Litet förtroende för svensk försvarsförmåga vid väpnat angrepp 

Svenska folket anser att vi behöver ett starkt försvar och få vill se minskade anslag till Försvarsmakten. Däremot är det bara en dryg femtedel av svenskarna som tror att Sverige har tillräcklig förmåga att stå emot ett väpnat angrepp. Det framgår av den senaste årliga nationella SOM-undersökningen som tar tempen på svenskarnas inställning till bland annat politik, myndigheter och andra institutioner. 

Opinionsmässigt seglar försvaret sedan några år i medvind – den nationella SOM-undersökningen genomförs varje höst och visar ett tydligt folkligt stöd för försvaret och den försvarspolitik som förts under försvarsminister Peter Hultqvist. Försvaret åtnjöt från de nationella SOM-undersökningarnas start 1986 och igenom hela 1990-talet en positiv förtroendebalans (den andel som uppger mycket eller ganska stort förtroende minus den andel som uppger mycket eller ganska litet förtroende) bland svenskarna. Från 1990-talets mitt inleddes dock en negativ långtidstrend och under 2000-talets inledning föll försvarets förtroendebalans under noll med en lägstanotering på -21 i 2008 års undersökning. Sedan 2017 års SOM-undersökning är svenskarnas förtroende för försvaret istället i en uppåtgående trend som fortsatte även i 2021 års nationella SOM-undersökning som genomfördes programenligt under september-december 2021. 

Försvarets förtroendebalans bland svenskarna blev +36 år i 2021 års SOM, en liten men stadig uppgång från +30 föregående år. Trots de senaste årens uppgångar kvarstår ett mindre förtroende för försvaret i befolkningen jämfört med förtroendet för bland annat polisen respektive domstolarna (+61 respektive +39). Av svenskarna uppger 49 procent ett mycket eller ganska stort förtroende för försvaret medan 13 procent uppger ett mycket eller ganska litet förtroende. Liksom i 2020 års undersökning uppger 38 procent ett varken stort eller litet förtroende för försvaret. 

 

Sedan några år uppvisar alla nuvarande riksdagspartiers sympatisörer en positiv förtroendebalans gällande försvaret. Allra störst förtroende uppger sympatisörer till Liberalerna (+60), därefter följer sympatisörer till Centerpartiet (+49), till Socialdemokraterna (+45), till Moderaterna (+44) respektive till Miljöpartiet (+42). På en egen nivå återfinns Kristdemokraternas sympatisörer (+30). Sverigedemokraternas sympatisörer verkar ha etablerat en stabilt positiv förtroendebalans (+15) efter att länge ha utgjort den enda sympatisörsgruppen med negativ förtroendebalans för försvaret. Sympatisörer till Vänsterpartiet uppger 2021 ett något minskat förtroende (+11) jämfört med 2020 vilket för första gången gör det lägre än SD-sympatisörernas, om än med liten marginal.  

Förtroendemåttet i den nationella SOM-undersökningen är erkänt komplext och mångfacetterat. Det inrymmer uppfattningar både om en verksamhets förmåga att sköta sitt uppdrag (utvärdering) och om dess betydelse för samhället (viktighet). Uppger någon exempelvis ett ”ganska litet förtroende” för försvaret så kan det stå för att personen inte anser försvaret utgöra en särdeles viktig samhällsfunktion – exempelvis att krigsrisken bedöms vara mycket liten – men uppfattar att verksamheten överlag fungerar väl. En alternativ tolkning av ”ganska litet förtroende” kan vara att försvaret anses vara mycket viktigt men att det inte alls har tillräcklig förmåga eller fungerar väl. 

För att bättre förstå nyanserna i svenskarnas uttryckta förtroende för försvaret har vi analyserat faktorerna viktighet respektive utvärdering mer i detalj genom att lägga till två påståenden. Påståendet ”Det är viktigt att Sverige har ett starkt militärt försvar” indikerar den betydelse/viktighet som den svarande tillmäter försvaret, och 75 procent av svenskarna instämmer (47 procent svarar ”helt riktigt”, 28 procent svarar ”delvis riktigt”). 11 procent anser att påståendet är helt (5 procent) eller delvis (6 procent) oriktigt. Vidare uppger 14 procent ”ingen uppfattning”. Opinionsbalansen (den andel som är mycket eller ganska positiva minus den andel som är mycket eller ganska negativa) för påståendet om vikten av ett starkt svenskt militärt försvar är således +66. Bland riksdagspartiernas sympatisörer noterar Moderaternas respektive Kristdemokraternas högst opinionsbalans med +79, strax före Centerpartiets respektive Liberalernas på +75. Sverigedemokraternas sympatisörer noterar opinionsbalans +72 och Socialdemokraternas sympatisörer opinionsbalans +59. Även sympatisörer till Miljöpartiet respektive Vänsterpartiet är tydligt, dock aningen mindre än övriga, övertygade om behovet av ett starkt militärt försvar (opinionsbalans +36 respektive +40). Försvaret uppfattas således som en viktig samhällsinstitution av befolkningen – en av grundpelarna för legitimitet och förtroende.  

Som ”utvärdering” inkluderades påståendet ”Försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp”. Det är således här fråga om ”utvärdering” i en mycket speciell mening, inte en utvärdering främst av den faktiska verksamheten utan en bedömning av en fiktiv situation av en typ som det moderna svenska försvaret aldrig har verkat i. Med detta förbehåll går det att konstatera att svenskarna inte tror att försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Medan försvaret överlag uppfattas som en viktig verksamhet bland befolkningen, saknas tro på att dess förmåga skulle vara tillräcklig i ett skarpt krigsfall. Tjugotre procent av svenskarna anser påståendet om försvarets tillräckliga förmåga vara helt eller delvis riktigt, medan 60 procent anser det vara helt eller delvis felaktigt (opinionsbalans blir således -37). Sjutton procent anger ingen uppfattning. Ingen kategori/grupp nedbruten på partisympati, kön eller ålder tror att försvaret skulle klara av att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Mest pessimistiska avseende försvarets förmåga är sympatisörer till Sverigedemokraterna respektive Liberalerna, minst (men fortfarande) pessimistiska är sympatisörer till Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Män är något, men inte dramatiskt, mer pessimistiska än kvinnor. 

Den nationella SOM-undersökningen genomfördes före årsskiftet och effekter av Rysslands anfallskrig i Ukraina avspeglas därmed givetvis inte alls i de redovisade resultaten, och inte heller de avseende inställningen till ett svenskt Nato-medlemskap. Bland övriga SOM-resultat kan noteras ett fortsatt starkt motstånd mot minskade försvarsutgifter samt en utbredd övertygelse att klimatförändringar leder till ökade friktioner och konflikter mellan länder. Avseende nästkommande SOM-undersökning, som genomförs nu i höst, återstår att se om krigsrapporteringens bild av Rysslands militära förmåga/oförmåga i Ukraina kommer att få svenskarna att ändra uppfattning om försvarets möjlighet att motstå ett (ryskt) militärt angrepp i mer positivt ljus. En relativt vanlig uppfattning i debatten är att analytiker kraftigt överskattat Rysslands militära förmåga och blir Sveriges och Finlands Natoansökningar beviljade ställs frågan om försvar mot ett militärt angrepp måhända i en annorlunda dager. Till ovanstående kommer den nu pågående upprustningen av försvaret, där riksdagens alla partier är eniga om att öka försvarsanslaget till två procent av BNP. Uppenbart är att svensk säkerhetspolitik är inne i sin mest dynamiska period på mycket länge och att svenskarna i stort, såhär långt, uttrycker ett starkt stöd för försvars- och säkerhetspolitiken och för försvarets utveckling. 

Redaktör: Linda Sundgren

Karl Yden
Karl Ydén, Reservofficer, samt forskare verksam bland annat vid Centrum för Studier av Militär och Samhälle (CSMS), Chalmers tekniska högskola, King’s College London och Kungl

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Nautisk inriktning vid Officersprogrammet har reviderats och heter från i år sjökrigsvetenskaplig inriktning. Det berättade marinchef Ewa Skoog Haslum under Marinstridsdagarnas inledande dag, som annars främst ägnades åt kriget i Ukraina och Nato.

Under Marinstridsdagarna i Karlskrona samlas stora delar av marinens personal för att dela erfarenheter och information genom föreläsningar, seminarier och workshops.

När Marinstridsdagarna nu åter genomfördes i fysisk form efter pandemiåren, samlades runt 1 200 personer i Brinova arena i Karlskrona den 24 januari. Arrangemanget följdes också via länk från Oscarsteatern i Stockholm och Trädgår’n i Göteborg med cirka 500 deltagare på varje ort.

Dagen inleddes av marinstaben som pratade om behovet av plattformar, personalförsörjning och förmågeutveckling men också om förändringar på utbildningsområdet. En revision av nautisk inriktning på Officersprogrammet har genomförts och bytt namn till sjökrigsvetenskaplig inriktning.

Sjökrigsvetenskap omfattar fler praktiska moment än föregångaren vilket gör att tjänstgöringstiden för att få ut behörigheter efter examen kortas med ett halvår.

– Utbildningen har utvecklats i samarbete med Försvarshögskolan och går att söka nu. I höst börjar första kullen med den nya inriktningen, sa marinchef konteramiral Ewa Skoog Haslum.

I övrigt ägnades mycket tid åt kriget i Ukraina. En av Rysslandsexperterna på plats var Fredrik Löjdquist, före detta diplomat och numera chef för Centrum för Östeuropastudier.

» Det vi ser nu är en Rysslandskris och den är strukturell, systematisk och långsiktig. «

– Det vi ser nu är en Rysslandskris och den är strukturell, systematisk och långsiktig. Även om Putin skulle trilla av pinn eller avgå i morgon innebär det inte nödvändigtvis att Ryssland förändras. En fred kommer att kräva en förändring av det politiska systemet i Ryssland.

Ytterligare en Rysslandskännare som deltog var forskaren Jonas Kjellén vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Enligt honom bottnar det ryska misslyckandet i Ukraina främst i strukturella problem kopplade till den reformering av den ryska försvarsmakten som genomfördes efter kalla kriget. Sedan dess har delar av det ryska försvaret återtagits, framför allt inom flottan, medan armén är betydligt mindre än den än gång var.

– Under den moderniseringsreform som genomfördes slog man sönder massmobiliseringsarmén. Antalet mobiliseringsförband har minskat från 1 900 till 170 markstridsförband. Antalet officerare har sjunkit från 350 000 till 150 000, sa Jonas Kjellén. 

Dagen avslutades med en paneldebatt om Nato där rikshemvärnschefen deltog tillsammans med de ställföreträdande cheferna vid respektive försvarsgrensstab. Alla fyra var eniga om att anpassningen till Nato redan är långt framskriden.

– Vi har under många år känt oss interoperabla med Nato. Nu jobbar vi också mot integration, sa ställföreträdande marinchef brigadgeneral Patrik Gardesten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

För få medarbetare, för lite tid och för dåligt administrativt stöd. Försvarsmaktens medarbetarundersökning visar en hårt pressad situation för många ute i organisationen. Personaldirektör Kim-Lena Ekvall Svedenblad säger att resultaten är oroande.

Resultatet från senaste FM Vind visar att många är fortsatt stolta över att jobba i Försvarsmakten. Men också att många går tungt.

I januari publicerade Försvarsmakten sin senaste medarbetarundersökning, FM Vind, som genomfördes 2022. Som i tidigare undersökningar uppger många anställda att de tycker om sitt jobb och är stolta över att arbeta i Försvarsmakten. Men resultaten visar också att många går tungt. Frågor kopplade till arbetsbelastning vittnar om brist på personal och att man har svårt att hinna med sina arbetsuppgifter.

De signalerna syntes redan i den förra FM Vind-rapporten för två år sedan, men den bilden har nu förstärkts. Svaren på frågan om man som chef har tillräckligt med administrativ personal för att lösa sina uppgifter backar, från 66 till 52 på en 100-gradig skala. Om arbetstiden räcker till sjunker också, från 55 till 47 och om man har tillräckligt med medarbetare går även den ner, från 54 till 46. 

– Jag är glad över att vi får reda på hur man upplever sitt arbete i Försvarsmakten, säger Försvarsmaktens personaldirektör Kim-Lena Ekvall Svedenblad som tillträdde tjänsten den 1 januari. Men med kriget i Ukraina, Natoansökan och en intensiv tillväxt har vi ett ansträngt läge och vi har även tidigare fått signaler om att man går tungt.

» Med kriget i Ukraina, Natoansökan och en intensiv tillväxt har vi ett ansträngt läge och vi har även tidigare fått signaler om att man går tungt. «

I förra numret av Officerstidningen meddelade ÖB Micael Bydén att 2023 inte kommer bli ett lugnare år än det föregående och i tidigare intervjuer har Försvarsmakten uppgett att personalförsörjningen väntas vara i balans först flera år framåt i tiden. 

– Jag är ganska ny på befattningen och har inte hunnit sätta mig in i läget som helhet ännu, men det är klart att jag är orolig. Vi kommer att analysera resultaten och fundera över åtgärder. Men närmaste chef kommer behöva ta samtal med sina medarbetare och diskutera vad som kan göras för att minska arbetsbördan i det korta perspektivet, säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad. 

Ett område som är oförändrat sedan FM Vind 2020, är ovälkommet beteende. Sju procent av medarbetarna uppger att de någon gång blivit utsatta för ovälkommet beteende. 

– Vi har nolltolerans mot alla former av trakasserier, sexuella trakasserier, kränkande särbehandling och repressalier och vi är absolut inte nöjda med det här resultatet. Men vi jobbar hårt med frågorna och kommer att fortsätta göra det, säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad. 

Normalt genomförs FM Vind en gång om året, men 2021 ställdes den in på grund av byte av leverantör av undersökningen. I den enkätundersökning som gjordes 2022 svarade 16 500 medarbetare på arbetsgivarens frågor. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Att Försvarsmakten är beroende av samarbeten med civila aktörer för militära transporter, framgick under Försvarsmaktens transportdagar i december. I två dagar diskuterades uppbyggnaden av ett transportsystem som fungerar oavsett beredskapsläge.

Järnvägen är det trafikslag där samarbetet mellan Försvarsmakten och civila företrädare kommit längst. ”Vi ska inte bli förvånade om vi får se trupptransporter med tåg under Aurora 23” säger Överstelöjtnant Per Thurhammar vid Produktionsledningen på Högkvarteret.

Under Försvarsmaktens transportdagar 2022, som hölls på en konferensanläggning i Sigtuna den 8 – 9 december, möttes företrädare för tåg, väg och sjöfart (flyget involveras under våren) för att tillsammans med Försvarsmakten diskutera upprättandet av ett fungerande och robust transportsystem för militära behov.

Temat för konferensen var förmågeutveckling, och att en fungerande logistik är grundläggande i en militär organisation poängterades av flera talare. Men att bygga transportlösningar tillsammans med civila aktörer innebär också en rad utmaningar i form av exempelvis nischade lastbärare, mängder av privata företag, brist på personal och inblandning av utländska aktörer. Inom vägtransporter är en försvårande faktor att lastbilarna genom åren blivit alltmer specialiserade mot en viss typ av gods. Försvarsmakten måste därför vara tydlig med sina behov för att kunna sluta avtal med relevanta företag. 

– Vi har ungefär 5 000 medlemsföretag, sa Fredrik Svensson, hållbarhetsansvarig vid Sveriges Åkeriföretag. Det finns cirka 38 000 fordon i Sverige och varje lastbil blir allt mindre flexibel eftersom man övergår till mer individuella lösningar. 

Inom området sjötransporter är utmaningarna än mer komplexa. Bland annat därför att den svenskregistrerade handelsflottan minskat kraftigt de senaste decennierna. Enligt uppgift från föreningen Svensk sjöfart har antalet svenskflaggade handelsfartyg sjunkit med 60 procent sedan 2001 och numera finns endast ett drygt hundratal fartyg kvar under svensk flagg. I ett förhöjt beredskapsläge kan det innebära problem eftersom det endast är flaggstaten som har rätt att förfoga över fartyget. 

» Svenska staten räknar med att ha tillgång till fartyg som kontrolleras av svenska rederier, men som går under annan flagg. Men juridiskt är det inte riktigt så enkelt och regeringen har i andra sammanhang själva sagt att utlandsflaggade fartyg inte är en svensk angelägenhet. «

– Svenska staten räknar med att ha tillgång till fartyg som kontrolleras av svenska rederier, men som går under annan flagg. Men juridiskt är det inte riktigt så enkelt och regeringen har i andra sammanhang själva sagt att utlandsflaggade fartyg inte är en svensk angelägenhet, sa Johan Schelin, professor i transporträtt vid Stockholms universitet. 

En annan fråga kopplad till sjötransporter handlar om bristen på svenska sjömän. I dag är besättningar på svenska handelsfartyg oftast nationellt blandade med befäl och matroser från länder som exempelvis Ryssland, Filipinerna och Polen. I kristider finns en risk att den utländska personalen vänder hem och då är frågan vem som ska köra fartygen. 

– 1970 fanns det 25 000 svenska sjömän, i dag är de långt under 10 000. I ett krisläge kan det bli svårt att behålla personal ombord, det ser vi nu med alla ukrainska och ryska sjömän. Jag skulle säga att bristen på svenska sjömän är den fråga som är svårast att lösa, sa Johan Schelin. 

Även Stefan Nohrenius, avdelningsdirektör vid Produktionsledningen på Högkvarteret, pratade om vikten av svenskflaggade fartyg och svenska sjömän. Han berättade om det pågående samarbetet mellan Försvarsmakten och sjöfartsindustrin och att målet är att hitta sömlösa transportlösningar som fungerar såväl i fred, kris och krig. 

– Vi har behov av militära transporter av både gods och personal och behöver en mängd olika fartygstonnage som roro, bulk och tank men även fartyg i skärgårdstrafiken, sa Stefan Nohrenius. 

Det trafikslag där samarbetet mellan Försvarsmakten och civila företrädare kommit längst, är järnvägen. Överstelöjtnant Per Thurhammar vid Produktionsledningen på Högkvarteret, meddelade att tåg inom en snar framtid åter kan börja användas vid trupptransporter. 

– Vi har en plan för hela riket när det gäller transporter på järnväg och vi ligger före i den processen. Vi ska inte bli förvånade om vi får se trupptransporter med tåg under Aurora 23, sa han. 

Även företrädare för Tågföretagen deltog under konferensen. De tyckte att samtalen som förs mellan inblandade aktörer är kreativa, men upplever också att det finns oklarheter.  

– En stor svaghet är att ingen har beslutandemandat, sa Lina Lagerroth, näringspolitisk expert vid Tågföretagen. Vi sitter runt ett bord och ska komma överens, men i slutändan behöver någon ha mandat att säga att så här gör vi, men det har vi inte i dag. Järnvägens roll är lite oklar och otydlig och vi vet inte vilken tågtrafik det är som vi förväntas upprätthålla vid kris eller krig. 

Fakta
Försvarsmaktens transportsektion

Försvarsmaktens transportdagar är ett årligt arrangemang under ledning av Försvarsmaktens transportsektion där militära och civila transportföreträdare möts för att diskutera logistik. Transportsektionen bildades 1874 (då Kommunikationsavdelningen) och är en av få organisationsenheter inom Högkvarteret från den tiden som fortfarande finns kvar.
Källa: Transportsektionen inom HKV-De första åren

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post