Senast publicerat

Senast publicerat:

Förändringar i klimatet påverkar svensk säkerhet

Konsekvenserna av klimatförändringarna kommer i allt större utsträckning påverka den globala säkerheten och förutsättningarna för militär verksamhet. För Försvarsmakten är det hög tid att börja anpassa sin verksamhet utifrån de förändringar som oundvikligen kommer att ske genom bland annat omställning av drivmedel och anpassning av anläggningar.

Henrik Persson

2024-04-24

Klimatförändringarna påverkar oss, och kommer påverka oss allt mer. Medan det första vi tänker på är direkta konsekvenser – som fler och värre stormar, översvämningar, torka och hetta – kommer indirekta konsekvenser att slå hårdare. Därvid inte sagt att de direkta konsekvenserna inte kommer påverka oss. Förebyggande arbete, hantering av extremväder och efterföljande skador kommer kräva stora resurser – och kanske ställa större krav på Försvarsmakten att stödja samhället i samband med naturkatastrofer.

Anpassningar på Försvarsmaktens utrustning, materiel och infrastruktur kommer behöva göras till nya förhållanden, inte minst gäller det marinens anläggningar inför en höjd havsvattennivå. Fordon och byggnader kan behöva utrustas med luftkonditionering, och övningsverksamhet anpassas med hänsyn till förändrade väderförhållanden. Både för att operationsmiljön ändras, men även för att exempelvis extrem hetta kan göra att vissa typer av övningar inte kan genomföras på ett säkert sätt under vissa delar av året.

Klimatförändringarnas effekter på säkerhet prioriteras högt av organisationer som FN, Nato och EU, och länder som USA, Storbritannien och Kanada. I framåtblickande analyser ses klimatförändringarna som bland de största och mest avgörande faktorerna för säkerhet globalt under de kommande decennierna. Det är också en av få framtida utvecklingar vi med säkerhet kan säga kommer vara en enorm utmaning under överskådlig tid – oavsett vilken framtid vi föreställer oss.

Men hur påverkar klimatförändringarna svensk och global säkerhet? För att förstå det behöver vi titta på hur de olika konsekvenserna samverkar och spär på varandra liksom andra utmaningar på systemnivå. Livsmedelsförsörjning är ett tydligt exempel på detta. Klimatförändringarna kommer att påverka livsmedelsproduktionen på flera sätt, men även andra störningar i exempelvis globala handelsflöden spelar in.

Om Försvarsmakten är närmast ensam om att använda fossila bränslen i Sverige, hur ska man då hantera försörjningen?

Till att börja med kommer globala handelsflöden kring livsmedel vara hårt prövade av omfattande risk för torka i viktiga jordbruksområden under de kommande decennierna. Chatham House uppskattar att 40–50 procent av jordbruksområden globalt kommer vara utsatta för svår torka under tre månader eller mer 2050. Som jämförelse var motsvarande siffra i genomsnitt 9 procent under perioden 1981–2010. Sjukdomar och parasiter kommer även kunna spridas i växande omfattning och till nya områden på grund av det förändrade klimatet. I vissa områden kommer extrem hetta göra det fysiskt svårt för människor att utföra arbete utomhus, och andra typer av extremväder som till exempel skyfall kan orsaka stora skador. Förutom jordbruket kommer även fisket att drabbas av påverkan på marina ekosystem från bland annat varmare hav.

Globalt är de regioner som är hårdast drabbade av klimatförändringarna bland de som har sämst förutsättningar att hantera dem, bland annat delar av norra och mellersta Afrika. Detta riskerar att leda till social och politisk oro och slutligen samhällskollaps. Det kan även noteras att detta är de delar av världen som har bidragit minst till den globala klimatförändringen, något som kan få politiska konsekvenser. Kollapsande stater och svårigheter att försörja sig kommer i sin tur driva stora mängder människor till migration, något som riskerar att överlasta närliggande länder som även de är drabbade av klimatförändringarnas konsekvenser.

De stora utmaningarna kan driva samarbete eller underblåsa konflikt och splittring. Den ojämna fördelningen av konsekvenser inom EU är ett exempel på en risk för politisk splittring – eller en möjlighet att stärka europeiskt samarbete – som kommer påverka Sveriges säkerhet direkt. Länder som Spanien, Italien och Frankrike har redan märkt omfattande påverkan på bland annat jordbruk och tillgång på dricksvatten, medan andra länder är långt mindre drabbade och kan vara ovilliga att finansiera anpassning till klimatförändringarna i samma utsträckning. Hur EU hanterar dessa utmaningar och potentiella spänningar mellan medlemsländerna är avgörande.

Liknande läsning:

Med direkt och uppenbar relevans för svensk säkerhet kommer Ryssland vara hårt drabbat av direkta och indirekta konsekvenser av klimatförändringarna. Skogsbränder, torka i jordbruksområden och avsmältning av permafrost – som täcker närmare 60 procent av landet – kommer slå hårt mot ekonomi och infrastruktur. Redan i dag finns samhällen där samtliga byggnader skadats då permafrosten smälter under dem. Detta kommer gälla omfattande delar av Rysslands infrastruktur för resursutvinning, liksom pipelines, järnvägar, vägar och hamnar.

Den allvarligaste påverkan på Ryssland väntas dock bli ekonomisk, då landet är helt beroende av inkomster från export av fossila bränslen. Förändringar i den globala ekonomin i samband med en omställning mot gröna energikällor kan slå hårt mot den ryska statskassan – liksom för andra ekonomier som är beroende av fossila bränslen. Då Ryssland i stort saknar ekonomiska alternativ kommer det leda till minskningar av statens resurser, med potentiellt destabiliserande konsekvenser för samhället. Övergripande har Ryssland ignorerat problemet. Hur det kommer påverka Rysslands framtida agerande återstår att se, men att det kommer ha stor betydelse för Ryssland, och därför även på svensk säkerhet, är tydligt.

Omställningen mot ett fossilfritt samhälle påverkar samhället på många sätt, även Försvarsmakten. Ett tydligt vägval förtjänar dock uppmärksamhet. Om man ska röra sig mot fossilfria bränslen så är det en process som behöver påbörjas snarast, då det har en inverkan på till exempel designen av nya plattformar som förväntas vara i bruk i decennier.

Om man bibehåller beroendet av fossila bränslen inom Försvarsmakten behöver man utreda och förbereda för situationen som uppstår när övriga samhället i allt större grad övergår till fossilfria drivmedel. För att dra argumentet till sin spets – om Försvarsmakten är närmast ensam om att använda fossila bränslen i Sverige, hur ska man då hantera försörjningen? Försvarsmakten är i hög grad beroende av övriga samhället för sin försörjning av allt från mat till drivmedel. Om de fossila bränslen som Försvarsmakten behöver inte längre efterfrågas i omfattande utsträckning civilt medför det enorma utmaningar för Försvarsmaktens försörjning som kan bli svåra att hantera. Samtidigt finns betydande potential för överlapp mellan ökad beredskap för totalförsvaret och ökad beredskap för att hantera konsekvenser av klimatförändringarna.

Omställning mot ett fossilfritt samhälle kan bidra till ökad motståndskraft och robusthet i samhället, till exempel genom mer lokal elproduktion och minskat beroende av livsmedels- och drivmedelsimport. Det finns mycket att vinna på att samordna beredskapsarbete och arbete för klimatomställning.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Klimat

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Debatt /

Ovälkommet beteende

”Händelserna på Livgardet och de sociala villkoren bakom övergrepp i Försvarsmakten”

Aktuellt /

Rymden

Försvarsmaktens första operativa satellit på plats i rymden

Aktuellt /

Aurora 26

Värdlandsstöd i fokus under Aurora 26

Fördjupning /

Tystnadskultur

Ställföreträdande personaldirektören: ”Tystnadskultur är absolut ingenting vi vill ha”

Rickard ”Bronco” Wilhelmsson: ”Det är klart att det vi gör är farligt”

Som ÖB:s högra hand vill försvarsmaktsförvaltare Rickard ”Bronco” Wilhelmsson bidra till att förändra hur Försvarsmakten tänker, tränar och leder. Mindre teori, mer praktik – och soldater som tränas tills de misslyckas. I centrum står också det han kallar ”riskaptit” – förmågan att genom erfarenhet och träning våga ta kalkylerade risker.

Anna-Maria Stawreberg

2026-04-15

Effektivitet och tydlighet är två av försvarsmaktsförvaltare Rickard ”Bronco” Wilhelmssons ledord. Han påbörjar intervjun redan i dörröppningen, innan han ens slagit sig ner vid bordet. Under armen har han en bunt dokument.

– Jag har med mig lite anteckningar ifall jag skulle få tunghäfta. Jag har så mycket som jag vill säga.

Tunghäftan lyser dock med sin frånvaro, det är uppenbart redan från start.

Är du Bronco eller är du Rickard?

– Jag gillar Rickard. Men Bronco är inget dumt namn i det här yrket. Det är lätt att komma ihåg. Nicknames betyder mycket, särskilt internationellt.

Som den högsta företrädaren för Försvarsmaktens specialistofficerare är han numera ett välkänt ansikte. En stor del av Rickards arbetstid går åt till att nätverka och möta människor, både i och utanför organisationen. Det spelar roll, menar han, eftersom relationsbyggandet kapar onödiga omvägar och förenklar beslutsfattandet.

– Det gäller även internationellt, där vi pratar om de ”tre skeppen”: partnership, som utvecklas till relationship, som så småningom utvecklas till friendship.

När jag började som attackfältdykare jobbade vi efter en manual med 23 punkter. Vi kokade ner de 23 punkterna till en: ’gå upp med understöd.’

Under de 16 månader som har gått sedan han tog över som försvarsmaktsförvaltare, har han mer än en gång stuckit ut hakan. Som när det kommer till ”riskaptit” – ett egenhändigt uppfunnet uttryck, som han säger sig vilja ”trycka ut” i organisationen.

– Jag har fått både ros och ris för det och vill därför passa på att förtydliga vad jag menar. Det handlar om att genom innovation och lärande kunna ta kalkylerade risker. Det handlar inte om att bli anarkistisk eller öka riskerna, det handlar om att med hjälp av träning och åter träning förenkla och att med hjälp av gedigen kunskap effektivisera Försvarsmaktens förmåga, förklarar han.

Ursprungsplanen var att efter värnplikten som pansarskyttesoldat på Skaraborgs regemente börja jobba i pappans snickerifirma hemma i Götene. Så blev det inte. Den unge Rickard trivdes i Försvarsmakten och när han direkt efter muck fick möjlighet att åka till Bosnien tackade han ja. När han sedan, efter att ha gjort testerna till specialförbanden, 2001 rekryterades till SSG, Särskilda skyddsgruppen, nuvarande Särskilda operationsgruppen, SOG, och hamnade i Karlsborg var han fast.

– Min far kommenterar fortfarande att jag inte tog över familjefirman och han har nog ännu inte riktigt smält det, säger Rickard med ett leende.

Det var också i specialförbanden som han insåg vikten av att förenkla. Det har idag blivit något av hans motto, och är något som han försöker sprida.

– När jag började som attackfältdykare jobbade vi efter en manual med 23 punkter. Vi kokade ner de 23 punkterna till en: ”gå upp med understöd.”

Under den här perioden insåg Rickard att det var hantverkskunskapen inom yrket som passade honom; att tillsammans med amerikanska specialförband ”svarva sina egna lösningar”. Istället för att sikta på att nå nästa steg i karriären strävade de efter att bli så bra som möjligt inom just sina ansvarsområden.

Tillsammans med kollegorna togs ständigt nya innovationer fram, något som passade entreprenörssjälen i Rickard, och som han haft nytta av under hela sin karriär.

– En av mina uppgifter som försvarsmaktsförvaltare är att skapa förutsättningar för att det ska fungera ute på förbanden. Då blir en viktig del att se över de regleringar som vi jobbar efter, regleringar som i många fall utformats för att användas i en helt annan kontext än den vi lever i idag.

Det handlar till stor del om ”administrativ skottfältsröjning”, att i förväg undanröja byråkratiska hinder som försvårar Försvarsmaktens förmågeutveckling.

Han vet att det är möjligt, eftersom han upplevt det själv på nära håll under sin tid i SSG och SOG. Som skvadronens masterbreacher, det vill säga den som är expert på taktisk inträngning – och oavsett om det handlade om att använda sprängladdningar, verktyg, skjutvapen ansvarar för att förbandet ska ta sig in i låsta utrymmen – sattes innovationsförmågan på prov.

Vi kommer aldrig att bli klara, det är en sak som är säker. Men genom att förenkla så mycket som möjligt kommer vi att bli mer effektiva.

– Tack vare att vi hade bra chefer som uppmuntrade kreativiteten utvecklades förbandet med rekordfart, säger Rickard, som snart blev skvadronförvaltare, avancerade till regementsförvaltare och slutligen utnämndes till specialförbandens stridskraftsförvaltare.

Den andan vill han idag förmedla ut i organisationen. Genom täta besök på försvarsgrensstaberna och förbanden samt regelbundna möten med de övriga förvaltarna jobbar han för att få en uppfattning om vad som behövs för att Försvarsmakten ska utvecklas ytterligare.

– Vi kommer aldrig att bli klara, det är en sak som är säker. Men genom att förenkla så mycket som möjligt kommer vi att bli mer effektiva.

På vilket sätt kan verksamheten förenklas?

– Jag tjatar ständigt om vikten av att träna. Inte att pressa in utbildning efter utbildning som vi gör nu. Istället bör vi effektivisera och förkorta utbildningarna till förmån för mer träningstimmar i det egna förbandet där vi nöter in kunskapen tills den sitter i ryggmärgen.

För som Rickard sammanfattar det:

– Det är klart att det vi gör är farligt. Men om vi börjar med att träna på tre meters höjd och successivt försvårar uppgifterna, kan vi snart utföra samma uppdrag uppe på en oljeplattform för vi vet att vi kan det här.

Han tar exempel från sin egen roll som ammunitionsröjningsledare i Afghanistan där han ständigt ställdes inför kravet att snabbt röja bomber.

– I Afghanistan var IED-hotet, alltså riskerna att utsättas för hemmagjorda sprängladdningar, större än någonsin och där hade jag stor nytta av den utbildning jag fått av specialpolisen i Tel Aviv. Men det var tack vare kontinuerlig träning som förmågan kunde utvecklas.

Sunt säkerhetstänk och nolltolerans när det kommer till beteenden som riskerar att orsaka dödsfall är självklart, menar han. Men det ska alltså inte förväxlas med överdriven försiktighet, för trots allt ska arbetet utföras och soldatyrket är många gånger farligt.

– Kan vi genom att träna oss fram hoppa över steg i de manualer som vi fått med oss från olika utbildningar, det är då vi utvecklas, säger Rickard, som pratar i termer av att träna ända tills man misslyckas.

– Det är så man lär sig, och det vill jag se mer av. Ett exempel på det är när vi tränar på moment under successivt svårare omständigheter. Att hela tiden försvåra så mycket att det till slut blir omöjligt att lyckas.

De erfarenheter han fått under årens lopp har medfört att han ständigt utmanar olika modeller och manualer i jakten på att nå effekt. Utlandsmissionerna i bland annat Bosnien, Afghanistan och Kongo och samarbeten med olika internationella parter har gett honom influenser som han tagit med sig in i Försvarsmakten.

– Det har gjort mig övertygad om att vi ibland missar personer som skulle passa perfekt i Försvarsmakten, på grund av att man skruvat åt uttagningarna för hårt och letar efter en supermänniska som inte existerar.

Rickard tar 22 SAS, 22nd Special Air Service Regiment, ett brittiskt elitförband inriktat på specialoperationer, som exempel.

– Individerna där kommer från en helt annan social bakgrund, både mentalt och beteendemässigt. Knappt en enda käft där skulle klara våra uttagningstester. De skulle åka ut på grund av våra psykologiska tester.

Knappt en enda käft där skulle klara våra uttagningstester. De skulle åka ut på grund av våra psykologiska tester.

En viktig uppgift för en specialistofficer är att ha kvar perspektivet från marken, förklarar Rickard. Att bevaka hur olika beslut påverkar vardagen längst ut på linan och att arbeta för att uppgifterna ska kunna utföras så effektivt, snabbt och så enkelt som möjligt.

– Vi måste förstå att vår uppgift är att försvara Sverige och allierade mot ett väpnat angrepp. Det är där vi måste lägga fokus, säger han och betonar att det är viktigt att inte blunda för att det militära yrket handlar om.

– Vi behöver hela tiden ha i bakhuvudet vad det är vi egentligen sysslar med. Vi pratar våld i sin råaste form.

Sedan november 2024 är han försvarsmaktsförvaltare.

– För mig som specialistofficer är den viktigaste uppgiften att ställa mig frågan: ”Vad vill chefen?” Nästa fråga har varit ”Händer det?”. Det gäller i högsta grad också i min roll som försvarsmaktsförvaltare under vår ÖB.

Sedan Michael Claesson tog över som ÖB har rollen som försvarsmaktsförvaltare utvecklats. Samarbetet är tajt och som stridspar kompletterar ÖB och Rickard varandra. Där ÖB har helikopterperspektivet har Rickard örat mot marken. Han har som främsta uppgift att omvandla ÖB:s beslut till handling, bland annat genom regelbundna möten med de högsta förvaltarna.

– Jag vill jobba tätt tillsammans med de högsta förvaltarna. Det innebär att det nu finns en försvarsstabsförvaltare, en personalförvaltare och en operationsledningsförvaltare, som fungerar som mina tre närmaste förvaltare, säger Rickard, som istället för att teknokrati efterfrågar karisma, individ och utstrålning när det kommer till att bemanna Försvarsmakten.

– Det ska vi titta på innan vi börjar prata CV – och redan nu ser vi effekt av rätt person på rätt plats.

På fönsterbrädan i hans arbetsrum står Försvarsmaktens värdegrund inramad.

– Det är ytterligare en viktig arbetsuppgift jag har. Att ständigt jobba med att förankra vår värdegrund.

Det är ett led i det mentorskap och den stöttning av cheferna som ingår i förvaltarrollen. Det är också ett steg mot att skapa den perfekta militära styrkan, något som Rickard sammanfattar med tre ord: etik, bildning och kompetens.

– Det handlar om att ha en gemensam moralisk och etisk kompass när man som soldat står inför situationer där våldet fullständigt har triumferat.

Själv var han i Bunia i Kongo 2003, där våldet, enligt Bronco, gick bortom all fattningsförmåga. Mer närliggande exempel är massakern i Butja i Ukraina för fyra år sedan. Då krävs den etiska och moraliska kompassen för att man ska stå pall.

– Den är också viktig för att man ska förstå sammanhang och kontext. Ju mer av den varan våra krigare har, desto större effekt. Vi måste förstå den instabilitet som råder idag, eftersom det ställer stora krav på förändringstakt i operationsmiljön.

Enligt Rickard råder det fortfarande en viss ängslighet på vissa ställen i Försvarsmakten. En ängslighet som kan resultera i situationer liknande de 23 punkterna i manualen som stacks i hans hand när han började som attackfältdykare.

– Jag vill få bort den där ängsligheten till förmån för det omdömesfulla beslutsfattandet. Det viktigaste en yrkesofficer gör är att fatta kloka beslut. Att våga ställa frågan kring vissa besluts rimlighet.

För att hålla stridsvärdet är balansen i livet viktig, poängterar han. En balans som för hans del handlar om att få tid att umgås med familjen, trots högt arbetstempo.

– Jag har turen att ha en 14-årig son som precis som jag gillar vatten. Därför kan vi dyka, fiska och paddla tillsammans. Det är där jag hittar min avkoppling och återhämtning.

Rickard ”Bronco” Wilhelmsson

Ålder: 52 år.

Familj: Frun Jenny och 14-årige sonen Anton.

Bor: Karlsborg, veckopendlar till Stockholm.

Intressen: Paddling, fridykning och fiske.

Karriär i urval:
1994: Värnplikt P 4.
1995: Uppdrag i Bosnien.
2002: Attackfältdykare, SSG.
2010: Skvadronförvaltare, SOG.
2014: Examen från Nordic Special Operations Education.
2015: Regementsförvaltare, SOG.
2019: Examen från Joint Special Operations University i USA.

Läser just nu: Poltava av Peter Englund (”Chefen uppmärksammade att jag inte läst just den, så det blev snabbt en gåva från boss”).

Lyssnar på just nu: 56 north. Det är en kollega till oss som har musiköra, låten Riskaptit är bra!