Växande kadettkullar och trångboddhet på Militärhögskolan Karlberg är ett problem. Att inte kunna få studiero på sitt eget rum är ett problem. Att trångboddheten lyfts som ett problem av kadetterna men att ställföreträdande chef MHS Karlberg ”inte uppfattar att kadetterna tycker att boendet är något stort problem” är också ett problem. Att en akademisk högskoleutbildning jämförs med värnplikten är nog det största problemet av dem alla. Artikeln ”Trångboddheten på MHS Karlberg ökar med fler kadetter” i den senaste utgåvan av Officerstidningen var nästan skrattretande läsning för många av oss kadetter på Karlberg då den inte upplevs spegla verkligheten på skolan.
Med tanke på dagens omvärldsläge och Sveriges Natomedlemskap är det fullt rimligt att öka antalet kadetter som får börja studera varje år, det är en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna fortsätta utbilda större värnpliktskullar varje år och samtidigt bemanna alla nya uppdrag Natomedlemskapet innebär. Det är däremot inte rimligt att ta in fler kadetter än vad skolan är logistiskt utrustad för att hantera. Om inte standarden på skolan höjs finns en risk att det påverkar antalet sökande till Officersprogrammet (OP) negativt.
Att vi kadetter får ersättning för vår utbildning samtidigt som vi får hemresor, boende och mat betalt är en förmån jag är väldigt tacksam för. Samtidigt upplever jag att det är en förutsättning för många, inklusive mig själv, att utbildningen är betald. Hade den inte varit det, och jag som kadett varit tvungen att ta CSN-lån, hade det varit svårt att motivera för mig själv att läsa OP med tanke på den lön officerare i dagsläget har. Då hade en civil utbildning så som ett civilingenjörsprogram eller en ekonomikandidat varit betydligt mer lockande.
Om inte standarden på skolan höjs finns en risk att det påverkar antalet sökande till Officersprogrammet negativt.
Det här är en åsikt jag upplever delas av många andra kadetter, trots att vi alla trivs bra och gärna jobbar i Försvarsmakten. Att säga att man som kadett ska vara glad för och nöja sig med det boende man får eftersom det är gratis är alltså inte hållbart, då boendet för många är en förutsättning för att läsa OP. Viktigt att poängtera är också att när det i artikeln ”Trångboddheten på MHS Karlberg ökar med fler kadetter” står att ”ett antal av enkelrummen på Dianeberg gjorts om till dubbelrum” så innebär det i princip alla rum på Dianeberg förutom de på översta våningen, som inte kan utrustas med våningssäng på grund av snedtak. Det innebär att det inte bara är någon enstaka, gnällig kadett som måste dela rum utan majoriteten av alla kadetter.
Skolledningen verkar inte tycka att det är så stor skillnad på värnplikten och OP och att det därför är fullt rimligt att vi kadetter bor tillsammans och sover i våningssäng, eftersom vi är vana vid det sedan tidigare. Problemet är att OP till skillnad från värnplikten är en akademisk utbildning som kräver en hel del studier. I värnplikten gjorde man inget annat än att sova och hänga med kamraterna på logementet och då hade man inget behov av att kunna sitta själv i lugn och ro. Nu, under OP, behövs det på ett helt annat sätt.
Precis som Malin Widö, chef för skoleneheten, säger i artikeln så finns det flera salar för studier på skolan som sällan är fulla. Majoriteten av dem ligger dock i andra byggnader och även om de väldigt sällan är fulla så är det ofta grupper av kadetter som sitter och pluggar tillsammans, vilket gör att det inte är möjligt att få en tyst studiemiljö där. Det är inte ovanligt, och det är inte heller särskilt motiverande, att behöva sätta på sig ytterkläderna och leta i två byggnader och 20 minuter för att kunna plugga ifred på kvällen.
På rummet pratar ens rumskamrat i telefon och äter chips, i pentryt lagar tre kadetter mat och kollar på nyheterna på TV och i de närmsta tre lektionssalarna sitter kadetter och diskuterar seminariefrågor. Bara för att det inte är fullt överallt där man kan studera innebär det inte att man kan få studiero och faktiskt studera där.
Det är stor skillnad på att vara 19 år och bo i logement under värnplikten direkt efter studenten och att vara 25 år och ha bott själv i flera år, det borde alla kunna förstå.
Utöver problemet med att få studiero påverkar de delade rummen oss kadetter på andra sätt också. Våningssängarna får inte plockas isär på grund av brandrisken som uppstår då, vilket är fullt förståeligt. Det innebär dock att vår sömn, och därmed vår prestationsförmåga, försämras. Vissa går och lägger sig tidigare än andra och vissa gillar istället att gå upp tidigare på morgonen. Problemet är att rummen är små och man därför ständigt påverkas av sin rumskamrat. Har man gått och lagt sig tidigt vaknar man ofta av att rumskamraten kommer in i rummet och borstar tänderna och vaknar man inte av det så gör man det garanterat när rumskamraten ska klättra upp i överslafen och hela sängen skakar.
På samma sätt vaknar man av rumskamratens larm tidigt på morgonen när denne ska gå till gymmet, för att det är den enda tiden på dagen det inte är fullt där, och kan sedan inte somna om. Det finns inte heller tillräckligt med utrymme för att förvara både sin militära och civila materiel när man bor två i rummen, även om man också utnyttjar de militära skåp vi blivit tilldelade, vilket leder till en stökig och trång miljö i rummen.
Sist men inte minst är det också så att många kadetter har varit anställda i Försvarsmakten eller varit civila i flera år efter värnplikten, och att dela rum och bo i våningssäng blir därför en utmaning trots att alla gjorde det under sin värnplikt. Det är stor skillnad på att vara 19 år och bo i logement under värnplikten direkt efter studenten och att vara 25 år och ha bott själv i flera år, det borde alla kunna förstå.
Avslutningsvis så har jag ingen bra lösning på problemet med trångboddhet, Försvarsmakten behöver officerare men har inte den logistiska kapaciteten för att utbilda den mängd som behövs. En tillfällig lösning kan ju vara att erbjuda kadetter som bor i närheten av skolan en större ersättning per månad för att bo hemma så att de väljer att inte bo på Karlberg. Eller att kravet på att man ska ha bott i sin bostad minst 3 månader innan utbildningen börjar för att få ersättning för hyran från Försäkringskassan tas bort, i syfte att fler kadetter ska kunna skaffa egen bostad i närheten även nu, efter att utbildningen börjat.
Det som går att förändra direkt är skolledningens och skolenhetens inställning. Trångboddheten ÄR ett problem i alla aspekter och att lösa det problemet, eller åtminstone jobba aktivt för att underlätta så mycket som möjligt för kadetterna, borde vara högt upp på prioriteringslistan och inte sopas under mattan.
Skolledningen på Militärhögskolan Karlberg har erbjudits möjlighet att skriva en replik, men har tackat nej.
