Senast publicerat
Senast publicerat:

Har Försvarsmakten råd att förlora fler uppdragsspecialister?

De senaste åren har flera uppdragsspecialister slutat på Helikopterflottiljen, till stor del för att det inte finns någon utvecklingsplan eller långsiktig stimulans för denna grupp av soldater, menar insändarskribenterna, som efterlyser löner i nivå med motsvarande tjänst hos civila arbetsgivare.

Uppdragsspecialister Helikopter 16
Jonas Malmström
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla uppdragsspecialister som ingår i Försvarsmaktens helikopterbesättningar har gått igenom en lång och svår rekryteringsprocess med tester både vad gäller spatial förmåga, logiskt tänkande, psykologiska intervjuer, medicinska tester och lämplighetstester. Vi är rekryterade för vår bakgrund och kompetens inom exempelvis avancerad sjukvård, markstrid, vapen och förarbevis.

Vi har alla passerat genom nålsögat. Vi beskrivs som högpresterande och ambitiösa, det är det som krävs för att arbeta med den tjänsten vi har. Vi ska sträva efter att vara felfria, även om det kravet inte nämns officiellt så är det detta vår tjänst innebär. Det finns inte utrymme att göra fel, då detta kan få katastrofala följder.

Vi har också i vissa situationer mycket ansvar vad gäller flygningen. Det kan vara allt från dirigering mot klippor, i mörker, flyga med hänglast till att flyga över brinnande skogar. Vi står även i beredskap att när som helst lyfta och stödja det civila samhället och Polisen.

Vi har haft kollegor, som för inte så länge sedan, avlidit i sin tjänst i helikopterhaverier. Vi har själva förberett oss mentalt på eftermälet av vår egen bortgång i händelse av haveri i form av hur vår egen begravning ska genomföras. Detta med anledning av den högre risk det är att vara helikopterbesättning. Varje dag när vi flyger så är det skarpt och vi riskerar våra liv.

När vi började här på skvadronen sa nästan varenda kollega att de var så glada och lättade att vi äntligen hade börjat, för det var sådan oerhörd brist på kabinpersonal. De kunde inte flyga med så många helikoptrar som de behövde på grund av personalbristen, både vad gäller uppdragsspecialister och tekniker i flygtjänst. Ibland lyfter vi med för få i besättningen, som en följd av personalbrist.

Vi gör inte detta för pengarna, för då hade vi inte valt att arbeta inom Förvarsmakten. Men att ha möjlighet att sätta undan pengar för att spara för ett framtida boende, rota sig och skaffa familj känns som något som man borde kunna göra.

De senaste åren har det slutat flera uppdragsspecialister som bland annat har börjat jobba civilt eller bestämt sig för att plugga. Till stor del för att det inte finns någon framtid inom detta skrå. Det finns i dagsläget heller ingen utvecklingsplan eller långsiktig stimulans för oss, då det enbart finns ett fåtal OR 6-rader som redan är upptagna av nyutexaminerade specialistofficierare. För att motivera sig själv att satsa på något så måste det finnas en strävan att nå framåt, ett mål att nå. Det gör det inte för oss. Det finns många frågor. Vad ska vi göra när kontraktet är slut? Kommer det rekryteras nya uppdragsspecialister som fyller våra platser? Vart finns den långsiktiga planen?

Liknande läsning:

Vi förväntas vara helt färdiga i vår tjänst våren/sommaren 2021, då har vi varit anställda i två år och kommer då ha en lön på cirka 23.000 kronor. Om vi jämför med en civil arbetsgivare med motsvarande tjänst, kan vi kika på ytbärgare hos Sjöfartsverket. En ytbärgare hos Sjöfartsverket har en ingångslön på minst 28.000 kronor i månaden och genomför sex månader utbildning och går därefter in i skarp tjänst.

Det är flera av oss som redan börjat på Sjöfartsverket och det är andra uppdragsspecialister som tänker i de banorna. Det är väldigt meriterande att ha jobbat med det vi gjort och sedan söka dit. Men varför ska vi behöva tänka i de banorna? Borde inte Försvarmakten vara mer intresserad av att behålla oss?

Hos Sjöfartsverket är det både bättre arbetstider, bättre lön och inte en tidsbegränsad anställning, vilket ger framtidsutsikter. Har Försvarsmakten råd att ge oss så dåligt betalt att de riskerar att bli av med ännu fler uppdragsspecialister?

Vi förstår inte heller hur det kan vara så att vår lön är likställd med en soldat som precis avslutat sin militära grundutbildning. Där tar man ingen hänsyn till kravet på varken tidigare erfarenheter, rekryteringsprocessen eller kostnaden för flygutbildningen. Efter rekrytering genomför vi flera vidareutbildningar, bland annat i Danmark och i USA. Summan av alla dessa delar stiger väldigt snabbt.

Att då ge så dåligt betalt, att man riskerar att folk säger upp sig bara efter ett till två år kan inte vara ekonomiskt försvarbart. Att inte reglera lönen efter uppgift och tjänst, utan bara anställningsform, är orimligt. Att dessutom ha så höga krav på kompetens, utbildningsnivå och ansvar utan rättvis kompensation måste vara ohållbart.

Vi förväntas leverera 100 procent varje gång vi flyger och uppmuntras även att anmäla om vi har något som förhindrar detta, fysiska eller psykiska begränsningar så det är direkt kopplat till flygsäkerheten. Hur kan vi bidra till detta om lönesituationen gör att vi tvingas vara oroliga för vår ekonomi och framtid. Det kan i värsta fall leda till att man går till jobbet och flyger vid tillfällen man inte borde, för att få sin lön.

Helikopterflottiljens replik:

Helikopterflottiljens uppdragsspecialister, US Dörrskytt Stridssjukvårdare, är i dag av både kategorin specialistofficerare (OR 6/7) och GSS-K (OR1-5) med en fördelning av cirka en tredjedel SO och cirka två tredjedelar GSS-K. Helikopterflottiljen har i organisationsutvecklingsarbetet lämnat förslag på förskjutning mot en ökande andel US SO för att skapa möjlighet till en större långsiktighet i yrket. Detta beslut är taget på central nivå, det ligger med i ÖB avvägning 2019 för införande i IO22. Cirka en fjärdedel av befattningarna kommer fortsatt vara US GSS-K då vi ser det som en viktig rekryteringsgrund.

På förbandsnivå har vi inte möjlighet att sätta andra löner än de ramar Försvarsmaktens centrala styrningar ger för yrkeskategorin. Uppdragsspecialist är fortfarande en relativt ”ung” befattningskategori i Helikopterflottiljen och förbandet har begärt en marknadsanpassning av US GSS-K löner, och denna har skett. Anpassningen innebär en lönestege från GSS instegslön vid anställning till att efter genomförd besättningsutbildning och gruppchefskurs, generellt efter två till tre år, vara uppe i en nivå som ligger strax under instegslön för en OR 6. Efter ytterligare erfarenhetsuppbyggnad, generellt inom fyra till fem år, är man redo att kunna verka som besättningsinstruktör och vapeninstruktör, vilket ger ytterligare löneutveckling. Försvarsmakten tillämpar inte längre lönetillägg för någon yrkeskategori, exempelvis i form av flygrisktillägg.

När det gäller fortsatt utveckling i Försvarsmakten för våra US GSS-K uppmuntrar vi intresserade och lämpliga att söka SOU mot företrädesvis US SO men vi ser även möjlighet att gå mot pilot, tekniker eller någon av våra andra yrkeskategorier. Vi tillåter oss här att ha ett visst överintag mot de instegsbefattningar vi har. Det är viktigt att vi coachar våra medarbetare i att hitta möjliga karriärvägar, det skapar flödet som ger utvecklingsmöjlighet inom Försvarsmakten. En naturlig utveckling för en US SO efter ett antal år i flygtjänst kan vara att som OR 7 exempelvis bli taktikbefäl och vara en del i verksamhets- och uppdragsplaneringen i skvadronsstaben. Även i flottiljstaben finns OR 7 befattningar inom planering och verksamhetsledning där besättningsbakgrund är en värdefull kompetens. Tjänstgöring i flottiljstaben under något år är meriterande för sökande mot HSOU. Som OR 8 finns sedan befattningar i skvadronsledning, flottiljstaben, Flygstaben eller HKV.

Sara Palmqvist
Personalchef på Helikopterflottiljen

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmakten låter FOI utvärdera Noaks roll och framtida form. Samtidigt var oklarheter om ansvar och innehåll nära att stoppa årets försvarsmaktsgemensamma konferens. Nu genomförs den ändå – efter nya samtal mellan Försvarsstaben, Ledningsregementet och nätverket för kvinnor i Försvarsmakten.

    Maria Widehed
    Jämställdhet

    Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten

    Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har fått i uppdrag av Försvarsmakten att utvärdera Nätverk officer/anställd kvinna, Noak. I beslutet, som Officerstidningen har tagit del av, beskrivs Noaks status inom myndigheten som oklar. Försvarsmakten skriver att nätverket ”saknar förankring i arbetsordningen och uppdrags-/kommandokedjan”.

    Central nivå uppges sakna en lägesbild av nätverkets organisation, styrning, prioriteringar och verksamhet. FOI ska bland annat undersöka mandat, roller och beslutsvägar samt vilket stöd nätverken får lokalt genom finansiering och arbetstid.

    Utvärderingen ska också undersöka vilka konkreta effekter Noak har haft på Försvarsmaktens verksamhet samt om det finns belägg för att nätverket har påverkat kvalitet, effektivitet eller samordning. I bakgrunden till beslutet hänvisar Försvarsmakten bland annat till inträdet i Nato.

    Beslutet om att utreda Noak fattades den 2 juni i år av personaldirektör Kim-Lena Ekvall Svedenblad. Sex dagar senare gav Försvarsstabens cyberenhet, FST cyber, uppgiften att genomföra Försvarsmaktens Noak-konferens den 3 till 4 december till Ledningsregementet, LedR.

    Det är ovanligt med en konferens där alla personalkategorier får möjlighet att delta och göra sig hörda.

    Konferensen genomfördes tidigare årligen av Högkvarteret, men upphörde under pandemin. När central nivå inte återupptog den frågade Noak vid LedR 2025 om förbandet kunde arrangera en konferens för hela Försvarsmakten. Den genomfördes i Enköping i december förra året med omkring 430 deltagare.

    Bland deltagarna fanns överbefälhavare Michael Claesson och försvarsmaktsförvaltare Rickard Wilhelmsson. På Instagram beskrev ÖB efteråt Noak som ett viktigt forum för dialog, kunskapsdelning och råd till chefer i linjen – som ”sanden mellan stenarna”.

    – Vi fick mycket positiv återkoppling. Det är ovanligt med en konferens där alla personalkategorier får möjlighet att delta och göra sig hörda. Ofta riktar sig konferenser till chefer eller personer i vissa befattningar, säger fanjunkare Louise Rosdahl, ordförande för Noak vid LedR.

    Enligt henne fördes efter årsskiftet sedan diskussioner om vem som skulle ansvara för höstens konferens. Louise Rosdahl uppfattade att Försvarsstaben inte ville ta ett övergripande ansvar och beskedet blev att LedR återigen fick genomföra konferensen, med stöd från förbandschefen.

    I uppgiften till LedR inför årets konferens står att den ska bidra till att behålla kvinnor i Försvarsmakten, utveckla kultur och ledarskap samt öka förståelsen för hur normer och beteenden påverkar arbetsmiljö och chefskap. Konferensen ska kunna samla upp till 500 deltagare. Senast den 31 augusti skulle LedR lämna en skriftlig genomförandeplan till FST cyber.

    Enligt Louise Rosdahl var planeringen i stort sett färdig i augusti. Inbjudan skulle skickas ut av stridskraften, eftersom det skulle ge konferensen större legitimitet i organisationen.

    Det handlar om allmänt otydlig kommunikation från Försvarsstaben.

    Men strax före utskicket fick LedR besked om att processen pausats för fortsatt beredning på högre nivå. Enligt Louise Rosdahl ändrade stridskraften och Försvarsstaben därefter i inbjudan. Ändringarna skulle bland annat tydliggöra att Noak-konferensen och Försvarsmaktens jämställdhetskonferens i januari 2027 inte är samma sak. En person från Försvarsstaben hade också bjudits in som talare – utan dialog med gruppen som planerade konferensen vid Noak LedR.

    Noak vid LedR meddelade då att nätverket inte längre ville ansvara för planeringen.

    – Det handlar om allmänt otydlig kommunikation från Försvarsstaben. Om stridskraften och Försvarsstaben först är tydliga med att planeringsansvaret ska ligga på organisationsenheten och ansvarsfördelningen sedan förändras under processens gång, bedömer vi att det är naturligt att även det övergripande planeringsansvaret följer med, sa Louise Rosdahl då.

    Konferensen var dock aldrig formellt inställd. Kommunikationschefen vid LedR, Sara Svallin, skrev i ett svar till Officerstidningen att den formella uppgiften låg kvar på förbandet, som inte har velat kommentera frågan ytterligare.

    Försvarsmaktens presschef Jonas Beltrame-Linné uppgav samtidigt att myndigheten skulle invänta FOI:s utvärdering innan man gick vidare med konferensen.

    – Vi kan inte föregripa den. Vi ser fram emot resultatet och därefter kan vi ta nästa steg, sa han då.

    När det visades ett stort stöd för att genomföra den och en vilja från FST cyber kände vi att det var värt ansträngningen.

    Efter veckor av samtal mellan FST cyber, LedR och nätverket beslutades dock gemensamt att konferensen ska genomföras enligt plan. Nätverket lämnade nya ändringsförslag till inbjudan.

    – Jag och andra i nätverket tror, trots allt som händer, att det finns en väldigt stor vinst i att genomföra konferensen. När det visades ett stort stöd för att genomföra den och en vilja från FST cyber kände vi att det var värt ansträngningen att fortsätta, säger Louise Rosdahl idag.

    Officerstidningen har sökt ansvariga vid FST cyber och Försvarsstabens centrala jämställdhetsfunktion. Frågorna har bland annat handlat om varför konferensplaneringen pausades, ändringarna i inbjudan, FOI:s utvärdering samt hur Försvarsstaben ser på Noaks framtida status, finansiering och möjlighet att bedriva verksamhet på arbetstid. Ingen företrädare för funktionerna har velat ställa upp på en intervju.

    Personer med insyn som har hört av sig till Officerstidningen beskriver en frustration över Försvarsstabens hantering av Noak. De upplever att nätverket får stöd i offentliga uttalanden från myndighetens högsta ledning, samtidigt som initiativ fördröjs, ifrågasätts eller skickas tillbaka för ny beredning.

    ”Vad ska våra chefer och yrkesofficerare göra när ÖB säger en sak, den formella styrningen pekar åt samma håll, men en central funktion i praktiken säger något annat?” undrar en person som har hört av sig.

    Rickard Wilhelmsson

    Rickard Wilhelmsson

    Försvarsmaktsförvaltare

    Försvarsmaktsförvaltare Rickard ”Bronco” Wilhelmsson betonar att han inte företräder vare sig Noak eller Försvarsstaben i frågan. Han framhåller däremot att jämställdhetsarbetet sker på flera håll inom myndigheten.

    – Det sker genom Noak, i linjen och i Försvarsstaben. Vi ska tillsammans bygga en mer jämställd och därmed starkare försvarsmakt. Svårare än så är det inte, säger han och fortsätter:

    – I nätverken har vi en möjlighet att ha örat mot marken och känna av de lokala vibbarna ute i organisationen. Det som händer i ett nätverk blir ofta väldigt dynamiskt och starkt förankrat. Därför är jag mån om att de här nätverken finns.

    Samtidigt betonar han att nätverket och Försvarsmaktens formella jämställdhetsarbete har olika roller.

    – Nätverken ska inte styras. Jämställdhetsarbetet i linjen styr vi, men inte nätverken. Det är viktigt för mig.

    Rickard Wilhelmsson vill inte slå fast att turerna kring konferensen visar på ett generellt styrningsproblem.

    – Däremot uppfattar jag att det kan finnas ett förståelseglapp och att alla kanske inte har förstått skillnaden mellan linjearbetet och nätverket. Där kan vi bli tydligare.

    Vi kanske kan se hur vi i linjen kan hjälpa Noak att få ökad effekt.

    Han uppfattar FOI:s utvärdering som ett sätt att få en lägesbild av nätverket.

    – Det är inte fel att titta på effekthöjande åtgärder. Vi kanske kan se hur vi i linjen kan hjälpa Noak att få ökad effekt.

    Att konferensen nu genomförs välkomnar han.

    – Konferensen ger ett stort värde. Det känns jättebra att den blir av och jag kommer att vara där.

    Louise Rosdahl vill framgent se en mer direkt dialog mellan nätverken och Försvarsstaben.

    – Det behöver byggas en brygga. När chefer säger att de stöttar verksamheten måste det också märkas i det som händer längre ner i organisationen. Vi är en försvarsmakt och en myndighet som ska arbeta mot samma mål, säger hon.

    Hon ser positiva delar i att nätverken utvärderas, men är kritisk till hur uppdraget har kommunicerats nedåt i organisationen.

    – Informationen vi fick av Försvarsstaben kunde med fördel ha varit tydligare. Och jag reagerar på att man bara tittar på 2025 och 2026. Då riskerar man att få en ögonblicksbild.

    FOI:s preliminära resultat ska presenteras i november och rapporten ska lämnas i början av 2027. Rickard Wilhelmsson är tydlig med att uppdraget inte ska tolkas som att nätverket är på väg att avvecklas.

    – Det finns ingen avsikt från central nivå att lägga ner eller stoppa Noak. Det har aldrig funnits.

    Ur arkivet: