Senast publicerat
Senast publicerat:

»Mycket handlar om att våga«

Jesper Tengroth har under stora delar av sitt arbetsliv gått mellan två arbetsgivare – Försvarsmakten och Sveriges Radio. Efter fjorton år i olika kommunikativa roller, den sista som pressekreterare, lämnade han Försvarsmakten och jobbar sedan oktober 2020 som kommunikationschef på Officersförbundet.

Carin Hedström
Christoffer Edling
”Officersförbundet är en fantastisk arbetsplats med otroligt proffsiga människor som kan sin grej. Det ska medlemmarna vara stolta över.”
Artikel från Officersförbundet.

Som 13-åring började han som bandyspeaker och efter ett studiebesök på P4 Sörmland började han jobba extra på sportredaktionen. 

– Sport är ju direktsändningarnas direktsändning. Och jag tycker om direktsändningsnerven, och den får man både som programledare och när man jobbar med press och kommunikation, säger han.

Liknande läsning:

Han gjorde lumpen på P 10 i Strängnäs, jobbade kvar ett år efter muck och pluggade sedan till journalist. Precis när han tagit examen hörde en kompis från P 10 av sig.

– Calle Erlandsson var personalchef för KS 01, den första svenska Kosovo-styrkan, och ringde en dag och meddelade att ’nu ska du med till Kosovo som pressofficer’, berättar han.

Jesper nappade och tog tjänstledigt. Uppdraget i Kosovo gav mersmak och ledde till många olika roller inom Försvarsmakten, alla med det gemensamt att de handlat om kommunikation. Men vägvalen i yrkeslivet har inte varit resultatet av målmedveten planering. 

– Jobben har nog trillat lite på mig. Det är klart att jag sett saker som jag gärna skulle vilja göra, men framför allt är det nog andra som sagt att det här skulle nog passa dig, säger Jesper. 

Efter tiden i Kosovo återvände han till radion, för att ytterligare några år senare söka ett jobb som teamchef i pilotprojektet Combat Camera, där Försvarsmakten ville hitta ett nytt sätt att dokumentera verksamheten, både i Sverige och i insatsområden. 

– Det var kul, men också väldigt mycket resor. Det var två år där jag på morgonen inte visste om man skulle komma hem på kvällen. På min yngsta sons ettårsdag var jag i Afghanistan. Jag såg en bild på det häromdagen och då sög det till mer i magen än vad jag hade tänkt, säger han.

Efter uppdraget med Combat Camera blev han informationschef för Nordic Battlegroup, därefter rådgivare till informationsdirektören, och därefter rådgivare och pressekreterare åt ÖB och Försvarsmakten. Jobbet som pressekreterare innebar mycket mediahantering och telefonjour under veckans alla dagar. Men efter sex år började känslan för jobbet förändras. 

– En kollega sa en gång att när man inte längre tar hoppsasteg till jobbet, då ska man sluta. Och jag tog inte längre hoppsasteg. Det var fantastiskt roligt det jag gjorde, men det blev inte roligare. Det var som att trycka på gaspedalen på radiobilarna på Gröna Lund när programmet är slut – det spelar ingen roll hur mycket man trycker, det blir ingen fart. 

Han sa upp sig, avslutade tiden i Försvarsmakten med att vara med i arbetet kring ÖB:s ”Sommar” i P1, startade eget, återvände till radion och tillbringade en sommar som programledare på P4. Sen dök jobbet på Officersförbundet upp. 

– Det är en fantastisk arbetsplats med otroligt proffsiga människor med lång erfarenhet som kan sin grej. Det ska medlemmarna vara stolta över, säger han. 

Samtidigt är han medveten om att steget från att vara talesperson för en myndighet, till att bli del av en organisation som granskar samma myndighet, kan väcka frågor.  

– Men det är två sidor av samma mynt där vi har olika roller. En av mina styrkor nu är att jag har den erfarenhet jag har. Men den är också färskvara, snart blir jag kallt kaffe, säger han.

» Vi måste kommunicera de framsteg vi gör i vardagen, om tvister vi vinner, för det gör vi ju. «

Hans relation till ÖB i dag jämför han med relationen till kollegor som han varit på insats med. 

– Att jobba i kretsen kring en hög chef är på många sätt som att vara på en insats. Den pågår dygnets alla timmar och veckans alla dagar. Och som alla som varit på insats vet så svetsas man samman och får en relation eftersom man upplevt saker tillsammans som ingen annan varit med om. Visst förändras relationen när insatsen är över, men den tar inte slut.

Nu har Jesper fullt fokus på att kommunicera Officersförbundets viktiga frågor kring främst löner och villkor.

– Vi måste fortsätta driva på så att personalen får betalt för sina uppoffringar och det de gör. Vi måste berätta för medlemmarna vad de har för rättigheter, och för Försvarsmakten och politiken hur medlemmarnas vardag ser ut och vad som behövs för att de ska kunna göra sitt jobb och ha en dräglig familjesituation, inte minst nu när Försvarsmakten växer. Vår ordförande tog till exempel kontakt med kommuner när försvarsbeslutet togs: ’det kommer hela familjer till er, det behövs jobb, skolor och omsorg – är ni beredda?’ Det är ett sätt att synliggöra våra medlemmars behov, säger han.

Parallellt behöver förbundet berätta varför det är viktigt att vara medlem. 

– Vi måste kommunicera de framsteg vi gör i vardagen, om tvister vi vinner, för det gör vi ju. Det är enskilda medlemmar som faktiskt blir hjälpta av oss. Och vi måste bli bättre på att berätta om våra rötter och historien, för våra medlemmar har faktiskt kollegor i andra länder som inte får organisera sig, tillägger han.

Privat har Jesper två stora intressen: segling och sång. Sen flera år tillbaka tar han sånglektioner. Roligt, men också utmanande och utlämnande – och en stark känsla av att vara här och nu.

– Att sjunga ger energi och glädje. När jag är hos sångpedagogen är det hon och jag och ett piano. Det handlar mycket om att våga, men det var ett stort steg och sjukt obehagligt första gången. 

Under pandemin har förbundets personal kunnat jobba hemifrån och Jesper har till och med kunnat jobba från båten. Seglingen har funnits med honom sedan han var barn. Första kvällen på föräldrarnas semester kastade familjen loss, för att återvända fem veckor senare. Nu seglar han med sina barn. Seglingen kräver lagbygge, samarbete och förmåga att ta beslut, precis som alla uppdrag i Försvarsmakten. 

– Det finns bara vi och om inte vi gör det här kommer inget bli gjort, eller så blir det tokigt om inte alla hjälps åt.

FAKTA

Jesper Tengroth.
Ålder: 46 år.
Fackliga uppdrag: Ordförande Journalist-förbundet SR Sörmland.
Bakgrund i korthet: Värnplikt P10 Strängnäs, journalistutbildning Skurups folkhögskola, program-ledare och reporter P4 Sörmland, pressofficer Kosovo, teamchef Combat Camera, informationschef Nordic Battlegroup, råd-givare till informations-direktören och ÖB, Försvars-maktens press-sekreterare. 
Bor: Oxelösund.
Familj: Två söner, 14 och 16 år.
På fritiden: Segling, sång, barnen och träning. Driver även en podd, ”Kommunikatörerna”, med en kompis. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Josefine Granbergs nyfikenhet har tagit henne hela vägen till förbundsstyrelsen där hon sedan två år tillbaka är ledamot. Det fackliga arbetet engagerar henne så pass mycket att hon idag jobbar med det på heltid.

    Jenny Folkesson
    JosefineGranberg_03
    Josefine Granberg är mitt uppe i ett förändringsarbete i arbetet som fackligt förtroendevald för Ärna OF. Om ett år hoppas hon till exempel ha inrättat ett lokalt löneråd.

    Foto: Filip Erlind

    Hon har sin styvfar att tacka för intresset för flyget. Tio år gammal flyttade Josefine Granberg, hennes mamma och tvillingbror från Botkyrka till Åtvidaberg där styvpappan bodde. Det var han som väckte hennes nyfikenhet för det luftburna.

    – Han var flygtekniker under sin värnplikt och hade ett jättestort flygintresse, så han var inspirationskällan som fick in mig på det här spåret. Min bror tyckte inte det var lika coolt så det blev jag och min styvpappa som åkte på flygshower tillsammans under min uppväxt, säger hon.

    Som 16-åring gick hon med i FVRF (Flygvapenfrivilliga) i Östergötland och fick då åka på olika studiebesök. Under en av resorna besökte organisationen Uppsala och F 16 och Josefine Granberg fick för första gången lära sig lite om luftbevakning. Fascinationen var omedelbar – här såg hon sin möjlighet att kombinera flygintresset med tonårens gejmande.

    – Jag spelade en hel del dator under den här tiden och här såg jag plötsligt möjligheterna till en yrkesbana med både flyg och datorer. Där och då bestämde jag mig för att jag vill jobba med luftbevakning.

    Försvaret överlag lockade, Josefine Granberg har alltid tyckt om utomhusaktiviteter och uppskattar både fysiska och mentala utmaningar. Men besöket på F 16 hade en alldeles särskild dragningskraft på henne och när hon några år senare mönstrade och gjorde grundutbildningen i Uppsala var det med inriktning mot just luftbevakning. Därefter blev det SOU i Halmstad som följdes verksamhetsförlagd utbildning i Uppsala. Men efter en tid med luftbevakning i praktiken testade hon också att vara huvudlärare för programbunden utbildning för OP/SOU. Det gav mersmak och därför sökte hon sig tillbaka till skolverksamheten och blev YBK huvudlärare för luftbevakning. 

    Jag vill få till en ­kulturförändring där Försvarsmakten i större utsträckning än idag har en dialog med oss.

    – För mig var det mer stimulerande att utbilda andra, att få se andra växa samtidigt som man är med och utvecklar och skapar nya utbildningar. Jag går gärna olika utbildningar som jag sedan kan dra nytta av i den verksamhet jag bedriver. 

    Det fackliga engagemanget kom tidigt. 2016 blev hon suppleant i Ärna OF och har sedan dess gradvis klättrat uppåt. I grund och botten tror Josefine Granberg att intresset för det fackliga handlar om nyfikenhet och kunskapstörst.

    – Jag gillar att vara där det händer och vill gärna veta varför saker och ting är som de är. Och så vill jag vara med och påverka och förändra där jag tycker det behövs – jag har svårt att sitta still när jag tycker något borde förändras! Jag har också alltid varit mån om att alla i en grupp ska ha det bra, jag arbetar gärna lite för alla de som inte orkar, säger hon och passar på att skicka i väg ett tack till dåvarande och nuvarande ordföranden i Ärna OF.

    – Jag är så glad att de såg mig och frågade om jag ville göra mer inom facket.

    I sitt fackliga arbete lyfter hon även gärna arbetsmiljöfrågor. Tidigare har hon varit engagerad i Noak (Nätverk för officerare och anställda kvinnor) och frågor kring jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter ligger henne varmt om hjärtat. Nu, när hon företräder ett förband, är hon engagerad i ett förändringsarbete där hon vill se att jämställdhets- och jämlikhetsperspektivet på ett naturligt sätt fogas in i samverkansavtalet. Den sortens frågor ska inte förpassas till något perifert utan bör ses som en naturlig och central del av avtalet. Josefine Granberg tror egentligen inte att det finns ett motstånd mot jämställd- och jämlikhetsfrågor ute på förbanden. Snarare rör det sig om ointresse och ibland okunskap.

    JosefineGranberg_02

    I grund och botten är det nyfikenhet som ligger bakom Josefine Granbergs fackliga engagemang. Hon vill veta hur saker och ting fungerar och hänger ihop.

    Foto: Filip Erlind

    Okunskap stöter hon även på i samband med att trebefälssystemet införs. Det är inte ovanligt att arbetsgivaren missar att göra riskanalyser på de olika enheterna kopplade till individerna – trots att förändringarna i personalens arbetsmiljö kan bli ganska genomgripande. När den sortens hinder uppstår kan Josefine Granberg lugnt luta sig mot arbetsmiljölagen.

    – Det borde vara självklart att det görs en riskbedömning kopplat till införandet av trebefälssystemet, men trots att det står i arbetsmiljölagen så följs det inte alltid. Jag vill få till en kulturförändring där Försvarsmakten i större utsträckning än idag har en dialog med oss. Det som är bra är att även om vi tänker olika så har vi ju samma mål: en arbetssituation som funkar för alla parter, säger Josefine Granberg och tillägger att arbetsgivaren generellt sett behöver bli bättre på att göra riskbedömningar avseende sin personal och verksamhet.

    Idag är hon mitt uppe i flera omfattande förändringsprocesser och inom ett år hoppas hon att mycket av det arbete hon gör just nu kommer ha burit frukt.

    – Då tror jag vi kommer ha fått till ett helt annat klimat när det handlar om samverkansavtal. Enheterna ska kunna samverka bättre med arbetsgivaren på bred nivå, idag är det fortfarande ganska toppstyrt på sina håll. Jag vill att Ärna OF samverkar på enhetsnivå på F16, att enheterna bjuder in oss i sitt arbete på ett mer naturligt sätt. Det kan dessutom vara så att jag får information om viktiga förändringsprocesser ”lite vid sidan av” och ibland även i ett sent skede, så vill jag inte ha det.

    I en tid av omorganisationer, F 16 växer så det knakar, har Josefine Granberg ett digert arbete framför sig när hon nu har tagit över de arbetsuppgifter som tidigare ordförande för Ärna OF ansvarade för i över 20 år. På sin att göra-lista ligger utöver allt annat även punkten att snarast inrätta ett löneråd för att främja en smidigare och mer rättvis löneutveckling för personalen på F 16. Dessutom ligger de på henne och de andra inom Ärna OF att se till att föreningen växer.

    Fakta

    Josefine Granberg

    Ålder: 31 år.

    Grad: Fanjunkare.

    Gör: Just nu tjänstledig från ­arbetet som huvudlärare för YBK-kurser inom luftbevakning på Luftstridsskolan. Vice ordförande i Ärna OF och styrelse­ledamot i Officersförbundet.

    Bor: På landet utanför Uppsala.

    Familj: Sambo och ett barn.

    Intressen: Utomhusaktiviteter som till ­exempel klättring, distanslöpning och odling.

    Ur arkivet: