Senast publicerat
Senast publicerat:

Arméchefen: »Vi är i behov av en tillväxt av svenskt artilleri«

Tillväxt inom svenskt artilleri är ett strategiskt måste – och i framtiden behövs såväl långskjutande eldförmåga som sömlöst fungerande internationella samarbeten. Det säger arméchef generalmajor Karl Engelbrektson.

Maria Widehed
Försvarsmakten
Arméchef Karl Engelbrektson.

Vad är det viktigaste i beslutet om ett utbyggt artilleri? 

– Att det är just en utbyggnad. Vi är i behov av en kvantitativ och kvalitativ tillväxt av svenskt artilleri.

Saknas något i propositionen?

– Ja, så klart. Det naturliga är en mer långskjutande eldförmåga, normalt raketartilleri. Men jag är ganska trygg i att om vi levererar det som är beställt först och samtidigt påbörjar en intern kompetensutveckling mot vad det skulle innebära att också hantera raketartilleri så kan vi med visst hopp se framtid även på det området.

Är det rätt att behålla Archer?

– Ja, det är ett utmärkt system och det finns stora fördelar med att behålla det som grund, här har man alltifrån utbildningskompetens till logistik och underhåll på plats.

Vilken är den största utmaningen framöver?

– Naturligtvis personalförsörjningen, utbyggnaden av artilleriet är ett välkommet beslut som långsiktigt är strategiskt tydligt och avgörande och rätt. Men kortsiktigt innehåller det utmaningar. Där är det en stor framgång att vi nu återetablerar artilleriutbildningen i syd.

Chefen A 9 har lagt ett förslag till organisation för funktionen. Är det troligt att det blir så?

– Det här är en funktion som är viktig för hela armén, därför vill jag att samtliga regementschefer i arméns chefsgrupp ska få lov att yttra sig. Men det är ett bra och tydligt förslag att utgå ifrån, en bra grund.

Och så vill du att chefen A 9 får en ny tillikabefattning?

 – Ja, jag vill att chefen i Boden blir artilleriinspektör och därmed har ett sammanhållande ansvar för funktionens utveckling inom hela armén. Att det finns en artilleriinspektör är viktigt även för det internationella samarbetet. Vi har möjlighet att, med främst Norge och Finland, nyttja varandras system. I framtiden ska man kunna tala om var man vill ha elden och så ska systemen sömlöst stödja varandra.

Regementschefens förslag på artilleriorganisation: 

I försvarspropositionen står att Bergslagens regemente A 9 ska ansvara för utbildning av två till tre artilleribataljoner, tillhörande bland annat brigaderna i södra Sverige. Men överste Magnus Ståhl har presenterat ett annat förslag för arméchefen, som han menar ger en bättre helhetsbild.

Liknande läsning:

Förslaget innebär kortfattat att tyngdpunkten för utbildning ska vara i Boden, som ska stå för ledning och vara kompetenscentrum. Och att man både i Boden och Kristinehamn ska kunna utbilda artillerister som kan jobba på samtliga nivåer: brigad-, stridsgrupps- och divisionsnivå.

– Man kan tycka ”är det inte smartare att utbilda P 7:s brigad i södra Sverige och divisionsartilleri på plats här uppe i Boden”? Jo, geografiskt, men då får man inte den bästa utvecklingen av officerskåren för de kan inte jobba på alla tre nivåer.

» Man måste skilja på var man utbildar och tränar, och vart man utgångsgrupperar vid händelse av krig. «

Det Magnus Ståhl föreslår handlar om att bataljonerna tillhörande 19:e och 7:e brigaden, samt kompaniet tillhörandes Livgardesbrigaden och en divisionsartilleribataljon organisatoriskt skulle få sin bas i Boden.

I Kristinehamn skulle bataljonen tillhörande 4:e brigaden, kompaniet tillhörande Gotland samt en divisionsartilleribataljon hamna.

– Man måste skilja på var man utbildar och tränar, och vart man utgångsgrupperar vid händelse av krig. Vi grundutbildar inte artillerister på Gotland, det är bättre att de få artilleristerna utbildas i storheten här med verkstad, skjutfält och teknik. Chefen P 18 får ett artillerikompani i krig, som då har fått de allra bästa förutsättningar att utföra sitt uppdrag.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Första halvåret av 2026 har präglats av en rad beslut för marinen. Organisationen ska stöpas om, det strategiska samarbetet med Polen fördjupas ytterligare och fyra nya fregatter ska anskaffas. ”Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger”, säger marinchef Johan Norlén.

Josefine Owetz
Marinchef Johan Norlén
"De kommer att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten", säger marinchef Johan Norlén om de kommande fregatterna.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Marinchef konteramiral Johan Norlén har slagit sig ner i en av mässarna ombord på HMS Carlskrona. Det är Almedalens fjärde dag och i likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt program i Visby. Senare denna torsdag ska han bland annat delta i ett samtal tillsammans med arméchef Jonny Lindfors med temat ”Försvaret av alliansen från land och till sjöss”.

Hur är läget i marinen i juni 2026?

– Det är mycket bra. Vi är en organisation som har mycket att göra, med en fantastisk personal som sliter varje dag och gör en strålande insats. Samtidigt har vi en tydlig uppgift att lösa. Jag upplever en stor tillfredsställelse, även om jag vet att det är tufft på många håll, säger Johan Norlén.

Tempot i marinen är fortsatt högt, konstaterar han. Utöver att marinen ständigt löser sina nationella uppgifter, deltar fartyg och besättningar regelbundet i Natos verksamhet i Östersjön. Marinens operationscentral på Muskö har dagligen kontakt med CTF Baltic (Commander Task Force Baltic), den stab som leder Natos marina insatser och övningar i Östersjöregionen.

– Vi bidrar hela tiden till alliansen och har dagligen kontakt mellan våra respektive ledningscentraler. Vi har alltid fartyg ute som genomför operationer och verksamhet i olika beredskapsnivåer. Vi hade förra året, och till viss del även i år, flera fartyg som är avdelade till alliansen.

I slutet av maj fattade Johan Norlén beslut om inriktningen för marinens nya organisation och under hösten inleds införandet. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss.

– Nu börjar egentligen arbetet. Vi går in i en längre införandeperiod som samordnas med ÖB:s förändringar av den centrala ledningen. Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet. Väldigt enkelt uttryckt: vi ska göra rätt saker snarare än saker rätt.

Det senaste året har marinen också genomfört Operation Älvsnabben, ett arbete som ska ge bättre kontroll över marinens materiel.

– Det handlar om att få bättre ordning i registervården och öka vår förmåga att snabbare mobilisera om det skulle krävas. Även om vi såklart redan är ganska snabba ändå, i och med att vi har många stående förband.

Johan Norlén

"Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet", säger Johan Norlén om marinens nya organisation.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En annan stor händelse under våren var beslutet att Sverige går vidare med anskaffning av fyra fregatter från Frankrike. Fartygen, som tillverkas av det franska bolaget Naval Group, ska levereras från 2030. Johan Norlén beskriver materielprojektet som en milstolpe.

– Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger. Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt.

De nya fartygen ska ge Sverige en luftförsvarsförmåga som få europeiska länder förfogar över, men marinchefen betonar att fregatterna innebär betydligt mer än luftvärn.

– Vi bygger ett avancerat luftförsvarssystem som i dagsläget bara finns i Italien, Frankrike och Storbritannien, men fregatterna stärker dessutom vår ubåtsjaktförmåga. De kommer också att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten.

Parallellt ska Visbykorvetterna moderniseras och utrustas med luftvärnsrobotsystem, de nya A 26-ubåtarna närmar sig leverans och utvecklingen av obemannade och autonoma system fortsätter.

– Vi behöver bygga en hybridmarin. Vi kommer att behöva både bemannade och obemannade system. Erfarenheterna från Ukraina och Röda havet visar att vi måste kunna hantera allt från drönare till ballistiska hot och samtidigt ha kontroll över det som händer under ytan.

Hur ser det ut med marinens personalförsörjning?

– Det går väldigt bra. Vi har fördubblat vår personalstyrka sedan 2022 i alla kategorier. Bara under förra året växte vi med 500 medarbetare. Omkring 60 procent av dem som gör värnplikten i marinen stannar kvar som anställda eller går vidare till officersutbildning.

Nästa steg handlar om att få fler att stanna kvar längre i organisationen och skapa tydliga karriärvägar, inte minst genom de möjligheter som Nato innebär, säger Johan Norlén och tar lyfter CTF Baltic som exempel. Staben ligger för närvarande i tyska Rostock, men ska flytta till Polen om något år. 2032 är planen att CTF Baltic ska ledas från Karlskrona.

– Det är ett enormt åtagande, men också en fantastisk möjlighet. CTF Baltic har en extremt viktig roll i Östersjöområdet. Att den placeras i Sverige kommer också att ge våra medarbetare möjlighet att tjänstgöra i Nato utan att lämna landet.

Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare.

Ett annat område som utökats under året är det strategiska samarbetet med Polen. Den 29 juni tecknade Polen avtal om att skaffa ubåt av typ A 26 från Saab, vilket fortsätter att fördjupa partnerskapet, konstaterar marinchefen.

– Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare. Ubåtsaffären är en liten del, vi samarbetar redan kring undervattensområdet, minröjning, ubåtsräddning och kustrobotsystem. Vårt samarbete kommer att utvecklas under många år framöver.

Som en del av överenskommelsen kommer Polen att hyra den svenska ubåten HMS Södermanland fram till dess att de nya ubåtarna levereras. Utbildning av polsk ubåtspersonal startar direkt efter sommaren och genomförs vid Första ubåtsflottiljen och Sjöstridsskolan i Karlskrona.

– Utbildningen börjar i höst och sedan kommer åtagandet att fortgå över tid i minst 10 år framåt. Vi kommer också att vara behjälpliga i utbildningar på A 26. Detta en stor möjlighet och kraftansträngning för de som är berörda.

Har du något medskick till marinens anställda?

– Jag är stolt och glad varje dag över marinens personals fantastiska insats. Jag vet att det har varit tungt och jag kan inte lova att det kommer bli en ljusning på den punkten i framtiden. Men jag önskar alla en fantastiskt trevlig sommar och välförtjänt ledighet. Jag hoppas att ni laddar batterierna och kommer tillbaka med ny kraft inför höstens uppgifter och uppdrag.

Ur arkivet: