Senast publicerat
Senast publicerat:

Flera fackliga vinster 

Löneökningar och höjda pensionsavsättningar är några av ­vinsterna för över 100 000 statsanställda när avtalsförhandlingarna inom staten nu är i mål. Dessutom ska större satsningar göras på friska arbetsplatser och för bättre stöd vid förlust av säkerhetsklassning.

Jenny Folkesson
Lea Lobelius
Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef ST OFR/S, Susanne Hultgren, förhandlingschef Officers­förbundet OFR/O och ­Martin Åberg, förhandlingschef Polisförbundet OFR/P undertecknade avtalet tillsammans.

Foto: Officersförbundet

Artikel från Officersförbundet.

Efter intensiva förhandlingar med Arbetsgivarverket tecknade de nio fackförbunden inom förhandlingsorganisationen OFR/S,P,O den 30 september ett nytt kollektivavtal för statligt anställda. I förhandlingarna företräddes förbunden av Fackförbundet ST, Polisförbundet och Officersförbundet.

Löneavtalet hamnade på samma nivå som industrins märke: 6,4 procent över två år. Av dessa kommer 0,1 procent gå till ökade pensionsavsättningar år två.

Liknande läsning:

– Det nya märket följer övriga marknaden, varken bättre eller sämre. I ett så ansträngt läge som Försvarsmakten och andra statliga myndigheter befinner sig i var det alldeles avgörande för oss att vi fick till ett avtal med löneökningsgarantier, säger Susanne Hultgren, förhandlingschef på Officersförbundet.

Efter många veckor av förhandlingar kan hon konstatera att årets avtalsrörelse var utdragen. Förhandlingarna började redan i augusti och parterna satt till slut i 23 arbetsdagar, inklusive kvällar och helger, för att få allt att falla på plats. 2025 års förhandlingar bjöd även på ovanligt hårda tongångar från Arbetsgivarverket gällande löneavtalet och att lösa ut den diskriminerande mertidsfrågan.

– Det förvånade oss en aning. OFR/S,P,O:s lönepolitik bygger på huvudmetod med traditionell förhandling med garanterat utfall enligt vår oenighetsbilaga, och att staten som arbetsgivare ens funderade på att ha diskriminerande villkor i sina avtal är anmärkningsvärt. Men den 30 september klockan 22 insåg Arbetsgivarverket det orimliga i detta och vi kunde tillsammans ta i hand på de nya avtalen.

I ett så ansträngt läge som Försvarsmakten och andra statliga myndigheter befinner sig i var det alldeles avgörande för oss att vi fick till ett avtal med löneökningsgarantier.

Pensionsfrågan var en av knäckfrågorna vid förhandlingsbordet. Där lyckades fackförbunden få igenom ökade avsättningarna till flexpensionen, med minimal påverkan på medlemmarnas löneutveckling. På Officersförbundet ser man särskilt positivt på utfallet:

– Pensionsavtalet har länge varit viktigt för Officersförbundet. Därför är det positivt att vi genom detta avtal höjer avsättningen till ålderspension flex. Nu tar parterna ansvar för tjänstepensionen, men det gäller även att den allmänna pensionen stärks, så att våra medlemmar har en framtida pension som avspeglar den arbetsinsats som man har bidragit med, säger förbundsordförande Stefan Morin. 

Fakta

OFR/S,P,O

OFR/S,P,O är en förhandlingssamverkan mellan nio fackförbund: Fackförbundet ST, Polisförbundet, Officersförbundet, Försvarsförbundet, Sveriges Lärare, Tull-Kust, Ledarna, Reservofficerarna och Vårdförbundet. Tillsammans företräder förbunden över 100.000 anställda i staten.

I det nya avtalet höjer parterna också ambitionsnivån på arbetsmiljöområdet. Fokus ligger bland annat på att stärka friskfaktorer i staten, genomföra en gedigen arbetsmiljöundersökning och ta fram en forskningssammanställning som kan öka träffsäkerheten i framtida insatser. Dessutom planeras gemensamma aktiviteter kopplat till regeringens kommande arbetsmiljöstrategi.

– Under lång tid har arbetsgivaren haft uppfattningen att de själva äger arbetsmiljöfrågorna. Sen avtalsrörelsen 2020 har de ändrat sig och vi har upplevt flera positiva rörelser till att ta hand om även arbetsmiljön partsgemensamt. Det görs främst genom arbetet i Partsrådet men även i den centrala arbetsgruppen SIVAN, som verkar på central nivå. Den 21 oktober lanseras även den utbildning som parterna genom Partsrådet erbjuder chefer och skyddsombud, säger Susanne Hultgren.

En annan viktig fråga i årets förhandlingar har varit statens säkerhetsprövningar. Fackförbunden har lyft fram ett växande antal oroande exempel på bristande transparens och rättssäkerhet i hur dessa prövningar hanteras. Parterna har nu enats om att omställningsmedel i vissa fall ska kunna användas för medarbetare som förlorat sin säkerhetsklassning. Dessutom inrättas ett nytt arbetsområde inom Partsrådet – säkerhet och beredskap – för att bland annat stärka kunskapen hos lokala parter.

Arbetstagarorganisationen lyckades mota bort de största förlusterna, däribland Arbetsgivarverkets önskemål om förlängd huvudsemester och längre uppsägningstid för alla medarbetare. Andra yrkanden fick arbetsgivarorganisationen igenom.

– Ska jag nämna en förlust så är det att cheferna har fått kortare uppsägningstid från arbetsgivarens sida.  Å andra sidan villkorade vi den mot att cheferna också kan säga upp sig själva på kortare tid, vilket är en stor förlust för Arbetsgivaren.

Det nu undertecknade avtalet gäller 1 oktober 2025 till 30 september 2027. Det som nu står på agendan för Susanne Hultgren är förhandlingarna på Försvarsmaktsnivå.

– Där handlar det oftast om lön, lön, lön. FM har tyvärr redan tydligt markerat att de inte ser något behov utöver det så kallade ”märket” som finns beskrivet i vår oenighetsbilaga, det vill säga 3,4 procent 2025. Men det finns fortfarande lite tid för dem att bli klokare på men där har jag inga större förhoppningar om att ÖB ska ändra sig, säger hon.

Ambitionen är att avtalet med Försvarsmakten ska vara undertecknat under november. 

IMG_2157

Här är parterna som till slut lyckades enas om avtalet som gäller till 30 september 2027: Martin Åberg, förhandlingschef Polisförbundet OFR/P, Matilda Nyström Arnek, förhandlingschef Arbets­givarverket, Andreas Nyström, förhandlingschef Arbetsgivarverket, Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef ST OFR/S samt Susanne Hultgren, förhandlingschef Officersförbundet OFR/O.

Foto: Officersförbundet

Fakta

Några av vinsterna i avtalsförhandlingarnA för OFR/S,P,O.

• Löneökningar i paritet med industrins märke.

• Höjda avsättningar till tjänstepensionen.

• Bättre stöd vid förlust av säkerhetsklassning.

• Större satsningar på friska arbetsplatser och träffsäkert arbetsmiljöarbete.

• Rättvis övertidsersättning för deltids­anställda.

• Lokalt stöd för att uppnå hållbara lösningar för distansarbete.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Från den fartfyllda och stundtals farliga tillvaron i en av landets hemligaste och mest välutbildade styrkor till vakt­kuren i Revingehed. Den resan har Officersförbundets Johan Reispass gjort. Nu sitter han både i förbundsstyrelsen och jobbar fackligt lokalt.

    Anna Hjorth
    Viktor Westin
    Styrelseledamot Johan Reispass instruerar under skjutövning på sitt ordinarie arbete på P7.
    Styrelseledamot Johan Reispass instruerar under skjutövning på sitt ordinarie arbete på P7.

    Han har hunnit göra många resor i karriären, Johan Reispass. Först från Kiruna, där han gjorde värnplikt, till Arvidsjaur, där han hade sin första tjänst som officer. Sedan till Karlsborg, där han utbildades till en av operatörerna i dåvarande specialförbandet SSG, Särskilda skyddsgruppen. Som operatör i elitstyrkan hade han bland annat uppdraget som ÖB:s livvakt på utlandsresor och det förde honom till platser som Afghanistan, Balkan och flera länder i Afrika. 

    Nu har den tidigare elitsoldaten gjort en helt annan resa. Efter 17 år i specialförbanden beslutade han sig för att lugna ner tempot och jobba på ett och samma ställe. Platsen blev Revingehed, mellan rapsfält och bokskogar i Skåne. Officerstidningen möter honom i vakten, som också visar sig vara hans arbetsplats.

    – Det jag gjorde i specialförbanden var så speciellt, det finns inte något annat jobb som är likt det. Det kan vara lite svårt att nyttja oss som har den erfarenheten, eftersom vi är så nischade. Så vakten är bra, vi är lite av en egen verksamhet här och jobbar på ett schema som passar mig, säger Johan Reispass.

    Som biträdande insatschef i vakten på Revingehed trivs han och tycker att kamratskapet är bra, vilket det har varit på alla arbetsplatser han haft i Försvarsmakten. Däremot är jobbet inte lika fyllt av kickar som tidigare i specialförbanden. Johan Reispass berättar om ett arbete som till stor del bestod av träning och övningar. Själv började han som sjukvårdare men blev snart teamchef och specialiserad på fallskärmshoppning och personskydd.

    – Först var det en grundutbildning på ett och ett halvt år. Den var som en pojkdröm med allt häftigt man kunde tänka sig. Fallskärm, helikopter, åka båt. Vi fick bli riktigt bra på det vi gjorde och hade bra utrustning. Och sedan fick vi fortsätta utvecklas hela tiden, berättar han.

    När Johan Reispass jobbade i SSG, som sedermera blev SOG, Särskilda operationsgruppen, var styrkan och arbetsuppgifterna omgärdade med mycket sekretess. 

    – När jag började var jag 24 år och det var som att hoppa på ett tåg där jobbet var otroligt kul och det blev allt. Men man kunde inte berätta vad man gjorde för sina kompisar eller familjen. Det gjorde att man blev lite avskärmad och mest levde för jobbet. 

    För den oinvigda låter det som att personer som jobbat inom specialförbanden borde vara mycket attraktiva för andra befattningar i Försvarsmakten. Men Johan Reispass berättar att det inte riktigt är så.

    – Nej, mina kompetenser syns inte någonstans i försvarets datasystem. Det gör det hela lite komplicerat. Och det är en fråga jag har lyft genom facket, hur vi ska lösa det för alla som satsar mycket av sitt liv för jobbet i ett specialförband. Det måste gå att ta vara på den kompetensen, och dessutom har ju Försvarsmakten investerat mycket pengar! 

    Jobbet för Johan Reispass var inte bara uppdraget som operatör med komplicerade och hemliga arbetsuppgifter. Redan 2007 engagerade han sig i Officersförbundet på specialförbanden. Han blev invald i den lokala styrelsen och började utbilda sig fackligt.

    – Jag tror jag är en person som vill att saker ska fungera och att det ska gå rätt till. Vår verksamhet hade egna avtal som ändå inte var helt anpassade efter den speciella verksamheten. Resultatet blev inte alltid bra. Jag ville vara med och prata med arbetsgivaren. Så för mig var det lite av ett val – antingen satsa på att försöka bli chef och förändra den vägen, eller att bli facklig och vara med och påverka från det hållet.  

    Och på den vägen har det fortsatt för Johan Reispass. Efter några år tog han och en facklig kollega över ansvaret för den fackliga verksamheten på specialförbanden. Men han var inte formell ordförande i Officersföreningen där, eftersom verksamheten är så omgärdad av sekretess. Då går det inte heller att ha någon som är ansiktet utåt för den fackliga verksamheten.

    På det viset har han varit något av en doldis i fackliga sammanhang fram tills han blev invald i förbundsstyrelsen 2017. Men den mesta tiden ägnar han åt det lokala fackliga arbetet i styrelsen för sin Officersförening, Södra Skåningarna. 

    – Ibland känns det lite tråkigt när bilden av facket är att vi är ett gäng gamla gubbar. Då kan det vara bra med en sådan som jag, med min bakgrund som en del tycker är lite speciell, säger han. 

    Men bilden av elitsoldaten som en tuff, hård eller cool person stämmer inte riktigt. Självklart finns en hård yta både fysiskt och mentalt för att klara alla typer av farliga och krävande situationer. Men det betyder inte att man är otrevlig, säger Johan Reispass. 

    – Det händer att soldaterna tisslar och tasslar lite när de förstår vad jag jobbat med. Det finns en bild av en stentuff soldat som jag inte tycker stämmer. De jag har jobbat med har varit väldigt duktiga professionellt, men samtidigt väldigt ödmjuka personer som inte slagit sig för bröstet eller behövt hävda sig. 

    Som facklig företrädare tycker han att han har nytta av sina tidigare erfarenheter. 

    – Specialförbanden är inte så toppstyrda. Mycket kommer underifrån och det gällde att hitta kreativa lösningar. Så försöker jag tänka i mina nuvarande fackliga uppdrag också. Facket är ju sina medlemmar och det är vad medlemmarna tycker som vi förtroendevalda ska jobba för. 

    Den viktigaste fackliga frågan just nu är dock den klassiska: Lönerna. Den är viktig både på det lokala och det centrala planet. Och den utgör ett orosmoln. Särskilt med tanke på försvarsuppgörelsen som inte blev någon heltäckande politisk överenskommelse. Johan Reispass uttrycker en viss skepsis inför förslaget om att inrätta nya regementen. 

    – Se till att fylla de regementen vi har först. Om folk slutar för att lönerna är för låga så blir arbetsbelastningen tyngre på oss som är kvar. Vad är det värt att slita och inte bara behöva göra sitt eget jobb, utan kanske två eller tre andras på grund av vakansläget? På något sätt måste vi få in mer personal och lönerna är avgörande. Det är den viktigaste fackliga frågan! 

    FAKTA

    Johan Reispass

    Ålder: 43 år

    Fackligt uppdrag: Vice ordförande i Officersföreningen Södra Skåningarnas styrelse och ledamot i Officersförbundets förbundsstyrelse.

    Jobb: Ställföreträdande insatschef i vakten på P7 Revingehed. 

    Bakgrund i korthet: Värnplikten som Lapplandsjägare i Kiruna. Officershögskolan i Kvarn. Soldat i specialförbanden SSG och SOG i Karlsborg. 

    Familj: Två söner.

    Bor: Hus på landet i Blentarp i Skåne.

    På fritiden: Spelar basket i Lund, renoverar huset, kör sönerna till innebandy- och fotbollsträningar. 

    Ur arkivet: