Flera obesvarade frågor om militära transporter med civila speditörer

Aktörer inom den civila transportmarknaden är villiga att bidra till Försvarsmaktens transportbehov – men inte utan ersättning. Hur en lämplig finansieringslösning ska se ut är däremot oklart. Det framkom under Försvarsmaktens transportdagar 2023 som genomfördes i månadsskiftet november/december.

”Vi måste involvera näringslivet mycket tidigare i vår planering än vi gör i dag” sa hanöverstelöjtnant Per-Ove Norell, som leder transporttjänsten i Försvarsmakten, på Transportdagarna.

Försvarsmakten är beroende av civila speditörer för att lösa sitt behov av transporter av materiel, drivmedel, förnödenheter och trupp. Dialog förs med civila aktörer inom de fyra transportslagen i syfte att bygga upp hållbara transportkedjor för militära behov, men flera olösta frågor måste besvaras innan en fungerande logistik kan vara på plats. Det handlar om utländskt ägande och utländsk personal, krigsförsäkringar, tydliga behovsanalyser och vem som ska stå för kostnaderna.

Den 30 november och 1 december hölls Försvarsmaktens transportdagar på en konferensanläggning i Sigtuna norr om Stockholm. Under två dagar möttes speditörer och företrädare från Försvarsmakten för att ge en lägesbild av den svenska transportmarknaden och diskutera möjliga vägar framåt. En av talarna var överstelöjtnant Per-Ove Norell på Försvarsstaben, som på uppdrag av logistikchefen leder transporttjänsten i Försvarsmakten.

– Vi måste involvera näringslivet mycket tidigare i vår planering än vi gör i dag. Det är ganska korkat att vi gör en plan som sedan visar sig inte fungera av någon anledning som vi inte kände till, sa han. 

Flera talare från Försvarsmakten framhöll att de vill se sömlösa transportlösningar som fungerar i såväl fred som i kris och krig. Men det konstaterades också att dagens transportsystem är känsliga för störningar med konceptet just in time där lagren finns på lastbärarna istället för i stationära magasinsbyggnader.

– Om alla gjort det de ska har vi skapat det mest sårbara logistiksystem man kan tänka sig, sa universitetslektor Thomas Ekström vid Försvarshögskolan under sitt anförande och fortsatte: 

– Våra logistiksystem är designade för att det inte ska ske störningar, men så ser verkligheten inte ut. Det räcker med ett fartyg på tvären i Suezkanalen så blir det problem.

» Jag tror jag pratar för stora delar av näringslivet när jag säger att ingen kommer att röra på sig innan vi vet vem som ska stå för kostnaderna «

Bland speditörerna på plats fanns en uttrycklig vilja att bidra med transportlösningar, men också en frustration över alla de frågor som fortfarande saknar ett tydligt svar.

– En viktig fråga är bemanningen. Vi har många utländska medarbetare som kör åt oss och när coronan kom försvann de väldigt snabbt. Men vi måste också få veta vem som ska betala för det här. Den frågan börjar bli allt mer akut. Jag tror jag pratar för stora delar av näringslivet när jag säger att ingen kommer att röra på sig innan vi vet vem som ska stå för kostnaderna, sa Mathias Krümmel, vd för Postnord. 

Krümmel, som fick lämna vd-uppdraget på Postnord den 6 december, menade att det kommer behövas ett delat ansvar för att täcka kostnaderna för försvarets transportbehov.

– Jag tror att alla måste vara med och bidra till det här, staten, företagen och privatpersoner. Alla inser att den här frågan måste lösas men ingen vill ta tag i den. Det finns inget regelverk på plats, sa han.

Under konferensen lyftes även frågan hur ett svensk Natomedlemskap kommer att påverka behovet av militära transporter. Flera talare betonade att transportlederna delvis kommer att ändra riktning vid ett Natointräde.

– Natomedlemskapet gör att vi måste börja tänka i en öst-västlig riktning och inte bara syd-nord, som vi är vana vid, sa Thomas Ekström.  

Ett Natomedlemskap skulle sannolikt också leda till ett ökat fokus på skyddet av Nordkalotten mot den ryska gränsen, ett område med en begränsad infrastruktur. Om det talade överstelöjtnant Martin Liander, chef för övningsavdelningen vid Försvarsstaben.

– Att ge och ta värdlandsstöd blir en stor utmaning för oss. Det handlar om riktiga förband som ska äta och sova. Den stora logistikbasen i norr ligger i Boden vilket är ganska långt från förbanden. Vägarna uppåt är få och längst norrut finns det inga vägar alls. Att genomföra övningar med 5.000 eller 10.000 man kommer att kräva att hela Sverige deltar, inte minst med transporter, sa Martin Liander.

» Vi måste förhålla oss till det kollektiva försvaret och behovet av att kunna förflytta stora trupper snabbt, sa han. Den förmågan har vi inte i dag. «

Också överstelöjtnant Andreas Nordén, chef för Operationsledningens logistikavdelning plansektionen, talade om behovet av transporter ur ett Natoperspektiv.

– Vi måste förhålla oss till det kollektiva försvaret och behovet av att kunna förflytta stora trupper snabbt, sa han. Den förmågan har vi inte i dag. Vi måste bygga våra nationella flöden för att sedan jacka i den övergripande planeringen i Nato.

Under Andreas Nordéns anförande ställde en av åhörarna frågan om Försvarsmakten vet vilka transportresurser som den civila marknaden kan erbjuda. Frågeställaren påpekade också att många av de stora speditionsföretagen inte längre är svenskägda.

– Det är jättesvårt för Försvarsmakten att förstå den här marknaden. Men utländskt ägande är något vi måste ta med i beräkningarna när vi ska teckna avtalen med civila företag, svarade Andreas Nordén. 

Inom sjöfarten är utländskt ägande och utländsk personal vanligt förekommande. Stefan Nohrenius, avdelningsdirektör och processledare transporter på Försvarsstaben, konstaterade under sitt anförande att det numera inte ens finns 100 större fartyg kvar under svensk flagg och att inget utav dessa är containerfartyg. Det råder också brist på svenska sjömän i både befäls- och manskapsbefattningar.

– Vi har räknat på hur många svenska sjömän som kan bemanna svenska fartyg och det blir inte många, kan jag säga. Vi har för få svenska sjömän och för få svenska fartyg, sa Stefan Nohrenius.

Nu ska det bildas särskilda kommittéer under ledning av Försvarsmakten för att omhänderta frågor som rör civila sjötransporter.

– Vi ska bilda en fartygskommitté, en kommitté som ska titta särskilt på personalfrågan som är väldigt komplex och en sjöfartsskyddskommitté. Utan sjöfartsskydd, inga sjötransporter. Sedan behöver de här tre kommittéerna samverka med varandra, och också ta in det som händer i hamnarna, sa Stefan Nohrenius.

Peter Larsson, vd för Svenska regionala flygplatser, talade om flygets beredskapsutmaningar. Det handlar bland annat om ett omfattande utländskt ägande av de flygplan som opereras av svenska aktörer liksom ett oklart beredskapsläge på flygplatserna. Och precis som flera andra av konferensens civila deltagare, efterlyste Peter Larsson ett tydligare besked om Försvarsmaktens transportbehov.

– Det är frustrerande att inte veta vad ni vill att vi ska göra eller vem som ska stå för kostnaderna, sa han. Men vi har i alla fall skapat ett nätverk kring detta och viljan att hjälpa till finns.

En annan fråga som lyftes var den om krigsförsäkringar. För att privata aktörer ska vara villiga att teckna transportavtal med Försvarsmakten behövs skydd mot ekonomiska förluster i samband med transporter.

Krigsförsäkringsnämnden bildades 1939 och är en av Sveriges minsta myndigheter. Myndigheten – vars uppdrag är att tillhandahålla försäkringar för civila transportörer vid krigsfara eller i krig – har legat i träda i ett antal år, men är nu återaktiverad. En utredning pågår om hur Krigsförsäkringsnämndens verksamhet ska se ut framöver. Utredningen leds av juristen Peter Bredelius.  

– Krigsförsäkringsnämnden är liten men en ack så viktig pusselbit. Utan försäkringar kommer vi få problem att försörja Sverige. Jag ska inte förekomma utredningen som ska vara klar den 31 mars, men så här långt kan jag säga att vi bör utnyttja befintliga marknadsresurser för att skapa försäkringslösningar. Staten är inte särskilt bra på försäkringar. Vi ser också att nuvarande lagstiftning är alldeles för fokuserad på när det viner kulor i luften. Frågan om vad som egentligen är krig måste definieras, sa han under sitt anförande. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmakten har åter misslyckats med att sammanställa en fullständig arbetsskaderapport och sannolikt kommer problemen upprepas även i år. En trend som dock går att utläsa av den begränsade skadestatistiken är en kraftig ökning av belastningsskador bland värnpliktiga.

    År 2016 övergick Försvarsmaktens arbetsskaderapportering från det lokala informationssystemet Lisa till att hantera avvikelser i Prio. Sedan dess har det varit återkommande problem med bland annat underrapportering, omständliga blanketter, en snårskog av kodningsalternativ och kvalitetsbrister.

    Trots att sju år förflutit sedan det nya avvikelsesystemet infördes och åtgärder vidtagits längs vägen har man inte fått ordning på systemet. I den arbetsskaderapport som publicerades strax innan jul och som beskriver skadeläget hos personalen under 2022, är bristerna i underlaget så stora att man avstår från att redovisa utvecklingen av skador över åren. Samma beslut fattades 2016, 2017 och 2021.  

    – Att man inte lyckats lösa problemen tror jag handlar om resurser. Försvarsmakten måste avsätta resurser för att kunna arbeta med detta, säger Fredrik Löfberg, chef för vårdgivaravdelningen på Försvarsmedicincentrum i Göteborg som sammanställer arbetsskadestatistiken.

    Enligt rapporten har man kommit till rätta med den underrapportering av arbetsskador som funnits tidigare och förbanden registrerar fler skador i systemet. Däremot kvarstår problemen med bortfall av rapporter och av totalt 3 210 registrerade händelser har 570 gått förlorade på grund av exempelvis dubbelregistreringar och kvalitetsbrister. Dessutom har 220 rapporter ”försvunnit” när data överförts hos FömedC från Prio till Excel för analys.

    » När vi för över data till Excel så faller informationen ut i ett enormt antal rader som försvårar sammanställningsarbetet rejält. «

    – När vi för över data till Excel så faller informationen ut i ett enormt antal rader som försvårar sammanställningsarbetet rejält. Att vi arbetar bort detta faktum är väldigt centralt för en kvalitetssäkring av den fortsatta handläggningen, säger Fredrik Löfberg.

    Bland de resultat som ändå redovisas i den begränsade rapporten är det ett område som särskilt lyfts fram och det är ökningen av arbetsskador bland värnpliktiga. Under 2022 stod värnpliktiga för hälften av det totala antalet arbetsskador, trots att de endast utgör 20 procent av personalstyrkan. I nästan 60 procent av händelserna har skadorna lett till frånvaro eller haft annan påverkan på tjänsten.

    – Skadorna bland de värnpliktiga är en allvarlig sak. I det läge som råder i Försvarsmakten behövs varje person. Om någon kanske inte kan krigsplaceras på grund av en arbetsskada är det allvarligt, säger Fredrik Löfberg.

    Den skadekategori som ökar mest bland värnpliktiga är belastningsskador.

    – Vi bär och belastar mer i Försvarsmakten i dag än tidigare. Det handlar om stridsutrustning, kroppsskydd och så vidare. Jag tror att stegringen av belastningen under utbildningen är nyckeln, den måste ske på ett sådant sätt att kropparna håller. Våra fysioterapeuter i Försvarsmakten är starkt engagerade i arbetet med just belastningsstegringen för värnpliktiga, säger Fredrik Löfberg.

    » Försvarsmakten har skapat en arbetsmiljösektion på Högkvarteret med tillgång till bra kompetens i Prio. Det är ett jättebra steg på vägen. «

    Problemen med rapporteringen av arbetsskador kommer antagligen att upprepas även i år, enligt Fredrik Löfberg. Däremot tror han att det kan bli en förbättring till 2025.

    – Försvarsmakten har skapat en arbetsmiljösektion på Högkvarteret med tillgång till bra kompetens i Prio. Det är ett jättebra steg på vägen, både för hanteringen av arbetsskador och för arbetsmiljöarbetet i stort.

    FAKTA

    Arbetsskador

    Totalt anmäldes 3 210 arbetsskador år 2022. Av dem föll 570 bort på grund av följande fel och brister:

    • 220 försvann vid överföringen från Prio till Excel
    • 133 dubbelanmälningar
    • 106 som inte klassats som arbetsskada, varav 42 fall av covid-19
    • 96 dåligt ifyllda
    • 15 raderingsmärkta

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Den 21 februari 2023 omkom en jägarsoldat i en lavinolycka på Kebnekaise. Orsaken till olyckan var att moment i den praktiska alpinutbildningen skapat en falsk säkerhet bland soldaterna. Det visar utredningen från Statens haverikommission. I haverirapporten pekas också fjälljägarnas inköp av privat utrustning ut som ett säkerhetsproblem.
    Statens haverikommission, SHK, har nu kommit med sin slutrapport rörande dödsolyckan på Kebnekaise förra året, där en 24-årig soldat omkom.

    Först publicerad 2024-02-02. Uppdaterad 2024-02-19.

    I februari förra året befann sig soldater ur Bergsplutonen vid K 4 i Arvidsjaur i Kebnekaisemassivet. Uppdraget var att säkra en led för värnpliktiga upp till Kebnekaises toppar. Riggningen på sydtoppens nordsluttning var i slutfasen när en av soldaterna begav sig över platån mot nordtoppen för att kontrollera förhållandena på bergskammen inför det fortsatta arbetet. Den 24-åriga soldaten gick utmed en hängdriva av hårt packad snö. Plötsligt brast hängdrivan och utlöste en lavin. Soldaten drogs med i fallet och begravdes under ett djupt snötäcke. Trots en snabb räddningsinsats gick hans liv inte att rädda. Händelsen har nu utretts av Statens haverikommission, SHK, som publicerade sin rapport den 31 januari. I den konstateras att de praktiska momenten av alpinutbildningen kan ge uppfattningen att hängdrivor är betydligt säkrare än de i själva verket är. Det bedöms också vara anledningen till att soldaten agerade som han gjorde och därmed orsaken till olyckan.

    – Under den praktiska utbildningen kunde soldaterna gå, sitta och till och med hoppa på hängdrivor utan att det hände något, säger Stefan Carneros, utredningsledare på SHK. Det kan ge sken av att hängdrivor alltid är stabila, men i själva verket är hängdrivor mycket svårbedömda och det kan finnas sprickor långt in på berget som inte syns för att de är täckta av snö.

    Den utrustning som den förolyckade soldaten bar i form av lavinsändare, stegjärn, hjälm och klättersele återfanns efter olyckan och var utan anmärkning. Däremot hade han lämnat kvar sin lavinryggsäck vid helikoptern som de anlänt med eftersom den riskanalys som genomförts inför momentet visade att det inte fanns någon rasrisk på den platå där de skulle verka. Soldaten som omkom befann sig utanför platån när olyckan skede.

    » Möjligheten till överlevnad med en lavinryggsäck ska inte överskattas eftersom fallet kan vara mycket långt och brant. «

    En lavinryggsäck har en inbyggd airbag. Airbagen ska skapa en luftkudde som gör att den som dras med i en lavin hamnar högre upp i snömassorna. Om man ändå hamnar under snön kan airbagen bilda ett luftrum kring personen i fråga som medger viss andning. Men enligt Stefan Carneros bör man inte dra för stora växlar på att den förolyckade soldaten inte hade lavinryggsäcken på sig.

    – Det är inte säkert att den hade gjort så stor skillnad. Möjligheten till överlevnad med en lavinryggsäck ska inte överskattas eftersom fallet kan vara mycket långt och brant. Lavinryggsäcken hämmar också soldaterna i deras arbete så det måste vara upp till gruppen att avgöra när de ska ha dem på sig.   

    Den omkomna soldaten gick cirka två meter från hängdrivans kant där raset skedde, vilket enligt utredningen är inom den riskabla zonen. Men 24-åringen var inte ensam om sin övertro på hängdrivors stabilitet. Flera av hans kamrater i gruppen uppgav för utredarna att de hade kunnat göra samma bedömning och agerat på samma sätt som deras förolyckade kamrat.

    – Det här visar att det inte handlar om att en enskild individ tagit ett felaktigt beslut utan att det brister på systematisk nivå. De äldre befäl och erfarna civila alpinister som vi har talat med hade en helt annan insikt om riskerna med hängdrivor än de yngre soldaterna, säger Stefan Carneros.

    Haverikommissionen rekommenderar Försvarsmakten att se över och utveckla utbildningen av hängdrivor. Såväl de praktiska momenten som det teoretiska studiematerialet anses vara i behöv av förändring.

    – Utbildningsmaterialet om hängdrivor är ganska tunt. Det är bara en sida som handlar om hängdrivor och riskerna med dem. Sedan finns det en del engelskt material om hängdrivor också, men det står inte särskilt mycket där heller, säger Stefan Carneros.

    » De uniformer som Försvarsmakten tillhandahåller fungerar inte med den extra utrustning som krävs för att verka i alpin miljö. «

    Något annat som konstateras i rapporten är att jägarsoldaterna i hög grad använder civila kläder och utrustning som de köpt privat därför att de anses bättre anpassade för verksamhet i alpin miljö än Försvarsmaktens vinteruniformer. Det finns inget i utredningen som tyder på att de privata kläderna hade någon inverkan vid olyckstillfället, men Haverikommissionen bedömer det ändå som en säkerhetsrisk.

    – De uniformer som Försvarsmakten tillhandahåller fungerar inte med den extra utrustning som krävs för att verka i alpin miljö. Har man exempelvis på sig klättersele över uniformen kommer man inte åt lavinsändaren som ligger i fickan och om man använder stegjärn fladdrar byxbenen på uniformen och riskerar att fastna i, säger Stefan Carneros.

    I en artikel som publicerats på Försvarsmaktens webbplats efter Haverikommissionens rapport står det att arbetet i den specifika riskmiljö där hängdrivor förekommer stoppades efter olyckan. Nu ska en undersökning genomföras i samverkan mellan Norrlands dragonregemente och Markstridsskolans ansvariga för bergsförmåga och Försvarsmaktens vinterenhet.

    – Vårt säkerhetstänk är oerhört högt och vi välkomnar alla utredningar som kan göra att vår personals säkerhet ökar ännu mer. Vi gör vårt yttersta för att riskminimera för vår personal i alla lägen, säger överste Teddy Larsson, regementschef vid Norrlands dragonregemente i artikeln.

    När ytterligare säkerhetsförbättrande åtgärder är genomförda kommer verksamheten i den typen av riskmiljö att återupptas.  

    – Ett för Norrlands dragonregemente specifikt uppdrag är att förbandet om så krävs ska kunna framrycka över glaciärer, i fallriksterräng och lavinterräng. När vi blir medlemmar i Nato kommer området med denna typ av riskmiljö att öka markant. Därför måste vi också öva på detta, säger Teddy Larsson. 

    Senast den 2 maj ska Försvarsmakten meddela SHK vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rekommendationerna i haverirapporten.

    FAKTA

    Statens haverikommissions rekommendationer till Försvarsmakten

    • Utveckla eller komplettera utbildningsmateriel med avseende på hängdrivor och risker.
    • Utvärdera om de praktiska utbildningsmomenten avseende hängdrivor och risker bör förändras.
    • Undersök behovet av, och om nödvändigt komplettera de jägarspecifika uniformskomponenterna för verksamhet i alpin miljö.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Ett nytt taktikreglemente i armén, AR Taktik 23, håller på att införas i Försvarsmakten. Reglementet är ett inriktande dokument för arméförbandens taktik, markoperationer och ledning av högre förbandsnivåer. AR Taktik 23 ger en inriktning för det nationella försvaret, men är samtidigt en tydlig anpassning mot Nato.
    Projektet att revidera arméns taktikreglemente har bedrivits av Markstridsskolan med stöd av arméns samtliga förband. Vid varje organisationsenhet har lokala arbetsgrupper funnits. Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Våren 2021 fick Markstridsskolan, MSS, i uppdrag av arméchefen att omarbeta arméns taktikreglemente, AR Taktik. Reglementet, som uttrycker arméchefens inriktning för arméförbandens strid och taktik, lyder under Försvarsmaktens doktrin och är ett inriktande dokument för markoperationer och taktik med högre förband i form av division och brigad.

    Anledningen till revideringen var att det fanns ett behov av att skapa en spårbarhet till Militärstrategisk doktrin 2022 (MSD 22) och Doktrin för gemensamma operationer 2020 (DGO 20). Arméns föregående taktikreglemente kom 2013 och det behövdes en anpassning av AR Taktik till dagens läge, förklarar brigadgeneral Rickard Johansson, chef för Markstridsskolan. 

    – Bakgrunden till detta hänger ihop med den utveckling som armén befinner sig i. Vi kommer från en 20-årig period av internationella insatser. Nu ska vi utveckla och skapa brigadförmåga i divisions ram och återta förmågor i en ny kontext. I och med detta behövde vi överse och anpassa vårt reglemente vilket vi nu gjort, säger Rickard Johansson.

    Det nya taktikreglementet är det första reglementet som bryter den gamla traditionen om att bara prata om svenskt territorium. AR Taktik 23 ger en inriktning för det nationella försvaret, men är samtidigt en tydlig anpassning mot Nato. Reglementet uttrycker arméns inriktning att genomföra operationer med fokus på högre förband, det vill säga brigader i divisions ram som är inordnade i en överordnad kårstruktur.

    – Avseende hur man stridstekniskt och taktiskt uppträder med förband tillsammans med andra, så har vi inhämtat kunskap från andra nationer som ingår i Nato. Vi har tagit till oss ett antal storheter som vi behöver förstå och förhålla oss till när vi ska uppträda i ett multinationellt sammanhang. Vi får vara ödmjuka inför att vi kommer att hamna i ett helt nytt sammanhang, säger Rickard Johansson.

    » Vi försöker lyfta fram att taktiken måste anpassas till den nya och förändrade situationen i omvärlden. Att fienden inte bara kommer till Sveriges gräns, utan att det kan vara i Finland och Baltikum. «

    Överstelöjtnant Stefan Eriksson, chef för taktik- och studiesektionen på Markstridsskolan, har varit projektledare för det nya reglementet och stödjer arméstaben i införandet av AR Taktik. I slutet av november är han på plats på Livgardet i Kungsängen för en genomgång av det nya reglementet. I salen sitter det representanter från kompani-, bataljon- och brigadnivå.

    Han inleder med att betona att det är viktigt att ha med sig historiken om arméns taktikreglementen. ”Vi är beroende av vår historia”, säger han och berättar att tidigare utgåvor kommit ut 1952, 1963, 1982, 1995 och 2013.

    – Vi är påverkade av det som står i våra tidigare reglementen. Förut var inriktningen för att strida med armén ”möta, hejda, slå”-doktrinen. Försvarsplanering och krigsplanering byggde på ett väpnat angrepp i norra Norrland och landstigning på Gotland och i mellersta samt södra Sverige, säger Stefan Eriksson och fortsätter:

    – Vi har i dag fått en förändrad strategisk och operativ situation, som blir än tydligare med ett Natomedlemskap. Vi är inte alltid ensamma, utan vi ska försvara Sverige på ett annat lands territorium. Vi kan inte genomföra vår taktik på samma sätt som under kalla kriget. Detta är en riktningsändring mot något nytt och det nya reglementet tar höjd för detta.

    Vilka är de viktigaste förändringarna i AR Taktik 23?

    – Vi försöker lyfta fram att taktiken måste anpassas till den nya och förändrade situationen i omvärlden. Att fienden inte bara kommer till Sveriges gräns, utan att det kan vara i Finland och Baltikum.

    Under året som gått har Stefan Eriksson besökt nästan samtliga av arméns förband och föreläst om AR Taktik 23. Det är tydligt att det finns ett uppdämt behov av att ha diskussioner om frågor som handlar om exempelvis uppdragstaktik, berättar han. På flera förband har det blivit långa samtal. 

    – Man pratar inte så ofta om taktik på förbanden upplever jag. I vardagen är det andra frågor som präglar samtalen, som nästa övning eller hur man ska spara på pengar. Det finns ett behov av att diskutera uppdragstaktik och liknande saker.

    Vilka frågor har dykt upp kopplat till just uppdragstaktik? 

    – Det uppfattas ibland som att det inte är för alla och det finns också vissa frågetecken om hur det ska användas. Budskapet i reglementet är att uppdragstaktik är en ledningsfilosofi och inte en metod och ett nyckelord är uppdragsdialog. Cheferna och deras underställda chefer behöver ha förtroende för varandra, då kan vi ge och ta ansvar. Med ansvaret följer att underställda chefer måste förstå sammanhanget, anpassa sig efter situationen och ta initiativ, säger Stefan Eriksson. 

    Projektet att revidera reglementet har bedrivits med Markstridsskolans utvecklingsmetod, som används för att utveckla materiel och typförband. Arbetet har gjorts med stöd av arméns samtliga förband och vid varje organisationsenhet har lokala arbetsgrupper funnits. 

    När arbetet påbörjades kom styrningar från dåvarande arméchef Karl Engelbrektson om vad de särskilt skulle titta närmare på, förklarar Stefan Eriksson. De problemområden som valdes ut var innebörden av interoperabilitet, teknikutvecklingens innebörd för taktik, vad svensk doktrin innebär för armén, utvecklingen av operationsmiljön och uppdragstaktik.

    Projektet inleddes med ett arbete för att skapa en gemensam syn om bland annat uppdragstaktik och operationsmiljön. I detta skede genomfördes flera seminarier där förbandens arbetsgrupper redovisade svar på frågor. Under arbetets gång har det också genomförts krigsspel, fältövningar och diskussionsspel.

    – Vi tror att vi har hittat en gemensam grund för alla i armén, även om det finns skillnader. Situationen när uppdragstaktik tillämpas skiljer sig åt om man är stridsvagnsplutonchef, jägarskvadronchef eller brigadchef. Men det finns en gemensam bottenplatta om hur man är mot varandra som människor. Den skiljer sig inte från vilket förband man tillhör.

    » Vi identifierade att för oss finns det frågor som rör civil-militär samverkan som är särskilt för våra förband kopplat till de operationsmiljöer som vi verkar i. «

    Hur kommer det nya taktikreglementet att märkas längst ut på linan?

    – Fokus är på förbandsnivå när man sätter ihop förband och funktioner. Det blir övning och träning på bataljonnivå och uppåt som främst kommer att påverkas, säger Stefan Eriksson.

    Men han framhåller att reglementet har betydelse även för förband som inte har högre förbandsnivåer, som exempelvis Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum och Totalförsvarets skyddscentrum.

    – Det finns delar som är samma för alla, som strid och stridssätt. Det förändras inte så mycket. Det som är bra med ett nytt reglemente är att vi får en avstämning på att vi har en gemensam syn på saker och ting. Om man behöver förklara stridens grunder, då tittar man i taktikreglementet för att få en begreppsapparat. 

    Vad gäller stridssätt – hur skiljer sig det från tidigare reglementen?

    – Vi har valt att behålla stridssätt som beskrivning av metoder för att strida. Men vi har försökt att förenkla och förtydliga beskrivningar och definitioner av dessa i reglementet, för att tydliggöra att det är verktyg för chefer. Hur vi presenterar stridssätten är det nya, det var krångligare i förra versionen. 

    Den lokala arbetsgruppen på Livgardet har särskilt belyst civil-militär samverkan i sitt arbete, förklarar kapten Philip de Joussineau de Tourdonnet, chef för planeringssektionen på Livgardets genomförandeavdelning. Civil-militär samverkan, CIMIC, är en funktion för samverkan mellan civila och militära aktörer med målsättning att skapa förhållanden som stödjer genomförandet av en militär operation eller skapar förhållanden som stödjer civila insatser.

    – Vi identifierade att för oss finns det frågor som rör civil-militär samverkan som är särskilt viktiga för våra förband kopplat till de operationsmiljöer som vi verkar i, bland annat kopplat till erfarenheter som dragits både under insatser men även större övningar. CIMIC är en del av de gemensamma funktionerna och det är positivt att det tas upp i det nya reglementet säger Philip de Joussineau de Tourdonnet.

    Han berättar att de också identifierat att de behöver utveckla sina egna handböcker, bland annat vissa delar i Handbok civil-militär samverkan. Den bilden delas av Stefan Eriksson.

    – Den civila dimensionen har inte varit arméns paradgren. Civilläget och hur detta påverkar den militära operationen. Detta perspektiv måste finnas med även på lägre nivåer, säger han. 

    AR Taktik 23 fastställdes under Aurora 23 förra våren. Det som sker nu i implementeringen är att reglementet ska börja få påverkan i övningar och utbildningar ute på förbanden och på skolorna. 

    – Markstridsskolans träningsenhet arbetar med detta nu. Vi måste till exempel låta chefer få öva under längre tid, hantera konsekvenser, och undvika uppdelningar i moment. Chefer måste få fatta beslut som innebär konsekvenser, säger Stefan Eriksson.

    Vad blir nästa steg i införandet?

    – På kort sikt ska vi börja följa upp hur förbanden nyttjar taktiken under övningen Brigstri 24 i början av februari. Jag kommer att vara med och titta på om och hur de nyttjar det nya reglementet. 

    RickardJohansson-w
    Rickard Johansson, Chef Markstridsskolan. Foto:Emil Malmborg

    Som chef för Markstridsskolan och 1:a divisionen har Rickard Johansson ansvar för att driva utvecklingen av arméns förmågor i samband med övnings- och träningsverksamhet. På Taktisk kurs armén (Tak A), specialistofficersutbildningen och på Officersprogrammet har AR Taktik 23 börjat användas i undervisningen, berättar han.

    – Det diskuteras stridsteknik och taktik med reglementet som stöd på skolorna. Även för oss chefer i krigsförbanden blir reglementet ett rättesnöre i fältövningar, diskussioner, vanliga övningar ute på fältet, för att reflektera hur vi uppträder, hur vi använder armén och hur vi slåss i armén. Då har vi gått från att omsätta texten från ord till handling, säger Rickard Johansson och fortsätter:

    – Reglementet utmanar den intellektuella spänsten hos oss alla. Det här är en inriktning för hur vi betraktar oss själva och hur vi använder våra förmågor. Sedan gäller det att kunna omsätta det i praktiken. I den diskussion som uppstår blir det ett utvecklande samtal om hur man tolkar sig själv och sin funktion i det taktiska sammanhanget. Där utgör boken ett grundfundament att leda oss rätt i hur vi bör uppträda med våra förband. Det taktiska uppträdandet ligger sedan på officerens ansvar hur man gör, säger Rickard Johansson. 

    Som en del i det fortsatta arbetet kommer Markstridsskolan under året att leda en översyn av Handbok ledning, och se över beskrivningar av ledningsmetoder för bataljon och brigad.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

      Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

      Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.