Rysk försvarsindustri påverkad av kriget i Ukraina

USA:s ställning som militär supermakt blir än tydligare när världens största försvarsindustrinationer jämförs. Men Kina har moderniserat kraftigt de senaste tio åren och fortsätter så. Den ryska produktionen av militärmateriel är alltjämt stark, men kriget i Ukraina har lett till enorma förluster och sanktioner kommer att försvåra en återuppbyggnad.

Dmitry Medvedev, vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet och Rysslands tidigare president, besöker fordonstillverkaren Kurganmashzavod i Kurgan den 11 november 2022. Foto: Yekaterina Shtukina/Getty

I rapporten Defence Industrial Outlook har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, analyserat och jämfört försvarsindustrier hos världens största producenter av krigsmateriel. Den främsta militära stormakten – USA – är också det land med störst produktion av försvarsmateriel. Enligt data från fredsforskningsinstitutet Sipri återfanns 45 av de 100 största försvarsindustrierna i USA och landet sålde försvarsmateriel till ett värde av 306 miljarder dollar år 2020, då främst till den inhemska marknaden. Det kan jämföras med världens näst största försvarsmaterielproducent, Kina, som för två år sedan hade en försäljning motsvarande knappt 67 miljarder dollar. Alltså mindre än en fjärdedel av den amerikanska tillverkningen. Tredjeplatsen innehas av Storbritannien som 2020 sålde för 38,5 miljarder dollar. Samma år sålde Ryssland försvarsmateriel för 26,4 miljarder dollar, vilket gör landet till den fjärde största försvarsindustrinationen. Sverige kommer på en 13:e plats med 3,4 miljarder dollar. I FOI:s rapport förstärks bilden av USA som den dominerande militära supermakten, både utifrån landets gigantiska försvarsbudget och med hänsyn till den samlade försvarsindustrin. Samtidigt fortsätter tvåan Kina sin offensiva satsning på försvarsområdet och gapet till USA krymper stadigt. Om den trenden håller i sig kommer skillnaderna mellan de två giganterna att fortsätta minska under kommande år. 

– Den kinesiska försvarsindustrin har stärkts de senaste tio åren. Om de fortsätter att satsa som hittills, vilket allt tyder på att de tänker göra, kommer de att fortsätta närma sig USA, säger Per Olsson, forskare vid FOI och huvudförfattare till rapporten. 

Per Olsson, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
Per Olsson, forskare vid FOI.

Redan i dag är den kinesiska flottan numerärt överlägsen den amerikanska. USA är å sin sida angelägen att behålla avståndet till Kina och kommer därför att satsa ännu mer på försvaret framöver, enligt Per Olsson.

– Fast det behöver inte betyda att det amerikanska försvaret kommer att växa i storlek. Tillväxt är ett knepigt begrepp. Pengarna kommer nog snarare att gå till vidmakthållande av volymer och utveckling av tekniskt mer avancerad utrustning.

» Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. «

Per Olsson konstaterar att de militära stormaktsambitionerna är något som vare sig Kina eller USA förnekar, men det finns en tydlig skillnad mellan dem i hur de ser på sin roll på den världspolitiska arenan.

– Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. Kina har inte alls samma ambitioner och har hittills inte varit intresserat av att spela global fredsmäklare. USA måste i sin roll engagera sig i exempelvis kampen mot IS och stöd till Ukraina, Kina fokuserar på sitt närområde, säger han.

Ryssland tillverkar nästan all sin försvarsmateriel själv och 9 av världens 100 största försvarsindustrier ligger i Ryssland. Den ryska försvarsindustrin tillgodoser nästan hela det egna behovet av försvarsmateriel inklusive stridsflyg, stridsvagnar, ytstridsfartyg och atomdrivna ubåtar. Men den ryska produktionen är delvis beroende av komponenter och verktyg utifrån, vilket lett till problem på grund av de sanktioner som riktats mot landet sedan krigsutbrottet.

– Inte heller Kina har hittills varit villigt att sälja militära komponenter till Ryssland eftersom de inte vill ha ytterligare sanktioner mot sig själva. Tidigare har Ryssland också fått problem med motorer till sina fregatter eftersom de tillverkades i Ukraina, säger Per Olsson.

Till skillnad från Kina hade de ryska försvarsutgifterna saktat in redan före invasionen av Ukraina. Efter kriget kommer man att behöva återuppbygga sina materiellager samtidigt som nödvändig import, men också inkomstbringande export, kan komma att påverkas av omvärldens reaktioner på kriget och hur rysk materiel har presterat. Ryssland är världens näst största exportör av vapen och mellan 2017 och 2019 stod landet för 19 procent av den globala vapenexporten. Framför allt är det länder i Asien som köper rysk krigsmateriel med Kina och Indien som de största mottagarna. Men även detta kan vara på väg att förändras. För tio år sedan var Kina den näst största importören av krigsmateriel, i första hand från Ryssland. Efter en kraftig utbyggnad av den inhemska produktionen har Kina minskat sitt beroende av andra länder. Indien, som har världens tredje största militära utgifter, har en liten inhemsk försvarsindustri som är under uppbyggnad. I dag är majoriteten av de vapen och den materiel som används fortfarande importerad. Ryssland har länge varit deras främsta leverantör, men enligt Per Olsson blickar Indien numera allt oftare västerut.

– Indien är nog intresserat av att köpa mer från väst, vilket de redan börjat göra. Men det är inte så enkelt att bara byta leverantör eftersom man sitter fast i ryska vapensystem som har en viss kaliber och vissa reservdelar och indiska soldater är vana vid dessa system. Det tar tid att ställa om.

Previous slide
Next slide

Till skillnad från Ryssland har Ukraina inte någon världsledande försvarsindustri. Men landet har ändå skaffat sig fördelar genom att utveckla spetskompetens inom specifika områden.

– De är framstående inom vissa nischer, som exempelvis sjömålsrobotar av typen Neptun. Det var två sådana robotar som sannolikt sänkte robotkryssaren Moskva i våras, säger Per Olsson.   

Det finns en tydlig koppling mellan storleken på ett lands försvarsindustri och försvarsbudget och dess militära förmåga, men sambandet är inte linjärt. Det är långt ifrån säkert att den med mest resurser går vinnande ur en konflikt. Per Olsson lyfter fram Ukraina som på pappret är militärt underlägset Ryssland, men som hittills ändå lyckats slå tillbaks mot den ryska invasionen.

– Oavsett vilket mått man använder så borde Ryssland ha klarat av det här bättre, men framgång beror på hur man använder sina resurser. Exempelvis räknade Ryssland med en enkel seger och satte därför in för lite manskap och gjorde en hel del operativt tveksamma val.

» Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare. «

Även Rysslands tillgång på försvarsmateriel verkar ha varit överdriven, säger Per Olsson.

– I början av kriget uppgav många medier, även flera seriösa, att Ryssland hade 13.000 stridsvagnar. I själva verket rörde det sig om bara 3.000 i aktiv tjänst. De har ytterligare 6.000 i reserv varav endast 4.000 i hyfsat fungerande skick. Resten är i tveksamt tillstånd, där vissa står utan torn och rostar.

– Sedan handlar det om mjuka frågor, som stridsvilja och stridsmoral. Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare jämfört med den som blir skickad över gränsen för att bekämpa ett broderfolk.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Att bryta den manliga normen som dominerar Försvarsmakten är svårt eftersom majoriteten av dem som arbetar i organisationen vinner på att bevara den. Dessutom finns en stark önskan bland många kvinnor i försvaret att bli accepterade av det manliga kollektivet, vilket även det bidrar till att befästa normen. Det framgår av en avhandling från Lunds universitet.
    Många kvinnor upplever att de måste prestera betydligt bättre än sina manliga kollegor för att bli accepterade i Försvarsmakten, både i sin yrkesroll och som individer. Detta visar Frida Linehagens avhandling om jämställdhet i Försvarsmakten.

    Hur kommer det sig att jämställdhetsarbetet i Försvarsmakten går trögt, trots att försvarsmaktsledningen vidtagit en mängd åtgärder för att skapa en jämställd organisation? Den frågan ställer kapten Frida Linehagen i sin avhandling Gender (in)equality within the Swedish armed forces, som hon disputerade med den 13 oktober. Enligt avhandlingen beror den långsamma utvecklingen på ett motstånd mot förändring i organisationen. Motståndet genomsyrar hela Försvarsmakten på alla nivåer och består av en komplex blandning av manliga normer och strukturella problem.

    – Det handlar inte så mycket om enskilda individer som är mot kvinnor i Försvarsmakten; de är nog varken särskilt många eller särskilt tongivande i dag. Motståndet finns inbyggt i systemet. Det kanske inte har blivit så avsiktligt, men det är svårt att ta sig ur, säger Frida Linehagen som i dag tjänstgör vid Sjöstridsskolan efter fem år som doktorand på Försvarshögskolan.

    En bakomliggande orsak till den svårbemästrade ojämlikheten är den manliga norm som präglar organisationen. Normen ger män en självklar plats i den kollektiva gemenskapen och unga soldater fostras in i organisationen enligt rådande normer. Kvinnor har däremot inte samma givna plats i gemenskapen utan måste anstränga sig för att bli upptagna i kollektivet. De behöver bevisa sin duglighet och många kvinnor upplever att de måste prestera betydligt bättre än sina manliga kollegor för att bli accepterade, både i sin yrkesroll och som individer. Frida Linehagen menar att strävan efter att bli en del av kollektivet är förståelig, samtidigt som det bidrar till att bevara den manliga norm som försvårar för kvinnor i organisationen.

    – Strävan efter att bli accepterad gör ibland att kvinnor tar avstånd från andra kvinnor. Många vill tvätta bort kvinnligheten och inte engagera sig i jämställdhetsfrågor, säger hon.  

    » Det handlar inte så mycket om enskilda individer som är mot kvinnor i Försvarsmakten; de är nog varken särskilt många eller särskilt tongivande i dag. Motståndet finns inbyggt i systemet. «

    Frida Linehagen konstaterar att det också finns män som är obekväma med den manliga normen i Försvarsmakten och som ser de problem som deras kvinnliga kollegor ställs inför. Däremot är det få som tar strid för en förändring.  

    – När jag började intressera mig för de här frågorna för 20 år sedan tänkte jag att det skulle vara så enkelt för männen att kliva fram och ta ställning för kvinnorna. Men med åren har jag insett att det krävs otroligt mycket av dem för att göra det. De har ju så mycket att förlora på det. Och om de tar ställning för kvinnorna, hur kommer de själva att behandlas då?

    I sitt arbete med avhandlingen har Frida Linehagen intervjuat flera män i organisationen som vittnar om problem när de själva eller andra försöker agera efter övertygelse istället för att följa strömmen. Som när någon föreslår en kvinna till en chefsbefattning.

    – Det är inte ovanligt med kommentarer som ”du gör det bara för att vara pk”, ”du vill bara ha det i ditt CV” eller ”du gör det bara för att få läsa Hopen”. Flera män i studien har upplevt detta, men få har aktivt motsatt sig det. Risken finns att man istället viker sig för kritiken och väljer någon annan till befattningen, för att slippa konflikter, säger Frida Linehagen.

    Frida Linehagen-Foto Camilla Svensk-Försvarshögskolan_liten
    Frida Linehagen, kapten vid Sjöstridsskolan och doktorand på Försvarshögskolan.

    Även på organisatorisk nivå finns ett motstånd mot kvinnor, enligt avhandlingen. Ett exempel är att det trots att kvinnor tjänstgjort i Försvarsmakten i över 40 år, så kommer den första unisexuniformen först 2026. Ett annat exempel är Försvarsmaktens kollektivavtal där man 2017 gjorde en särskild satsning på kvinnors löner med målet att de skulle uppgå till 95 procent av männens ersättning.

    – Den här typen av missriktade satsningar ger dubbelt bakslag. 95 procent av männens löner är inte jämställda löner. Det ger också de män som inte orkar eller vågar engagera sig för jämställdhet och de kvinnor som bara vill bli accepterade i det manliga kollektivet vatten på sina kvarnar; att det här inte är en prioriterad fråga, säger Frida Linehagen.  

    För att åstadkomma en verklig förändring krävs flera insatser, menar hon. Som att införliva ämnet jämställdhet i samtliga utbildningar, från grundutbildningen till den Högre officersutbildningen. Men också att stödja förbanden i deras jämställdhetsarbete och skapa en tydligare struktur kring det.

    – Man kan inte säga åt förbanden att de ska jobba med det här utan att också tala om hur det ska gå till. En del förband sätter upp jämställdhet som en punkt på sina APT:er, och det är ju bra. Men vad ska lyftas på den punkten, och av vem? Ofta förväntas förbandets kvinnor att ta hand om det, men de vill ju bli accepterade i det manliga kollektivet och passa in. Inte driva jämställdhetsfrågor.

    Frida Linehagen tror dock att det kan bli en viss skillnad framöver genom att fler kvinnor genomför värnplikten.

    – Förhoppningsvis kommer dagens unga tjejer och killar inte acceptera sådant som vi lite äldre har gjort. Men Försvarsmakten måste också tydligt visa att de menar allvar och inte vacklar i frågan. Det är jätteviktigt att de satsningar som görs är genomtänkta och konstruktiva.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    ”Försvarsmaktens tillväxtskede innebär ett stort behov av ökade elevvolymer på Försvarsmaktens skolor och utbildningar. I dag studerar totalt 420 kadetter på Officersprogrammets tre årskullar. År 2025 är målsättningen att antalet ska vara uppe i 685 studenter. För att klara dessa volymer behöver Försvarshögskolan, FHS, anställa fler militära lärare. Men av de 22 lärartjänster som skolan utlyste inför höstens terminsstart på OP har bara ett fåtal blivit tillsatta.”
    Ur Officerstidningen nr 1, 2020.

    FAKTA

    Då:

    En stor lärarbrist på Officersprogrammet. Av de 22 lediga tjänsterna som utlysts tillsattes bara sju. En ohållbar situation där personalen på Försvarshögskolan gick på knäna och där målsättningen att ha 685 kadetter på Officersprogrammet år 2025 såg ut att gå om intet.

    Nu:

    Fyra år senare ser situationen betydligt ljusare ut.  Tack vare att man tagit hjälp av OF 3:or och OF 4:or som tagit examen från Högre officersprogrammet och dels skapat ett samarbete mellan civila akademiska lärare och officerare finns
    i dag bara en-två vakanta tjänster på Officersprogrammet och man har nästan nått målet att ha 685 kadetter år 2025.

    I nummer 1 2020 skrev Officerstidningen om lärarbristen på Officersprogrammet, OP. En lärarbrist som i sig innebar en begränsande faktor för Försvarsmaktens tillväxt. 

    – Nu går personalen på knäna, men löser ändå uppgiften och utbildningen genomförs, sa Johan Brorson, programchef för OP, och beskrev situationen som ohållbar i längden. 

    En följd av lärarbristen var att kadetterna drabbades, bland annat genom att lärarna inte klarade av tidskraven för att rätta genomförda prov. Det fanns också risk för att man skulle tvingas stryka vissa utbildningar inom uppdragsutbildningarna och att lärarbristen därmed inte bara skulle gå ut över Officersprogrammet. I dag, fyra år senare, är situationen helt annorlunda. 

    – Efter sommaren har vi fått ett bra tillskott av militära lärare och som det är nu har Försvarshögskolan en, kanske två vakanta platser, säger Stefan Smedman, programansvarig på Officersprogrammet. 

    » Varje år tar FHS kontakt med dem som tar examen från Högre officersprogrammet och frågar om någon vill vara kvar en tid som lärare. «

    Redan ett år efter det att Officerstidningen publicerat artikeln om lärarbristen började saker och ting falla på plats. Lösningen stavas en lika stor dos kreativitet, som god vilja och bra problemlösningsförmåga samt en tät dialog mellan Försvarsmakten och Försvarshögskolan, FHS.

    – Varje år tar FHS kontakt med dem som tar examen från Högre officersprogrammet och frågar om någon vill vara kvar en tid som lärare, säger Stefan Smedman. 

    Han beskriver det faktum att en överstelöjtnant/kommendörkapten eller en major/örlogskapten jobbar kvar som militär lärare som en win-win. Dels får OP skickliga och engagerade lärare, dels blir det en kompetenshöjning för de nyutexaminerade officerarna.   

    En annan åtgärd för att lösa situationen på Försvarshögskolan har varit att låta den militära professionen och de civila akademikerna arbeta närmare varandra. Det var en lösning som 2020 ansågs vara kontroversiell.

    – Då är risken att kopplingen till den militära professionen minskar, befarade Johan Brorson. 

    Stefan Smedman håller inte med. 

    – Det har visat sig vara en bra mix. Då kan vi officerare stå för professionen och de civila lärarna stå för den fördjupade kunskapen inom respektive ämnesområde, säger han. 

     

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    I augusti var det akut brist på personlig utrustning i Försvarsmakten. Situationen har blivit bättre under hösten, berättar logistikchef brigadgeneral Claes Isoz, bland annat genom snabbanskaffning av vissa persedlar och nyinkomna leveranser till centrallagret.
    I ett direktiv som gick ut i slutet av augusti uppmanades anställda att lämna in kängor, regnställ, skalplagg och termosar för att inryckande värnpliktiga och officersaspiranter skulle kunna utrustas.

    I slutet av augusti gick ett direktiv ut i Försvarsmakten där anställda uppmanades att återlämna viss personlig utrustning inför kommande inryckningstillfällen. Detta eftersom det var akut brist på bland annat kängor, regn- och skalplagg på vissa förband, något som Officerstidningen tidigare har rapporterat om.

    En rad olika åtgärder har därefter genomförts. Utöver uppmaningen till anställda, har också utrustning omfördelats mellan förbanden för att tillgodose behoven hos inryckande värnpliktiga och officersaspiranter.

    I dag, två månader senare, har tillgången på personlig utrustning förbättrats, enligt brigadgeneral Claes Isoz, Försvarsmaktens logistikchef. Exempelvis har 10.000 regnställ från Helly Hansen och 10.000 par kängor av modellen 5.11 A/T 8 köpts in, något som försvarsdebattören Taktisk har skrivit om.

    » Försvarsmakten har genomfört snabbanskaffning av civila regnställ och kängor som nu finns levererade. «

    – Försvarsmakten har genomfört snabbanskaffning av civila regnställ och kängor som nu finns levererade till Försvarsmaktens centrallager och det kan börja beställas därifrån inom kort. Snabbanskaffning av vinterkängor pågår nu, säger Claes Isoz. 

    Claes Isoz, Försvarsmaktens logistikchef. Foto: FM.

    Det nya kroppsskyddet 23 D, som är specialanpassat för kvinnor, skulle egentligen ha kommit till förbanden innan midsommar i år, men leveransen uteblev. Det berodde på att det behövdes ytterligare förberedelser för att tillse att förbanden skulle kunna ta hand om kroppsskydden vad gäller förvaring, underhåll och användning, berättade Claes Isoz för Officerstidningen i början av september.

     Vad gäller kroppsskydd 23 D har det genomförts instruktörsutbildning i början av oktober och dessa kroppsskydd finns nu tillgängliga att beställa från Försvarsmaktens centrallager för alla som har kroppsskydd på sina utrustningskort för sin befattning.

    Han berättar att det fortsatt under en övergångsperiod kommer att vara brist på en del persedlar på förråden, men att flera centrala beställningar har gjorts och att en rad leveranser är planerade de närmaste månaderna.

    » 89.000 baskrar är levererade, likaså 90.000 brynjor med lång ärm. «

    – Leverans av 150.000 termosar kommer att ske från slutet av november till början av december. 89.000 baskrar är levererade, likaså 90.000 brynjor med lång ärm. Vi har också fått 10.000 sovsäckar. 42.000 trosor, hälften vardera av långa respektive korta ben, har levererats, säger logistikchef Claes Isoz. 

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

      Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

      Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.