Övergreppen i Ukraina visar behovet av regler i krig

Krigets lagar reglerar när, hur och mot vem som våld får användas under en väpnad konflikt. I ljuset av de misstänkta krigsbrott och övergrepp vi nu ser i Ukraina har värdet av att reglera krig ifrågasatts - om reglerna ändå inte följs. Men faktum är att folkrätten efterlevs i de allra flesta fallen och det som sker i Ukraina i dag visar hur viktigt det är att ha tydliga regler för vad som är tillåtet i krig.

Attacken mot Kertjbron på Krim i oktober var laglig, eftersom bron användes för militära ändamål. Det skriver Carina Lamont, doktor i folkrätt vid Försvarshögskolan

Nej, förutsatt att det var Ukraina som faktiskt låg bakom attacken mot Kertjbron i oktober 2022 var det vare sig en ”terrorhandling” eller ett krigsbrott. Däremot var Rysslands svar på attacken mot bron ett brott mot krigets lagar. Men låt oss börja från början för att reda ut laglighet och olaglighet.

Rysslands aggression mot Ukraina är inte bara en grov kränkning av den internationella ordningen och våldsförbudet i folkrätten. Rysslands krigföring vittnar också om allvarliga övergrepp på de lagar som världens stater sedan länge kommit överens om måste gälla även i de mest fasansfulla av situationer: krig. Rysslands brutala angrepp på, och krigföring i, Ukraina har rest många frågor om krigets lagar. Även värdet av att reglera krig har ifrågasatts i ljuset av de många misstänkta krigsbrott och övergrepp som rapporterats från kriget i Ukraina, och visst kan det verka tandlöst med en lagstiftning som inte efterlevs och när brott inte stoppas effektivt och omedelbart. Men därmed inte sagt att regler inte finns, eller att reglerna inte är värdefulla. Som folkrättsjuristen Louis Henkin en gång uttryckte det: ”Almost all nations observe almost all principles of international law and almost all of their obligations almost all of the time.”

Det faktum att brott begås mot krigets lagar undergräver alltså inte värdet av reglerna som sådana. Tvärt om skulle man kunna hävda att de grymma brott som begås i Ukraina understryker betydelsen av att regler finns som möjliggör både att krigets brutala konsekvenser kan begränsas, och att brott mot lagarna kan bestraffas.

» Våld är som utgångspunkt tillåtet mot legitima mål, men det begränsas och förbjuds genom specifika regler i krigets lagar. «

Krigets lagar, eller den internationella humanitära rätten (IHL) som de också benämns, aktiveras när ett krig uppstår. Ett krig, eller väpnad konflikt som folkrättsjurister ofta föredrar att säga, kan vara internationell eller icke-internationell till sin karaktär, och dessa två typer av väpnade konflikter uppstår på olika sätt. En internationell väpnad konflikt uppstår när en stat använder våld mot en annan stat. En icke-internationell väpnad konflikt uppstår mellan en stat och en icke-statlig aktör eller mellan icke-statliga aktörer när våldsnivån når en viss grad av intensitet och när parterna till konflikten är tillräckligt organiserade. I fallet Ukraina uppstod en internationell väpnad konflikt genom Rysslands ockupation av Krimhalvön i Ukraina 2014.

Krigets lagar reglerar när, hur och mot vem våld får användas. Våld är som utgångspunkt tillåtet mot legitima mål, men det begränsas och förbjuds genom specifika regler i krigets lagar. När en väpnad konflikt uppstått och krigets lagar blivit tillämpbara, är båda (eller alla) parter bundna av regelverket. Denna särskillnad mellan jus ad bellum (konfliktpreventionens folkrätt genom bland annat FN-stadgan) och jus in bello (krigets lagar och reglering av krig och krigföring) är viktigt för att säkerställa att alla krig, oavsett vilken part som har skuld till krigets uppkomst, ska kunna regleras och därmed mildra krigets konsekvenser och lidanden. I fallet Ukraina är krigets lagar alltså tillämpbara på både Ryssland och Ukraina.

Så, åter till attacken mot Kertjbron på Krim som förbinder Ukraina och Ryssland. Förutsatt att den utfördes av Ukraina skedde attacken inom ramen för en väpnad konflikt. Krigets lagar reglerar därför attackens legalitet. En viktig utgångspunkt för krigets lagar är principen om militär nödvändighet, vilken föreskriver att allt våld måste vara nödvändigt. Detta nödvändiga våld regleras sedan närmare av distinktionsprincipen, proportionalitetsprincipen och försiktighetsprincipen. Distinktionsprincipen kräver att distinktion alltid görs mellan legitima militära mål, och civila och civila objekt. Endast militära mål får attackeras medan civila och civila objekt måste skyddas. Vad som utgör ett militärt mål definieras i Genèvekonventionernas första tilläggsprotokoll, artikel 52(2) liksom Internationella Rödakorskommitténs sedvanerättsstudie, regel 12. Svensk manual i humanitär rätt – som beskriver hur Sverige valt att tolka krigets lagar även om den inte utgör lagtext – återger denna definition på följande sätt: ”Objekt som på grund av art, läge, ändamål eller användning effektivt bidrar till de militära operationernas genomförande och vars delvisa eller totala förstöring, beslagtagande eller neutralisering under de vid tidpunkten gällande förhållandena medför en avgjord militär fördel är militära mål. Ett avgränsat landområde kan utgöra ett militärt mål.”

En fundamental regel i krigets lagar är alltså att civila och civila objekt måste skyddas från direkta attacker. Men civila objekt, som exempelvis bostadshus som används som militär bas, kan förlora sin status som skyddat objekt och bli legitimt militärt mål på grund av det sätt det används. Lite förenklat kan sägas att om det är nödvändigt får civila objekt användas för militära ändamål. Dessa objekt ändrar då status från civila objekt till militära mål och får därmed lagligen attackeras.

Första frågan att besvara gällande legaliteten av attacken mot Kertjbron är därför om Kertjbron utgör ett militärt mål. Bron har använts av Ryssland för att transportera militär utrustning till Ukraina, och har därmed använts för militära syften i kriget. Därmed kan bron hävdas utgöra ett militärt mål som får attackeras. Det råder inte heller någon tvekan om att förstöring av bron effektivt bidrar till Ukrainas militära ändamål. Därmed, oavsett om man gör tolkningen att bron per definition utgör ett militärt mål eller om man antar tolkningen att bron endast utgör ett militärt mål i den utsträckning bron används för militära syften, så landar man i samma slutledning: Kertjbron var legitimt mål för militär attack.

» Det finns således ingen rapportering som tyder på att attacken mot Kertjbron var olaglig. Däremot tyder rapporteringen på att Rysslands svar på attacken utgjorde ett brott mot krigets lagar. «

Inte heller verkar övriga principer som reglerar våldsanvändning i krig undergräva attackens legalitet. Varken distinktionsprincipen eller proportionalitetsprincipen tycks ha kränkts enligt den information vi fått genom medierapportering. En civil person, en lastbilschaufför, omkom i attacken och det är i skrivande stund inte helt klarlagt huruvida denne chaufför utförde attacken eller var ett offer för attacken. Det är viktigt att här notera att civila och civila objekt ”bara” skyddas från direkta attacker och från våld som är oproportionerligt. Civila kan därmed lagligen dödas indirekt och genom konsekvenser av attacker mot legitima militära mål om våldet inte är oproportionerligt mot de militära fördelar som våldet antas resultera i. Med andra ord, krigets lagar skyddar inte civila från allt dödligt våld, men våldet får inte riktas direkt mot civila – det måste vara nödvändigt och proportionerligt och det åligger stridande parter att vidta alla rimliga försiktighetsåtgärder för att skydda civila och civila objekt. Det finns således ingen rapportering som tyder på att attacken mot Kertjbron var olaglig.

Däremot tyder rapporteringen på att Rysslands svar på attacken utgjorde ett brott mot krigets lagar. Ryssland svarade genom att avfyra kryssningsrobotar och beväpnade drönare mot flera städer, bland annat Kiev, men i skrivande stund är det inte helt klarlagt hur dessa ryska attacker utfördes. Det krävs därför närmare utredning innan man kan uttala sig om legaliteten med absolut säkerhet. Medierapportering pekar dock på att Rysslands svar antingen var urskillningslöst, vilket bryter mot förbudet mot urskillningslösa attacker i krigets lagar. Eller riktade direkt mot civila och civila objekt, vilket bryter mot distinktionsprincipen. Om syftet med Rysslands svar på attacken mot Kertjbron var att sprida skräck bland civilbefolkningen utgör även det ett brott mot krigets lagar. Dessutom tyder Putins uttalande om att attackerna var ett svar på ”terrorattacken” mot Kertjbron på att Rysslands attacker utgjorde repressalier för attacken mot Kertjbron, vilket ett nyhetsinslag på Sveriges television den 30 november vittnar om. Repressalier tillåts enbart i syfte att förmå en part i en väpnad konflikt att lyda krigets lagar, vilket därför inte legitimerar de ryska attacker som följde på attacken mot Kertjbron. Sammanfattningsvis – och givet den information vi har tillgång till genom media – var alltså attacken mot Kertjbron laglig, medan Rysslands svar på attacken var olaglig.

Carina Lamont, FHS
Carina Lamont, doktor i folkrätt och universitetsadjunkt vid Försvarshögskolan.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsmaktens åtgärder efter den dödsolycka som inträffade under militärövningen Northern Wind 2019 i Boden, är tillfredsställande. Det meddelar Statens haverikommission som därmed avslutar ärendet.

Bilden är tagen vid olycksplatsen och visar hur stridsfordonen rört sig in i terrängen och mot ­förläggningsplatsen.

Natten till den 25 mars 2019 omkom en signalist tillhörande 145:e hemvärnsunderrättelsekompaniet, när patrulltält hon låg och sov i kördes över av ett stridsfordon 90. I den utredning som Statens haverikommission, SHK, genomförde efter olyckan uppdagades ett antal brister som pekades ut som bidragande orsaker till händelsen.

Spaningsgruppen var underbemannad, tekniken undermålig, sambandet bristfälligt och bland soldaterna fanns okunskap om stridsfordons uppträdande. Som direkt olycksorsak uppgavs de motstridiga uppgifter som spaningsgruppen stod inför: att hålla sig dold för omgivningen och samtidigt kunna varna annalkande stridsfordon på minst 50 meters avstånd.

I haverirapporten uppmanades Försvarsmakten att vidta åtgärder för att förebygga liknande händelser. I juni 2020 överlämnade Försvarsmakten en åtgärdsplan till Haverikommissionen, och den 21 mars i år meddelade Haverikommissionen att åtgärderna bedöms som tillfredsställande och att ärendet därmed är avslutat.

– Vi har fått rimliga och täckande svar på de rekommendationer vi gav Försvarsmakten, så vi är nöjda, säger Stefan Carneros, utredare vid SHK.

» Vi har fått rimliga och täckande svar på de rekommendationer vi gav Försvarsmakten. «

I sitt svar till Haverikommissionen presenterar Försvarsmakten fyra åtgärder som skulle vidtas som en följd av olyckan. Den första åtgärden är att ensa de modeller för riskhantering som tillämpas i Försvarsmakten för att säkerställa att de fungerar tillsammans.

Det andra är att undersöka möjligheten att införa ett elektroniskt lednings- och lägesuppföljningssystem för att bättre kunna följa upp övande enheter. Den tredje insatsen är att ta fram ett utbildningspaket om samövning med stridsfordon, medan den fjärde åtgärden handlar om att säkerställa att tekniken i fordonsparker hålls samman vid uppdateringar och modifieringar.

Att det dröjde nästan tre år från det att Försvarsmakten lämnade sin åtgärdsplan tills Haverikommissionen publicerade sitt officiella svar på densamma, beror främst på omsättning av personal hos SHK, enligt Stefan Carneros.

– Det formella svaret har legat och dragit lite hos oss på grund av att vi bytt ordföranden under tiden och att andra utredningar kommit emellan. Men vi har sedan tidigare gett Försvarsmakten ett muntligt svar och det skiljer sig inte från det besked vi lämnar nu, säger han.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Sverige och Finland har nu skrivit avtal med finska Sako om nya eldhandvapen till sina respektive försvarsmakter. ”Systemen bygger på en redan mogen och beprövad teknologi” säger Jonas Lotsne, chef för armémateriel på Försvarets materielverk.

Finland och Sverige har tecknat ett gemensamt ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen. På bilden: Franco Gussalli Beretta, Sakos styrelseordförande, generalmajor Jari Mikkonen, chef för finska Försvarsmaktens logistikverk, brigadgeneral Jonas Lotsne, chef för armémateriel på FMV och Raimo Karjalainen, styrelsemedlem i Sako. Foto: Sako.

Brigadgeneral Jonas Lotsne, chef för armémateriel på Försvarets materielverk, var den som undertecknade avtalet med finska leverantören Sako från FMV:s sida, i dag.

– Det är ett antal olika plattformar som ingår i ramavtalet. Det man kan säga om systemen är att de är moderna, lätta och ergonomiska. De är utvecklade för nordiskt klimat och omfattar allt från strid på korta avstånd till strid på längre avstånd, säger Jonas Lotsne till Officerstidningen. 

Avtalet består av automatkarbin i kaliber 5,56×45, automatkarbin i kaliber 7,62×51, skarpskyttegevär i kaliber 7,62×51 och prickskyttegevär i kaliber 8,6 Lapua Magnum.

– Systemen bygger på en redan mogen och beprövad teknologi, på en standardplattform som redan finns framtagen, en AR10-plattform. Vissa av systemen är i bruk av andra användare, i form exempelvis försvarsmakter och polismyndigheter utomlands, säger Jonas Lotsne. 

» Systemen bygger på en redan mogen och beprövad teknologi, på en standardplattform som redan finns framtagen, en AR10-plattform. «

De nya eldhandvapnen ska bland annat ersätta dagens automatkarbiner AK4 och AK5. Med de nya systemen får Försvarsmakten en eldhandvapenfamilj bestående av modernare och lättare vapen, förklarar Jonas Lotsne. 

– De nya systemen är mer ergonomiska än dagens vapen, och de ska funka för både kvinnliga och manliga soldater. Det kommer också finnas fler justeringsmöjligheter än tidigare.

 

När påbörjas leveranserna till förband?
– Vi påbörjar införandet nästa år. När exakt leverans till förband sker kan jag inte svara på nu. Vi vill testa systemen och se till att de håller den kvalitet som vi vill. Vi måste utbilda våra instruktörer, både på FMV-sidan och hos Försvarsmakten. Det ska också till utbildningsanvisningar med mera.

Leverantören Sako är en del av Beretta Holding och har över 100 års erfarenhet av vapentillverkning. Sako har levererat vapen till finska försvaret sedan mellankrigstiden.

FAKTA

Vapensystem som ska upphandlas:

  • Självskyddsvapen
    Kaliber 5,56×45 med 11,5” pipa
  • Automatkarbin
    Kaliber 7,62×51 med 16” alt 18” pipa
  • Skarpskyttegevär
    Kaliber 7,62×51 med 18” alt 20” pipa
  • Prickskyttegevär
    Kaliber 8,6×70 med 27” pipa
  • Automatgevär
    Kaliber 12,7×99 ersättare AG90
  • Kulspruta
    Kaliber 7,62×51
  • Granatvapen 40 mm

Källa: FMV.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarets materielverk, FMV, har tecknat ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen till Försvarsmakten, skriver FMV i ett pressmeddelande.

Automatkarbin 5,56x45 med 11,5” pipa. Foto: Sako.

Avtalet tecknas gemensamt med Finland och omfattar automatkarbin i kaliber 5,56×45, automatkarbin i kaliber 7,62×51, skarpskyttegevär i kaliber 7,62×51 och prickskyttegevär i kaliber 8,6 Lapua Magnum.

– Att Sverige och Finland skriver avtal med samma leverantör för samma vapensystem ökar möjligheterna kring samarbete kring användning, övning, utveckling och ammunitionsanskaffning. Valet av en finsk leverantör ger trygghet när det kommer till långsiktig försörjning av eldhandvapen, säger Jonas Lotsne, chef för armémateriel på FMV, i pressmeddelandet.

De nya eldhandvapnen ska ersätta dagens automatkarbin 4, AK4, automatkarbin 5, AK5, och prickskyttegevär 90, Psg 90. Det har länge funnits ett behov för Försvarsmakten att modernisera sina eldhandvapen, skriver FMV. Nuvarande AK4-system har använts sedan 1960-talet och AK5 utvecklades i början av 1980-talet och har uppgraderas i flera omgångar sedan dess.

”Med de nya systemen får Försvarsmakten en familj av modernare och lättare vapen med bättre ergonomi och bättre justeringsmöjligheter efter kroppsstorlek”, skriver FMV.

» Dagens avtal påverkar i stort sett all personal i Försvarsmakten och Hemvärnet. «

– Dagens avtal påverkar i stort sett all personal i Försvarsmakten och Hemvärnet, som på sikt får nya modernare vapen. Vi tar nu ett stort kliv framåt i arbetet med att byta ut i stort sett alla eldhandvapen i Försvarsmakten och det är väldigt glädjande, säger Jonas Lotsne.

Ramavtalet löper över tio år och är en del av en gemensam svensk-finsk upphandling av eldhandvapensystem med tillhörande teknik. Målsättningen är att skapa försörjningstrygghet för både Finland och Sverige och att förbättra interoperabiliteten genom att länderna använder samma typer av vapen med samma typer av ammunition, enligt FMV.

Ett första avropskontrakt omfattar vapen till ett värde av cirka 875 miljoner kronor.

Införande av prickskyttesystemet i Försvarsmakten är beräknat till 2024. Införandet av ny automatkarbin i kaliber 5,56 påbörjas 2025. Därefter följer övriga vapensystem.

Alla piplängder är inte slutligt bestämda än. Det pågår även samarbete avseende automatgevär, kulspruta och granatvapen, där de två senare inte är beslutade än, skriver FMV.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post