt stort förtroende för Försvarsmakten

Förtroendet för Försvarsmakten bland svenska folket ökar för åttonde året i rad, enligt SOM-undersökningen 2024. Störst är ökningen bland dem under 50 år som bara under senaste året gått från 47 till 62 i förtroendebalans. Men trots att tilltron till försvarsförmågan har stärkts tror hälften av svenskarna att Försvarsmakten skulle ha svårt att försvara landet mot ett väpnat angrepp.

Karl Ydén

2025-09-23

Frågor om militärt försvar och samhällsberedskap intar idag en betydligt mer central plats i den offentliga debatten än då försvarsdelen i den nationella SOM-undersökningen för första gången etablerades år 2011. Vid den tidpunkten pågick fortfarande insatsen i Afghanistan, värnplikt och militära hot mot svenskt territorium betraktades som föråldrade koncept och Försvarsmaktens kontakt med befolkningen baserades på reklamkampanjer i syfte att ”bygga varumärke”. Allmänhetens förtroende för försvaret var begränsat och i en negativ långtidstrend. I de nationella SOM-undersökningarna fanns det före 2011 enstaka frågor om exempelvis förtroendet för försvaret – samma fråga som ställs om en rad andra myndigheter eller institutioner – och viljan att skära ned försvarsutgifterna. Med inspiration från opinionsundersökningen British Social Attitudes inkluderades från 2011 en rad ytterligare frågor om till exempel synen på olika uppgifter för försvaret, synen på att svenskar dödas och skadas i utlandsuppdrag, om det var ett riktigt beslut att skicka svensk trupp till Afghanistan, huruvida försvaret bör utveckla autonoma vapensystem med mera.

När resultaten från 2024 års SOM-undersökning nyligen publicerades har intresset för försvarsfrågor vuxit markant. ”Försvar & beredskap” har bildat en egen avdelning i den årliga SOM-antologin och antalet frågor som ställs inom området har mångdubblats jämfört med 2011. Försvaret är idag en sektor som tilldrar sig ett stort intresse och en verksamhet som debatteras på de stora debattsidorna, även av personer som inte tillhör skaran ”närmast sörjande”. Försvar av Sverige har idag intagit en plats som en allmänt erkänt viktig samhällsfråga – något som knappast kan sägas ha präglat debatten under 2000-talets inledning.

Förtroendemåttet i de nationella SOM-undersökningarna anses utgöra en samlad värdering, främst av hur viktig en verksamhet uppfattas vara, respektive hur väl verksamheten anses fungera. Ett ”ganska litet” förtroende kan därför uttolkas på olika sätt. Det kan vara uttryck för att försvaret anses vara en mycket viktig verksamhet som dock inte fungerar särskilt väl, men en lika tänkbar tolkning är att respondenten ser försvaret som ganska oviktigt men samtidigt utan nämnvärda funktionsbrister.

För femte året i rad noteras därmed försvarets mest positiva förtroendebalans i den nationaella SOM-undersökningens historia, som sträcker sig tillbaka till 1986.

Sedan 2017 års SOM-undersökning har svenskarnas förtroende för försvaret blivit större för varje år och den positiva trenden håller i sig, denna gång dock med minsta möjliga marginal. Försvarets förtroendebalans (andelen svarande som uppger stort förtroende minus andelen svarande som uppger litet förtroende) är +51 i 2024 års mätning, en uppgång med en procentenhet från föregående års undersökning. För femte året i rad noteras därmed försvarets mest positiva förtroendebalans i den nationella SOM-undersökningens historia, som sträcker sig tillbaka till 1986.

Även om försvaret de senaste åren noterat endast mindre uppgångar i förtroendebalansen utsträcker sig en positiv trend nu till åtta år och markerar ett tydligt slut på den period i början av 2000-talet då försvarets förtroendebalans i regel låg nära eller under nollstrecket – i något fall ordentligt under noll. Sett över en längre period är det uppenbart att förtroendet för försvaret har stärkts markant i relation till både polis och domstolar, de andra myndigheter som försvaret normalt främst har jämförts med.

Det inledande 2000-talets försvarspolitik med nedskärningar samt ansträngningar att stöpa om invasionsförsvaret till ett litet yrkesförsvar främst för mindre insatser utomlands vann aldrig något stort förtroende hos svenskarna, trots omfattande marknadsföring med reklamfilmer och affischering. Förtroendebalansen för försvaret låg då flera tiotals procentenheter under den för polisen respektive domstolarna.

Förtroendet för försvaret ökade i och med återgången till fokus på försvar av svenskt territorium, återaktiverad värnplikt och ökade satsningar. Nu ligger försvarsförtroendet på en högre nivå än det för domstolarna och i samma härad som polisens – en historiskt snabb uppgång i SOM-undersökningarna, utan motsvarighet bland andra myndigheter. Förklaringen till uppgången är, rimligen, att befolkningen nu bedömer försvarets verksamhet som viktigare jämfört med tidigare samt att satsningarna på försvaret gör att svenskarna dessutom har större tro på försvarets funktion och förmåga att klara av sitt uppdrag.

Liknande läsning:

I 2024 års SOM-undersökning uppger 60 procent ett mycket eller ett ganska stort förtroende för försvaret (en uppgång från 59 procent i 2023 års undersökning) medan 9 procent uppger mycket eller ganska litet förtroende (oförändrat från föregående år). Det finns, sedan några år, ingen nämnvärd skillnad i försvarsförtroende mellan kvinnor och män.

Synen på Nato färgas sannolikt till stor del av hur pålitlig amerikansk utrikespolitik uppfattas och sedan Donald Trumps tillträde som amerikansk president har värdet av Natos säkerhetsgarantier kommit att ifrågasättas på ett sätt som tidigare inte var fallet.

Tidigare uttryckte kvinnor i regel ett betydligt större förtroende för försvaret än män – en skillnad som nu helt har försvunnit. Bland kvinnor var försvarets förtroendebalans i 2024 års undersökning +50 (upp en procent jämfört med 2023 års undersökning) och bland män +52 (oförändrat från föregående år). Avseende åldersgrupper har förtroendet för försvaret ökat tydligt i de yngre åldersgrupperna (18–49 år) där förtroendebalansen +62 kan jämföras med +47 i 2023 års mätning. Samtliga andra åldersgrupper noterar ett försvarsförtroende som förvisso också är stort, men med noteringar 11–16 procent lägre (och dessutom marginellt försvagat i ett par åldersspann).

Partimässigt finns, som vanligt, en spridning avseende förtroendet för försvaret även om det senare får anses vara både utbrett och stabilt över hela den politiska skalan. Allra störst förtroende för försvaret uppger sympatisörer till Centerpartiet; 77 procent av dem uppger mycket eller ganska stort förtroende, medan endast 1 procent uppger mycket eller ganska litet förtroende (totalt +76 i förtroendebalans). Därnäst kommer Liberalernas sympatisörer med +65 i förtroendebalans, följt av sympatisörer till Moderaterna (+64 i förtroendebalans).

Minst förtroende för försvaret uppger Vänsterpartiets sympatisörer, som noterar +20 i förtroendebalans (dock en uppgång från +18 i 2023 års mätning). Sverigedemokratiska sympatisörer uppger numera ett stabilt försvarsförtroende, till skillnad från situationen ett antal år tillbaka. I exempelvis 2016 års SOM-undersökning noterade Sverigedemokraternas sympatisörer en negativ förtroendebalans på -28, att jämföra med 2024 års förtroendebalans +44. Inte bland något annat partis sympatisörer har försvarsförtroendet stärkts i samma utsträckning som hos Sverigedemokraterna – sannolikt för att många av dem tidigare ansåg att försvaret var viktigt men för svagt, och nu känner ett större förtroende i takt med att försvaret upprustats.

Sammantaget kan konstateras att svenskarnas förtroende för försvaret är på rekordnivå och omfattar alla kategorier uppdelat på kön, ålder och partisympati. Förtroendet är dock inte helt utan förbehåll. När svenskarna i en annan undersökningsfråga tar ställning till påståendet ”försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett militärt angrepp” uppger 36 procent att de bedömer påståendet delvis eller helt riktigt, medan 50 procent bedömer det delvis eller helt felaktigt (14 procent anger ingen uppfattning i frågan).

Det allmänna försvarsförtroendet är således något delvis annat än förtroendet för hur försvaret ytterst skulle klara sin kärnuppgift. Samtidigt kan vi se att det även i denna fråga finns en trend mot ökat förtroende; 2021 uppgav 23 procent att de delvis eller helt instämmer med påståendet att försvaret skulle klara av att försvara Sverige medan 60 procent bedömde detta som helt eller delvis felaktigt.

Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 följdes av en snabb och kraftig opinionsförskjutning i frågan om huruvida Sverige skulle söka medlemskap i Nato. Andelen av befolkningen som ställde sig positiv till ett svenskt Natomedlemskap mer än fördubblades, från 29 till 64 procent mellan 2021 och 2022, samtidigt som andelen svenskar med motsatt åsikt mer än halverades, från 29 till 14 procent. Från ett jämviktsläge blev opinionen på rekordtid klart Natopositiv. Under den utdragna process då Turkiet och Ungern vägrade ratificera Sveriges Natoansökan minskade dock det svenska folkets förtroende för Nato. 2022 uppgick förtroendebalansen för Nato till +37, och år 2023 uppgick den till +29. I 2024 års SOM-undersökning, efter cirka ett halvårs Natomedlemskap, har förtroendet åter ökat till +38. Detta innebär ett hyggligt stort förtroende, om än långt svagare än förtroendet för det svenska försvaret.

Män uppger ett något större förtroende än kvinnor för Nato (förtroendebalans +41 respektive +36). Natoförtroendet är betydligt mer politiserat än försvarsförtroendet. Bland riksdagspartiernas sympatisörer noterar de klassiska borgerliga partierna störst Natoförtroende (Liberalerna +68, Moderaterna +67, Centerpartiet +53 respektive Kristdemokraterna +44). Bland de rödgröna partisympatisörerna är Natoförtroendet störst bland Socialdemokraterna (+41) och Miljöpartiet (+30). Vänsterpartisympatisörer uppger däremot en negativ förtroendebalans för Nato (-24). Förtroendebalansen för Nato bland Sverigedemokraternas sympatisörer uppgår till +30.

Synen på Nato färgas sannolikt till stor del av hur pålitlig amerikansk utrikespolitik uppfattas och sedan Donald Trumps tillträde som amerikansk president har värdet av Natos säkerhetsgarantier kommit att ifrågasättas på ett sätt som tidigare inte var fallet. Den senaste SOM-undersökningen genomfördes innan Donald Trump åter tillträdde som president och det återstår att se om kommande undersökningar kommer att visa ett minskande förtroende för Nato.

Fakta

SOM-undersökningen

SOM-undersökningen (samhälle, opinion, medier) har genomförts varje år sedan 1986 av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Enkäten skickas ut till över 30 000 slumpmässigt utvalda personer mellan 16 och 90 år. Frågorna i enkäten är framtagna av SOM-institutet, ofta i samarbete med forskare eller offentliga organisationer. Ungefär hälften av de som får enkäten väljer att delta i undersökningen.

Källa: SOM-institutet/Göteborgs universitet

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: SOM-undersökning

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Svenskar ovilliga att försvara Natokollegan Turkiet

Mest läst:

Aktuellt /

Organisationsutveckling

Försvarsmakten reformerar den centrala ledningen

Intervju /

Forskning

David Bergman: ”Jag kan prata både militäriska och akademiska”

Aktuellt /

Arbetsmiljö

Låga sjuktal i Försvarsmakten – Officersförbundet: Ger inte hela bilden

Krönika /

Officersprogrammet

”En utbildning att vara stolt över?”

Aktuellt

Köldskador

Bristande riskhantering bidrog till köldskador

Otillräckliga vinterkängor, bristande riskhantering och attitydproblem. Det bidrog till de många köldskador som uppstod under vinterutbildning i Arvidsjaur och Boden i januari, enligt en utvärdering från Arméstaben. Nu vidtas åtgärder med regeländringar och en översyn av utbildningen Kallt väder.

Linda Sundgren

2026-09-08

Den gångna vintern var periodvis mycket kall och i Försvarsmakten rapporterades ett stort antal köldskador i samband med övning och utbildning. Under vinterutbildningen den 5–16 januari på Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur och Norrbottens regemente, I 19 i Boden, deltog 497 befäl, kadetter och värnpliktiga från olika förband. Temperaturen sjönk periodvis ner till 37 minusgrader och av deltagarna drabbades 83 individer (17 procent) av minst en köldskada. Majoriteten av skadorna, 47 stycken, var av första graden på en fyrgradig skala, vilket i rapporten beskrivs som ”vit hud, känselbortfall och inte alltid smärta”.

I nio fall var skadorna av tredje graden med ”blågrå missfärgning och ibland nekros” (sjuklig cell- och vävnadsdöd, red. anm). I den utredning av skadeutfallet som Arméstaben genomfört, pekas flera brister ut som bidragande orsaker till skadorna. Däribland befälens hantering av de risker som uppträdande i kyla medför. Riskbedömningar hade upprättats, men planerade åtgärder omsattes inte i praktiken fullt ut.

– Man behöver kanske ha någonstans där soldaterna kan gå in och värma sig och upprätta värmeslingor som soldaterna får springa för att hålla värmen. Kanske bör man heller inte öva åtta timmar med bara uppehåll för 45 minuters lunch när det är 37 minusgrader. Det har vidtagits åtgärder, men inte i tillräcklig omfattning, säger förvaltare Joakim Giöbel, chef för Försvarsmaktens marksäkerhetsavdelning på Arméstaben, som var ordförande i utredningen.

Ibland har det också funnits en inställning att det är mesigt att gå in och värma sig.

Han drar slutsatsen att befälen underskattade riskerna med att öva i extrem kyla.

– Jag menar att man kanske måste acceptera att vissa moment inte kan genomföras vid extremt låga temperaturer, säger han och tillägger:

– Ibland har det också funnits en inställning att det är mesigt att gå in och värma sig.

Enligt Joakim Giöbel kan den pressade situation som organisationen befinner sig i öka risken för skador. Belastningen i organisationen är hög och det finns en förväntan på snabb utveckling.

– Både ÖB och Försvarsmaktsförvaltaren är ju jättetydliga, vi ska ha riskaptit och våga chansa lite. Jag tror inte att ÖB är nöjd med den här mängden köldskador, men budskapet om riskaptit kan uppfattas olika av befälen i organisationen. En del förstår det som att du kan tänja på gränserna ibland, medan andra kanske tror att du ska ta alla risker alltid. Individer vill göra sitt bästa, men ibland blir det lite fel, säger han.

Även brister i personlig utrustning och annan materiel bidrog till skadeutfallet. Enligt rapporten uppvisade samtliga förband brister i sin materiel avseende funktion och status. Bland annat är den vinterkänga som soldaterna använder, vinterkänga 90, inte anpassad för extremt låga temperaturer, säger Joakim Giöbel:

– Den tål inte mer än minus 20 eller minus 25 grader. Vinterkängor är något vi behöver se över.

Utredningen pekar också på problem med civil utrustning som soldaterna köpt in själva. Av rapporten framgår inte vilken typ av utrustning eller vilka problem det handlar om, men Joakim Giöbel är kritisk till att soldater tillåts använda egen utrustning i verksamheten.

– Vem garanterar att den utrustning som soldaterna köper in tål en viss kyla? Och vem kontrollerar att utrustningen är rätt för den verksamhet som ska bedrivas i ett visst klimat? Chefen Försvarsstaben har gett sitt godkännande för egna inköp, men vi har varit stora motståndare till det, säger han.

Under vinterutbildningen var det också problem med vissa fordon som inte fungerade.

– I en bandvagn där soldaterna skulle gå in och värma sig fungerade inte värmaren. Om det berodde på okunskap eller om grundtillsynen inte var korrekt utförd vet vi inte.

Deltagarna i vinterutbildningen som hölls i januari hade genomgått utbildningen Kallt väder inför avresan. Den ska ge kunskap om hur man uppträder i låga temperaturer på ett säkert sätt för att förebygga skador. Men under de intervjuer som genomfördes i samband med utvärderingen hade många deltagare svårt att återge vad utbildningen handlade om och uppgav att de inte hade känt sig förberedda.

Kallt väder genomfördes antingen enskilt digitalt eller som en genomgång i större grupper. Flera av de intervjuade saknade lärarledda diskussioner i mindre grupper och praktiska övningsmoment kopplade till utbildningen.

– Om du inte har övat att ta av dig kängor och strumpor och stoppa in fötterna i armhålan när det är minus 5 så kommer det inte att vara lättare i 30 minusgrader. Det räcker inte att bara läsa sig till hur man ska göra, man måste öva praktiskt också, säger Joakim Giöbel.

I utredningen uttalar sig också stabsläkaren vid K 4 om Kallt väder. Enligt honom är utbildningen för omfattande och har tyngdpunkt på fel saker. För stor vikt läggs vid köldskadors utveckling och konsekvenser, medan förebyggande åtgärder och upptäckt av tidiga symptom får för lite utrymme.

Joakim Giöbel berättar att det nu pågår ett arbete för att minska risken för förfrysningsskador och öka medvetenheten om de utmaningar som låga temperaturer medför.

– I SäkR 2026 (Säkerhetsreglemente, red. anm) har vi gjort en ny riskbedömningsmall som vi håller på att implementera. Vi kommer att resa ut till fem platser i landet och utbilda på det här, säger Joakim Giöbel och fortsätter:

– Vi ska också prata med Vinterenheten om utbildningen Kallt väder och vad vi ska göra med den. Någon slags förändring är nödvändig och de som går utbildningen behöver genomföra praktiska moment kopplade till utbildningen.