Senast publicerat
Senast publicerat:

Officersförbundet avslutade samverkan om trebefälssystemet i oenighet

På onsdagseftermiddagen genomfördes den formella samverkan med Försvarsmakten angående slutligt införande av trebefälssystemet. Officersförbundet avslutade samverkan i oenighet. Förbundet har också begärt ytterligare ett möte med Försvarsmakten för att diskutera huruvida en tvingande omgalonering är förenlig med arbetsrätten.

Josefine Owetz

Försvarsmakten vill slutföra införandet av trebefälssystemet och en arbetsgrupp i Högkvarteret har tagit fram beslutsunderlag för hur det slutliga införandet av trebefälssystemet ska gå till. Den slutliga implementeringen kan innebära att vissa NBO-officerare behöver byta personalkategori och övergå till att vara specialistofficerare.

På onsdagen genomfördes den formella samverkan med Försvarsmakten angående slutligt införande av trebefälssystemet. Officersförbundet avslutade samverkan i oenighet.

– Det finns väldigt mycket i det här förslaget som är bra. Men att vissa NBO-officerare med tvång ska omgaloneras till specialistofficerare kan vi helt enkelt inte ställa oss bakom. Det äventyrar trovärdigheten för hela trebefälssystemet och är inte bra för någon. Dessutom menar vi att det finns frågetecken kring om det ens är arbetsrättsligt möjligt, säger Peter Löfvendahl som är förbundsdirektör på Officersförbundet, i en artikel på förbundets webbplats.

» Vi menar att myndigheten inte kan byta personalkategori på folk hur som helst och det behöver vi diskutera ytterligare «

”OFR/O FM kommer inte att samverka ett beslut i enighet som mynnar ut i ett tvingande byte av personalkategori och tjänstegrad för officerare utbildade i det tidigare NBO-systemet. Vi menar istället att det beslutsförslag som föreligger kan genomföras utan ett obligatorium”, skriver Officersförbundet i sitt yttrande.

Officersförbundet begärde, i samband med onsdagens samverkan med Försvarsmakten, ett ytterligare möte med myndigheten för att diskutera huruvida en tvingande omgalonering är förenlig med arbetsrätten:

– I de beslut om anställning som Försvarsmakten fattade i samband med att den internationella tjänstgöringsskyldigheten infördes 2010 är personalen anställd antingen som officer eller specialistofficer. Vi menar att myndigheten inte kan byta personalkategori på folk hur som helst och det behöver vi diskutera ytterligare, säger Peter Löfvendahl.

I morgon, fredag, ska överbefälhavare Micael Bydén fatta beslut i frågan om trebefälssystemets slutliga införande.

– Vi hoppas att han tagit intryck av de synpunkter som Officersförbundet och våra medlemmar gett uttryck för och inte låter det här bli verklighet, säger Peter Löfvendahl.

Liknande läsning:
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det har snart gått ett år sedan utredningen som slog fast vad många redan visste: Försvarsmakten behöver en ny personalkategori för erfarna gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS. Ändå har ingenting hänt. Under tiden fortsätter vi att göra exakt det vi alltid har gjort: utbilda soldater, utveckla dem, och sedan tappa dem när de når sin högsta operativa nivå.

    Josefine Owetz
    Soldater uppställda, bakifrån

    Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Det har snart gått ett år sedan utredningen ”Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret” (SOU 2025:86) tydligt slog fast vad många redan visste: Försvarsmakten behöver en ny personalkategori för erfarna gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS.

    Ändå har ingenting hänt.

    Under tiden fortsätter vi att göra exakt det vi alltid har gjort: utbilda soldater, utveckla dem, och sedan tappa dem när de når sin högsta operativa nivå. Systemet är enbart designat för omsättning, inte förmåga. Problemet är inte otydlighet. Problemet är tempo. Eller snarare: bristen på det.

    Rapporter har skrivits. Brister har identifierats. Lösningar har föreslagits. Trots det fastnar frågan i byråkratiska mellanrum – mellan utredning och beslut, mellan ansvar och genomförande. Istället för handling ser vi fortsatt beredning.

    Under tiden diskuteras nya kategorier, modeller och strukturer. Men varje månad som går utan beslut är ytterligare en månad där erfaren personal lämnar. Det är inte en teoretisk brist, det är ett pågående kompetenstapp.

    Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora?

    Det här är kärnan: systemet är redan identifierat som otillräckligt. Lösningen är redan föreslagen. Ändå står vi still. Vi har inte ett kunskapsproblem. Vi har ett genomförandeproblem.

    Om Sverige menar allvar med sin militära upprustning måste vi också våga agera när bristerna är uppenbara. Att utreda vidare det som redan är utrett är inte försiktighet, det är ineffektivitet.

    Snart är det 12 månader sedan utredningen offentliggjordes. Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora? Frågan är inte längre vad som behöver göras, utan varför det fortfarande inte har gjorts.

    Olle Dahlkvist, GSS i flygvapnet

    Ur arkivet: