Senast publicerat
Senast publicerat:

”Möter försörjningen av officerare dagens behov?”

Niklas Wiklund, officer och försvarsskribent
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Alla organisationer brukar må bra av att byta chefer med en viss regelbundenhet. Det vitaliserar och ger möjlighet att skruva på inriktningar, göra nya vägval och ändra prioriteringar. Detta gäller i högsta grad även Försvarsmakten som regelbundet måste anpassas mot omvärldsutvecklingen och nya försvarspolitiska inriktningar. Försvarsmakten har nu fått en ny överbefälhavare i Michael Claesson. För den som följer försvarsfrågan i media så har det sannolikt inte undgått någon att vår nya överbefälhavares främsta fokusområde är att stärka krigsförbanden och den samlade krigföringsförmågan här och nu. Det handlar om att balansera helheten avseende personal, materiel och övningsverksamhet.

Här bör man dock fundera på huruvida personalförsörjningen och utbildningen av officerare i OF-kategorin möter det faktiska behovet? Utan rätt antal officerare, i rätt tid, till rätt förband, med rätt kompetens, så finns det en uppenbar risk att krigsförbandsutvecklingen och den samlade krigföringsförmågan inte kan balanseras.

Under tiden på skolan är det även ’arbetstagarens marknad’ där individen fritt får söka sig till det förband man önskar.

Givet ÖB:s deklarerade fokusområde och den försämrade omvärldsutvecklingen finns det därmed anledning att titta på huruvida den nuvarande officersutbildningen, antagningsordningen och fördelningen av officerare ut till förband är optimerad för dagens krav. 

Den grundläggande officersutbildningen drivs i Försvarshögskolans regi. Trots namnet så är det per definition en civil högskola under utbildningsdepartementet där ansökan och antagning inte sker i Försvarsmaktens regi. Varje individ som är intresserad av en officersutbildning söker via samma antagningsprocess som till övriga civila högskolor, och inte som tidigare där varje förband fick tilldelade elevplatser och nominerade egna elever. Den nuvarande ordningen innebär också att individer som gjort värnplikt eller varit anställda som soldater eller sjömän på ett förband, men som bedömts olämpliga för fortsatt karriär som exempelvis specialistofficer, har fri access till att söka Officersprogrammet vid Försvarshögskolan. 

Under tiden på skolan är det även ”arbetstagarens marknad” där individen fritt får söka sig till det förband man önskar. Något som innebär att vissa förband och vissa kategorier kan hamna i ett läge där inflödet av nya officerare uteblir. En oacceptabel situation som till del även raserar tanken med trebefälssystemet, där förbanden i brist på nödvändigt inflöde av officerare, tvingas placera specialistofficerare på chefsbefattningar avsedda för officerskategorin.

Den nuvarande officersutbildningen togs fram i en tid där fokus inte låg på krigföringsförmåga här och nu samt där behovet av nya officerare var betydligt lägre än i dag. Fokus låg också på att i hög grad reformera officersutbildningen mot akademiska studier snarare än att förbereda den unga officeren mot att på bästa sätt kunna verka i de första befattningarna i karriären.

I dag är kraven förändrade, men det är inte primärt innehållet i officersutbildningen som behöver ses över. Primärt fokus bör snarare vara att säkerställa att varje krigsförband får ut rätt antal nya officerare, i rätt tid, med rätt kompetens. För att åstadkomma detta så bör en analys genomföras huruvida det är möjligt att göra officersutbildningen till en uppdragsutbildning på samma sätt som Högre officersprogrammet (HOP) hanteras mellan Försvarsmakten och Försvarshögskolan. På så sätt skulle Försvarsmakten och ytterst krigsförbanden återfå kontrollen över inflödet av nya officerare och säkerställa det faktiska behovet vid varje givet tillfälle. Detta är bedömt en helt avgörande förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna utvecklas i enlighet med ÖB:s fokus på krigsdugliga förband – här och nu.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens stödenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Ur arkivet: