Senast publicerat
Senast publicerat:

”FN fanns där. Men där fanns också svenskarna.”

Peter Sterner hade siktet inställt på mission i Libanon men hamnade som ställföreträdande plutonchef i FN:s första fredsbevarande styrka på Balkan, JK 01, i stället.

Foto: Joel Thungren

Det har kallats ”den glömda insatsen”. Men för ställföreträdande plutonchef Peter Sterner var deltagandet i Unprofor som den första fredsbevarande FN-styrkan i det forna Jugoslavien något han aldrig kommer att glömma.

Anna-Maria Stawreberg

Det var Peter Sterners första internationella uppdrag. Han hade varit anställd i Försvarsmakten i sju år och såg fram emot att göra en insats utomlands.

– Min ursprungliga plan var att åka till Libanon hösten 1992 när insatsen i Balkan drogs igång och jag fick frågan om att åka dit istället och då som ställföreträdande plutonchef, säger Peter Sterner, utlandsveteran JK 01.

Att hans första insats skulle bli i ett krig som faktiskt kom att omforma såväl FN:s som Natos och Sveriges roll i fredsfrämjande insatser visste han inte då.

När han landade var det fortfarande fred i Sarajevo, och han och kamraterna hann till och med göra Gamla stan innan situationen urartade. De inkvarterades på högkvarteret, 30 mil från sektorerna, och var inledningsvis helt mandatlösa, vilket innebar att de endast hade rätt till självförsvar.

Jag var visserligen förberedd på det värsta, men hoppades på det bästa. Nu brann det loss fullständigt och situationen eskalerade snabbt

För även om han var fullt inställd på uppgiftens allvar, var han inte inställd på det som skulle komma att ske. Hans plutons uppdrag var att bevaka och skydda missionens högkvarter och vissa platser samt agera livvakt åt tre generaler på plats.

– Jag var visserligen förberedd på det värsta, men hoppades på det bästa. Nu brann det loss fullständigt och situationen eskalerade snabbt, minns Peter Sterner.

I dokumentären Där och då”, som producerats av Försvarsmakten i samband med veterandagen, återvänder Peter Sterner till Sarajevo och det han upplevde under de jugoslaviska krigen. Det blir som en tidsresa 30 år tillbaka i tiden, och det är tydligt att upplevelsen av att som första fredsbevarande styrka och också som första uppdrag i missionen, påverkar honom än idag.

– Insatsen i det forna Jugoslavien gav mig en förmåga att skilja på det som är viktigt och det som inte är viktigt. Att snabbt kunna ta ställning till om något faktiskt betyder något eller inte. Och det gäller både privat och yrkesmässigt, konstaterar Peter Sterner.

Det blev sex månader i JK 01. Efter ett antal månader i Sarajevo förflyttades högkvarteret och Peter Sterner till Belgrad på grund av den kraftiga artilleribeskjutningen för att sedan avsluta i Sagreb.

Det var också här han lärde känna sig själv som yrkesperson på djupet i och med att han tvingades uppleva hur han reagerade och agerade under skarpt läge.

– Det är ju inget man kan läsa sig till i förväg, utan är något man måste uppleva, säger Peter Sterner.

IMG_4029

Försvarsmakten har i samband med Veterandagen producerat dokumentären ”Där och då” i vilken Peter Sterner återvänder till Sarajevo 30 år efter hans mission.

Foto: Joel Thungren

Ett av hans starkaste minnen var när hans konvoj fastnade i en attack i samband med att JK 01 skulle eskortera serbiska soldater. Den kilometerlånga konvojen besköts och när Peter Sterner bestämde sig för att kliva ur fordonet för att skydda konvojen, ställde bosniska soldater upp framför honom beväpnade med pansarskott och automatkarbiner. I attacken dödades 30–40 soldater.

Jag var uppskruvad och känslig för ljud och ljus. Och faktum är att jag träffade en veteran häromdagen som även han var med på i det forna Jugoslavien. Han mår dåligt av upplevelsen fortfarande

Väl hemma på svensk mark igen insåg han att det skulle ta tid att landa i vardagen. Han var ständigt på tå, reagerade när grannbarnen kastade smällare och när han besökte Vattenfestivalen i Stockholm tio månader senare var han tvungen att lämna i samband med det traditionella fyrverkeriet.

Liknande läsning:

– Jag var uppskruvad och känslig för ljud och ljus. Och faktum är att jag träffade en veteran häromdagen som även han var med på i det forna Jugoslavien. Han mår dåligt av upplevelsen fortfarande.

För Peter Sterners del har det efter insatsen i det forna Jugoslavien blivit en rad utlandsmissioner: Georgien, Östtimor, Afghanistan och Irak.

På frågan vilket råd han vill ge till den som ska åka på insats utomlands svarar han omedelbart:

– Du ska vara mentalt förberedd. Men du ska också vara fysiskt vältränad. Om du är fysiskt vältränad blir du inte begränsad på samma sätt och kan fokusera på det du ska göra. Och du måste träna på det du ska göra. Det räcker inte att vara okej. Du måste vara bra.

20240325_joethu01_Bosnien_Blandat_20

Mikael Wallentin Åström

Producent och veteran

Dokumentären som finns i två avsnitt på Försvarsmaktens YouTubekanal har producerats av Mikael Wallentin Åström.

För honom kändes det viktigt att göra programmet för att konflikten i det forna Jugoslavien och de svenska styrkornas insats inte ska falla i glömska. Kriget i Bosnien är på det stora hela väldokumenterat, men samtidigt finns det vissa delar som inte skildrats.

En av dem är utan tvekan JK 01:s insats.

– Genom den här dokumentären vill vi ge människorna som faktiskt var på plats en röst. Här hoppas vi kunna ge en reflektion över dem som tvingades ta till flykten.

Mikael Wallentin Åström är själv veteran, har tjänstgjort i Mali och Afghanistan ett flertal gånger under årens lopp och är stolt över de svenska soldaternas insatser utomlands.

– När vi gjorde dokumentären och pratade med invånarna, när vi hörde dem säga med värme i rösten att ”FN fanns där. Men där fanns också svenskarna.” Det finns en stolthet i det. Och den stoltheten bär jag med mig.

Där och då är en samproduktion mellan Försvarsmaktens veterancentrum och det Operativa kommunikationsförbandet.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Under årets två första månader har 134 avvikelser om köldskador rapporterats i Försvarsmakten. De allra flesta som drabbats är värnpliktiga och elever. Joakim Giöbel, chef för Försvarsmaktens marksäkerhetsavdelning, uppger att oerfarna befäl och det pressade läge som organisationen befinner sig i kan ha bidragit till skadeutfallet. En granskning har nu inletts för att utreda vinterns köldskador.

Linda Sundgren
Det har varit en kall vinter med kraftig ökning av köldskador i Försvarsmakten: 134 rapporterade fall hittills 2026 jämfört med 47 under hela 2025 – däribland 13 värnpliktiga vid P 4 i Skövde under övningen Vintersol.

Foto: Försvarsmakten

Den gångna vintern har varit ovanligt kall och från den 1 januari till den 1 mars 2026 har 134 avvikelser om köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Det kan jämföras med 47 rapporterade köldskador under hela 2025. Den händelse som fått mest uppmärksamhet i medierna inträffade i samband med övningen Vintersol 2026, där 13 värnpliktiga vid Skaraborgs regemente, P 4, i Skövde, drabbades av olika typer av köldskador sedan värmaren i deras tält slutat att fungera. En händelse som Sveriges Radio P 4 Skaraborg var först att rapportera om.

Bland det totala antalet köldskadade finns enstaka soldater vid Natos multinationella brigad i Lettland (LNLV 26), men de allra flesta är värnpliktiga eller elever på Försvarsmaktens olika skolor. Det berättar förvaltare Joakim Giöbel, chef för Försvarsmaktens marksäkerhetsavdelning på Arméstaben och ordförande i den centrala utredning som granskar vinterns köldskador.

– Skadorna som rapporterats handlar om allt från en vit prick på kinden till djupare förfrysningsskador och allt däremellan. Det som lyfts fram som allvarligt är att de drabbade är värnpliktiga. Den här mängden köldskador och risken för men hos vissa individer är allvarligt, säger han.

I avvikelserapporterna ser vi att vissa förband inte genomfört utbildningen kallt väder

Även om vintern har varit ovanligt kall med temperaturer under 40 minusgrader, finns kunskap i organisationen om hur man uppträder i låga temperaturer. Enligt Joakim Giöbel tillhör också majoriteten av de skadade soldaterna Norrlandsföreband som är vana vid kyla. Joakim Giöbel säger att han i avvikelserapporterna noterat faktorer som kan ha bidragit till det stora antalet skadade.

– Vi har många unga befäl där ute, och som jag tolkar det har de genomfört de övningar som ålagts dem utan hänsyn till väder och vind. De har inte riskhanterat som de borde, helt enkelt. Jag är jättetacksam för alla yngre kollegor, men det går kanske lite fort ibland.

En annan brist han registrerat är avsaknad av adekvat utbildning.

– Det finns en utbildning som heter kallt väder som alla som åker norrut för att öva ska genomföra, annars får man inte vara med. Men i avvikelserapporterna ser vi att vissa förband inte genomfört utbildningen kallt väder, säger Joakim Giöbel.

Att Försvarsmakten befinner sig i en situation med kraftig tillväxt samtidigt som befattningar inom Nato ska bemannas och stödet till Ukraina fortgår, kan också ha bidragit till de uppkomna skadorna, menar Joakim Giöbel.

– Det är samma personal som genomför utbildningar, som förkovrar sig i nya grejer och själva går i skola samtidigt som fler värnpliktiga tas emot. Detta innebär en hög belastning i verksamheten.

Också Pliktrådet, den organisation som omhändertar värnpliktigas intressen under grundutbildningen, följer hanteringen av köldskaderapporterna. Enligt Pliktrådets ordförande, Alice Westlund, är det oroväckande att det tycks finnas främst yngre befäl som inte förstår vidden av riskerna med att verka i kyla. Hon pekar också på de förändringar som nu genomförs i Officersprogrammet och som hon menar kan leda till att kunskapen om uppträdande i fysiskt påfrestande miljöer sjunker ytterligare.

– Man har tagit bort fysiskt stridsvärde ur kursplanen på Officersprogrammet. Det kan leda till att de officerare som kommer ut på förbanden är mindre införstådda med det fysiologiska eftersom de inte får med sig det under utbildningen. Det kan i sin tur komma att påverka hur man hanterar bland annat kyla och köldskador, säger Alice Westlund.

Den centrala utredningen om köldskadorna som pågår vid Arméstaben väntas bli klar i maj.

Fakta

Köldskador

En köldskada uppstår när en kroppsdel blir så kraftigt nerkyld att blodet inte längre cirkulerar genom den, det som kallas att förfrysa sig.

Köldskador kommer stegvis och förvärras så länge exponering för kyla fortgår, och vind och fukt ökar risken för köldskador. Vanligast är köldskador på händer, fötter, öron, näsa och kinder.

De flesta köldskador är ytliga och läker av sig själva, men de kan också gå djupare in i huden och leda till bestående skador.

Vanliga symptom vid ytligare köldskador är exempelvis hud som vitnar, förlorad känsel, smärta och svullnad. Ibland kan även blåsor bildas.

Symptom vid djupare köldskador är bland annat hård och vitgul hud, blåfärgade mönster på huden, mörka blodfyllda blåsor, svullnad, kraftig smärta eller att huden inte får tillbaka sin normala färg och känsel efter 60 minuters uppvärmning.

Källa: 1177.se

Ur arkivet: