Senast publicerat
Senast publicerat:

Förbundets lönekampanj lyssnade på svenska folkets röster

Under våren 2025 accelererade diskussionen om lönenivåerna inom Försvarsmakten. För att vidga perspektiven – bort ifrån de åsikter anställda, arbetsgivare och fackförbund har – ­valde Officersförbundet att arrangera en dramatiserad enkät. En grupp civila fick testa soldat- och yrkesofficersuppgifter och därefter ge sin syn på lönerna.

Fredrik B Nilsson
Översergeant Matilda Sternland, till vardags teknisk chef på Noraskogs kompani, A 9, regisseras hur hon ska berätta för en anställd om ett kommande och brådskande Natouppdrag.

Foto: Fredrik B Nilsson

Artikel från Officersförbundet.

Under sommaren har kampanjen snurrat i sociala medier. Bilder av civila, klädda i vita overaller, som under realistiska former testar olika roller inom försvaret ger en bild av hur ”allmänheten” ser på den militära personalens vardag. 

– Eftersom 2025 är en av de största avtalsrörelserna på mycket länge i Sverige gjorde vi en opinions- och påverkanskampanj med hjälp av Gullers och Norstat för att skapa medvetenhet om situationen för den militära personalen. Vi ville nå ut både till beslutsfattare och allmänhet – för att stärka medlemmarnas position inför kommande förhandlingar, säger Lea Lobelius, kommunikationschef Officersförbundet.

Ett riksrepresentativt urval av den vuxna befolkningen fick besvara frågor som: Hur mycket tror du att en soldat tjänar? Skulle du kunna tänka dig att bli yrkesofficer vid nuvarande lönenivå? Vem är ansvarig för att försvaret fungerar? Och svaren är uppseendeväckande:

– Undersökningen visade att en bred majoritet är överens om att det är viktigt med ett starkt försvar, vilket skapar en relevant kontext för lönefrågan. Kampanjfilmerna, debattartiklarna och resultatet väcker reaktion och speglar tydligt både medlemmarnas verklighet och allmänhetens syn på yrket. Under sommaren presenterades även ”Redo!”, en utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret vilken stärkte och väckte fortsatt liv i debatten. Flera medier refererade då tillbaka till Officersförbundets undersökning, säger Lea Lobelius. 

Nu har förbundet lyft lönefrågan ur ett perspektiv som gör det lättare för såväl makthavare som ’den ­vanliga medborgaren’ att ta ställning till lönenivåerna.

Susanne Hultgren, som är Officersförbundets förhandlingschef, anser att kampanjen fyller en viktig funktion i avtalsrörelsen:

– Ja! Att på ett pedagogiskt sätt visa hur vårt yrke fungerar i praktiken – att låta civila få testa själva – ger en bredare bild av vad det är vi jobbar för hela tiden: nämligen att våra medlemmar ska få rimliga löner. Enkäten som Norstat genomförde i kombination med dessa realistiska tester har ju faktiskt resulterawt i ett tydligt svar – att lönerna uppfattas som låga hos gemene man och att de nuvarande lönenivåerna kan bidra till att det blir svårt att rekrytera så många som behövs inom en snar framtid.

Filmen om, och resultatet av, den dramatiserade enkäten har fått bred spridning i svenska medier. Det märks att det finns ett stort intresse för ämnet. Sveriges Television, Nyhetsmorgon i TV4, flera ledare och olika debattsidor – alla har de hänvisat till och lyft fram kampanjresultatet.

Liknande läsning:

– Nu har förbundet lyft lönefrågan ur ett perspektiv som gör det lättare för såväl makthavare som ”den vanliga medborgaren” att ta ställning till lönenivåerna. Under hösten sprids de olika statistiska underlagen vidare och kring avtalsrörelsen lär debatten om lönenivåerna att fortsätta, säger Lea Lobelius. 

Fakta

Kampanjen

1001 svenskar svarade på enkäten från Norstat, där vissa av de tillfrågade testade på yrkesrollerna i dramatiserade övningar innan de svarade på frågorna.

89 procent av svenskarna tycker att ett starkt försvar är viktigt.

1 procent av de tillfrågade i enkäten kan tänka sig att bli soldat till dagens lön.

Kampanjfilmen gjordes i samverkan med byrån Gullers Grupp.

43 svenska medier publicerade material som grundats på kampanjresultaten.

Ta del av hela kampanjen här.

Stefan Morin

När Sverige nu är en del av Nato förändras mycket. Inte bara i våra planer, strukturer och förmågor – utan också i vardagen för många av våra medlemmar. För allt fler kommer internationell tjänstgöring att bli en naturlig del av yrkeslivet. Tjänstgöring under Natoledning är inte längre något som sker vid sidan av verksamheten. Det är en del av kärnuppgiften.

Just därför måste vi ställa oss en avgörande fråga: Vilket avtryck vill vi att den internationella tjänstgöringen ska lämna hos den som åker i väg?

Den som tjänstgjort utomlands ska komma hem som utlandstjänstgöringens främsta ambassadör. En medarbetare som talar väl om uppdraget, om villkoren och om arbetsgivaren. Inte någon som i efterhand konstaterar att uppdraget var utvecklande –trots arbetstiderna, trots ersättningen och trots månader av frånvaro från familjen. Internationell tjänstgöring ska vara en morot, inte något man accepterar med sammanbitna tänder.

När jag pratar om att ”förlora” på internationell tjänstgöring handlar det sällan om den nominella ersättningen. Det handlar om arbetstid. Medlemmarna arbetar väsentligt mer än hemma, vilket gör att ersättningen per arbetad timme blir betydligt lägre. Till det kommer den långvariga frånvaron från familjen och ett begränsat utrymme för återhämtning. Sammantaget ökar belastningen, medan ersättningen i praktiken urholkas.

Internationell tjänstgöring ska vara en morot, inte något man accepterar med sammanbitna tänder.

Detta sker samtidigt som övriga arbetsmarknaden diskuterar generell arbetstidsförkortning. Försvarsmakten går i motsatt riktning och vill öka tillgängligheten genom att kräva mer arbetstid av sina medarbetare. Vi har förståelse för den viljan med tanke på uppdraget. Dock måste vi fråga oss om det är långsiktigt hållbart? 

Ersättning är inte bara kompensation – det är ett styrmedel. Idag fungerar kompensationsledighet som en viktig vågskål för chefer att beakta. När mer arbetstid krävs tvingas man väga nyttan mot konsekvenserna i form av kompensationsledighet. Det är en sund ordning. Om Försvarsmakten vill minska kompensationsledigheten för att öka tillgängligheten måste kostnaden bli betydligt högre. Annars förskjuts balansen och risken är att vi urholkar både arbetsmiljö och långsiktighet.

Som jag ser det möter vi ännu inte en försvarsmakt som på allvar vill använda ersättning som ett verktyg för attraktion i internationell tjänstgöring. Ambitionen att skapa motivation och en tydlig morot för att ta dessa befattningar är för svag. I skrivande stund står parterna mycket långt ifrån varandra i förhandlingarna och avgörande -skiljelinjer kvarstår. Det räcker inte att tala om uppdragets betydelse eller den personliga utvecklingen – villkoren måste vara med att bära -budskapet.

Internationell tjänstgöring ska vara något man söker sig till, något som stärker viljan att arbeta i Försvarsmakten. Inte något man accepterar trots villkoren. Ett nytt kommande avtal måste därför vara modernt, rättvist och hållbart över tid – så att de som åker i väg kan fokusera på uppgiften och komma hem med stolthet, engagemang och fortsatt arbetsglädje.

Det är så vi bygger en försvarsmakt där man kan – och vill – hålla ett helt yrkesliv.

 

Ur arkivet: