Senast publicerat

Senast publicerat:

Historiskt stort förtroende för Försvarsmakten

Förtroendet för Försvarsmakten bland svenska folket ökar för åttonde året i rad, enligt SOM-undersökningen 2024. Störst är ökningen bland dem under 50 år som bara under senaste året gått från 47 till 62 i förtroendebalans. Men trots att tilltron till försvarsförmågan har stärkts tror hälften av svenskarna att Försvarsmakten skulle ha svårt att försvara landet mot ett väpnat angrepp.

Karl Ydén

2025-09-23

Frågor om militärt försvar och samhällsberedskap intar idag en betydligt mer central plats i den offentliga debatten än då försvarsdelen i den nationella SOM-undersökningen för första gången etablerades år 2011. Vid den tidpunkten pågick fortfarande insatsen i Afghanistan, värnplikt och militära hot mot svenskt territorium betraktades som föråldrade koncept och Försvarsmaktens kontakt med befolkningen baserades på reklamkampanjer i syfte att ”bygga varumärke”. Allmänhetens förtroende för försvaret var begränsat och i en negativ långtidstrend. I de nationella SOM-undersökningarna fanns det före 2011 enstaka frågor om exempelvis förtroendet för försvaret – samma fråga som ställs om en rad andra myndigheter eller institutioner – och viljan att skära ned försvarsutgifterna. Med inspiration från opinionsundersökningen British Social Attitudes inkluderades från 2011 en rad ytterligare frågor om till exempel synen på olika uppgifter för försvaret, synen på att svenskar dödas och skadas i utlandsuppdrag, om det var ett riktigt beslut att skicka svensk trupp till Afghanistan, huruvida försvaret bör utveckla autonoma vapensystem med mera.

När resultaten från 2024 års SOM-undersökning nyligen publicerades har intresset för försvarsfrågor vuxit markant. ”Försvar & beredskap” har bildat en egen avdelning i den årliga SOM-antologin och antalet frågor som ställs inom området har mångdubblats jämfört med 2011. Försvaret är idag en sektor som tilldrar sig ett stort intresse och en verksamhet som debatteras på de stora debattsidorna, även av personer som inte tillhör skaran ”närmast sörjande”. Försvar av Sverige har idag intagit en plats som en allmänt erkänt viktig samhällsfråga – något som knappast kan sägas ha präglat debatten under 2000-talets inledning.

Förtroendemåttet i de nationella SOM-undersökningarna anses utgöra en samlad värdering, främst av hur viktig en verksamhet uppfattas vara, respektive hur väl verksamheten anses fungera. Ett ”ganska litet” förtroende kan därför uttolkas på olika sätt. Det kan vara uttryck för att försvaret anses vara en mycket viktig verksamhet som dock inte fungerar särskilt väl, men en lika tänkbar tolkning är att respondenten ser försvaret som ganska oviktigt men samtidigt utan nämnvärda funktionsbrister.

För femte året i rad noteras därmed försvarets mest positiva förtroendebalans i den nationaella SOM-undersökningens historia, som sträcker sig tillbaka till 1986.

Sedan 2017 års SOM-undersökning har svenskarnas förtroende för försvaret blivit större för varje år och den positiva trenden håller i sig, denna gång dock med minsta möjliga marginal. Försvarets förtroendebalans (andelen svarande som uppger stort förtroende minus andelen svarande som uppger litet förtroende) är +51 i 2024 års mätning, en uppgång med en procentenhet från föregående års undersökning. För femte året i rad noteras därmed försvarets mest positiva förtroendebalans i den nationella SOM-undersökningens historia, som sträcker sig tillbaka till 1986.

Även om försvaret de senaste åren noterat endast mindre uppgångar i förtroendebalansen utsträcker sig en positiv trend nu till åtta år och markerar ett tydligt slut på den period i början av 2000-talet då försvarets förtroendebalans i regel låg nära eller under nollstrecket – i något fall ordentligt under noll. Sett över en längre period är det uppenbart att förtroendet för försvaret har stärkts markant i relation till både polis och domstolar, de andra myndigheter som försvaret normalt främst har jämförts med.

Det inledande 2000-talets försvarspolitik med nedskärningar samt ansträngningar att stöpa om invasionsförsvaret till ett litet yrkesförsvar främst för mindre insatser utomlands vann aldrig något stort förtroende hos svenskarna, trots omfattande marknadsföring med reklamfilmer och affischering. Förtroendebalansen för försvaret låg då flera tiotals procentenheter under den för polisen respektive domstolarna.

Förtroendet för försvaret ökade i och med återgången till fokus på försvar av svenskt territorium, återaktiverad värnplikt och ökade satsningar. Nu ligger försvarsförtroendet på en högre nivå än det för domstolarna och i samma härad som polisens – en historiskt snabb uppgång i SOM-undersökningarna, utan motsvarighet bland andra myndigheter. Förklaringen till uppgången är, rimligen, att befolkningen nu bedömer försvarets verksamhet som viktigare jämfört med tidigare samt att satsningarna på försvaret gör att svenskarna dessutom har större tro på försvarets funktion och förmåga att klara av sitt uppdrag.

Liknande läsning:

I 2024 års SOM-undersökning uppger 60 procent ett mycket eller ett ganska stort förtroende för försvaret (en uppgång från 59 procent i 2023 års undersökning) medan 9 procent uppger mycket eller ganska litet förtroende (oförändrat från föregående år). Det finns, sedan några år, ingen nämnvärd skillnad i försvarsförtroende mellan kvinnor och män.

Synen på Nato färgas sannolikt till stor del av hur pålitlig amerikansk utrikespolitik uppfattas och sedan Donald Trumps tillträde som amerikansk president har värdet av Natos säkerhetsgarantier kommit att ifrågasättas på ett sätt som tidigare inte var fallet.

Tidigare uttryckte kvinnor i regel ett betydligt större förtroende för försvaret än män – en skillnad som nu helt har försvunnit. Bland kvinnor var försvarets förtroendebalans i 2024 års undersökning +50 (upp en procent jämfört med 2023 års undersökning) och bland män +52 (oförändrat från föregående år). Avseende åldersgrupper har förtroendet för försvaret ökat tydligt i de yngre åldersgrupperna (18–49 år) där förtroendebalansen +62 kan jämföras med +47 i 2023 års mätning. Samtliga andra åldersgrupper noterar ett försvarsförtroende som förvisso också är stort, men med noteringar 11–16 procent lägre (och dessutom marginellt försvagat i ett par åldersspann).

Partimässigt finns, som vanligt, en spridning avseende förtroendet för försvaret även om det senare får anses vara både utbrett och stabilt över hela den politiska skalan. Allra störst förtroende för försvaret uppger sympatisörer till Centerpartiet; 77 procent av dem uppger mycket eller ganska stort förtroende, medan endast 1 procent uppger mycket eller ganska litet förtroende (totalt +76 i förtroendebalans). Därnäst kommer Liberalernas sympatisörer med +65 i förtroendebalans, följt av sympatisörer till Moderaterna (+64 i förtroendebalans).

Minst förtroende för försvaret uppger Vänsterpartiets sympatisörer, som noterar +20 i förtroendebalans (dock en uppgång från +18 i 2023 års mätning). Sverigedemokratiska sympatisörer uppger numera ett stabilt försvarsförtroende, till skillnad från situationen ett antal år tillbaka. I exempelvis 2016 års SOM-undersökning noterade Sverigedemokraternas sympatisörer en negativ förtroendebalans på -28, att jämföra med 2024 års förtroendebalans +44. Inte bland något annat partis sympatisörer har försvarsförtroendet stärkts i samma utsträckning som hos Sverigedemokraterna – sannolikt för att många av dem tidigare ansåg att försvaret var viktigt men för svagt, och nu känner ett större förtroende i takt med att försvaret upprustats.

Sammantaget kan konstateras att svenskarnas förtroende för försvaret är på rekordnivå och omfattar alla kategorier uppdelat på kön, ålder och partisympati. Förtroendet är dock inte helt utan förbehåll. När svenskarna i en annan undersökningsfråga tar ställning till påståendet ”försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett militärt angrepp” uppger 36 procent att de bedömer påståendet delvis eller helt riktigt, medan 50 procent bedömer det delvis eller helt felaktigt (14 procent anger ingen uppfattning i frågan).

Det allmänna försvarsförtroendet är således något delvis annat än förtroendet för hur försvaret ytterst skulle klara sin kärnuppgift. Samtidigt kan vi se att det även i denna fråga finns en trend mot ökat förtroende; 2021 uppgav 23 procent att de delvis eller helt instämmer med påståendet att försvaret skulle klara av att försvara Sverige medan 60 procent bedömde detta som helt eller delvis felaktigt.

Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 följdes av en snabb och kraftig opinionsförskjutning i frågan om huruvida Sverige skulle söka medlemskap i Nato. Andelen av befolkningen som ställde sig positiv till ett svenskt Natomedlemskap mer än fördubblades, från 29 till 64 procent mellan 2021 och 2022, samtidigt som andelen svenskar med motsatt åsikt mer än halverades, från 29 till 14 procent. Från ett jämviktsläge blev opinionen på rekordtid klart Natopositiv. Under den utdragna process då Turkiet och Ungern vägrade ratificera Sveriges Natoansökan minskade dock det svenska folkets förtroende för Nato. 2022 uppgick förtroendebalansen för Nato till +37, och år 2023 uppgick den till +29. I 2024 års SOM-undersökning, efter cirka ett halvårs Natomedlemskap, har förtroendet åter ökat till +38. Detta innebär ett hyggligt stort förtroende, om än långt svagare än förtroendet för det svenska försvaret.

Män uppger ett något större förtroende än kvinnor för Nato (förtroendebalans +41 respektive +36). Natoförtroendet är betydligt mer politiserat än försvarsförtroendet. Bland riksdagspartiernas sympatisörer noterar de klassiska borgerliga partierna störst Natoförtroende (Liberalerna +68, Moderaterna +67, Centerpartiet +53 respektive Kristdemokraterna +44). Bland de rödgröna partisympatisörerna är Natoförtroendet störst bland Socialdemokraterna (+41) och Miljöpartiet (+30). Vänsterpartisympatisörer uppger däremot en negativ förtroendebalans för Nato (-24). Förtroendebalansen för Nato bland Sverigedemokraternas sympatisörer uppgår till +30.

Synen på Nato färgas sannolikt till stor del av hur pålitlig amerikansk utrikespolitik uppfattas och sedan Donald Trumps tillträde som amerikansk president har värdet av Natos säkerhetsgarantier kommit att ifrågasättas på ett sätt som tidigare inte var fallet. Den senaste SOM-undersökningen genomfördes innan Donald Trump åter tillträdde som president och det återstår att se om kommande undersökningar kommer att visa ett minskande förtroende för Nato.

Fakta

SOM-undersökningen

SOM-undersökningen (samhälle, opinion, medier) har genomförts varje år sedan 1986 av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Enkäten skickas ut till över 30 000 slumpmässigt utvalda personer mellan 16 och 90 år. Frågorna i enkäten är framtagna av SOM-institutet, ofta i samarbete med forskare eller offentliga organisationer. Ungefär hälften av de som får enkäten väljer att delta i undersökningen.

Källa: SOM-institutet/Göteborgs universitet

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: SOM-undersökning

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Mest läst:

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz

2026-07-10

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson.

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen?

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ämnen i artikeln: Fortifikationsverket

Ur arkivet:

Aktuellt /

Euromil