Senast publicerat
Senast publicerat:

Indragna inspektioner av systematiskt miljöarbete

Att inspektionerna av det systematiska arbetsmiljöarbetet återupptas kan inte uteslutas, enligt säkerhetsinspektören.

Från och med i år genomför Säkerhetsinspektionen inte längre några kontroller av det systematiska arbetsmiljöarbetet på förbanden. Personaldirektören hänvisar istället till den årliga uppföljningen via enkät som Försvarsmakten genomför.

Linda Sundgren
Försvarsmakten

Säkerhetsinspektionen har med stöd av Försvarsmedicincentrum i Göteborg under ett stort antal år genomfört kontroller av det systematiska arbetsmiljöarbetet (Sam) på förbanden. Det har skett genom fysiska besök vart tredje år där personal intervjuats och dokumentationen granskats. Men genom en överenskommelse mellan chefen för Försvarsmaktens Säkerhetsinspektion, Christer Tistam, och den tidigare ställföreträdande personaldirektören, Stina Nyström, beslutades att Säkerhetsinspektions kontroller av de systematiska arbetsmiljöarbetet på förbanden skulle upphöra från och med i år.

– Jag ville öka tydligheten i systematiken i arbetsmiljöarbetet och det var därför jag lyfte frågan om att göra en förändring. Jag ville att någon från Ledningsstabens personalavdelning skulle leda arbetet och få en mer samlad bild tillsammans med övriga redovisningar och rapporter som förbanden lämnar till personalavdelningen, säger Christer Tistam.

Liknande läsning:
En del förband tycker att vi ska återuppta våra inspektioner och det kan inte uteslutas att det blir så.

I praktiken innebär förändringen att en av kontrollfunktiorna av det systematiska arbetsmiljöarbetet försvinner. Försvarsmaktens personaldirektör, Klas Eksell, vill enbart lämna skriftliga svar på Officerstidningens frågor om förändringen.

”Granskning och uppföljning av det systematiska arbetsmiljöarbetet görs redan i dag via en enkät till alla chefer med fördelade arbetsmiljöuppgifter”, skriver Klas Eksell i ett mejl.

Enkäten följs upp vid respektive arbetsmiljökommitté där resultatet och behov av åtgärder samverkas i enlighet med ASU FM (avtal, om samverkan och utveckling) och arbetsmiljölagen. Den senast fastställda enkätuppföljningen av det systematiska arbetsmiljöarbetet är från 2017 års granskning. Hur det kommer sig att man inte fastställt någon av de senaste årens uppföljningar ger Klas Eksell inget svar på.

Björn Skoog är arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum och deltog vid de tidigare kontrollerna av det systematiska arbetsmiljöarbetet tillsammans med Säkerhetsinspektionen. Han beklagar att man numera enbart ska följa upp det systematiska arbetsmiljöarbetet via enkäter.

– Enkäten är ett svar från organisationsenheten, även om skyddsombuden ska vara med när enkäterna besvaras vilket ska borga för en slags samsyn. Men det är lätt att bli hemmablind och en inspektion av någon som kommer utifrån kan nog bli mer djuplodande än de skriftliga svar man själv lämnar, säger Björn Skoog och fortsätter:

– Om man exempelvis ställer en fråga om det finns rutiner för det systematiska arbetsmiljöarbetet blir svaret förmodligen ja. Men är rutinerna införda? Är de uppdaterade, reviderade, fastställda? Och känner alla till dem? Jag tror man kommer längre i intervjuer med personal på olika nivåer än med enbart enkäter.

Vid de inspektioner som Säkerhetsinspektionen genomförde granskades dokumentationen om det systematiska arbetsmiljöarbetet och intervjuer genomfördes med personal på alla nivåer, från förbandschef och enhetschef till avdelningschef och enskilda medarbetare. Inspektionerna pågick mellan en och en halv och två dagar beroende på storleken på förbandet. Även Christer Tistam säger att inspektionerna fyllde en funktion.

– Många ute på förbanden uppskattade våra besök. Man såg dem som ett stöd i det egna arbetet och arbetsmiljöhandläggarn fick upp frågan på bordet. En del förband tycker att vi ska återuppta våra inspektioner och det kan inte uteslutas att det blir så.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Kaliber 5,56 millimeter kommer fortsatt att vara huvudkaliber för Försvarsmaktens automatkarbiner. Det har arméchef Jonny Lindfors beslutat efter att en översyn av kalibervalet för de nya eldhandvapnen genomförts. För skarpskyttegevär och kulsprutor kommer kaliber 7,62 millimeter att gälla. Målet på sikt är dock att införa en mellankaliber för samtliga vapen.

Josefine Owetz
Sedan början av 2024 har en översyn av Försvarsmaktens kaliberval genomförts. 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner.

Foto: Robin Sandgren Krüger/Försvarsmakten

Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar bland annat automatkarbiner i kaliber 5,56 och 7,62 millimeter.

Nyligen fattade arméchef generalmajor Jonny Lindfors, i egenskap av materielområdesansvarig, beslut om inriktningen för Försvarsmaktens kalibrar under 2020-talet. Beslutet innebär att 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner, medan 7,62 fortsatt ska användas för skarpskyttegevär och kulsprutor.

– Det betyder att huvudalternativet 5,56 är den kaliber som vi i huvudsak använder till våra eldhandvapen, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

Sedan början av 2024 har en översyn av kalibervalet genomförts. Detta efter att arméchef Jonny Lindfors bedömde att kunskapsläget behövde analyseras på nytt, bland annat med hänsyn till de kaliberval som andra länder hade gjort. Enligt tidigare beslut skulle 7,62 vara huvudkaliber för Försvarsmaktens personal.

Det beslutsunderlag som då låg till grund för kalibervalet byggde på flera omfattande utredningar, bland annat från Totalförsvarets forskningsinstitut och FMV. En sammanställning gjordes 2018, och beslutet om den nya eldhandvapenfamiljen baserades på dessa slutsatser. ”Omvärldsläget, svensk försvars- och säkerhetspolitik samt den tekniska utvecklingen har alla genomgått stora förändringar. De slutsatser som drogs 2018 behöver sättas i kontext 2024”, skrev brigadgeneral Michael Carlén, dåvarande införandeledare för nya eldhandvapen, i ett nyhetsbrev om översynen.

Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. 

– Det var nödvändigt att vi gjorde en översyn för att fånga upp tidigare arbete med de nya värden och förutsättningar som finns idag. Det handlar om interoperabilitet, hur andra nationer gör och vilket val har de gjort. Vi måste matcha ihop det här, säger Henrik Lundin.

Den kanske mest avgörande förändringen är Sveriges medlemskap i Nato, vilket påverkar såväl operativa som logistiska överväganden, förklarar han. Det handlar om en logistisk helhet, både vad gäller tillverkning och kompatibilitet med andra allierades vapensystem. Ammunitionen måste också kunna delas och försörjas i ett gemensamt system med exempelvis transport och lastytor.

Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

Henrik Lundin

Införandeledare eldhandvapen

– Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. Nu behöver vi ta hänsyn till det som är runt omkring oss. Interoperabilitet och logistik har legat högt upp i argumentationen. Det finns ekonomisk aspekt i det här också. En grövre kaliber är dyrare.

Ammunitionsstorlek är även en konkret fråga för den enskilde soldaten. Skillnaden i vikt mellan kalibrarna påverkar både bärförmåga och uthållighet.

– Med en mindre kaliber är det lättare att ta med sig mer ammunition om man ska förflytta sig. Det handlar om uthållighet i logistiklösningen och hur mycket man kan bära med sig. Tar vi 180 patroner i 5,56 och jämför med samma mängd 7,62 så väger det sistnämnda betydligt mer, säger Henrik Lundin.

En annan aspekt är uppföljningsskottet.

– Det andra skottet som du skjuter blir betydligt snabbare med 5,56. Det är också en utbildningsfråga. Oavsett ålder, kön och kroppsstorlek är det lättare att hantera en lättare kaliber än en tyngre. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet.

Ksp 58

5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta.

Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten.

Samtidigt är beslutet inte ett ställningstagande mot 7,62, betonar Henrik Lundin. Tvärtom understryks i beslutet att båda kalibrarna behövs under överskådlig tid.

– Vi tar inte bort 7,62. Den behövs till skarpskyttegevär och kulsprutor, men också i en mindre del automatkarbiner där krav på verkan och skjutavstånd kräver det.

När det gäller nackdelar med 5,56 lyfts att den saknar verkan i keramiska skyddsplattor och har begränsad räckvidd.

– Räckvidden blir kortare än med 7,62. Det är en lättare projektil och det påverkar det praktiska skjutavståndet.

Men enligt Henrik Lundin måste kaliberfrågan sättas i ett systemperspektiv. Strid avgörs inte av ett enskilt vapensystem, utan av hur olika system samverkar på plutonsnivå.

– Striden avgörs inte med ett enskilt eldhandvapen utan sker kombinerat med skarpskyttegevär, kulspruta, granatgevär och pansarskott. De kompletterar varandra.

Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang.

Frågan om kalibervalet på eldhandvapen har varit en långvarig diskussion och något som engagerat många anställda i myndigheten, konstaterar Henrik Lundin, som välkomnar att det nu finns en fastställd inriktning.

– Det är bra att vi har ett beslut av arméchefen så att det kan bli tydligt för organisationen. Nu har personalen något att kunna förhålla sig till. Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang. Alla bidrag in i det här har påverkat slutresultatet på ett eller annat sätt.

Parallellt följer Sverige den internationella utvecklingen mot en möjlig mellankaliber, oftast beskriven i spannet mellan 5,56 och 7,62. Arbetet sker inom olika Natoforum där Försvarsmakten deltar.

– Vi har en närvaro i de här sammanhangen och tar del av vad andra nationer gör i sina utvecklingsarbeten. Jag tror på en mellankaliber, absolut. Målsättningen är att det ska finnas något sådant runt år 2030. Exakt om det är 6,5 eller 6,8 får framtiden utvisa, säger Henrik Lundin.

Fakta

Kaliberbeslutet

5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta. 7,62 används i undantagsfall till automat­karbin när krav på verkan och skjut­avstånd kräver detta. Fortsatt utveckling av 7,62-ammunition ska genomföras med alla vapentyper för att skapa handlingsfrihet avseende kaliberval. Om och när Nato inför en mellankaliber ska Sverige på kort tid kunna följa efter. Inledningsvis ska kaliber 7,62 ersättas.

Källa: Kaliberbeslut 2026, FM 2026-1967:1

Ur arkivet: