Mitt ute i skogen på det småländska höglandet ligger en av världens mest utvecklade och avancerade testanläggningar för sprängladdningar. Området tillhör Swedec, Sveriges kompetenscentrum för ammunitions- och minröjning.
Som följd av det ökande antalet sprängdåd i landet har polisen under det senaste året skickat allt fler bombtekniker på utbildning hos Swedec. Förbandet – som startade som en kraftsamling mot minproblematiken i världen under 90-talet – ligger i dag långt fram i arbetet när det kommer till sprängladdningar, mycket på grund av erfarenheter från ammunitions- och minröjningsarbete i insatsområden som Afghanistan och Mali. Förband från såväl Finland som Ukraina reser numera till Eksjö för att hämta kunskap, så även svenska Polismyndigheten.
I polisens arbete mot sprängdåden är det IED:er (improviserat tillverkade bomber) som står i fokus. På golvet i en av Swedec:s salar ligger prototyper på de vanligaste IED:erna som använts i Sverige.
– Vårt stöd till polisen har ökat inom alla verksamhetsområden. I dag utbildas fler bombtekniker, vi är ofta behjälpliga i samband med utredningar, genomför ofta identifiering av ammunitionsobjekt och stödjer polisen rent operativt, säger överstelöjtnant Fredrik Johnsson, stabschef vid Swedec.
Förutom att ge Polismyndigheten operativt stöd under skarpa insatser bidrar Swedec också med information och annat underlag inom min- och ammunitionsröjning, som nya röjningsmetoder och ny utrustning. Förbandet dokumenterar, samlar fakta och forskar även inom dessa områden i samarbete med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
På plats i Eksjö lär sig poliserna att få förståelse för sprängladdningar och dess verkan. De lär sig identifiering, klassificering, riskreducerande åtgärder och röjning av oexploderad ammunition. Genom övningar får de även konstruera laddningar som de sedan röjer utifrån verkliga händelser.
Hur många fler poliser som utbildas här i dag jämfört med innan antalet sprängdåd i landet började öka, vill Fredrik Johnsson inte svara på. Marie Borgh, chef vid polisens nationella bombskydd, skriver i ett mejl till Officerstidningen:
Liknande läsning:
– Utbildningen är mycket specialiserad och inget som alla poliser kan ha. Vi är väldigt nöjda med den utbildning som Swedec tillhandahåller. Det betyder mycket att vi kan samverka mellan myndigheter inom ramen för de kompetenser som vi har gemensamt. Vi drar nytta och lärdomar av varandras erfarenheter, säger Marie Borgh.
Enligt en artikel i Försvarsmaktens forum i våras deltar i år närmare 20 poliser på utbildningen, vilket är ovanligt många, enligt tidningen. Förra året var antalet deltagare 15 stycken och året dessförinnan färre än tio.
Under förra året bistod Försvarsmakten polisen i explosivämnesamnestin – som syftade till att få bort illegala explosivämnen som finns i samhället – vid 532 tillfällen. Swedec var ett av totalt fem förband som bidrog, de andra var Totalförsvarets skyddscentrum, Amfibieregementet, Göta ingenjörregemente och Fjärde sjöstridsflottiljen.
– Vårt generella stöd till Polismyndigheten och andra myndigheter uppgår till närmare 300 stöduppgifter per år, säger Fredrik Johnsson.
I november förra året fick Försvarsmakten tillsammans med fem andra myndigheter ett nytt regeringsuppdrag att kraftsamla och öka samhällets förmåga att hantera explosiva varor. Det är ett samarbete som är välkommet, menar Fredrik Johnsson. Men han säger att balanseringen mellan hur mycket stöd som ska ges till Polismyndigheten kontra Försvarsmaktens behov är en svår avvägning.
De 65 anställda på Swedec går på högvarv för att tillgodose polisens och andra berörda myndigheters behov. Kvalificerad personal, som till exempel bombröjare, är dessutom en bristvara även inom Försvarsmakten och Swedec har svårt att få ett inflöde som motsvarar behovet.
– I dagsläget är Swedec inte organiserat för att tillgodose det totala behov som efterfrågas av alla berörda myndigheter. Det innebär att befintliga resurser ständigt måste prioriteras till där behovet är som störst, säger han.
Samtidigt ökar användningen av sprängladdningar både nationellt och internationellt. Under förra året anmäldes totalt 257 fall av allmänfarlig ödeläggelse genom sprängning. Hotbilden förändras ständigt.
– Precis som med allt i globaliseringen så sprids information snabbt även inom det här området. Vi ser vissa likheter med hot i Sverige, som med de hot vi stött på i insatsområden som till exempel Afghanistan och Mali, säger Fredrik Johnsson.
Swedec följer därför händelseutvecklingen i länder som Somalia, Irak, Afghanistan och Ukraina – som är extra hårt drabbade av IED:er – noga för att samla kunskap, upptäcka nya hot och trendbrott som kan spridas även till Sverige.
– Det är en snabb utveckling och vi har svårt att hinna ta fram motmedel. Sverige är ingen skyddad del av hotbilden, vi är en del av den.
