Senast publicerat
Senast publicerat:

Kränkningar mellan värnpliktiga ökar

Nästan var femte värnpliktig har upplevt kränkningar från befäl under grundutbildningen och över hälften drabbades av fysiska skador. Samtidigt kan 56 procent tänka sig ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten.

Linda Sundgren
Joel Thungren / Försvarsmakten
Inställda hemresor till följd av corona-pandemin tros vara en av orsakerna till att kränkningar mellan värnpliktiga ökar.

Försvarsmaktens utvärdering av grundutbildningen 2019 till 2020 visar på problem inom flera undersökta områden, däribland kränkningar, fysiska skador och personlig utrustning. Över hälften av de värnpliktiga drabbades av någon form av fysisk skada. Av dem fick 44 procent vård av företagshälsovård eller vårdcentral medan 10 procent behövde sjukhusvård. 

– Jag uppfattar att det här är ett verkligt problem. De värnpliktiga vi får in i dag ligger något bättre till i styrka och kondition jämfört med dem vi hade på nittiotalet, men det är möjligt att uthålligheten är något sämre. Annat som kan påverka är att soldaternas utrustning blivit tyngre och den väger mer i dag än den gjorde för 15 år sedan, säger Peter Nilsson, ställföreträdande avdelningschef på Högkvarterets utbildningsavdelning. 

I utvärderingen, som genomfördes av Kantar/Sifo på uppdrag av Försvarsmakten, skiljer man mellan kränkningar å ena sidan och diskriminering och trakasserier å den andra. Exempel på kränkningar i undersökningen är jargong, sexuella trakasserier och skällsord. Nästan var femte (18 procent) hade upplevt kräkningar från befäl vilket är ungefär lika många som under tidigare års utvärderingar. Något som däremot ökat är kränkningar från andra rekryter. I värnpliktskullarna 2017 till 2018 uppgav 11 procent att de blivit utsatta av andra rekryter. Motsvarande siffra i årets utvärdering var 17 procent. 

– Man blir oerhört besviken när man läser de här svaren. Men kräkningar från rekryter tror vi speglar en allmän samhällstrend och att de värnpliktiga tar med sina värderingar in i Försvarsmakten. I år har nog också corona-pandemin och åtgärder som reducerat antalet hemresor och fler längre tjänstgöringsperioder för de värnpliktiga gjort att antalet kränkningar mellan soldater ökat, säger Peter Nilsson. 

De rapporterade kränkningarna från befäl tror han kan ha flera orsaker. 

– I vissa fall kan det nog handla om att tillsägelser uppfattas som kränkningar. Men vi jobbar mycket med den här typen av frågor i Försvarsmakten och informerar om hur man uttrycker sig och vilka tillmälen man inte ska använda. Vi är väldigt tydliga med det här gentemot våra organisationsenhetschefer. Jag förväntar mig att cheferna driver de här frågorna. Vid de planerade uppföljningarna av grundutbildningen som MHS H och HKV genomför bevakar vi att det finns fokus på dessa frågor.

Med diskriminering och trakasserier avses kränkningar kopplade till diskrimineringsgrunderna, däribland kön, sexuell läggning och religion. Även här syns en ökning av andelen utsatta från andra rekryter. År 2017 till 2018 uppgav två procent att de utsatts av en annan värnpliktig medan motsvarande siffra i årets undersökning var sju procent. Kvinnor drabbas i betydligt högre grad än män. 31 procent av kvinnorna och 6 procent männen uppger att de har drabbats. Mest utsatta är kvinnor med utomeuropeisk bakgrund där 49 procent utsatts för diskriminering och trakasserier. 

Liknande läsning:

– Medvetenheten kring de här frågorna har nog ökat generellt vilket kan leda till att fler anmäler. Men jag säger inte att det här inte är ett problem. I frisvaren som lämnas ser vi allt från mycket grova saker till ganska enkla händelser, säger Peter Nilsson. 

I helhetsbetyg gav soldaterna grundutbildningen betyget 3,8 på en 5-gradig skala och frågan om man kan tänka sig att rekommendera andra att genomföra värnplikten fick medelvärde 4,1. Av de som gjort värnplikten kan 56 procent tänka sig ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten, varav 41 procent i någon form av soldatbefattning, 3 procent som officer, 2 procent specialistofficer och 6 procent i hemvärnet. 

– När det gäller helhetsbetyget, rekommendationen till andra och det fortsatta engagemanget i Försvarsmakten känner jag mig nöjd. På sikt behöver vi dock få upp andelen som vill läsa vidare till officer, säger Peter Nilsson.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det har snart gått ett år sedan utredningen som slog fast vad många redan visste: Försvarsmakten behöver en ny personalkategori för erfarna gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS. Ändå har ingenting hänt. Under tiden fortsätter vi att göra exakt det vi alltid har gjort: utbilda soldater, utveckla dem, och sedan tappa dem när de når sin högsta operativa nivå.

    Josefine Owetz
    Soldater uppställda, bakifrån

    Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Det har snart gått ett år sedan utredningen ”Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret” (SOU 2025:86) tydligt slog fast vad många redan visste: Försvarsmakten behöver en ny personalkategori för erfarna gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS.

    Ändå har ingenting hänt.

    Under tiden fortsätter vi att göra exakt det vi alltid har gjort: utbilda soldater, utveckla dem, och sedan tappa dem när de når sin högsta operativa nivå. Systemet är enbart designat för omsättning, inte förmåga. Problemet är inte otydlighet. Problemet är tempo. Eller snarare: bristen på det.

    Rapporter har skrivits. Brister har identifierats. Lösningar har föreslagits. Trots det fastnar frågan i byråkratiska mellanrum – mellan utredning och beslut, mellan ansvar och genomförande. Istället för handling ser vi fortsatt beredning.

    Under tiden diskuteras nya kategorier, modeller och strukturer. Men varje månad som går utan beslut är ytterligare en månad där erfaren personal lämnar. Det är inte en teoretisk brist, det är ett pågående kompetenstapp.

    Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora?

    Det här är kärnan: systemet är redan identifierat som otillräckligt. Lösningen är redan föreslagen. Ändå står vi still. Vi har inte ett kunskapsproblem. Vi har ett genomförandeproblem.

    Om Sverige menar allvar med sin militära upprustning måste vi också våga agera när bristerna är uppenbara. Att utreda vidare det som redan är utrett är inte försiktighet, det är ineffektivitet.

    Snart är det 12 månader sedan utredningen offentliggjordes. Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora? Frågan är inte längre vad som behöver göras, utan varför det fortfarande inte har gjorts.

    Olle Dahlkvist, GSS i flygvapnet

    Ur arkivet: