Senast publicerat
Senast publicerat:

Oenighet försvagar västligt försvar

Varken Ryssland eller Kina kan matcha en enad västlig allians vad gäller politisk, ekonomisk och militär styrka. Men bristen på enighet inom Nato om kollektivt försvar och ett ryskt övertag inom vissa områden jämnar ut oddsen i Europa. Väst måste stärka den politiska sammanhållningen och den gemensamma förmågan för att stå bättre rustat mot eventuella aggressioner, oavsett om de kommer från Ryssland, Kina eller terrorism.

Krister Pallin
Istockphoto

Bland Västeuropas politiker råder enighet om att säkerhetsläget i Europa har försämrats på grund Rysslands aggressiva agerande, framförallt i dess eget nära utland. Mot Georgien redan 2008 och senare Ukraina 2014 men även ett allmänt ökat inslag av olika ryska påtryckningar mot till exempel de baltiska staterna. 

När Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) 2017 för första gången på många år gjorde en samlad analys av västlig militär förmåga i Nordeuropa var vår slutsats att det fanns flera brister i jämförelse med Ryssland, framförallt vad gäller förbandens beredskap, markstridsförmåga och olika stödfunktioner som behövs vid konflikt med en kvalificerad motståndare.  Under förra året upprepade vi studien och försökte göra en mer systematisk värdering avseende styrke- eller förmågebalansen mellan väst och Ryssland. Som en del genomfördes bland annat ett krigsspel våren 2020 avseende ett ryskt angrepp på Baltikum via Belarus. 

En övergripande slutsats är att Ryssland inte överhuvudtaget – och för övrigt inte heller Kina inom överskådlig tid – kan matcha en enad västlig allians vad gäller politisk, ekonomisk och militär styrka. Väst har överlägsen potential, om dess sammanhållning och samordning fungerar. Även med hänsyn till köpkraft är exempelvis Nato-ländernas försvarsutgifter flera gånger större än Rysslands och mer än dubbelt så stora som Kinas motsvarande utgifter. Däremot är västsidan splittrad i synen på hotet, från Ryssland och Kina men även terrorism, och har därmed olika prioriteringar. Det innebär också att medan försvarsutgifterna stigit sedan 2014 så har det skett långsamt, inom Nato med totalt 10 till 15 procent i fasta priser, och ojämnt fördelat mellan länder. Trots planer på ytterligare ökningar finns en osäkerhet, inte minst vad gäller de stora europeiska militärmakterna, det vill säga Frankrike, Storbritannien och Tyskland, och allmänt som en följd av Covid-19-pandemin.

Mot detta står ett auktoritärt Ryssland som vill återvinna stormaktstatus och inflytande i sitt nära utland samt är berett att bryta mot folkrätt och internationella överenskommelser om så krävs. Till skillnad mot den västliga alliansen är Ryssland en stat under enhetlig ledning som snabbare kan ta beslut och agera med direkt tillgängliga maktmedel. Landets beroende av en stark ledare, ekonomisk skörhet och ett socialt missnöje som kan blossa upp gör samtidigt Ryssland svagt. Tillsammans med Rysslands begränsade resurser, inte minst militära sådana, innebär detta att eventuella större väpnade konflikter måste hållas korta så långt det går. 

Västsidans politiska utmaning är således både att uppnå enighet om utformning av det kollektiva försvaret och om agerande mot uppdykande hot. Kraven inom Nato för att utlösa artikel 5, enligt vilken ett angrepp mot ett Nato-land ska anses vara ett angrepp på alla Nato-länder, innebär att hjälp till allierade kan utebli eller åtminstone dröja på ett avgörande sätt. En viktig räddningsplanka som ofta förbisetts är samtidigt möjligheten att agera i mindre koalitioner, vilket alliansavtalet medger. Detta stöds av alltmer utvecklade förberedelser vad gäller beslutsfattande, planering och övningar inom Nato men också direkt mellan medlemsstaterna 

Natos planering för försvar av Nordeuropa och den östra flanken bygger i dag på att förhindra att motståndaren tidigt når sina mål med en begränsad framskjuten närvaro och snabbreaktionsstyrkor samt, om så krävs, i förlängningen återställa medlemsstaternas suveränitet med mer omfattande resurser. Logiken i både avskräckning och försvar är framförallt att signalera beslutsamhet att långsiktigt fullfölja alliansåtaganden, om så krävs med alla medel. Mot detta står en rysk strategi av så kallat aktivt försvar, där militära och icke-militära medel ska kombineras från fred till krig. Detta inkluderar att ingripa tidigt för att behålla det strategiska initiativet, givet att man anser att gränsen mellan krig och fred är suddig och att krig ofta avgörs tidigt. Ryssland lägger också stor vikt vid att kunna hantera eskalering, med både konventionella och nukleära maktmedel.

Frågan är om Nato på ett trovärdigt sätt kan avskräcka och, om så krävs, försvara sig mot hela spännvidden av möjliga fientliga aktioner från dolda trakasserier av enskilda stater till storkrig. I dagsläget satsar västsidan på att avskräckningen fungerar, snarare än att kunna försvara sig mot alla attacker; det är i alla fall vad nuvarande förberedelser och förmågor medger. Alternativt hoppas man på en rejäl förvarning för att kunna upprusta. Vad gäller doktrin för strid mot en kvalificerad motståndare finns mycket, i teorin, på västsidan. Utmaningen för västländerna är att omsätta denna strategi, operationskonst och taktik i planering, utbildning och övning efter många år av kamp mot terrorism och stabiliseringsoperationer. Men det finns också ett behov att utveckla tänkandet vad gäller till exempel framskjutet försvar, kontrollerad eskalering av konflikter, operationer på djupet, samordning av strid i flera domäner med mera.  

Liknande läsning:

Ryssland har ett kvalitativt övertag främst genom bättre samövning av stridskrafter och på marken. Landets väpnade styrkor har övat för regionala krig sedan början på 2010-talet, i en omfattning som Nato ännu inte kan mäta sig med alls. De har vidare en större andel tunga markförband med bättre dimensionerade stödfunktioner. Nato har motsvarande kvalitativa fördel inom marin- och flygstridskrafter. Underhåll av förband och även att föra fram förstärkningar under öppen konflikt kommer att bli en utmaning för båda sidor; det är således viktigt att kunna nyttja sina fördelar tidigt. Styrkeövertag på papperet garanterar vidare inte framgång i praktiken, särskilt inte i konflikter med korta tidsförhållanden på ett glest slagfält. Att vara på rätt plats, i rätt tid och med rätt förmågor är viktigare än de totala resurserna – varav en stor del kanske aldrig kommer till nyttan innan kriget är över eller har kört fast.

Vad är realistiska, angelägna och effektiva åtgärder för att förbättra det kollektiva försvaret av Nordeuropa, givet vår bedömning av förmågan men även de politiska och ekonomiska ramfaktorer som vi berört?

För det första kräver sammanhållningen av västsidan solidaritet och fördelning av bördor, inte bara när det gäller hotet från Ryssland utan även från Kina och terrorism. För det andra behöver västsidans strategi innehålla mer flexibla svar på de hot som kan uppstå över hela konfliktskalan, från fredstida och förtäckt påverkan till krigstida konventionella militära operationer och i värsta fall kärnvapeninsatser. För det tredje räcker det att exponera eventuella motståndare, Ryssland i det här fallet, för oacceptabel risk vad gäller kostnader för ett angrepp. För det fjärde behöver väst fokusera på att säkerställa en begränsad men komplett uppsättning förmågor som har god beredskap, snarare än på de totala resurserna. För det femte bör utvecklingen av alliansens funktion, vad gäller ledning, planering och övningar fortsätta. De är troligen bland de mest kostnadseffektiva åtgärderna som kan vidtas.  Avslutningsvis måste långsiktiga investeringar göras i försvar, men det löser inte behovet av förmåga på kort sikt och bör övervägas noggrant. Hårda prioriteringar är nödvändiga med troligtvis begränsade ekonomiska ramar och varierande politiskt stöd för ytterligare försvarssatsningar. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Arméns ekonomiska planering har under årets första sex månader präglats av ett glapp på omkring 300 miljoner kronor mellan planerad verksamhet och ekonomisk ram. Arméstaben har tvingats prioritera, omfördela och ge förbanden i uppgift att planera om.

    Maria Widehed
    Hundratals ­miljoner saknades i arméns planering
    Armén har fått ambitionsanpassa för att hantera det ekonomiska glappet. Enligt Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, har bland annat övningar kortats och möten genomförts digitalt.

    Foto: Försvarsmakten

    Efter årets första tre månader räknade arméns förband och enheter med kostnader på sammanlagt 14,3 miljarder kronor. Det var 296 miljoner kronor mer än arméns ekonomiska ram. I ett direktiv från Arméstaben stod att läsa att: ”OrgE ekonomiska behov är fortsatt betydligt större än arméns tilldelade anslagsram” vilket har lett till ”strikta prioriteringar inom armén”. Överste Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, beskriver kostnadsskillnaden som en följd av det sätt på vilket armén planerade inför 2026.

    – Inför året arbetade vi med en ramlös ekonomisk planering då bedömningen var att de ekonomiska resurserna inte skulle vara gränssättande. Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de tilldelade ramarna. Då var vi tvungna att göra balanseringar i verksamheten.

    Martin Johansson

    Martin Johansson

    Planeringschef på Arméstaben

    Att verksamhetsuppdragen behöver ses över under året är enligt Martin Johansson normalt, justeringarna under 2026 har dock varit stora. Enligt honom har Arméstaben inte valt bort någon större verksamhet.

    – Det har i mångt och mycket handlat om att ambitionsanpassa. Vissa fältövningar har kortats, möten har genomförts digitalt istället för fysiskt och vissa stridsskjutningar har fått anpassad ambitionsnivå utifrån ramen, säger han.

    Även planeringsinternat har genomförts på billigare sätt. En konkret följd är enligt Martin Johansson även att armén har tvingats använda reservofficerare och tidvis tjänstgörande soldater i mindre omfattning än planerat.

    Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de till­delade ramarna.

    I direktivet beskriver Arméstaben konsekvenserna av förbandens personal- och kompetensläge. De skriver bland annat att det leder till begränsade möjligheter att genomföra utbildning och produktion med önskad kvalitet samt ambitionssänkningar, omplaneringar och ökad sårbarhet vid samtidiga uppdrag. Där anges även ”hög och långvarig arbetsbelastning i många förband”, begränsade möjligheter till återhämtning, ledighet och kompetensutveckling samt risk för arbetsmiljöproblem och personalavgångar.

    – En slutlig ram som är mindre än planeringen får förstås effekt på krigsförbanden. Samtidigt har vi totalt under året genomfört mycket verksamhet med utgångspunkten att prioritera sådant som direkt bidrar till krigföringsförmågan här och nu respektive till arméns leverans enligt försvarsbeslut 24, säger Martin Johansson.

    Han betonar att förslagen till besparingar i första hand har tagits fram av förbanden själva.

    – Det är de som har bäst uppfattning om vilken verksamhet som kan omprioriteras på olika sätt för att hantera den ram vi har. Sedan gör vi en samlad bedömning i Arméstaben.

    Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram

    Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram. Skillnad mot arméns ekonomiska ram, miljoner kronor.

    Vid halvårsskiftet förklaras överskridandet av prognosen bland annat av nya uppgifter som FLF Finland, stödet till Ukraina och nationella operationer. Källa: Arméstabens ekonomiska rapportering 2026 efter tre och sex månader. Tremånadersprognosen exklusive FLF Finland.

    Av handlingar som Officerstidningen har tagit del av framgår att prognosskillnaden under våren var störst vid Norrbottens regemente, I 19. Förbandet räknade med kostnader på närmare 1,5 miljarder kronor. Det var drygt 230 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde.

    I 19 producerar huvuddelen av Norrbottensbrigaden och har också en central roll i det svenska bidraget till Natos framskjutna markstyrkor i Finland.

    – Allt handlar om FLF. Vi fick i uppgift att göra en ekonomisk planering innan det politiska beslutet var fattat. Ingångsvärdet var att vi skulle sätta upp en styrka, men styrningarna kom sent så vi fick göra flera antaganden, säger Carin Bergensten, ekonomichef på I 19, och fortsätter:

    – Vi gjorde ett första förslag utifrån vad vi då trodde, sedan fick vi besked att plocka bort planeringen för att förhoppningsvis kunna göra en bättre prognos i halvårsuppföljningen.

    Vid halvårsuppföljningen skiljde drygt en miljon kronor mellan förbandets prognos och Arméstabens fastställda dito.

    – Vi har fått skala ner en del, men inte så att krigsförbanden har påverkats i någon större utsträckning, säger Carin Bergensten.

    Samtidigt skriver Arméstaben i sin sammanfattning vid halvårsuppföljningen att Norrbottens regemente, Försvarsmedicincentrum och Livregementets husarer har rapporterat att tillväxten av framför allt yrkesofficerare och erfarna chefer ”inte håller jämna steg med uppdragstillväxten”, vilket innebär en risk för både arbetsmiljön och den långsiktiga utvecklingen.

    – Vi är väldigt underbemannade vid I 19. Bemanningen av officerare på pansarbataljonen ligger på 54 procent. Det gör att personalen får gå tungt, att det blir mycket övertid och att människor inte kan ta ut den ledighet de ska. Det leder i sin tur till en växande ledighetsskuld som ska gå ihop både för verksamhet och rent ekonomiskt, säger Carin Bergensten.

    I 19 har nu lämnat sin ekonomiska rapportering efter årets första nio månader. Förbandet har där begärt ytterligare medel, men hade vid intervjutillfället ännu inte fått Arméstabens besked.

    – Viss oro finns att om armén inte får full finansiering för FLF – då kommer det att drabba förbandens ordinarie verksamhet, säger Carin Bergensten och fortsätter:

    – Under årets sista kvartal ska vi försöka vara sparsamma med inköp, möten och resor, samt skjuta viss utbildning framåt. Hittills har vi inte behövt ställa in någon verksamhet, men beskedet efter rapporteringen kan innebära att vi måste göra det.

    Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu.

    Carin Bergensten har arbetat med ekonomi i Försvarsmakten sedan 2000 och de senaste sju åren som ekonomichef.

    – Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu. Det är främst korta tidsförhållanden vilket innebär antaganden och nya uppgifter där det saknas erfarenhetsvärden. Väldigt mycket ska hanteras på kort tid. Men alla gör vad de kan.

    Gotlands regemente, P 18, räknade i våras med kostnader på närmare 740 miljoner kronor. Det var 68 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde – den näst största skillnaden bland de redovisade arméförbanden.

    P 18 befinner sig samtidigt i en snabb expansion. Vid halvårsuppföljningen räknade förbandet med kostnader på drygt 730 miljoner kronor. Arméstabens fastställda prognos var knappt 725 miljoner.

    – De fasta kostnaderna ökar eftersom vi har rekryterat, vi är nästan 430 anställda nu, och har höga kostnader för hyra. Från högsta ledningen är det väldigt hög press på att det här ska bli bättre och gå fortare. Kraven på oss att genomföra mer verksamhet är tydliga, säger överstelöjtnant Joakim Marklund, ställföreträdande chef på P 18.

    I halvårsdirektivet framgår samtidigt att armén hade begärt 15 miljoner kronor för verksamhet på Gotland som man ansåg borde bekostas av andra försvarsgrenar. Den begäran beviljades inte centralt.Finansieringen löstes istället genom en omfördelning inom armén.

    – Det handlar om många bäckar små. Vi ställer inte in någon verksamhet eller prioriterar ned något förband, utan snarare ambitionsanpassar, säger Martin Johansson.

    Efter årets första sex månader hade arméns ekonomiska ram höjts till strax över 14 miljarder kronor.

    I Arméstabens direktiv efter halvårsuppföljningen sammanfattas förbandens rapportering om personal- och arbetsmiljöläget. ”Den främsta utmaningen är en hög arbetsbelastning till följd av förbandstillväxt, övningsintensiv verksamhet, kompetensbrist och begränsade personella resurser, samt brist på ändamålsenliga lokaler”, står det i sammanfattningen.

    Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser

    Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser. Skillnad i miljoner kronor mellan förbandens egna prognoser och den prognos Arméstaben fastställde.

    Källa: Arméstabens ekonomiska uppföljningar efter tre och sex månader 2026. Officers­tidningens ­beräkningar. Avrundade belopp. Enheter vars ­prognos höjdes ingår inte.

    Flera förband och enheter uppges ha svårt att balansera ordinarie verksamhet mot utvecklingsarbete, utbildning och bemanning. Enligt Arméstaben leder det till ”högt tempo, korta planeringshorisonter och ett ökat behov av prioriteringar”.

    Under våren ökade också kostnadsprognosen för stödet till Ukraina, FLF Finland togs med i prognosen och antalet nationella operationer ökade. Vid halvårsskiftet begärde armén 281 miljoner kronor för verksamheten i Finland och sammanlagt 77 miljoner för Ukrainastöd och nationella operationer.

    – Vi har fått en stor andel avsatt för de uppgifter vi har. Sedan är det en diskussionsfråga hur stor del som ska konteras på exempelvis FLF Finland. Det är svårt att säga att alla medel har tilldelats specifikt för en viss verksamhet och ibland behöver avvägning ske mot andra uppgifter, säger Martin Johansson.

    Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

    När intervjun genomförs analyserar Arméstaben fortfarande förbandens rapportering efter årets tredje kvartal. Martin Johansson lämnar därför inget besked om armén nu bedöms hålla den ekonomiska ramen för 2026 eller hur prognosen har förändrats jämfört med i somras.

    – Vi tittar på tredje kvartalet och kan få korrigerade ramar för resten av året.

    Samtidigt betonar han att armén disponerar större resurser än tidigare.

    – Det läggs mycket på Försvarsmakten nu och vi i armén har större resurser än vi någonsin har haft för att bygga den förmåga som behövs. Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

    Kommentar från Försvarsstaben

    Konteramiral Bo Berg, chef för Försvarsstabens genomförandeenhet:

    ”Armén sänker ambitionen i verksamheten i syfte att nå ekonomisk balans. Försvarsmakten optimerar över tid verksamheten givet de aktuella förutsättningarna. Inför ett nytt år gör försvarsgrenarna en planering utifrån tilldelade resurser. Ingenting är underfinansierat från början, men det kan uppkomma aktiviteter under året som behöver omhändertas. Ibland får förbanden bekosta det inom tilldelad ram, och då behöver något annat prioriteras bort. Ibland får de tillförda ekonomiska medel, som i fallet med FLF Finland. Ingen av de övriga försvarsgrenarna har genomfört en återrapporterad ambitionssänkning i år, men de säger att det är en utmanande situation att bedriva verksamhet inom ramen för ekonomiska medel.”

    Ur arkivet: