– Vi visste att materielen var ett problem för jämställdheten, men det visade sig att det inte var en käpp i hjulet som skulle ryckas ut, utan en hel cykel som gick i sand och lera, säger projektledare Per Öster.
Sedan kvinnor 1989 fick tillträde till samtliga befattningar i Försvarsmakten har de anpassningar som gjorts avseende materiel varit blygsamma. I en rapport från Officersförbundet 2013 konstaterades att fyrtio procent av kvinnorna inte hade ett kroppsskydd som passade. Lika många saknade uniform i rätt storlek.
Per Öster, vid Resursproduktionsenheten på Högkvarteret, har lett den grupp om fem personer som har sett över jämställdheten i Försvarsmaktens materielförsörjning.
Projektgruppen bildades förra året av resursproduktionschef brigadgeneral Jonas Wikman, som var en av tretton av Försvarsmaktens högre chefer som satt sig i skolbänken på gender coach-programmet vid MHS Karlberg. Inom ramen för programmet driver deltagarna projekt.
– Det finns ett väldigt tryck på att lösa de här frågorna, det är på högsta ledningens agenda, säger Per Öster.
Projektgruppen har gått igenom avvikelserapporter som kommit in gällande materielsystemen – totalt över 4 000 klagomål om passform, funktion och kvalitet. Att det finns brister i omhändertagande av avvikelser tycker Per Öster är tydligt.
– Vi ska inte samla tjugo års åsikter, utan kontinuerligt fånga upp och analysera.
Liknande läsning:
Merparten av avvikelserna handlade om kängor, men även om trosor, bh, skyddsväst, hjälm, handskar och fyskläder. Många av avvikelserna visade sig främst gälla passform för kvinnor.
En referensgrupp med deltagare från samtliga försvarsgrenar och stridskrafter, och en övervägande del kvinnor, sattes samman för att se till att arbetet gick vidare med rätt saker. Och det var hårda ord och inga visor när projektgruppen presenterade resultatet av sitt arbete på ett NOAK-möte i höst: ”Försvarsmakten har brister i den personliga utrustningen, orsakat av en ojämställd materielförsörjning och en oförmåga att åtgärda identifierade brister” går att läsa i presentationen.
I oktober fastställdes gruppens handlingsplan, som kommer att följas upp kvartalsvis av resursproduktionschef Jonas Wikman och återredovisas i linjen. Ett åtgärdsområde i handlingsplanen gäller kroppsmått. Modellen som står till grund för försvarets utrustning har inte uppdaterats sedan tidigt 1990-tal. Gruppens analys visar på en tydlig passformsproblematik och brister i förståelse för brukarbehov, säger Per Öster.
– Vi behöver ha bättre grepp om hur vi ser ut och sedan omsätta detta till bra passform. All materielanskaffning ska påverkas av detta, säger Per Öster, och får medhåll från projektgruppsmedlemmen Fredrik Finér:
– Vi hoppas att det sedan får en påverkan även när vi anskaffar nya system, som eldhandvapen. Det är samma människor som genomför den här planen som sedan har i uppgift att upphandla annat, säger han.
Tillgänglighet är ytterligare ett åtgärdsområde, och att se till att tillgänglig materiel faktiskt når brukaren.
– Många kvinnliga soldater har velat ha handskar i små storlekar, men fått beskedet att det inte finns. När vi kollade såg vi att det fanns tusentals, men att de inte kommit ut på förråden. Det är alltså en utbildningsfråga, att förstå beställningssystemet, säger Per Öster.
Gruppen konstaterar att det handlar om en okunskap om jämställdhetsperspektivet i logistikkedjan, liksom brister i utbildning hos såväl officerare som soldater.
Ett tredje åtgärdsområde är det projektgruppen kallar förändringshantering, att hantera att kroppsformen förändras med tiden. En viktig åtgärdsdel handlar om graviditet, och som Officerstidningen tidigare har berättat ska en ny mammauniform tas fram. Dessutom delas nu mensskydd ut till värnpliktiga.
Per Öster konstaterar att projektets arbete handlar om att främja soldaternas stridsvärde.
– Det duger inte 2020 att kvinnor inte har samma förutsättningar att kunna utföra sina uppgifter.
Vilken är den största utmaningen?
– Att Försvarsmakten har tuffa krav. Vår materiel ska klara kulor och eld – från Afghanistan till Kebnekaise. Det kommer att dröja innan ny materiel finns ute hos alla. Det kräver uthållighet och en förståelse för att vi nu reparerar ett tappat förtroende, säger Fredrik Finér.
