Senast publicerat
Senast publicerat:

Kadett på Militärhögskolan Karlberg: ”Tillit är en tvåvägskanal”

Oliwer Nilsson, kadett

Foto: Caisa Rasmussen/TT.

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tillit är bra, kontroll är bättre, razzia är bäst”. Så lyder ett uttryck som de flesta som gjort värnplikten känner igen. Uttrycket grundar sig i Vladimir Lenins påstådda citat, ”förtroende är bra, kontroll är bättre”, huruvida det stämmer att Lenin faktiskt sagt detta går självklart att diskutera, men att det används flitigt i Försvarsmakten är bara att konstatera. Att principer som förknippas med diktatorer är något som förekommer i Försvarsmakten är förstås problematiskt, men antagligen är det en relik från en svunnen tid från en betydligt mer auktoritär försvarsmakt.

Denna tid hade man förstås kunnat hoppas vara passé, Försvarsmaktens poängterar på sin egen hemsida att dess värdegrund ställer krav på just förtroende. Även Försvarsmaktens ledarskapsmodell, utvecklande ledarskap, som bygger på att vara ett föredöme, visa omtanke och inspirera och motivera beskriver överkontroll som något negativt.

Dessvärre visade sig denna tendens upp sig för oss kadetter på Militärhögskolan Karlberg när vi blev kallade på en kompanisamling morgonen den 20 november. Där fick vi veta att våra boenden blivit låsta och skulle genomsökas av militärpolis. Vi fick endast möjlighet att hämta nödvändiga persedlar om vi blev eskorterade av mentorer från kadettbataljonen och fick veta att detta i så fall skulle komma att antecknas. Detta fick förstås effekten att många avstod från att hämta saker i sina rum. Nästkommande tio timmar spenderades för många helt enkelt genom att inte göra någonting alls, en hel dag som för många blev bortkastad.

Dessvärre skadas förtroendet för skolledningen av händelser som den som inträffade den 20 november, samtidigt som den visar skolledningens skadade tillit för oss kadetter.

Detta beskrevs som en rutinkontroll med hänvisning till förordning (1995:241) om disciplinansvar, men i denna förordning står det ingenting om genomsökningar. I lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret står det däremot att genomsökningar får göras stickprovsvis om det finns anledning att anta att olagliga föremål finns där. Genomsökningen som gjordes var dock inget stickprov, utan en större genomsökning. Samma lag säger att en större genomsökning endast för företas av särskilda skäl. För mig så är ”rutinkontroll” och ”särskilda skäl” en antites. Antingen så sker något på rutin, eller så sker det av särskilda skäl.

För drygt en månad sedan sade skolchefen på en kompaniuppställning att hans förtroende för det 231:a kompaniet var lågt, detta på grund av tidigare händelser där föremål gått sönder på grund av berusade kadetter. Låt mig vara tydlig, att bekämpa en negativ alkoholkultur är positivt. Att låsa ute kadetter ur sina boenden en hel dag för att genomföra genomsökningar av kadetters boenden med tveksamt lagstöd är inte det.

Det är viktigt att komma ihåg att tillit är en tvåvägskanal. Inom officersyrket är det av oerhörd vikt att ens underställda har förtroende för en som chef, precis som det är viktigt för en chef att ha förtroende för sina underställda. Dessvärre skadas förtroendet för skolledningen av händelser som den som inträffade den 20 november, samtidigt som den visar skolledningens skadade tillit för oss kadetter. När skolledningen också i närtid beskrivit att boendesituationen inte är ett problem och att kadetter är vana att bo i logement under värnplikten leder det såklart oss kadetter att ställa frågan, hur ser skolledningen egentligen på oss kadetter?

Vi påminns ofta om att vi är framtidens ledare och blivande officerare i Försvarsmakten, men blir trots det behandlade på ett sätt som skulle kunna jämföras med värnpliktig.

Vi påminns ofta om att vi är framtidens ledare och blivande officerare i Försvarsmakten, men blir trots det behandlade på ett sätt som skulle kunna jämföras med värnpliktiga. Skall kadetter kunna utvecklas till framtida ledare som både har förtroende för sina soldater och sjömän och får förtroende från dessa kan vikten av förtroende inte bara poängteras i värdegrunden och på ledarskapslektioner. Det måste även genomsyra organisationen. När organisationen på Karlberg snarare genomsyras av dålig tillit mellan ledning och kadetter skapar detta ett destruktivt förhållningssätt som kan sammanfattas i uttrycket ”tillit är bra, kontroll är bättre”, där razzior av militärpolisen blir ett uttryck för detta.

Vår tid på Karlberg kommer självfallet att prägla våra fortsätta karriärer och engagemang i Försvarsmakten. Om den tiden då präglas av låg tillit kommer det oundvikligen att forma oss som officerare och mynna ut i organisationen. För att vi inte skall bli en organisation som tycker att tillit är bra och kontroll är bättre bör vi på riktigt ställa oss frågan om det verkligen är den kulturen vi vill ha i vår försvarsmakt. 

 

Skolledningen på Militärhögskolan Karlberg har erbjudits möjlighet att skriva en replik på ovanstående debattinlägg, men har tackat nej. /Redaktionen. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: