Det problematiska säkerhetsläget i Europa med ett alltmer auktoritärt och farligt Ryssland innebär att Försvarsmakten fullt ut måste fokusera på huvuduppgiften väpnad strid och att öka försvarsförmågan hos krigsförbanden. Det innebär att annat som tar kraft från organisationen måste reduceras.
I en krönika i SvD (2015) skrev jag att Sverige är ett fredsskadat land, vilket väckte ilska hos vissa samtidigt som det väckte tankar om behovet av ett förändrat synsätt hos andra. Våra politiker, såväl som delar av svenska folket, hade länge tagit vår fred och frihet för given och därmed prioriterat bort Sveriges försvarsbehov till förmån för andra politiska satsningar. Detta kunde även skönjas inom Försvarsmakten. Under 00- och 10-talen fokuserade Försvarsmakten på andra saker än nationellt försvar och annat än att skapa reell försvarsförmåga tilläts ta stor plats. Sedan Rysslands annektering av Krim 2014 har dock Försvarsmakten jobbat stenhårt, ofta i politisk motvind, för att med alla tillbuds stående medel bli farligare för en motståndare.
» Vi behöver i större utsträckning fokusera på att göra rätt saker i stället för att bara göra saker på rätt sätt. «
För att Försvarsmakten ska kunna ta nästa steg och öka förmågan ytterligare bör vi säkerställa att vi gör rätt saker. Det finns dessvärre så kallade enfrågemänniskor eller för den delen militärt underintresserade personer (som en kollega kallar dem), vilka omedvetet leder oss i annan riktning. Många inom Försvarsmakten vittnar om att sådana individer har en hämmande effekt på krigsförbandens förmågetillväxt genom att de ges utrymme att driva diverse projekt, skapa nya interna regelverk, ställa krav på utbildningar och kalla till allsköns olika möten inom områden som ligger långt ifrån kärnverksamheten. Kortfattat, vi behöver bli bättre på att prioritera, det vill säga välja bort, och vi behöver i större utsträckning fokusera på att göra rätt saker i stället för att bara göra saker på rätt sätt. Du som nickar instämmande bör också ställa dig frågan huruvida du själv utgör en del av problemet?
Under 2014 tillsatte ÖB Sverker Göranson en utredare med uppdraget att identifiera och reducera egenhändigt skapade regelverk och krav på utbildningar i syfte att förenkla arbetet i Försvarsmakten. En bra åtgärd, men frågan är vad utfallet blev? Var det kanske som på Gröna Lund, att för varje grön groda som bankats ner så har det dykt upp minst två nya grodor? Jag tror att vi är i ett stort behov av en motsvarande genomlysning av vår verksamhet idag, i likhet med vad som gjordes då för snart tio år sedan.
Vi, såväl chefer som medarbetare, måste på egen hand våga ta initiativ och ibland ifrågasätta saker som inte bär mot målet ökad försvarsförmåga. ÖB uttryckte detta klokt i en intervju 2016 där han menade att ”en rädd organisation är en farlig organisation” kopplat till att inte våga ta initiativ av rädsla för att göra fel. På samma sätt får vi inte vara rädda för att i större utsträckning börja renodla vår verksamhet med fokus på krigsförbanden. Vi behöver förenkla och ta bort pålagor som vi själva har skapat. Vi behöver förenkla processer och tillämpa en större grad av mandatförskjutning till chefer längst ut i organisationen som därmed måste vara beredda på att både få och ta ett större ansvar. Försvarsmaktens ledningsfilosofi vid genomförande av militära operationer stipulerar uppdragstaktik. Detta behöver även tillämpas i vardagen och vid produktion av krigsförband.
Försvarsmakten har tagit stora steg mot ett starkare försvar, det ska vi vara stolta över! Men vi behöver ta ytterligare steg genom att reducera den administrativa bördan och pålagor som i vardagen försvårar krigsförbandsutvecklingen. Fundera även på vad du själv har bidragit med för att öka försvarsförmågan – varje dag du går hem från jobbet!
