Senast publicerat
Senast publicerat:

Vådan av ett förfluget skott 

Illustration om vådaskott
”Ibland kan jag läsa att det bara var någon mikrometer från att någon blev skjuten i huvudet,” säger Mikael Millberg, verksamhetssäkerhetsofficer på Livgardet, om tillbuden i avvikelserapporterna.

Foto: Björn Öberg

Det kan ge löneavdrag eller i värsta fall leda till åtal. Ändå saknas en klar definition av vad som räknas som ett vådaskott, disciplinpåföljder tillämpas olika och det finns inga säkra siffror över förekomsten. Vådaskotten i Försvarsmakten omgärdas av oklarheter.

Emmeli Nilsson

Den här artikeln är en del av en serie artiklar om vådaskott i Försvarsmakten.

Ett ögonblicks ouppmärksamhet kan förändra allt när ett vapen avfyras oavsiktligt. Men vad som egentligen räknas som ett vådaskott i Försvarsmakten är idag oklart, statistiken är bristfällig och disciplinpåföljderna varierar. I grunden handlar det om kultur, ledarskap och utbildning – och om att skapa en öppenhet där anställda vågar rapportera misstag.

Förvaltare Mikael Millberg är verksamhetssäkerhetsofficer på Livgardet sedan 13 år tillbaka. 

– En av de första utredningarna jag gjorde gällde ett vådaskott där en soldat hade skjutit sin kamrat i foten. Han ville visa att vapnet var oladdat. Jag har den kängan, med skotthålet, stående här i mitt fönster.

Han ser vådaskott som en naturlig del av Försvarsmaktens verksamhet.

Liknande läsning:

– Går du i gröna kläder så har du antingen skjutit vådaskott eller kommer att göra det. Du kommer ha olika stridsvärde, vara utmattad, kanske inte vara tillräckligt utbildad. Ibland har du kanske bara bristande omdöme, säger Mikael Millberg.

Svenska Akademiens ordlista definierar vådaskott som ett skott som träffar ett oönskat mål. Vilken definition Försvarsmakten använder är mer oklart. Men vi ska återkomma till det senare.

De flesta vådaskott vid Livgardet ger inga skador, enligt Mikael Millberg. Den vanligaste skadan som rapporteras in i Prio i samband med vådaskott är bullertrauma, där flera personer kan bli utsatta vid ett och samma vådaskott.

Enligt Mikael Millberg sker det många vådaskott där ingen skadas och allt går bra – men där det är riktigt nära ögat. 

– Det inser man om man går igenom avvikelserapporter. Det är en del allvarliga tillbud. Ibland kan jag läsa att det bara var någon mikrometer från att någon blev skjuten i huvudet.

Det händer också att vådaskott får dödliga konsekvenser, som på Livgardet i Kungsängen hösten 2022. Då avlossade en 25-årig korpral från 132:a säkerhetskompani sjö ett vådaskott som träffade honom själv i bröstet och resulterade i att han avled. I kölvattnet av händelsen beslutade man på Livgardet att vapenhantering ska regleras i insatsordern vid skarp insats.

– Det spelar ingen roll hur duktig och välutbildad du är, har du varit på insats i 14 dagar kommer ditt stridsvärde vara lågt. Då vill vi ha det reglerat att patron ur genomförs under ledning av befäl. Som i högvakten, där genomförs patron ur under handledning just för att undvika vådaskott mitt i centrala Stockholm. Nu tillämpar vi den metoden om personalen är i dåligt skick, säger Mikael Millberg.

Mikael Millberg

Mikael Millberg

Verksamhetssäkerhetsofficer på Livgardet

Rutinen vid ett vådaskott i Försvarsmakten är att det först ska göras en avvikelserapport i Prio med en utredning av vad som hänt. Rapporten skickas till närmaste chef som kan skriva in åtgärder som gjorts och förslag till åtgärder på nästa nivå, förklarar överstelöjtnant Jon Hermansson, som fram till juni i år var chef på Försvarsmaktens marksäkerhetssektion. Sektionen är grupperad vid Arméstaben men arbetar med marksäkerhet i hela Försvarsmakten.

På de flesta förband går rapporten vidare till verksamhetssäkerhetsofficeren eller en arbetsmiljöhandläggare. Sedan kan den antingen avslutas eller skickas vidare till högre chef eller rättsbefäl. Har någon medvetet brutit mot en bestämmelse kan det då bli tal om disciplinåtgärder. I vissa fall, och om vådaskottet avlossats av anställd personal, kan ärendet anmälas till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd, Fpan. Det är bara Fpan som kan utfärda disciplinpåföljder för anställd personal.

Vi misstänker att det är så, en högre andel allvarliga tillbud bland de anställda. De värnpliktigas verksamhet är mer kontrollerad och uppföljd.

Grunden för användandet av disciplinåtgärder i Försvarsmakten är dels lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, LDT, dels lagen om offentlig anställning, LOA. Enligt LDT kan den som inte följer instruktioner eller order få en varning eller löneavdrag. LOA ger utrymme för samma sorts disciplinpåföljder om den anställde inte följer skyldigheter i anställningen.

Innan värnplikten blev vilande år 2010 fanns riktlinjer för hur och när disciplinpåföljderna skulle användas. 

– Vi hade bra rutiner innan det blev uppehåll i värnpliktsutbildningen. Jag är inte helt hundra på vad som gäller idag, säger Jon Hermansson.

Det är han inte ensam om. Hur vådaskott bedöms och om de leder till någon disciplinpåföljd skiljer sig åt mellan förband och enheter, uppger flera personer Officerstidningen pratat med. Det konstaterades även av den utredningskommission, FMUK, som Försvarsmakten tillsatte efter det dödliga vådaskottet på Livgardet i Kungsängen 2022. Enligt slutrapporten är det inte helt ovanligt att den som avlossar ett vådaskott blir föremål för utredning hos ett rättsbefäl på OrgE: ”(…) vissa OrgE hanterar inte alls vådaskott per automatik med disciplinära åtgärder, medan inom andra OrgE är det i princip regelmässig hantering”.

Vådaskott_illu_2

Vådaskott är ett svårnavigerat område. Försvarsmakten saknar en gemensam definition och det finns inga riktlinjer för när det ska rapporteras som en avvikelse eller bli ett disciplinärende.

Illustration: Björn Öberg

Enligt Anders Salenbo, centralt huvudskyddsombud för Försvarsstaben, har löneavdrag varit en vanlig påföljd vid vådaskott inom Försvarsmakten.

– Löneavdrag har använts och då framför allt mot värnpliktiga. Men jag vet inte hur allvarligt det ska vara då. Man har pratat länge om att ta bort det i Försvarsmakten, men det har inte skett, säger Anders Salenbo. 

I marinen ser det annorlunda ut. Där skjuts det visserligen mindre än på marksidan, och ofta på öppet hav. Men vådaskott sker, och då har det oftast att göra med att man inte övat tillräckligt med ett specifikt vapensystem, enligt Jonas Thern, kommendörkapten och chef för verksamhetssäkerhetsenheten på Marinstaben.

– Jag har aldrig hört talas om att någon skulle ha fått löneavdrag för vådaskott i marinen. Jag säger inte att det aldrig skett, men jag har inte hört om det. 

Oklarheten kring när ett vådaskott ska få disciplinära konsekvenser hänger delvis ihop med själva begreppet: Försvarsmakten saknar en gemensam definition av vad ett vådaskott är och när det ska rapporteras som en avvikelse.

Att ta fram en sådan definition var en av rekommendationerna FMUK gav i sin slutrapport 2023, men arbetet har pågått i många år, enligt Jon Hermansson. 

– Det är svårare än man kan tro. Vi har försökt i jättemånga år. Ju mer jag grottat i det, desto mer inser jag att vi inte kommer komma till en tydlig definition. Men kanske någon inriktning.

Jonas Thern

Jonas Thern

Chef för verksamhetssäkerhetsenheten på Marinstaben

Sektionen jobbar utifrån idén att ett vådaskott är ett oavsiktligt avfyrat skott som har skapat fara eller lett till våda, utifrån kopplingen till disciplinärenden och lagarna LOA och LDT.

Jon Hermansson tror att man så småningom kommer föreslå två olika begrepp, där ett är ”riskhanterat vådaskott” vilket betyder att det inte uppstått fara för någon. Det kan exempelvis vara att en soldat övar på skjutbanan och får kommandot ”eld upphör” av instruktören, men inte hör utan fortsätter skjuta.

– Då har han brutit mot kommandot. Men han har fortfarande skjutit mot målet, så det har inte uppstått risk för någon. Eller om någon skjuter med lös ammunition och vapnet inte har varit för nära någon, och alla haft hörselskydd. Det kan också vara ett riskhanterat vådaskott, säger Jon Hermansson.

Bristen på definition bidrar till ytterligare ett problem: Det finns ingen tillförlitlig statistik över hur många vådaskott som sker inom Försvarsmakten. 

Min uppfattning är att när vådaskott sker så är det ofta för att soldaten inte har vågat fråga om något eller inte har skjutit på väldigt länge.

Problemen med avvikelsehanteringssystemet Prio är vid det här laget välkända. Sedan systemet infördes 2016 har omständliga formulär och oklara kodningsalternativ bidragit till underrapportering och statistik som blir både svårtolkad och bristfällig.

Marksäkerhetssektionen samlar in markrelaterade avvikelser från hela Försvarsmakten. De började göra årsvisa sammanställningar av avvikelser 2022. I den senaste rapporten, från 2024, framgår att antalet vapenrelaterade avvikelser ökat under året. Från omkring 160–170 avvikelser under kvartal två respektive tre till ungefär 240 under årets sista kvartal*. ”Främst är det vådaskotten som har ökat och de sker i huvudsak vid patron ur”, står det i rapporten. 

Det närmaste som går att komma en exakt siffra över antalet vådaskott är att göra en rubriksökning på ordet i Prio – men det kräver att den som rapporterat in avvikelsen specifikt skrivit ”vådaskott” i rubriken, enligt Jon Hermansson. Dessutom kan ett och samma vådaskott leda till flera olika avvikelserapporter, för exempelvis varje person som drabbats av bullertrauma.

Anders Salenbo

Anders Salenbo

Centralt skyddsombud för Försvarsstaben

Antalet avvikelser med vådaskott i rubriken har ökat över tid. 2019 var det kring 130, 2024 kring 170. Men för att få fram säkra siffror skulle texten i varje enskild rapport behöva granskas, och det finns det inte resurser till, menar Jon Hermansson.

– Jag kan inte med säkerhet säga om mängden vådaskott har ökat eller minskat. 

Vilka som är involverade i vådaskotten är det också svårt att säga något om.

– Vi har svårt att identifiera väsentliga nyckeltal, vi har problem med spårbarheten. Vi kan inte med precision läsa ut vilken personalkategori som drabbats eller upplevt något.

I flera år har sektionen önskat att få in en ruta där användaren behöver markera vilken personalkategori avvikelsen berör. Än så länge lyser rutan med sin frånvaro. 

Men att anställd personal är överrepresenterade när det rör sig om många av de allvarligare tillbuden och olyckorna är något man tycker sig kunna ana i rapporterna.

– Vi misstänker att det är så, en högre andel allvarliga tillbud bland de anställda. De värnpliktigas verksamhet är mer kontrollerad och uppföljd, de tillåts inte gå utanför ramarna på samma sätt, säger Jon Hermansson.

När FMUK-utredarna efter vådaskottet på Livgardet gjorde besök på 132:a säkerhetskompani sjö och granskade övervakningsfilm såg de flera händelser som de ansåg pekade på att individer brast i säker vapenhantering. Som exempel drog en soldat en laddad pistol ur en kamrats hölster, och en annan bar AK 5 i flamdämparen. Det fanns inte heller några rutiner för när vapen skulle vara laddade, hur de skulle medföras eller förvaras under förflyttningar, enligt utredningen.  

Jonas Larsson, major i reserven och verksamhetssäkerhetsofficer på Norrbottens regemente, menar att vådaskott i de absolut flesta fall handlar om rena olyckor eller misstag. Han uppskattar att det sker färre än tio vådaskottsrelaterade personskador per år vid Norrbottens regemente. Disciplinpåföljder är oftast omotiverat, anser han.

– Det kan ju hända att det finns ett uppsåt, ”nu ska vi ta dem” och så trycker man av. Då bryter man mot lag och rätt. Men om det inte finns uppsåt så måste det vara ett misstag. Det kan vi inte med berått mod sätta dit folk på.

Snarare tyder vådaskott på brister i organisationen, menar Jonas Larsson. Vid inledningen av en övning i Boden förra året noterade han osäkrade vapen hos ett par av soldaterna, och gav bataljonsövningsledarna i uppgift att nästa dag kontrollera vapens säkringar. Utifrån en schablon kom de fram till att det bland de 1 800 deltagarna fanns ungefär 40 osäkrade vapen vid ett givet tillfälle.

– Ändå blir vi förvånade när det sker vådaskott. 

Lösningen stavas enligt Jonas Larsson kontroll.

– Vi gamla säger, kontroll är vackert. Knäpp knappen, kamma dig. Om jag träffar en soldat på övning vore det korkat om jag inte lägger en sekund på att titta på hans vapens säkring. Vi måste våga vara obekväma och visa omsorg. I fred för att minska olyckor, i krig för att inte röja grupperingen eller uppgiften.

Jonas Larsson

Jonas Larsson

Verksamhetssäkerhetsofficer på Norrbottens regemente

Mikael Millberg på Livgardet är inne på samma linje: Alla behöver hjälpas åt och uppmärksamma när någon inte har en säker vapenhantering, och att upprätthålla en säker vapenhantering och få individer att ta ansvar är en ledarskapsfråga. 

– Vi ska lära oss av det som händer, och då måste vi få reda på vad som pågår. Därför måste vi dämpa den här rädslan för bestraffning. Majoriteten av vår personal kommer mörka om de tror sig bli bestraffade, och majoriteten ska inte behöva bestraffas.

Samtidigt tycker han möjligheten att använda disciplinåtgärder är viktig.

– Vi kommer aldrig ifrån att vi har ett behov av att kunna använda lagutrymmet för att korrigera vissa individer. Det är det sista sättet att nå dem, säger Mikael Millberg.

Det läggs för mycket fokus på individen i de utredningar som görs, anser Anders Salenbo. Det borde vara händelsen som utreds och inte personen. Vilka faktorer låg bakom, varför tog inte personen ut patronen ur vapnet?

– Gör du alla moment rätt så sker inte vådaskott, säger Anders Salenbo.

Idag går stegringen i utbildningen för fort, menar han. Inlärningskurvan är individuell och kunskap är en färsk-
vara. Soldater som inte använt vapnet på ett tag kan känna sig osäkra men inte våga säga till.

– Min uppfattning är att när vådaskott sker så är det ofta för att soldaten inte har vågat fråga om något eller inte har skjutit på väldigt länge, och inte kunnat säga att han eller hon behöver öva. Man undviker gärna att säga något som visar att man inte kan. Risken är att man mörkar var man står utbildningsmässigt vid tillfället.

Vådaskott handlar om kultur, men är också väldigt mycket en ledarskapsfråga, enligt Anders Salenbo.

– Man ska inte bli straffad för att man rapporterar något som är fel. Vi har för många yngre befäl som inte har samma erfarenhet som förr. De har inte mentorer på samma sätt som när jag kom in i Försvarsmakten.

Vapensäkerheten och risken för vådaskott påverkas av dagens snabbt växande försvar, menar Jonas Larsson på Norrbottens regemente. Beteenden behöver få tid att sätta sig i det motoriska minnet.

– Jag tror risken idag är att vi gör det vi kan, inte alltid det vi borde. Vi övar patron ur, men vi kanske inte återkommer nästa vecka för att få det att sitta i ryggen. Om det inte blir ett motoriskt minne så är det inte vanemässigt, och det är då det blir fel. Om det är viktigt måste vi visa att det är viktigt.

Försvarsmakten kan komma ner i betydligt färre vådaskott än idag, anser Anders Salenbo.

– Och jag tror våra befäl är medvetna om det.

* Avvikelserna delas in i kropp, fordon, vapen, personlig utrustning och materiel, övrigt, intrång och hörsel. Under kvartal 1 redovisades vapenrelaterade kropps- och hörselskador inte i kategorin vapen utan i kategorierna kroppsskador och hörsel, vilket gör det svårt att uppskatta en siffra.

Fakta

Lagarna LOA och LDT

Grunden för användandet av disciplinåtgärder i Försvarsmakten är två lagar:

Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, LDT, gäller bland annat för värnpliktiga och för anställda som är ute på internationell militär insats. Enligt LDT kan den som inte följer instruktioner eller order få en varning eller löneavdrag.

Lagen om offentlig anställning, LOA, gäller för anställd personal i Försvarsmakten. LOA ger utrymme för samma sorts disciplinpåföljder som LDT om den anställde inte följer skyldigheter i anställningen. Fpan meddelar disciplinpåföljder i enlighet med LOA.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: