Senast publicerat
Senast publicerat:

»Dåligt ledarskap driver bort människor ur Försvarsmakten«

Kapten Malin Smith, Försvars­maktens HR-centrum
Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är officer och jobbar på Försvarsmaktens HR-Centrum. Utöver mitt arbete med personalförsörjning har jag nyligen haft ynnesten att gå en taktikkurs. Både till vardags i min tjänstgöring, på fritiden bland vänner och nya bekantskaper och nu senast när jag mött nya kollegor under utbildning hör jag många historier. När officerskollegor hör att jag jobbar på HR-Centrum är det många som vill berätta. Berätta om det som de varit, eller är, med hopp om att jag kan göra något för att förbättra deras situation.

I mitt jobb framgår det med all önskvärd tydlighet att vi har officersbrist i Försvarsmakten. Jag jobbar med den. Eller rättare sagt, mot den. Oftast talas det om rekrytering som lösning på problemen. En större mängd rekryter och kadetter ska påbörja utbildning de närmaste åren och jag är övertygad om att det är viktigt. Samtidigt slutar en av fem officerare inom fem år efter examen och hälften slutar inom tio år. De som slutar kan inte ersättas av varken rekryter eller kadetter. I många fall tar det fem, tio, femton eller tjugo år att skapa en någorlunda likvärdig officer likt den som slutar. 

Det som ofta berättas för mig är inte historier om låga löner (även om alla vet att vi har det). Det är inte heller en klagosång av för många dygn borta per år (även om det också är verkligheten). Nej. Istället är det historier om ett ledarskap som till synes aktivt driver bort människor ur myndigheten. 

Det här är ett axplock av historier från senaste åren där officerarna är anonymiserade: 

● Officer lyfter frågan om nivåhöjande utbildning till sin chef. Chefen svarar att hen är för gammal för att göra karriär och får därför inte gå yrkes- och befattningskurs, YBK.

● Officer söker en tjänst på sin organisationsenhet, OrgE, som hen är kvalificerad för. Rekryterande chef bekräftar att officeren har kompetensen och är lämplig, men att officeren är lite för ung.

● Officer är högt rankad för att gå YBK taktisk kurs armén, Tak A. Officer åker på insats och när officeren kommer hem är hen längst ned på nomineringslistan.

● Officer jobbar på ett arméförband, men inom funktionen ledning. Officeren vill söka taktisk ledningskurs, Tak Led, för att vidareutvecklas inom ledningsfunktionen, men får av sin OrgE svaret att “alla i armén ska gå taktikkurs armé”. Officeren som inte har en direkt stridande befattning prioriteras längst ned på listan att gå Tak A. Nivåhöjande utbildning uteblir.

● Officer går en taktikkurs och är riktigt motiverad att komma tillbaka till hemmaförbandet där en ny befattning väntar enligt plan. Efter ett kort telefonsamtal där officeren oväntat får höra att hen blivit omplacerad till en helt annan befattning på en annan geografisk plats utan att själv bli tillfrågad funderar officeren på att sluta. Officeren vill inte och kan inte ta befattningen eftersom privatlivet då inte går ihop. 

● Officer är på utlandstjänst. Inom loppet av bara några månader blir officeren uppringd ett flertal gånger för att i varje samtal bli tilldelad en helt ny placering på sin OrgE när hen kommer tillbaka. Till slut ber officeren sitt förband att bestämma sig för “vad som helst” då hen inte orkar få ständigt nya besked under insats. 

● Officer har gått Tak A och har missat en av 38 veckor. Officeren har kompletterat allt hen kan och har inte missat någon examination. Officeren får dock inte godkänt på utbildningen och blir inte befordrad i syfte att “statuera ett exempel”. Officeren måste tillbaka om ett år för att lyssna på tre föreläsningar för att bli godkänd på kursen.

● Officer får höra att hen måste utföra en kommendering på annan ort för att bli befordrad på sin OrgE. Officeren kan av familjeskäl inte vara borta från sin hemort i två år och får således inte bli befordrad. 

Känner du igen dig? Har du också undrat varför någon chef i din närhet fått bli chef? Och fortfarande är chef? Har du eller dina kollegor också blivit plötsligt omplacerade utan att ha blivit tillfrågade? Har du en riktigt duktig kollega som inte längre orkat och sagt upp sig i förtid? Har du också hört soldater säga att ”det alltid är de bästa officerarna som slutar”? Du är inte ensam. Det finns så många fler historier och de flesta med många både förargande och oroväckande detaljer. De flesta som berättar vill skrika högt. De vill sparka och slå för att uppmärksamma de orätter de utsätts för. Men de vet att om de gör det så har de sannolikt skadat sin karriär, och ingen av dem vill egentligen sluta. De vill jobba som officerare i Försvarsmakten och de har eller har haft både driv, vilja och ambitioner. Det är riktigt dugliga officerare som Försvarsmakten tveklöst behöver och de vill stanna kvar, men motivationen som en gång brann håller på att slockna. 

Försvarsmakten behöver på allvar ta tag i ledarskapsproblemen. Vi dunkar varandra i ryggen för att vi har så bra ledarskap, men varför låter vi då riktigt dåliga chefer jobba kvar som just chefer? Med rådande läge har vi definitivt inte råd med chefer som bryter mot bestämmelser, far med osanning, åldersdiskriminerar, tydligt favoriserar eller trycker ner sina yngre officerskollegor. Får vi yngre officerare inte utvecklas, påverka vår karriär och bli respekterade som medmänniskor kan Försvarsmakten inte stoppa, om ens hejda, officersbristen. Det kommer dessutom inte vara de duktigaste officerarna som läser högre officersprogrammet, är bataljonchefer eller jobbar på Högkvarteret inom några år, för då har de bästa slutat.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan order om att förstärka klädseln. Först efter initiativ från en av de övriga deltagare uppmanades soldaterna att föra med sig värmejacka och pälsmössa. 

    En av dagarna hölls utbildningsmoment utomhus under elva timmar med bland annat skjutövningar. Enda möjligheten att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under ett knappt 12 timmar långt utomhusmoment i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar under den del av dagen där skjutövning pågick och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Artikeln har uppdaterats med ett tillägg om förstärkning av klädsel och justering av antal timmar för ett av utbildningsmomenten. 

    Ur arkivet: