Oenighet försvagar västligt försvar

Varken Ryssland eller Kina kan matcha en enad västlig allians vad gäller politisk, ekonomisk och militär styrka. Men bristen på enighet inom Nato om kollektivt försvar och ett ryskt övertag inom vissa områden jämnar ut oddsen i Europa. Väst måste stärka den politiska sammanhållningen och den gemensamma förmågan för att stå bättre rustat mot eventuella aggressioner, oavsett om de kommer från Ryssland, Kina eller terrorism.

Bland Västeuropas politiker råder enighet om att säkerhetsläget i Europa har försämrats på grund Rysslands aggressiva agerande, framförallt i dess eget nära utland. Mot Georgien redan 2008 och senare Ukraina 2014 men även ett allmänt ökat inslag av olika ryska påtryckningar mot till exempel de baltiska staterna. 

När Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) 2017 för första gången på många år gjorde en samlad analys av västlig militär förmåga i Nordeuropa var vår slutsats att det fanns flera brister i jämförelse med Ryssland, framförallt vad gäller förbandens beredskap, markstridsförmåga och olika stödfunktioner som behövs vid konflikt med en kvalificerad motståndare.  Under förra året upprepade vi studien och försökte göra en mer systematisk värdering avseende styrke- eller förmågebalansen mellan väst och Ryssland. Som en del genomfördes bland annat ett krigsspel våren 2020 avseende ett ryskt angrepp på Baltikum via Belarus. 

En övergripande slutsats är att Ryssland inte överhuvudtaget – och för övrigt inte heller Kina inom överskådlig tid – kan matcha en enad västlig allians vad gäller politisk, ekonomisk och militär styrka. Väst har överlägsen potential, om dess sammanhållning och samordning fungerar. Även med hänsyn till köpkraft är exempelvis Nato-ländernas försvarsutgifter flera gånger större än Rysslands och mer än dubbelt så stora som Kinas motsvarande utgifter. Däremot är västsidan splittrad i synen på hotet, från Ryssland och Kina men även terrorism, och har därmed olika prioriteringar. Det innebär också att medan försvarsutgifterna stigit sedan 2014 så har det skett långsamt, inom Nato med totalt 10 till 15 procent i fasta priser, och ojämnt fördelat mellan länder. Trots planer på ytterligare ökningar finns en osäkerhet, inte minst vad gäller de stora europeiska militärmakterna, det vill säga Frankrike, Storbritannien och Tyskland, och allmänt som en följd av Covid-19-pandemin.

» Till skillnad mot den västliga alliansen är Ryssland en stat under enhetlig ledning som snabbare kan ta beslut.  «

Mot detta står ett auktoritärt Ryssland som vill återvinna stormaktstatus och inflytande i sitt nära utland samt är berett att bryta mot folkrätt och internationella överenskommelser om så krävs. Till skillnad mot den västliga alliansen är Ryssland en stat under enhetlig ledning som snabbare kan ta beslut och agera med direkt tillgängliga maktmedel. Landets beroende av en stark ledare, ekonomisk skörhet och ett socialt missnöje som kan blossa upp gör samtidigt Ryssland svagt. Tillsammans med Rysslands begränsade resurser, inte minst militära sådana, innebär detta att eventuella större väpnade konflikter måste hållas korta så långt det går. 

Västsidans politiska utmaning är således både att uppnå enighet om utformning av det kollektiva försvaret och om agerande mot uppdykande hot. Kraven inom Nato för att utlösa artikel 5, enligt vilken ett angrepp mot ett Nato-land ska anses vara ett angrepp på alla Nato-länder, innebär att hjälp till allierade kan utebli eller åtminstone dröja på ett avgörande sätt. En viktig räddningsplanka som ofta förbisetts är samtidigt möjligheten att agera i mindre koalitioner, vilket alliansavtalet medger. Detta stöds av alltmer utvecklade förberedelser vad gäller beslutsfattande, planering och övningar inom Nato men också direkt mellan medlemsstaterna 

Natos planering för försvar av Nordeuropa och den östra flanken bygger i dag på att förhindra att motståndaren tidigt når sina mål med en begränsad framskjuten närvaro och snabbreaktionsstyrkor samt, om så krävs, i förlängningen återställa medlemsstaternas suveränitet med mer omfattande resurser. Logiken i både avskräckning och försvar är framförallt att signalera beslutsamhet att långsiktigt fullfölja alliansåtaganden, om så krävs med alla medel. Mot detta står en rysk strategi av så kallat aktivt försvar, där militära och icke-militära medel ska kombineras från fred till krig. Detta inkluderar att ingripa tidigt för att behålla det strategiska initiativet, givet att man anser att gränsen mellan krig och fred är suddig och att krig ofta avgörs tidigt. Ryssland lägger också stor vikt vid att kunna hantera eskalering, med både konventionella och nukleära maktmedel.

Frågan är om Nato på ett trovärdigt sätt kan avskräcka och, om så krävs, försvara sig mot hela spännvidden av möjliga fientliga aktioner från dolda trakasserier av enskilda stater till storkrig. I dagsläget satsar västsidan på att avskräckningen fungerar, snarare än att kunna försvara sig mot alla attacker; det är i alla fall vad nuvarande förberedelser och förmågor medger. Alternativt hoppas man på en rejäl förvarning för att kunna upprusta. Vad gäller doktrin för strid mot en kvalificerad motståndare finns mycket, i teorin, på västsidan. Utmaningen för västländerna är att omsätta denna strategi, operationskonst och taktik i planering, utbildning och övning efter många år av kamp mot terrorism och stabiliseringsoperationer. Men det finns också ett behov att utveckla tänkandet vad gäller till exempel framskjutet försvar, kontrollerad eskalering av konflikter, operationer på djupet, samordning av strid i flera domäner med mera.  

Ryssland har ett kvalitativt övertag främst genom bättre samövning av stridskrafter och på marken. Landets väpnade styrkor har övat för regionala krig sedan början på 2010-talet, i en omfattning som Nato ännu inte kan mäta sig med alls. De har vidare en större andel tunga markförband med bättre dimensionerade stödfunktioner. Nato har motsvarande kvalitativa fördel inom marin- och flygstridskrafter. Underhåll av förband och även att föra fram förstärkningar under öppen konflikt kommer att bli en utmaning för båda sidor; det är således viktigt att kunna nyttja sina fördelar tidigt. Styrkeövertag på papperet garanterar vidare inte framgång i praktiken, särskilt inte i konflikter med korta tidsförhållanden på ett glest slagfält. Att vara på rätt plats, i rätt tid och med rätt förmågor är viktigare än de totala resurserna – varav en stor del kanske aldrig kommer till nyttan innan kriget är över eller har kört fast.

Vad är realistiska, angelägna och effektiva åtgärder för att förbättra det kollektiva försvaret av Nordeuropa, givet vår bedömning av förmågan men även de politiska och ekonomiska ramfaktorer som vi berört?

För det första kräver sammanhållningen av västsidan solidaritet och fördelning av bördor, inte bara när det gäller hotet från Ryssland utan även från Kina och terrorism. För det andra behöver västsidans strategi innehålla mer flexibla svar på de hot som kan uppstå över hela konfliktskalan, från fredstida och förtäckt påverkan till krigstida konventionella militära operationer och i värsta fall kärnvapeninsatser. För det tredje räcker det att exponera eventuella motståndare, Ryssland i det här fallet, för oacceptabel risk vad gäller kostnader för ett angrepp. För det fjärde behöver väst fokusera på att säkerställa en begränsad men komplett uppsättning förmågor som har god beredskap, snarare än på de totala resurserna. För det femte bör utvecklingen av alliansens funktion, vad gäller ledning, planering och övningar fortsätta. De är troligen bland de mest kostnadseffektiva åtgärderna som kan vidtas.  Avslutningsvis måste långsiktiga investeringar göras i försvar, men det löser inte behovet av förmåga på kort sikt och bör övervägas noggrant. Hårda prioriteringar är nödvändiga med troligtvis begränsade ekonomiska ramar och varierande politiskt stöd för ytterligare försvarssatsningar. 

Krister Pallin, FOI
Krister Pallin är försvarsanalytiker vid Totalförsvarets forsknings­institut, FOI

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

”Just nu pågår en kamp för personalens villkor, samtidigt som de ska bemanna våra yttre försvarslinjer”. Det är ett av budskapen i Officersförbundets nya kampanj ”Försvara gränserna” som lanserades på onsdagen. I fokus är medlemmarnas löner och villkor.

Kampanjsidan för Officersförbundets nya kampanj "Försvara gränserna".

Jesper Tengroth, kommunikationschef på Officersförbundet och den som ansvarar för kampanjen:

– Officersförbundets medlemmar sliter enormt hårt i dessa tider av tillväxt. Det är verkligen våra medlemmar som gör grovjobbet när Försvarsmakten växer. Samtidigt belönas det väldigt dåligt och det vill vi lyfta fram i den här kampanjen, säger han.

Vad hoppas ni åstadkomma med kampanjen?

– Ytterst är det särskilda satsningar på löner och villkor. Det är märkligt att de lyser med sin frånvaro när de ekonomiska tillskotten är så stora. Och vi vet – för vi har undersökt det – att lönen och villkoren är viktiga för våra medlemmar.

Ja, förbundet har precis genomfört en medlemsundersökning. Vad visar den?

– Den visar bland annat att 6 av 10 medlemmar övervägt att sluta det senaste året och det är lönen som är den främsta orsaken till det. Nästan 80 procent tycker inte att lönen är rimlig i jämförelse med alternativt arbete utanför Försvarsmakten. Dessutom är det så att nära hälften har gett upp med att försöka påverka sin lön.

» 6 av 10 medlemmar har övervägt att sluta det senaste året och det är lönen som är den främsta orsaken till det. «

Tror ni att den här kampanjen kommer att leda till att särskilda löne- och villkorssatsningar görs i Försvarsmakten?

– Det är vår absoluta förhoppning. Att bara rekrytera nya soldater och yrkesofficerare kommer inte räcka till – det gäller att se till att människor inte slutar och då måste man våga jobba med att höja löner och förbättra villkoren. Det är också tydligt i arbetet inför årets Rals där cheferna för organisationsenheterna påtalat just det behovet. Och titta på polisen, där kom ju fack och arbetsgivare överens om särskilda lönesatsningar. Så om viljan finns så går det. Jag hoppas att vår kampanj kan ge en puff i rätt riktning, säger Jesper Tengroth. 

Kampanjen ”Försvara gränserna” kommer att pågå fram till dess att ett nytt kollektivavtal finns på plats nästa år. Kampanjen kommer att synas i bland annat tidningar och sociala medier.

Läs mer på försvaragränserna.se

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Antalet hörselskador bland anställda minskar men blir vanligare hos värnpliktiga. Bekymmer med hörselskydd och vådaskott är två bakomliggande orsaker. Det visar Försvarsmedicincentrums senaste rapport om hörselskador i Försvarsmakten.

Hörselskador bland värnpliktiga har ökat med fem procent senaste året. Vådaskott och hörselkåpor som bragts ur läge är vanliga orsaker bakom hörselskadorna.

Sedan ett par decennier är hörselskador ett särskilt fokusområde i Försvarsmaktens arbetsskadearbete. Det innebär att antalet hörselskador ska redovisas i en särskild rapport och att utbildning och förebyggande åtgärder ska vidtas för att minska riskerna. Bland de anställda har Försvarsmaktens förebyggande insatser varit framgångsrika och antalet hörselskador har minskat över tid. Det konstaterar Björn Skoog vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, som sammanställer Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. 

– Den positiva utvecklingen för arbetssjukdomsrelaterade hörselskador som varit mellan 2000 och 2012 har planat ut något, men det är naturligt då antalet skador nu ligger på en låg nivå. De senaste tre åren har det varierat mellan två och tre fall per år, så totalt sett har det skett en klar förbättring. 

» Man kan fråga sig vem det är som leder övningarna och vilken kunskap de har om hörselskador. «

Men bland värnpliktiga går utvecklingen i motsatt riktning. Senaste året har andelen värnpliktiga som drabbas av hörselskador ökat med fem procent. 

– Vi ser också en högre andel hörselskador bland värnpliktiga jämfört med 2009 och 2010. Den här utvecklingen är oroande och det är de värnpliktiga som jag är mest bekymrad för, säger Björn Skoog. 

Majoriteten av hörselskadorna (exklusive vådaskott) uppstår i samband med vapenhantering eller på grund av en felaktig hantering av hörselskydd. Hörselkåpor som bragts ur läge (26) eller tagits på felaktigt (17) är vanliga orsaker till skadorna. I 35 fall har man inte använt några hörselskydd alls. Det har framför allt varit i samband med eldgivning från anfallande B-styrka eller när den egna personalen besvarat elden. 

Skoog
Björn Skoog

– Jag kan förstå att man kanske inte hinner få på hörselskydden om någon plötsligt börjar skjuta in i tältet när man ligger och sover. Men inför en övning ska övningsledningen genomföra en riskanalys och omhänderta de risker som identifierats. Om det exempelvis ska vara tillåtet att skjuta in i ett tält måste soldaterna sova med hörselproppar. Man kan fråga sig vem det är som leder övningarna och vilken kunskap de har om hörselskador, säger Björn Skoog. 

Även hörselskador till följd av vådaskott ökar. Mellan 2020 och 2021 har antalet vådaskottsrelaterade hörselskador gått upp med 50 procent, från 72 till 108. En majoritet av de vådaskottsdrabbade är värnpliktiga (69) och därefter gruppbefäl soldater och sjömän (23). 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

I slutet av maj slöts en överenskommelse inom flera förband i marinen om att höja lönerna för GSS. Men nu kommer uppgifter om att Försvarsmakten vill återkalla besluten. ”Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad”, säger Peter Löfvendahl, förbundssekreterare på Officersförbundet.

Under våren har förbanden i marinen diskuterat med Officersförbundets lokala föreningar om att höja lönerna för gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS/K. Detta för att möjliggöra för förbanden att behålla personal och därmed undvika problem med att lösa sina tilldelade uppgifter. 

I slutet av maj fattade flera av marinens förbandschefer det formella beslutet om att lönerna för GSS/K ska höjas retroaktivt från den 1 april. Men när det här blev känt av högre chefer gavs order om att lönebesluten skulle återkallas, enligt uppgifter till Officersförbundet.

– Officersföreningarna inom marinen hörde tidigt av sig till oss – först var de positiva över att förbandscheferna kommit fram till det vi sagt länge, länge nämligen att lönerna för GSS/K måste höjas. Sedan återkom dom, förvånade och besvikna över vad de hade fått höra nämligen att förbandscheferna fått order om att frysa processen, säger Peter Löfvendahl som är förbundssekreterare på Officersförbundet.

Vilka signaler har förbundet fått från föreningarna på de berörda förbanden?

– De är besvikna, arga och ledsna. Med all rätt.

Av Rals-avtalet framgår att förbandscheferna har mandat att sätta högre löner på sina medarbetare om de finner skäl för det. Inom marinen, precis som på många andra ställen i Försvarsmakten, har behovet att höja lönerna för GSS/K utöver ordinarie Rals identifierats, enligt Officersförbundet.

» Man tar sig samtidigt för pannan över att Högkvarteret ens tänker tanken att ta tillbaka redan fattade lönebeslut. «

På ett förband hann också det nya beslutet om höjda löner för GSS aktiveras. Ett 100-tal sjömän fick sina nya löner utbetalda i juni. På de andra förbanden har aktivering av de nya lönerna stoppats.

– Det är en styrka att förbandscheferna använder sina mandat att sätta löner på sin personal, men man tar sig samtidigt för pannan över att Högkvarteret ens tänker tanken att ta tillbaka redan fattade lönebeslut. Det är solklart så att det är cheferna för organisationsenheterna som har ansvaret att sätta löner. Nu har ju de, inom ramen för uppdragstaktiken, kommit fram till att lönerna för GSS/K behöver höjas för att man inte ska tappa viktig och erfaren kompetens. Men nu överprövas det helt plötsligt. I en tid då Försvarsmakten ska tillväxa. Jag tycker det är beklämmande att cheferna får smäll på fingrarna.

Enligt uppgifter till Officerstidningen har information om överenskommelsen om lönejusteringarna redan gått ut till anställda på några av förbanden.  

– ­Det är bedrövligt. För den enskilde soldaten eller sjömannen som har en låg lön är ju varenda krona oerhört viktig. För Försvarsmakten är det här struntsummor och det är oerhört småsint att agera på det här sättet. Dessutom är det, som jag var inne på tidigare, väldigt osnyggt ur ett ledarskapsperspektiv att köra över förbandscheferna på det här sättet, säger Peter Löfvendahl och tillägger:

– Sedan kan man fundera över hur Försvarsmakten vill uppfattas som arbetsgivare. Vill man behålla sin erfarna personal eller tycker man att det är okej att de slutar? Behandlas man som medarbetare på det här sättet och funderat över om man ska hitta på något annat så är det ju den här typen av agerande som uppmuntrar till att man tar steget över till någon annan arbetsgivare.

» Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad «

Peter Löfvendahl, förbundssekreterare på Officersförbundet.

Vad som nu kommer att hända är oklart. Officersförbundet följer frågan noga och avvaktar vilken väg Försvarsmakten tar. Om det visar sig att myndigheten bestämmer sig för att fatta nya lönebeslut, som alltså skulle innebära sänkta löner, kommer förbundet att agera.

– Är det så att myndigheten upphäver de nya lönerna då kommer vi påkalla tvisteförhandling för brott mot kollektivavtalet. Sedan får vi se hur långt vi behöver driva det här. Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad. Dessutom finns det många andra bottnar i det här – uppdragstaktik, trovärdighet och ledarskap är tre ord som dyker upp i mitt huvud. Vi är beredda att ta det så långt som det krävs för att få rätt. Dessutom är vi beredda att stödja förbandscheferna, om de har behov av det, säger Peter Löfvendahl.

Officerstidningen söker Försvarsmakten för en intervju.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post